Fånigt om Peter Hultkvist

.
Alla ”goda bröder” kallas nu fram att dra sitt strå till stacken för att rädda Peter Hultkvist kvar som ”nyckel” till försvarsanslagen.

Den ena efter den andra, exempelvis och föga förvånande även Dagens Industri, gör sig till språkrör för industrins åsikt att Peter Hultkvist är en hanterlig försvarsminister som man måste vara rädd om. Så säger man förstås inte rent ut. Som argument för sin åsikt förfäktas att det skulle äventyra rikets säkerhet att byta ut en försvarsminister som visat sig vara endast lojt intresserad av samma säkerhet. Nu skulle vi med andra ord vara särskilt hotade på grund av en övning i Östersjön :-D

Peter Hultkvist har varit mycket mån om goda relationer till krigsindustrin och de amerikanska yrkesterroristerna. Det ena efter det andra blindstyret med streck och stjärnor har vallats tillsammans med media på Gotland för att försöka slå i oss vanliga svenskar att Gotland är det bästa ryssarna vet och att kriget är nära förestående.

Men tvärtom mot vad våra politiker försöker få oss att tro är inte amerikanska militärer Sankte Pers ställföreträdare på jorden. De är alltid sig själva närmast, och ger påfallande ofta intrycket att vara psykopater. De sätter USA och sig själva främst, fast inte nödvändigtvis i den ordningen. Sverige är för dem en ganska ointressant provins som de kan dra nytta av. Sverige behöver inte hjälp av militärer som har andra intressen än Sveriges väl och ve. Det går inte att outsourca Sveriges försvar till andra. Det borde faktiskt minsta barn förstå.

Erfarenheten visar att det brukar gå åt helvete för små länder vars höga dignitärer övergår till att suga av amerikanska militärer. De länderna brukar ganska snart bli helt ödelagda, spelknappar som de är, på det amerikanska militärindustriella komplexets bräde.

Man kan inte klaga på krigsindustrins förmåga att mobilisera media till att producera fjantiga krigshots- och rysskräcksartiklar. Att man dessutom har mage att påstå att Sverige nu är i en så utsatt position att det skulle äventyra vår säkerhet att byta ut en högt uppsatt mutkolv eller en försvarsminister som inte fungerar eller som inte prioriterar landets säkerhet framför egna intressen, är ju inget annat än barnsligt.

Det är inte heller att ta miste på att Peter Hultkvist är mycket populär hos industrin. Men tyvärr är industrins egenintresse ett väl så stort hot mot landets säkerhet som en dysfunktionell försvarsminister. Åtminstone hela efterkrigstiden har vårt försvar varit helt odugligt. De har haft gott om utrustning. Maskiner och förnödenheter för miljarder har lagrats till förstörelse i mobförråd över hela landet. Nästan allting utformat för att vara osäljbart på den privata marknaden. Först sålt till överpriser, sedan konstaterat oanvändbart. Försvaret har i övrigt fungerat som ett skyltfönster för industrin, i syfte att hjälpa dem sälja krigsmateriel som inte utvecklats för svenska behov, utan med tanke på vad som kan gå att sälja till arméer internationellt. Nästan hela tiden har Nationalsocialdemokraterna haft makten och fått något lyckligt i blicken när försvarsindustrin talat om arbetstillfällen och fyllt plånböckerna med mutor.

Det är som finnarna har sagt i alla tider. Sveriges försvar har allt som ett försvar behöver - utom soldater.

Nu är en alldeles utmärkt tid att byta ut Peter Hultkvist. Det kommer inte att bli lättare om man låter honom hållas. Det kommer bara att bli värre. Vi behöver en försvarsminister som är folkets och nationens man i första hand - inte industrins, partiets och den egna plånbokens.

Om man menar minsta allvar med att landet ska ha ett försvar bör man göra boskillnad mellan industrin och staten, kasta ut de amerikanska krigshetsarna och börja utbilda soldater. Alla erfarenheter visar att den överstora, överbestyckade dollarimpregnerade amerikanska försvarsmakten, alla sina hjälmkameror, TV-spel och drönare till trots, alltid kommer tvåa när de ställs inför en handfull barfotakrigare med kalasjnikov.

Den insats som snabbast och mest verksamt skulle minska krigshotet för Sverige vore antagligen att stänga den amerikanska ambassaden i Stockholm. Det skulle förmodligen minska eller försvåra spionaget mot svenska myndigheter och företag. Tyvärr är det nog inte genomförbart eftersom det sannolikt skulle vara förenat som svåra följder för svenska företag som vill verka i USA. Ett argument nog så viktigt i ett folkhem i sönderfall, med allt svårare att tillhandahålla grundläggande service till sina egna medborgare.

Falun lördagen den 29 juli 2017
Mikael Styrman
.

Igår stod de fejkade opinionsundersökningarna som spön i backen

.
Idag är det lördagen den 29 juli 2017.

I förrgår var det torsdagen den 27 juli 2017.
Lite före lunch i förrgår meddelade Stefan Löfven att Peter Hultkvist ska sitta kvar som ”försvarsminister”…
…och redan på fredagsmorgonen den 28 juli presenterades ett flertal fejkade ”opinionsundersökningar” i våra media , vilka talade om för svenskarna hur rätt de tycker att det är att Hultkvist ska sitta kvar.

Nåväl, någon nytta ska man väl ha av att ha vallat den ena efter den andra krigshetsande amerikanen på olika platser i Sverige som de kan ödelägga för att ”hjälpa” oss mot den hemska Putin. För ödelagda brukar de länder bli som får amerikansk ”hjälp”, vare sig den maskeras med hjälp av NATO eller FN.

Hur skulle de gå för de stackars amerikanarna om Hultkvist tvingades bort? Då skulle de tvingas lära känna en ny rövslickande landsförrädare. Så obekvämt för dem. Bäst som nu, att våra propagandaorgan rycker ut till pro-amerikanernas försvar. De har ju ändå inte så mycket att förlora. Allt färre tror ju numera att de är något annat än propagandapamfletter.

Det är känt i vida kretsar att alla amerikanska presidenter under efterkrigstiden haft mycket svårt att tygla det militärindustriella komplexet. Barack Obama trodde sig nog kunna hantera det, men fick lägga sig som flickorna i Paris för grabbarna. Nu är han i hög grad ihågkommen för Hollywood-räden till Pakistan för att mörda Osama Bin Laden, eller vad det nu kan ha handlat om. I alla fall inte om att ställa Bin Laden inför rätta. Snarare handlade det om att ombesörja att sanningen om 9/11 och den amerikanska inblandningen inte skulle läcka ut. Därutöver kommer han nog att bli ihågkommen för tre saker: för sina utomrättsliga avrättningar, eller mord, med hjälp av drönare, för Obamacare samt för att norrmännen gav honom fredspriset innan han hunnit göra något.

Trump brottas för fulla muggar med att försöka bevara freden med Ryssland, medan det militärindustriella komplexet sliter minst lika hårt med att ordna till krig med Ryssland. Trump är förstås i underläge. Hans möjligheter att muta mediafolk i erforderlig utsträckning är förstås begränsad i jämförelse med krigsindustrins.

Det är nog inte lika känt, åtminstone inte bland Kreti & Pleti, att vi i Sverige har vårt eget problem med det militärindustriella komplexet. Industrin må vara mindre än den amerikanska, men det är landet också. Psykopater finns på bägge håll.

Jag tror inte att jänkarna nödvändigtvis tycker att lilla Sverige eller Peter Hultkvist är så viktiga att man behöver trumma ihop falska opinionsundersökningar inom ett dygn för Hultkvists försvar. Om en mutkolv får gå träder strax en ny till. Samma rysslandsfientliga krigsmakande på amerikanskt initiativ pågår i alla Rysslands grannländer.

Däremot tror jag, att Jan Stenbeck inte var den enda svenska filuren som kunnat vara till USA och lära sig fräcka tricks. För det svenska militärindustriella komplexet som är helt skattefinansierat, och smort av mutor, är en Peter Hultkvist en viktig spelare. En Peter Hultkvist, liksom en Stefan Löfven, med tacksamhetsskuld är ännu viktigare. Våra media, som är starkt oligopoliserade är antingen helt eller delvis skattefinansierade eller verksamma på den ”fria” marknaden där de ska hålla sig på fötter genom att med lock och pock förhandla till sig annonser som ofta saknar försäljningspåverkande incitament. Det handlar i högre grad än de flesta skulle kunna tro om att man köper sig förmånlig behandling på nyhetsplats och betalar med annonsering. Den förmånliga behandlingen kan också - som nu - vara fejkade opinionsundersökningar till stöd för den som sitter på skattebetalarnas penningpung och är välvilligt inställd.

Den korta tiden från Löfvens tillkännagivande till publiceringen av de fejkade opinionsundersökningarna föranleder mig att tro, att ”beställningen” av de fejkade undersökningarna lades innan Löfven hållit sin presskonferens. Troligen redan dagen innan. De ingick i handlingsplanen och hade gått igång i god tid innan Stefan Löfven gick upp på podiet i torsdags.

Falun lördagen den 29 juli 2017
Mikael Styrman
.

Om Stefan Löfven hade talat sanning…

.
.…skulle Anna Johansson, Peter Hultqvist och Anders Ygeman ha fått avsked på grått papper. Man får helt enkelt inte behålla ett ministerjobb om man under lång tid håller statsministern ovetande om något så katastrofalt som Transportstyrelsens spridning av sekretessbelagda uppgifter. Så är det bara. Men ingenting händer.

Därför bär inte Löfvens påståenden sanningens prägel när han påstår sig ha blivit informerad så sent som i januari. Sedan har han själv ändå mörklagt, sedan dess, till och med enligt egen utsaga…

Han har naturligtvis valt att vara ”oinformerad”. Det är med största sannolikhet så att han har varit involverad tidigt - mycket tidigt. Kanske till och med innan katastrofen var ett faktum. Transportstyrelsens agerande är ju helt i linje med hans egen syn på lagar som han tidigare gett uttryck för. Lagar som hindrar något man vill göra behöver inte ändras. Man kringgår dem bara.

Han fortsätter att tala osanning om varför han inte gjort något i ärendet och varför han har mörklagt katastrofen. Inget behövde göras, allt var redan gjort, har han uttalat. Men om allt som behövde göras var gjort redan tidigare - varför behöver man göra något nu?

Journalisterna är väldigt tillmötesgående gentemot den uppenbart ljugande statsministern. Rent av servila, med en ryggrad av geléhallon. Den journalistiska behandlingen av Löfven lämnar i så måtto inte mycket i övrigt att önska. Det skulle möjligen vara en avsugning då?

Falun tisdagen den 25 juli 2017
Mikael Styrman
.

Misstroendevotum bör ställas mot Stefan Löfven

.
Den senaste tiden har media ägnat stor uppmärksamhet åt den skada som Regeringen genom  Transportstyrelsen åsamkat Sveriges säkerhet. Av de uppgifter som förekommit i media kan slutsatsen dras att Regeringen har lämnat ut betydligt mer och känsligare uppgifter - utan att ens veta till vem - än den sammanlagda verkan orsakad av allt spionage mot Sverige, från alla länder och företag tillsammans, under hela efterkrigstiden.

Extremt känsliga uppgifter har lämnats ut. Ett komplett svenskt personregister med foton och adresser, skyddade identiteter, broars bärigheter, fordonsregistret, även det militära fordonsregistret osv.

En främmande makt, eller flera, som idag inte har några fientliga ambitioner gentemot Sverige skulle ändå kunna betala bra för uppgifterna. Mycket information som man spionerar fram kommer aldrig till användning utan är mer av karaktären ”bra-att-ha-uppgifter”. Kostnaderna för att själva hämta in sådana uppgifter skulle vara astronomiska - om det ens vore möjligt.

Uppgifter om personer som har skyddad identitet skulle säkert lätt finna köpare i kriminella kretsar. Likaså uppgifter om särskilt attraktiva och stöldbegärliga bilar. I ett svenskt körkortsregister finns rimligen en mängd invandrade personer som varit oppositionella, men som inte är förlåtna i sina hemländer, för att nu bara ta några exempel. Kort sagt: den som kommer över ett sådant register och har en kriminell läggning behöver aldrig mer arbeta i livet - inte kommande generationer heller.

Givet uppgifternas känslighet och värde kommer osökt frågan om läckaget skett av misstag eller om någon eller några ”affärat” med uppgifterna. Det är i så fall inte första gången statstjänstemän och politiker stjäl ur den stora syltburken utan att straffas och det lär inte vara sista gången heller. Absolut straffrihet är en betydelsefull förmån i skurkbranschen, men inte alla förunnat. Svenska politiker och tjänstemän är en sällsynt gynnad elit i skurkvärlden.

Den som på detta sätt kommit över uppgifterna kan inte med säkerhet straffas ens om man skulle veta vem det är. Enligt vilken lagstiftning skulle lagföring kunna ske? Eller vilket lands? Hur ska man leda i bevis vem som sålt vad när Regeringen sprider uppgifterna omkring sig som en gödselspridare?

I en avkunnad dom som är direkt hånfull mot mot alla svenskar får Generaldirektören ett närmast symboliskt straff. Dagsböter på 70.000 kr för något som andra får livslångt fängelse för. Det är för övrigt ”kaffepengar” ställt i relation till personens inkomstförhållanden. Dessutom kommer Sveriges skattebetalare på det ena eller andra sättet att betala böterna, för att vederbörande ska hålla tyst. Motiveringen för den lindriga domen var att hon inte haft för avsikt att begå brott. Hur vet man det när fråga är om sådana värden - dessutom rostfritt?  Det krypterade budskapet som detta skickar ut är att hon inte är den som ytterst fattat beslutet, men att hon får bära hundhuvudet för att skydda den som ligger bakom.

Av särskilt intresse är att uppgifterna lämnats ut genom att gällande lagstiftning avsiktligt rundats. Känns det igen? Varför bryter regeringsledamöter och deras underhuggare mot lagen i både viktiga och oviktiga ärenden? Vad har satt i huvudet på dem att det är ett acceptabelt beteende?

Av avgörande betydelse har helt klart varit de signaler som statsminister Stefan Löfven skickat ut.

Sven-Erik Bucht är landsbygdsminister. Tidigare var han kommunalråd i Haparanda. När kommunalrådet Bucht tog död på Haparandas centrumhandel och ”skänkte” hela gränshandeln till IKEA uttalade han i norrbottenstidningarna: ”Om vi möter legala hinder kringgår vi dem”.

Uttalandet väckte stor uppmärksamhet, inte bara hos dem vars mark togs i anspråk genom ett forcerat förfarande utan även i vidare kretsar. I en normalt fungerande rättsstat skulle ett kommunalråd som redovisar en sådan rättsuppfattning och en sådan brist på respekt för våra gemensamt stiftade lagar ha satt ett tak för sin politiska karriär.

Men det stod inte i strid med Stefan Löfven’s rättsuppfattning. Han utsåg Sven-Erik Bucht till landsbygdsminister. Exemplets makt är stark. Man kan inte säga på ett sätt och sedan själv göra på ett annat sätt, med bevarad trovärdighet. Genom att utse Bucht skickade Stefan Löfven ut ett budskap till alla statliga myndigheter om att han ser med gillande på människor som kringgår lagstiftningen när den är besvärande. Därför är Stefan Löfven ansvarig för katastrofen i regeringskansliet och på Transportstyrelsen. Man kan faktiskt argumentera för att han är anstiftaren och att inblandade tjänstemän endast har utfört det som landets statsminister i aktiv handling visat att är önskvärt. Därför bör han tvingas avgå genom misstroendevotum och ta sina kriminella ministrar med sig. Sina okriminella också, i den mån det finns sådana.

Landets statsminister pläderar för kriminell attityd i regeringens och dess tjänstemäns arbete.

Nu återstår att se vad fegisarna som är livrädda för att få regeringsmakten ska göra.

Falun fredagen den 21 juli 2017
Mikael Styrman
.

Asyl-kollapsen

.
Asyl-systemet, som vi känner det, är uppbyggt i tider av utbredd stabilitet och framtidstro, i en värld ännu inte plågad av mänsklig överbefolkning, industriell misshandel av jordbruksmarken eller utfiskningen av, och plastkriget mot, oceanerna för att nämna några exempel på hur förutsättningarna har förändrats under senare år. Då menar jag inte bara stabilitet i den industrialiserade världen utan relativ politisk stabilitet i de delar av världen som idag genererar den migrationskris vi nu ser utspela sig. Det var i tider som rådde innan det idag överexpanderade amerikanska militärindustriella komplexet börjat bomba fram politiskt kaos i land efter land, ofta med den dolda agendan att kunna stjäla svagare länders olja.

Under resans gång har den godhjärtade dumheten kommit att tolka om rätten till asyl - rätten till skydd mot terror eller förföljelse - till att istället innebära något helt annat: ”rätten” att flytta vart som helst i skydd av asylsystemet. Förr flyttade man inom sitt hemland eller till ett grannland för att undgå förföljelse. Numera kan man flytta genom 20 länder men fortfarande åberopa rätten till asyl i det land var levnadsstandard är så hög att man önskar bosätta sig där.

Så var rätten till asyl aldrig tänkt att användas. Någon sådan rätt till asyl finns inte, har aldrig funnits. Framför allt har man inte insett att massimmigration genom 20 länder skulle komma att ske, ännu mindre med asyl som skäl.

Godhjärtad proganda, för att inte säga medveten indoktrinering, har gjort asylens ställning så stark att den åtminstone i Sverige aldrig kan ifrågasättas eller diskuteras, utan att den som väcker frågan påklistras ett rasistepitet. Rätt till asyl finns med dagens svenska tillämpning åtminstone initialt alltid. Med svensk byråkratisk ”effektivitet” är initialt liktydigt med åtminstone fem till tio år försörjning bekostad av värdlandets arbetande befolkning men många tecken tyder på att det på grund av byråkratins oförmåga att åstadkomma någonting över huvud taget är på väg att övergå till att vara liktydigt med livslång försörjning på den arbetande befolkningens bekostnad.

Den befolkning som ska tillhandahålla asylen tillfrågas inte och bereds inte heller tillfälle att uttala sig offentligt i frågan - åtminstone inte utan att omedelbart betecknas som rasister om tvivel mot rådande asyltillämpning framförs.

Diskussioner som innebär ifrågasättanden eller kritik fungerar ungefär som ventilen på en tryckkokare. Om man täpper för ventilen kommer så småningom locket att skjutas iväg från tryckkokaren och då har man ingen tryckkokare längre.

Applicerat på asylfrågan innebär det att oklok tolkning av asyl-instrumentet till att omfatta nära fri flyttning vart som helst i världen där människor har det så bra som man själv skulle vilja ha det, riskerar att leda till att asylsystemet - trots de bästa avsikter - avskaffar sig självt.

Den situation som i så fall inträder innebär inte bara att migration blir mycket svår. Det innebär sannolikt även att det inte finns någon asyl - inte ens för de som verkligen behöver den.

Asyl är en bra sak att ha. Det är ansvarslöst, nästan ondskefullt, att ehuru till följd av stort hjärta och litet förstånd, hantera migrationsfrågan så att asylmöjlighetens existens undergrävs.

Falun fredagen den 21 juli 2017
Mikael Styrman
.

Polen väljer ”den svenska modellen”

.
I veckor och månader har svenska medier uppmärksammat den oro som finns i Polen, och Europa, för den förestående politiseringen av rättsväsendet i Polen. Inte med ett ord har nämnts, att vad Polens makthavare egentligen gör, är att de går i svenska makthavares fotspår, de anammar den svenska modellen, men de gör det först sedan det blivit tydligt att det fungerade inte i Sverige heller.

Den svenska modellen är att politisera polis-, åklagar- och domstolsväsendena - fast inte nödvändigtvis i den ordningen, i likhet med övriga politikerledda verksamheter. Resultat blir ofelbart korruption och rättsröta, lata, odugliga och korrumperade poliser, fega åklagare och domare och domstolar vilka bara kan fungera när det politiska systemet i förväg upplyst om vem som ska dömas, för vad och hur hårt, för att sedan överlåta åt rättsväsendet att kleta ihop en lämplig, ofta krystad röra, så att man kan låtsas att rättsväsendet har sin gång. Inte sällan fungerar det så att den likaledes korrumperade pressen, med sitt synliga presstöd och sin mer osynliga villkorade stödannonsering, först underbygger ärendet genom att sprida lögner om och ta heder och ära av den som den politiska eliten är i färd med att plundra.

En konsekvens av politiseringen blir att politiskt slödder och grova brottslingar blir oantastliga eftersom hela rättsväsendet är rädda för dem - istället för tvärtom. De kontroller ju alla utnämningar, direkt eller indirekt.

Den politiska styrningen kräver lojalitet gentemot den politiska makten - istället för lojalitet mot moral, rättsordning eller folket - vilket med tiden gör polisen totalt inkompetent och med mycket få undantag helt oförmögen att genomföra framgångsrika brottsutredningar. När politiska order ligger bakom polisutredning, och så småningom resulterar i fällande dom, kan polisutredningen hålla mycket låg kvalitet, utan att det önskvärda slutet äventyras, eftersom alla myndigheter ”samarbetar så väl”. Det senare ett ofta använt kodord när offentliganställdas kriminalitet och inkompetens ska döljas. Efter ett tag blir denna nivå normen. Polisen lär sig hur dålig en utredning får vara och ändå resultera i fällande dom. Polisen blir med tiden oförmögen att genomföra vanliga brottsutredningar, eller ens enkla sådana. Det blir som i Falun. Tips om våldtäkter och mord ignoreras och blir på sin höjd hyllvärmare. Utredningar om knivhot läggs ned för att polismannen inte känner gärningsmannen och därför inte kan utreda brottet. Häri vilar förklaringen till Arvika-katastrofen, Quickrötan, Da Costa, rättsläkaren och obducenten, Cattis Falck, Algernon med flera rättsskandaler som hittills avslöjats men också till att Högsta Domstolen kan bemannas med politruker som Göran Lambertz och hans likar. Politisk pålitlighet blir viktigare än kompetens, heder och rättsmedvetande. Jag skriver ”hittills avslöjats” för tyvärr är det nog så att delar av medias yrvakna uppmärksammande av rättsrötan ännu bara skrapar på ytan av katastrofen.

För den så kallade oppositionen, politiska drönare som skulle vilja ha makten, men inte vågar sätta sig i en position som innebär att de kan kritiseras, förvandlas hela rättsväsendets kollaps till meningslös sifferstatistik och budgivning med tusental polistjänster. Förmodligen sker det inte av dumhet utan mot bättre vetande. Den ena lovar fler tusental nya poliser än den andre. Ungefär som regeringens enda åtgärd mot inkompetens och kriminalitet i den offentliga verksamheten är att skjuta till mer pengar, trots att orsaken till att såväl inkompetens som kriminalitet frodas ofta är den motsatta - betydande överskott av herrelösa pengar och en kravlös tillvaro - med undantag för lojalitet.


Men det hjälper inte att anställa fler tiotusental poliser till ett kollapsat system. Femhundratusen nya poliser hjälper inte. Systemet, som det nu fungerar, bryter ned nya, unga och ambitiösa poliser och gör dem odugliga, den ene fortare, den andre långsammare. Större nytta skulle då göra att sparka den odugligaste hälften. De är i praktiken sjukpensionärer och bör avlönas och omnämnas som sjukpensionärer, möjligen yrkesskadade sådana. Inte som låtsaspoliser. Resten sätter man i arbete. Det är lite paradoxalt men sannolikt den snabbaste metoden att öka effektiviteten i poliskåren.

Problemet är inte bara polisens kris. Det är hela systemets kris. En aldrig så ambitiös polis, som tvingas arbeta i den köckenmödding som vårt odugliga rättsväsende är, kommer efter bara några år att antingen ha lämnat yrket eller anpassat sig till kårens bristande effektivitet - i bägge fallen påtagligt desillusionerad.

Man måste naturligtvis ta itu med den godhjärtade dumhetens lallande med rättsväsendet som resulterat i att mer eller mindre föräldralösa barnligister på våra gator får växa upp till grova livstilskriminella, i avsaknad på att samhället sätter ned foten. När de sedan blivit ”färdigutbildade” belönas de med mängdrabatt i domstolarna. Motsatsen är naturligtvis det enda rimliga. Det här problemet är inte nytt. Idiotin har länge fått härja fritt med vårt rättssystem. Men tidigare, när majoriteten av brottslingarna in spe var missanpassade, men i grunden i de flesta fall hamiga svenskar gjorde det inte så mycket. Men nu, när majoriteten kommer från Balkan, Turkiet, arabländerna, Afghanistan och Afrika är problemet desto allvarligare.

Rättsordningen och rättstryggheten liksom säkerheten för merparten av medborgarna - de som ännu inte är kriminella -  skulle redan i dag sannolikt vinna på att man lade ned polis- och åklagarmyndigheten och domstolsväsendet. Idag fungerar de som skatteindrivare och brottslighetens skydd mot brottsoffren. Det vill säga ungefär tvärtom i förhållande till dess syfte. En förkrossande majoritet av medborgarna skulle komma bättre ut om de hänvisades till att skipa rättvisa själva, utan att hindras av brottslighetens beskyddare, den nästan utan undantag utredningsnedläggande ”polisen”. Ett sådant system skulle sannolikt resultera i att konsekvenserna av någons brott ibland drabbade fel personer - en oskyldig istället för en skyldig - på grund av den brottsdrabbade allmänhetens iver att skipa rättvisa. Knappt ens lågt ställda krav på rättstrygghet skulle tillgodoses. Men, så är det ju tyvärr ofta med dagens system också. Det slår hårt mot hederliga och ambitiösa men lämnar kriminella högdjur och andra livsstilskriminella opåverkade.

Antingen tar våra inte allt för skarpa och inte allt för hederliga politiker och tjänstemän inom rättsväsendet sig i kragen och vidtar åtgärder för att få rättsväsendet att fungera eller så bör man ställa in sig på att i framtiden i allt bredare lager betraktas som brottslighetens medhjälpare. Det är långt från rättsväsendets och politikens självbild till verkligheten.

Polackernas politiska makthavare har valt att kopiera den svenska modellen. En skillnad finns dock. I Polen kommer man att öppet styra domstolarna politiskt. I Sverige sker det i smyg. Det finns ett officiellt regelverk och ett annat, dolt, som är det man följer och som bland annat innebär att lojalitet med de övriga offentliganställda brottslingarna går före rättvisa. Det hindrar inte att det är synd om polackerna. Det som väntar dem är en lång och plågsam resa mot rättsröta och kriminalitet och i förlängningen ekonomiskt sammanbrott. Att kunna stjäla entreprenörers företag med hjälp av kriminella myndigheter och media är långt ifrån alltid synonymt med att kunna driva dem på ett kompetent och allmännyttigt sätt.

Det är synd om polackerna - också…

Falun fredagen den 21 juli 2017

Mikael Styrman
.

Verkliga och inbillade fiender i en propagandastyrd värld

.
Den är ganska intressant den rådande situationen, som innebär att nästan all nyhetsförmedling, innan den når oss, färgats eller filtrerats av något propagandaorgan. Det sker numera allt påtagligare, allt mer skamlöst.

Förr var det nationalsocialdemokratisk propaganda som färgade allt som nådde oss. Under senare år har en förskjutning skett till förmån för det amerikanska militärindustriella komplexets propaganda. Den senare har funnits, åtminstone under hela efterkrigstiden, men den har fått mer utrymme under senare år. Det tror jag beror på att Sverige hade så stark ekonomisk ställning efter Andra Världskrigets samarbete med Nazityskland i kombination med att Sverige inte ödelades under kriget. Under senare år har vanstyre och slöseri med, och nomenklaturans stölder av, allmänna medel försvagat Sveriges ställning allt mer. För att uttrycka saken gemenligen har nationalsocialdemokratin och dess ”borgerliga” stödpartier förbrukat Sveriges ”dra-åt-helvete-pengar” så nu upplever man sig tvungen att lyda den amerikanska krigsmaffians minsta vink. Inte längre bara Carl Bildt utan nu även alla andra.

Den som läser kritiskt inser ofta - säkert inte alltid - att han blir utsatt för otillbörlig påverkan. Ibland är det uppenbart att skribenten manipulerar. Andra gånger är det svårare att inse. En som jag tycker lite lustig iakttagelse är att skribenter ibland anpassar sig till gällande maktstrukturer utan att kanske ens reflektera över det själv.

Ett sådant exempel såg jag i Aftonbladet härom dagen. Kolumnisten Wolfgang Hansson skrev inlägget ”Lågorna slickar farligt nära Trump.” Där fanns en mening i texten: ”Ryssland är trots allt en mot USA fientligt sinnad nation”. - Jaså, verkligen? Det är sannolikt oavsiktligt formulerat eftersom det är ett sidospår endast ägnat att underbygga artikeln om Trumps ställning. Men som propaganda fungerar det utmärkt ändå.

Det må vara, i vår av amerikansk propaganda helt genomsyrade tillvaro, att det är lite av att svära i kyrkan att ifrågasätta ett sådant påstående, som nog många utan att reflektera över skulle betrakta som sant. Men faktum är att om man studerar åtminstone 1900-tals historia och framåt, finns det inte mycket belägg för påståendet. Däremot är dess spegelbild - att USA är en mot Ryssland fientlig nation mycket tydlig.

Allra tydligast blir det när man jämför amerikanska militära installationer och samarbeten runt Ryssland med ryska dito runt USA. Det säger faktiskt det mesta.

Faktum är, att USA är så mäktigt, så beväpnat till tänderna och så benäget att fullständigt hänsynslöst ödelägga alla sina ”samarbetspartners” territorier att USA:s eget militärindustriella komplex är det enda reella hotet mot landet, men ett mycket påtagligt sådant. En lång räcka amerikanska presidenter och politiker har varit oförmögna att avrusta försvaret efter Andra Världskriget. Ju mindre och svagare fiender -desto starkare - eller åtminstone dyrare - amerikanskt försvar. Nu är försvaret så stort, så oöverskådligt och så fullt av indoktrinerade galningar att ingen vågar peta i det. Man är livrädd för att det ska gå med USA som med Irak. Där lade amerikanerna ned försvaret och skickade ut alla vapenutbildade i arbetslöshet. Det var dessutom de som visste var vapnen fanns.

Eftersom man inte vågar peta i det militärindustriella komplexet i USA får det växa sig större för varje år, allt medan den stundande katastrofen blir både större och mer oundviklig. Ingen vågar nämna problemet vid dess rätta namn. Istället omnämns Ryssland som hotet. Ryssland är bara en metafor, men hur många som begriper det är förstås svårt att veta.

USA är självt sin enda och dessutom en farlig fiende.

Eftersom Ryssland kan sägas vara en metafor skulle man kunna byta ut ordet Ryssland i de flesta s k ”initierade” försvarsartilklar mot ”Dr Strangelove”. Det skulle föra oss ett stort steg närmare verkligheten eftersom världens försvarspolitikers sätt att hantera hotet mot oss alla är att mata ”Dr Strangelove” så att problemet blir ännu större och katastrofen ännu oundvikligare. Om man inte kan hantera Dr Strangelove i tider av relativt goda jordbruksförutsättningar, god tillgång till vatten och mat osv, hur ska man kunna hantera problemet när det relativa överskottet förbytts i brist? Hur ska USA hantera sin vattenbrist? Ska man stjäla ihop vattnet i Jemen, Irak eller Syrien? Vilken blir situationen när törstande och hungrande amerikaners intressen ställs mot det militärindustriella komplexets önskemål? Vems sida kommer USA:s politiska ledning då att ställa sig på?

Falun tisdagen den 12 juli 2017
Mikael Styrman
.

Mosul - före och efter

.
 Det här är Mosul i Irak - före den amerikanska hjälpen:















Det här är Mosul - efter den amerikanska hjälpen:

Irakierna har anledning att känna djup tacksamhet för den amerikanska hjälpen - eller?

Det är samma amerikaner som vår ”försvarsminister” Peter Hultqvist vill att ska hjälpa oss mot de fiender som det militärindustriella komplexet vill inbilla oss att vi har.

Vad värre är - hans åsikt delas av allt att döma av alla andra mutade, eller bara fega, fåntrattar som låtsas hålla på med försvarspolitik i det här landet.

Som man brukar säga: med sådana vänner behöver vi inga fiender!


Falun onsdagen den 12 juli 2017

Mikael Styrman
.

Medial nazistteater

.
I flera veckor har den hållit på nu. Massmedias nazistteater. Psykopater, gaskammarinkastare och vanliga karriärister har stått i kö för en plats i rampljuset genom att uttrycka sin upprördhet över att några nazister får vara med på Sodom- och Gomorrafesten i Visby.



Fördömandena har hamrats in i oss genom hundratals artiklar och nyhetsinslag, kanske rent av tusentals. Som om det vore allvarligt i en demokrati och ett system med yttrandefrihet att andra än ens egna åsikter får komma till tals? Det har pratats, skrikits och demonstrerats mot nazister, inte minst bland mobben. Men inte en enda nazist har jag sett eller hört säga ett endaste litet pip i media.
Tala om att sparka in öppna dörrar.



Om det nu är så allvarligt att andra än nationalsocialdemokraterna och deras stödtrupper får vara med och bli mutade och para sig med sina ”granskare” i Visby - varför får då nazisterna vara med där över huvud taget?



Den enkla, och för människor som kan tänka själva uppenbara, förklaringen är att om inte man hade velat ha nazisterna i Visby hade man aldrig släpat dit dem. Men istället ville man ha dit dem för att flytta fokus från andra, vanskötta, frågor.

Tanken är förstås att det är bättre att svenska mediapsykopater och vanliga journalistnollor skallar i kör mot verkliga eller inbillade nazister än att de uppmärksammar vanstyret i samhället. Det vanstyre som resulterar i att allt färre av Löfvens ”utsatta” välfärdsturister skickas hem efter att ha nekats asyl eller uppehållstillstånd. Att tiotusentals lösdrivare och kriminella blivande svartjobbare och ofta grova brottslingar väller in över våra gränser medan de havererade samhällsfunktionerna inte förmår samla sig ens till ett försök att ta reda på vem som kommer. Att människor numera i stort sett dagligen mördas på öppen gata. Att poliser som vill vara poliser lämnar kåren och bara de övervintrande improduktiva oduglingarna blir kvar - de som sitter inne på kontoret och vänder papper som enda syssla, medan de ängsligt och i blindo fumlar med nedläggningsstämpeln.



Man kan göra en mycket lång, och hela tiden växande, lista över hur den svenska välfärdsstatens sammanbrott gestaltar sig. Det är därför hela den svenska korrumperade mediakåren kan trumma i veckor om några i stort sett obefintliga nazister som ingen hört säga ett pip. Svenska media beter sig som tyska media gjorde när nazisterna hade tagit makten på 1930-talet. Då var det judar som nazisterna riktade mobben mot. Nu var det nazister - eller påstådda nazister - vad de är vet vi ju inte eftersom ingen av dem fått uttala sig. Sådant tål nämligen inte den svenska demokratin och yttrandefriheten. En annan gång kan det vara någon annan grupp som mobbens avsky riktas mot. Det är det beteendet som är den verkliga nazismen och därför hittar vi nazisterna i våra media och bland karriäristerna och gaskammarinkastarna som gnider sig mot varandra i media på bästa sändningstid

- istället för att vi får veta vad som händer i samhället.



Falun onsdagen den 12 juli 2017

Mikael Styrman
.

Imbecilla nyhetsförmedlare

.

.

Tänk att dessa okunniga mediapolitruker som skriver i våra tidningar och gör våra TV-nyheter inte kan skilja på en sopåkare och en sopkusk. Och det är inte en enstaka person som klantar till det. Hela flockens ackumulerade kompetens når inte högre höjder än att de inte kan skilja på en åkare och hans anställda chaufförer.

Nu senast är det Aftonbladet som strålar av inkompetens. Fler har lyckats med storverket tidigare.

En åkare är en åkeriägare. Han äger företaget och är vanligtvis dess ledare.
- Inte fan strejkar han!

De som strejkar är sopkuskarna, sopgubbarna eller kanske mer nedsättande dyngkuskarna eller om man vill vara fin i kanten - chaufförerna - och om man vill vara extra politiskt korrekt och lismande: sanitetsteknikerna.

Lär Er för helvete att skilja på en åkare och hans anställda. Hur ska araberna och afrikanerna någonsin kunna lära sig svenska när tidningarna leds av sådana odugliga chefer att de anställer människor som journalister vilka inte kan skilja på en åkare och en chaufför? Måste man vara komplett oduglig för att få leda en nyhetsredaktion i det här landet?

Vad blir det härnäst? Att klåparna i media ställer till det så att inte folk längre kan skilja på ”ensam” och ”själv”?

Falun tisdagen den 11 juli 2017
Mikael Styrman
.