Medial nazistteater

.
I flera veckor har den hållit på nu. Massmedias nazistteater. Psykopater, gaskammarinkastare och vanliga karriärister har stått i kö för en plats i rampljuset genom att uttrycka sin upprördhet över att några nazister får vara med på Sodom- och Gomorrafesten i Visby.



Fördömandena har hamrats in i oss genom hundratals artiklar och nyhetsinslag, kanske rent av tusentals. Som om det vore allvarligt i en demokrati och ett system med yttrandefrihet att andra än ens egna åsikter får komma till tals? Det har pratats, skrikits och demonstrerats mot nazister, inte minst bland mobben. Men inte en enda nazist har jag sett eller hört säga ett endaste litet pip i media.
Tala om att sparka in öppna dörrar.



Om det nu är så allvarligt att andra än nationalsocialdemokraterna och deras stödtrupper får vara med och bli mutade och para sig med sina ”granskare” i Visby - varför får då nazisterna vara med där över huvud taget?



Den enkla, och för människor som kan tänka själva uppenbara, förklaringen är att om inte man hade velat ha nazisterna i Visby hade man aldrig släpat dit dem. Men istället ville man ha dit dem för att flytta fokus från andra, vanskötta, frågor.

Tanken är förstås att det är bättre att svenska mediapsykopater och vanliga journalistnollor skallar i kör mot verkliga eller inbillade nazister än att de uppmärksammar vanstyret i samhället. Det vanstyre som resulterar i att allt färre av Löfvens ”utsatta” välfärdsturister skickas hem efter att ha nekats asyl eller uppehållstillstånd. Att tiotusentals lösdrivare och kriminella blivande svartjobbare och ofta grova brottslingar väller in över våra gränser medan de havererade samhällsfunktionerna inte förmår samla sig ens till ett försök att ta reda på vem som kommer. Att människor numera i stort sett dagligen mördas på öppen gata. Att poliser som vill vara poliser lämnar kåren och bara de övervintrande improduktiva oduglingarna blir kvar - de som sitter inne på kontoret och vänder papper som enda syssla, medan de ängsligt och i blindo fumlar med nedläggningsstämpeln.



Man kan göra en mycket lång, och hela tiden växande, lista över hur den svenska välfärdsstatens sammanbrott gestaltar sig. Det är därför hela den svenska korrumperade mediakåren kan trumma i veckor om några i stort sett obefintliga nazister som ingen hört säga ett pip. Svenska media beter sig som tyska media gjorde när nazisterna hade tagit makten på 1930-talet. Då var det judar som nazisterna riktade mobben mot. Nu var det nazister - eller påstådda nazister - vad de är vet vi ju inte eftersom ingen av dem fått uttala sig. Sådant tål nämligen inte den svenska demokratin och yttrandefriheten. En annan gång kan det vara någon annan grupp som mobbens avsky riktas mot. Det är det beteendet som är den verkliga nazismen och därför hittar vi nazisterna i våra media och bland karriäristerna och gaskammarinkastarna som gnider sig mot varandra i media på bästa sändningstid

- istället för att vi får veta vad som händer i samhället.



Falun onsdagen den 12 juli 2017

Mikael Styrman
.