Verkliga och inbillade fiender i en propagandastyrd värld

.
Den är ganska intressant den rådande situationen, som innebär att nästan all nyhetsförmedling, innan den når oss, färgats eller filtrerats av något propagandaorgan. Det sker numera allt påtagligare, allt mer skamlöst.

Förr var det nationalsocialdemokratisk propaganda som färgade allt som nådde oss. Under senare år har en förskjutning skett till förmån för det amerikanska militärindustriella komplexets propaganda. Den senare har funnits, åtminstone under hela efterkrigstiden, men den har fått mer utrymme under senare år. Det tror jag beror på att Sverige hade så stark ekonomisk ställning efter Andra Världskrigets samarbete med Nazityskland i kombination med att Sverige inte ödelades under kriget. Under senare år har vanstyre och slöseri med, och nomenklaturans stölder av, allmänna medel försvagat Sveriges ställning allt mer. För att uttrycka saken gemenligen har nationalsocialdemokratin och dess ”borgerliga” stödpartier förbrukat Sveriges ”dra-åt-helvete-pengar” så nu upplever man sig tvungen att lyda den amerikanska krigsmaffians minsta vink. Inte längre bara Carl Bildt utan nu även alla andra.

Den som läser kritiskt inser ofta - säkert inte alltid - att han blir utsatt för otillbörlig påverkan. Ibland är det uppenbart att skribenten manipulerar. Andra gånger är det svårare att inse. En som jag tycker lite lustig iakttagelse är att skribenter ibland anpassar sig till gällande maktstrukturer utan att kanske ens reflektera över det själv.

Ett sådant exempel såg jag i Aftonbladet härom dagen. Kolumnisten Wolfgang Hansson skrev inlägget ”Lågorna slickar farligt nära Trump.” Där fanns en mening i texten: ”Ryssland är trots allt en mot USA fientligt sinnad nation”. - Jaså, verkligen? Det är sannolikt oavsiktligt formulerat eftersom det är ett sidospår endast ägnat att underbygga artikeln om Trumps ställning. Men som propaganda fungerar det utmärkt ändå.

Det må vara, i vår av amerikansk propaganda helt genomsyrade tillvaro, att det är lite av att svära i kyrkan att ifrågasätta ett sådant påstående, som nog många utan att reflektera över skulle betrakta som sant. Men faktum är att om man studerar åtminstone 1900-tals historia och framåt, finns det inte mycket belägg för påståendet. Däremot är dess spegelbild - att USA är en mot Ryssland fientlig nation mycket tydlig.

Allra tydligast blir det när man jämför amerikanska militära installationer och samarbeten runt Ryssland med ryska dito runt USA. Det säger faktiskt det mesta.

Faktum är, att USA är så mäktigt, så beväpnat till tänderna och så benäget att fullständigt hänsynslöst ödelägga alla sina ”samarbetspartners” territorier att USA:s eget militärindustriella komplex är det enda reella hotet mot landet, men ett mycket påtagligt sådant. En lång räcka amerikanska presidenter och politiker har varit oförmögna att avrusta försvaret efter Andra Världskriget. Ju mindre och svagare fiender -desto starkare - eller åtminstone dyrare - amerikanskt försvar. Nu är försvaret så stort, så oöverskådligt och så fullt av indoktrinerade galningar att ingen vågar peta i det. Man är livrädd för att det ska gå med USA som med Irak. Där lade amerikanerna ned försvaret och skickade ut alla vapenutbildade i arbetslöshet. Det var dessutom de som visste var vapnen fanns.

Eftersom man inte vågar peta i det militärindustriella komplexet i USA får det växa sig större för varje år, allt medan den stundande katastrofen blir både större och mer oundviklig. Ingen vågar nämna problemet vid dess rätta namn. Istället omnämns Ryssland som hotet. Ryssland är bara en metafor, men hur många som begriper det är förstås svårt att veta.

USA är självt sin enda och dessutom en farlig fiende.

Eftersom Ryssland kan sägas vara en metafor skulle man kunna byta ut ordet Ryssland i de flesta s k ”initierade” försvarsartilklar mot ”Dr Strangelove”. Det skulle föra oss ett stort steg närmare verkligheten eftersom världens försvarspolitikers sätt att hantera hotet mot oss alla är att mata ”Dr Strangelove” så att problemet blir ännu större och katastrofen ännu oundvikligare. Om man inte kan hantera Dr Strangelove i tider av relativt goda jordbruksförutsättningar, god tillgång till vatten och mat osv, hur ska man kunna hantera problemet när det relativa överskottet förbytts i brist? Hur ska USA hantera sin vattenbrist? Ska man stjäla ihop vattnet i Jemen, Irak eller Syrien? Vilken blir situationen när törstande och hungrande amerikaners intressen ställs mot det militärindustriella komplexets önskemål? Vems sida kommer USA:s politiska ledning då att ställa sig på?

Falun tisdagen den 12 juli 2017
Mikael Styrman
.