Misstroendevotum bör ställas mot Stefan Löfven

.
Den senaste tiden har media ägnat stor uppmärksamhet åt den skada som Regeringen genom  Transportstyrelsen åsamkat Sveriges säkerhet. Av de uppgifter som förekommit i media kan slutsatsen dras att Regeringen har lämnat ut betydligt mer och känsligare uppgifter - utan att ens veta till vem - än den sammanlagda verkan orsakad av allt spionage mot Sverige, från alla länder och företag tillsammans, under hela efterkrigstiden.

Extremt känsliga uppgifter har lämnats ut. Ett komplett svenskt personregister med foton och adresser, skyddade identiteter, broars bärigheter, fordonsregistret, även det militära fordonsregistret osv.

En främmande makt, eller flera, som idag inte har några fientliga ambitioner gentemot Sverige skulle ändå kunna betala bra för uppgifterna. Mycket information som man spionerar fram kommer aldrig till användning utan är mer av karaktären ”bra-att-ha-uppgifter”. Kostnaderna för att själva hämta in sådana uppgifter skulle vara astronomiska - om det ens vore möjligt.

Uppgifter om personer som har skyddad identitet skulle säkert lätt finna köpare i kriminella kretsar. Likaså uppgifter om särskilt attraktiva och stöldbegärliga bilar. I ett svenskt körkortsregister finns rimligen en mängd invandrade personer som varit oppositionella, men som inte är förlåtna i sina hemländer, för att nu bara ta några exempel. Kort sagt: den som kommer över ett sådant register och har en kriminell läggning behöver aldrig mer arbeta i livet - inte kommande generationer heller.

Givet uppgifternas känslighet och värde kommer osökt frågan om läckaget skett av misstag eller om någon eller några ”affärat” med uppgifterna. Det är i så fall inte första gången statstjänstemän och politiker stjäl ur den stora syltburken utan att straffas och det lär inte vara sista gången heller. Absolut straffrihet är en betydelsefull förmån i skurkbranschen, men inte alla förunnat. Svenska politiker och tjänstemän är en sällsynt gynnad elit i skurkvärlden.

Den som på detta sätt kommit över uppgifterna kan inte med säkerhet straffas ens om man skulle veta vem det är. Enligt vilken lagstiftning skulle lagföring kunna ske? Eller vilket lands? Hur ska man leda i bevis vem som sålt vad när Regeringen sprider uppgifterna omkring sig som en gödselspridare?

I en avkunnad dom som är direkt hånfull mot mot alla svenskar får Generaldirektören ett närmast symboliskt straff. Dagsböter på 70.000 kr för något som andra får livslångt fängelse för. Det är för övrigt ”kaffepengar” ställt i relation till personens inkomstförhållanden. Dessutom kommer Sveriges skattebetalare på det ena eller andra sättet att betala böterna, för att vederbörande ska hålla tyst. Motiveringen för den lindriga domen var att hon inte haft för avsikt att begå brott. Hur vet man det när fråga är om sådana värden - dessutom rostfritt?  Det krypterade budskapet som detta skickar ut är att hon inte är den som ytterst fattat beslutet, men att hon får bära hundhuvudet för att skydda den som ligger bakom.

Av särskilt intresse är att uppgifterna lämnats ut genom att gällande lagstiftning avsiktligt rundats. Känns det igen? Varför bryter regeringsledamöter och deras underhuggare mot lagen i både viktiga och oviktiga ärenden? Vad har satt i huvudet på dem att det är ett acceptabelt beteende?

Av avgörande betydelse har helt klart varit de signaler som statsminister Stefan Löfven skickat ut.

Sven-Erik Bucht är landsbygdsminister. Tidigare var han kommunalråd i Haparanda. När kommunalrådet Bucht tog död på Haparandas centrumhandel och ”skänkte” hela gränshandeln till IKEA uttalade han i norrbottenstidningarna: ”Om vi möter legala hinder kringgår vi dem”.

Uttalandet väckte stor uppmärksamhet, inte bara hos dem vars mark togs i anspråk genom ett forcerat förfarande utan även i vidare kretsar. I en normalt fungerande rättsstat skulle ett kommunalråd som redovisar en sådan rättsuppfattning och en sådan brist på respekt för våra gemensamt stiftade lagar ha satt ett tak för sin politiska karriär.

Men det stod inte i strid med Stefan Löfven’s rättsuppfattning. Han utsåg Sven-Erik Bucht till landsbygdsminister. Exemplets makt är stark. Man kan inte säga på ett sätt och sedan själv göra på ett annat sätt, med bevarad trovärdighet. Genom att utse Bucht skickade Stefan Löfven ut ett budskap till alla statliga myndigheter om att han ser med gillande på människor som kringgår lagstiftningen när den är besvärande. Därför är Stefan Löfven ansvarig för katastrofen i regeringskansliet och på Transportstyrelsen. Man kan faktiskt argumentera för att han är anstiftaren och att inblandade tjänstemän endast har utfört det som landets statsminister i aktiv handling visat att är önskvärt. Därför bör han tvingas avgå genom misstroendevotum och ta sina kriminella ministrar med sig. Sina okriminella också, i den mån det finns sådana.

Landets statsminister pläderar för kriminell attityd i regeringens och dess tjänstemäns arbete.

Nu återstår att se vad fegisarna som är livrädda för att få regeringsmakten ska göra.

Falun fredagen den 21 juli 2017
Mikael Styrman
.