.
Det har varit oklart vilken roll Theresa May spelar i eftersvallet till nervgas-attentatet i Salisbury. Efter hennes militanta uttalande igår, som följde på ryssarnas svar på hennes utvisningar av ryssar, finns ganska litet utrymme för att tro annat än att Theresa May försöker kopiera Thatchers framgång genom Falklandskriget mot Argentina år 1982.
Thatcher’s opinionssiffror var usla. När generalerna i den argentinska juntan tog Falklandsöarna kom det som på beställning. Thatcher grep tillfället i flykten och mobiliserade genast. Inget är bättre för opinionssiffrorna än en gemensam yttre fiende, som man dessutom agerar kraftfullt emot.
Rent hypotetiskt kan det faktiskt ha skett en sorts beställning innan. Även den argentinska juntan var impopulär. Att erövra eller återta Falklandsöarna, eller Islas Malvinas, som de också heter, skulle kunna höja den argentinska självkänslan och bidra till nationell enighet genom skapandet av en gemensam yttre fiende.
Om någon liten fågel viskade i generalernas öron vad de skulle göra kommer vi förmodligen aldrig att få veta. Ingen står i kö för att tala om det. För de argentinska generalerna skulle det ju, till övriga missgrepp, måsta läggas att de även var lättlurade. Långsökt? Kanske? Men tanken kittlar nyfikenheten. Aktionen var åtminstone skenbart en tulipanaros som passade alla parter utomordentligt väl. Så lurade amerikanerna Saddam Hussein inför hans ockupation av Kuwait. Och nu upprepar Theresa May det gamla tricket att skaffa nationen en yttre fiende att kanalisera missnöjet mot.
Det går an att skenbart vara både tuff och militant mot Ryssland och Putin. Britterna litar på att ryssarna är tillräckligt kloka för att inte ställa till med något. Annat är det ju med USA som har en diger lista med grova brott mot mänskligheten på sitt samvete: Napalm och Agent Orange över civilbefolkningar, Hiroshima, drönare mot civilbefolkningar osv.
Med de mentalt labila fullblodspsykopater som innehar den verkliga makten i USA vågar inte britterna reta USA. Det kan ju sluta med en napalmbombning eller en kärnvapenattack mot London eller varför inte giftbesprutning över engelska åkrar. Kommer man bara på ett sätt att lyckas skylla det på ryssarna så finns nog inte så många spärrar…
Summa summarum: Theresa May tror inte att ryssarna under pågående blockader och kostsamma ekonomiska sanktioner från USA och deras underlydande tar sig för att ta livet av en pensionerad spion av ringa betydelse, vilken man dessutom tidigare utlämnat. Särskilt inte på ett sätt som är skräddarsytt för att skrämma livet ur den brittiska allmänheten. Troligen vet hon att inte ryssarna ligger bakom. Men hon utmanar inte den USA-kontrollerade propaganda-apparaten. Hon gör även med största sannolikhet bedömningen att hennes ställning kan förbättras av att hon kraftfullt ansluter sig till drevet.
Falun söndagen den 18 mars 2018
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar