Asyl-kollapsen

.
Asyl-systemet, som vi känner det, är uppbyggt i tider av utbredd stabilitet och framtidstro, i en värld ännu inte plågad av mänsklig överbefolkning, industriell misshandel av jordbruksmarken eller utfiskningen av, och plastkriget mot, oceanerna för att nämna några exempel på hur förutsättningarna har förändrats under senare år. Då menar jag inte bara stabilitet i den industrialiserade världen utan relativ politisk stabilitet i de delar av världen som idag genererar den migrationskris vi nu ser utspela sig. Det var i tider som rådde innan det idag överexpanderade amerikanska militärindustriella komplexet börjat bomba fram politiskt kaos i land efter land, ofta med den dolda agendan att kunna stjäla svagare länders olja.

Under resans gång har den godhjärtade dumheten kommit att tolka om rätten till asyl - rätten till skydd mot terror eller förföljelse - till att istället innebära något helt annat: ”rätten” att flytta vart som helst i skydd av asylsystemet. Förr flyttade man inom sitt hemland eller till ett grannland för att undgå förföljelse. Numera kan man flytta genom 20 länder men fortfarande åberopa rätten till asyl i det land var levnadsstandard är så hög att man önskar bosätta sig där.

Så var rätten till asyl aldrig tänkt att användas. Någon sådan rätt till asyl finns inte, har aldrig funnits. Framför allt har man inte insett att massimmigration genom 20 länder skulle komma att ske, ännu mindre med asyl som skäl.

Godhjärtad proganda, för att inte säga medveten indoktrinering, har gjort asylens ställning så stark att den åtminstone i Sverige aldrig kan ifrågasättas eller diskuteras, utan att den som väcker frågan påklistras ett rasistepitet. Rätt till asyl finns med dagens svenska tillämpning åtminstone initialt alltid. Med svensk byråkratisk ”effektivitet” är initialt liktydigt med åtminstone fem till tio år försörjning bekostad av värdlandets arbetande befolkning men många tecken tyder på att det på grund av byråkratins oförmåga att åstadkomma någonting över huvud taget är på väg att övergå till att vara liktydigt med livslång försörjning på den arbetande befolkningens bekostnad.

Den befolkning som ska tillhandahålla asylen tillfrågas inte och bereds inte heller tillfälle att uttala sig offentligt i frågan - åtminstone inte utan att omedelbart betecknas som rasister om tvivel mot rådande asyltillämpning framförs.

Diskussioner som innebär ifrågasättanden eller kritik fungerar ungefär som ventilen på en tryckkokare. Om man täpper för ventilen kommer så småningom locket att skjutas iväg från tryckkokaren och då har man ingen tryckkokare längre.

Applicerat på asylfrågan innebär det att oklok tolkning av asyl-instrumentet till att omfatta nära fri flyttning vart som helst i världen där människor har det så bra som man själv skulle vilja ha det, riskerar att leda till att asylsystemet - trots de bästa avsikter - avskaffar sig självt.

Den situation som i så fall inträder innebär inte bara att migration blir mycket svår. Det innebär sannolikt även att det inte finns någon asyl - inte ens för de som verkligen behöver den.

Asyl är en bra sak att ha. Det är ansvarslöst, nästan ondskefullt, att ehuru till följd av stort hjärta och litet förstånd, hantera migrationsfrågan så att asylmöjlighetens existens undergrävs.

Falun fredagen den 21 juli 2017
Mikael Styrman
.