Kan vi lita på forskningen?

.
Sjöfartsverkets Oden-beslut

Sjöfartsverkets beslut att Oden ska stanna i Sverige nästa vinter för att utföra det arbete som den byggts för och för vilket finansiering skett med skattemedel har som framgått av media satt fart på debatten.


Brev från Hillary Clinton till Carl Bildt

USA:s utrikesminister, Hillary Clinton, har motiverats att tillskriva USA:s sändebud i Sverige - Carl Bildt, med en vädjan om att Oden ska tillbringa även nästa svenska vinter i Antarktis. Här uppstår en konflikt mellan Sveriges, USA:s respektive möjligen Carl Bildts intressen. Många forskningsintressen trängs i Antarktis. Klimat- och miljöforskning samt olje- och mineralprospektering ska till exempel samexistera.


Språngbräda till USA

Clintons och Bildts gemensamma intressen har mött upprörda protester i media. Bildts förmåga att tillvarata svenska intressen utan att i för hög grad låta sig påverkas av USA:s önskemål har ifrågasatts. Sjöfartsverkets beslut angående Oden har uppenbarligen irriterat amerikanska intressen. Inte bara Carl Bildt är mån om mycket goda relationer till USA. Även för forskare utgör USA en mycket intressant potentiell arbetsmarknad. Ibland så intressant att den svenska arbetsmarknaden reduceras till en språngbräda med vars hjälp man kan ta sig in på den amerikanska arbetsmarknaden. Det är inte svårt att förstå att det ur forskarsynpunkt kan vara mycket intressant att bedriva nära samarbete med amerikanska forskare i Antarktis. Det är svårare att förstå att den svenska industrin skulle vara intresserad av att ha sina transporter infrusna i isen för att måna det svensk-amerikanska forskningsutbytet.


Debattartikel om Sjöfartsverkets Oden-beslut

Professor Göran Björk har tidigare benämnt Sjöfartsverkets beslut, att inför nästa vinter använda Oden för sitt verkliga syfte som vansinnigt(!), i DN den 12/7-11. Han har nu samlat ihop en imponerande samling docenter och professorer till stöd för sin uppfattning. I en debattartikel, av någon anledning än så länge endast publicerad i Norrbottens-Kuriren fredagen den 22 juli, torgförs åter uppfattningen att Oden ska ägna sig åt forskningsassistans och isbrytning åt USA i Antarktis istället för att hålla den svenska kustsjöfarten igång nästkommande vinter. De framförda argumenten balanserar dock inte den imponerande listan undertecknande välutbildade akademiker. Tvärtom förefaller de framförda argumenten generande torftiga och möjligen präglade av särintressets enögdhet.


Forskare utsätts för påtryckningar

Till formen är den aktuella debattartikeln en beställning från en grupp forskare till regeringen om att köra över Sjöfartsverket. Det är dock svårt att frigöra sig från misstanken, att det egentligen är regeringen, möjligen genom Carl Bildt, i så fall möjligen ytterst på Hillary Clintons uppdrag, som för att stärka sina positioner i frågan själv beställt fram dessa påtryckningar genom att i sin tur utöva påtryckningar mot forskarkollektivet. Forskare är som bekant ofta mycket känsliga för påtryckningar. Den som kan påverka medelstilldelningen kan utöva påtryckningar mot forskarkollektivet. Ibland kan lyhörda forskare bibringas uppfattningen att hot mot medelstilldelningen föreligger även utan att så verkligen är fallet. En målmedveten påtryckare kan dra nytta av forskarvärldens känslighet i sina intriger. En makthavare kan naturligtvis också utnyttja sin position till att utöva påtryckningar och få forskare att vidta åtgärder eller ibland till och med komma fram till forskningsslutsatser som gynnar en viss makthavares ambitioner. Och som nämnts ovan: att be någon i forskningsvärlden agera för ett bibehållet eller utökat samarbete med USA är närmast jämförbart med att ringa i vällingklockan.


Argument framförda i debattartikeln vilka bör underbyggas:

1. Unik utrustning - som inte kan flyttas
Att det installerats så mycket värdefull utrustning på Oden att det gör den unikt lämplig för forskningsändamål. Är det ett påstående som verkligen tål en granskning? Vilken utrustning har installerats? Till vilken kostnad? Är det möjligt att flytta över den utrustningen till ett annat fartyg och till vilken kostnad kan det i så fall ske? En specifikation bör presteras. Ett svepande obelagt påstående är inte tillräckligt.

2. Förtroendet för Sverige
Att Sveriges förtroende som pålitlig samarbetspartner i internationell forskning skulle skadas om inte Oden skickas till Antarktis nästa vinter. Men har verkligen Sveriges samarbetspartners utgått från, eller ens haft rätt att utgå från, att Sverige skulle vara berett att låta sin kustsjöfart frysa fast i isen, för att kunna bedriva forskning i Antarktis? Eller är i så fall fråga om att någon har fört Sveriges samarbetspartners bakom ljuset i frågan? Är Sverige bundet av sådana vilseledande besked som någon kan ha lämnat - sannolikt mot bättre vetande och eventuellt på grund av intressen i strid med Sveriges?

3. USA oförmöget att försörja sin bas utan hjälp av lilleputtlandet Sverige
Att amerikanska intressen byggt upp en forskningsstation, McMurdo, i Antarktis med mer än 1.000 personer anställda, utan att tillförsäkra sig något annat sätt att lösa transporterna till och från stationen än den svenska östersjöisbrytaren Oden. Det torde vara ett argument som faller på sin egen orimlighet.

Farvattnen kring Sverige präglas av Golfströmmens dämpning av kylan.

De nordamerikanska farvattnen på motsvarande breddgrader saknar till stora delar denna effekt och präglas därför i hög grad av strängare vinterkyla. Förutom en lång kustlinje mot Stilla Havet, Mexikanska Golfen och den södra Atlantkusten har USA även en nordlig atlantkust, Alaskas kust samt de stora sjöarna i gränslandet mot Kanada, med en omfattande sjöfart och stränga vintrar.

Ryssland har en mycket lång kustlinje med klimat som kräver isbrytning. Utöver Östersjön har Ryssland en kust som sträcker sig från Nordnorge via Norra Ishavet till Stilla Havet och gränsen mot Kina. Härtill kommer naturligtvis de kanadensiska isbrytningsresurserna.


Ägnat att ifrågasätta forskningens seriositet?

Med beaktande av världens samlade behov av isbrytarresurser framstår det som osannolikt att den amerikanska McMurdobasen skulle stå och falla med om den svenska isbrytaren Oden får disponeras. Det påståendet är kanske rent av ägnat att dra ett löjets skimmer över och ifrågasätta seriositeten i den forskning som skribenterna förmodas värna. Det må vara att det från olika håll kan finnas ett starkt önskemål om att få använda Oden men dessa önskemål har i huvudsak andra orsaker.


Statsförvaltning i förfall

Saken är väl snarare den, att inte i något av de uppräknade länderna är statsförvaltningen stadd i sådant förfall, att viktiga samhällsintressen kan tvingas stå tillbaka för särintressen som vill komma i åtnjutande av statliga resurser, för att gynna sina egna karriärer och/eller personliga vinstintressen. En sådan fråga kan nog bara väckas i Sverige utan att äventyra den egna framtiden. - Kanske inte ens i Sverige.


Militära resurser

Till de nyss uppräknade civila isbrytarresurserna torde kunna läggas betydande amerikanska flottenheter. Stora delar av de amerikanska flottorna är naturligtvis utformade för att ”vakta” oljan i det varma mellanöstern, men knappast alla dock. Sannolikt kan en sådan enhet tas ur militärt bruk nu när USA av budgetskäl lekt krig färdigt för ett tag och åtminstone avser minska antalet krig.


Inte svensk industris sak att subventionera amerikanska oljeintressen

Härav torde vara uppenbart att isbrytarresurser som kan försörja den amerikanska McMurdo-basen finns i överflöd - om det är viktigt. Det är i vilket fall som helst knappast det ekonomiska lilleputtlandet Sveriges sak att bära de amerikanska olje- och mineralintressenas forskning på sina axlar. Särskilt inte om konsekvensen blir att den svenska kommersiella sjöfarten fryser fast i isen. Att den svenska statsförvaltningen håller på att slitas sönder av en egennyttig korruption ger inte anledning till annan bedömning. Situationen i Sverige idag påminner om den som rådde under Sovjetunionens sista dagar då en allmän plundring av statens resurser ägde rum.


Utan industri ingen forskning

Om inte sjöfarten kan hållas fungerande i svenska vatten kan inte industrin bevara sin konkurrenskraft. Förloras industrins internationella konkurrenskraft kommer ingen, vare sig nationell eller internationell, forskning att kunna bedrivas i Sverige.


Vilka är drivkrafterna?

Så, vilket är det verkliga skälet till att en diger lista av välutbildade människor sätter allmänhetens förtroende för dem på spel genom att mot bättre vetande argumentera för att landets sjöfart ska offras för att gynna amerikanska intressen på Antarktis?

Finns det ett samband mellan Carl Bildts engagemang inom oljeprospektering, tidigare bland annat manifesterat i Sudan, och den svenska statsisbrytaren Odens engagemang i Antarktis? Den frågan bör i vart fall utredas närmare innan regeringen eventuellt kör över Sjöfartsverket.


Kan vi lita på forskningen?

Om man som forskare argumenterar utan att analysera och kritiskt granska de egna argumenten är det med nödvändighet ägnat att resa tvivel även kring de egna forskningsresultaten och forskningens kvalitet. Om inte kvaliteten är högre än vad som möjligen framskymtar av den aktuella debattartikeln kanske Sveriges, enligt debattartikeln, goda polarforskningsanseende är oförtjänt. Kanske är det i så fall bättre om någon annan svarar för den viktiga internationella klimat- och miljöforskningen?

Forskning, som inte kan frigöra sig från misstanken att vara styrd - inte av objektiva resultat - utan av otillbörliga särintressen, mår kanske bäst av att inte utföras alls.

Kan vi lita på att inte skattebetalarnas medel som bekostar forskningen slösas bort på forskning vars resultat inte går att lita på?

Övertorneå den 24 juli 2011
Mikael Styrman


Denna debattartikel, som utgör ett svar på en debattartikel publicerad i Norrbottens-Kuriren, har tillställts Kuriren för publicering men refuserats.
.