tisdag 27 augusti 2019

En lustiger dans i moderaterna


.
Det är nästan på dagen 20 år sedan Cal Bildt lämnade uppdraget som moderaternas partiledare. Men fortfarande spökar hans vålnad i moderaterna. Allt måste göras med Bildts gillande och inget görs mot hans uppfattning.

Bildts informella ledarskap möjliggörs av de dolda makthavarna i partiet. De som bakom kulisserna även samarbetar mycket bra med den socialdemokratiska maktapparaten och som ofta är orsaken till att moderaterna anpassar sig till vad som är bekvämt för sosseriet, även om man samtidigt låtsas strida på barrikaderna.

Den moderata ledningen är införstådd med förhållandet, men vågar inte utmana Bildt’s ställning. Ingen vågar hålla i skaftet. Förmodligen för att man inte känner sig säkra på vem som i så fall drar det längsta strået.

Det åtminstone skenbara undantaget är Hanif Bali som med ungdomlig entusiasm tar sig an att plocka ned Carl Bildt från dennes piedestal.

Men ganska lustigt i sammanhanget är att Bali kritiserar Bildt, men inte för sådant som han rätteligen borde kritiseras för. Förklaringen är förmodligen dels att Bali med ungdomens rätt saknar insikt i vad Carl Bildt uträttat respektive ställt till med. Dels är förklaringen kanske att Bali’s syn på Iran, även den bär på viss ungdomlig enögdhet och brist på perspektiv. Sannolikt är Bali märkt av personliga erfarenheter av den Iranska diktaturen vilka i sig är värda all respekt. Dessutom kan man förmoda att även Bali vägt sin kritik mot Bildt på guldvåg.

Visst är Iran en diktatur och förtjänar kritik därför. Men motsättningarna mellan Iran och USA beror inte på att Iran är en diktatur. USA samarbetar ofta bättre med diktaturer än med demokratier. Problemet är istället att Iran är en diktatur som inte dansar efter USA’s pipa. Tvärtom är den Iranska diktaturen en konsekvens av att religiösa fanatiker lyckades kanalisera missnöjet med den USA-stödda och -skapade Shah-diktaturen och shahens säkerhetspolis, SAVAK’s härjande.

Men kravet på historiskt perspektiv går längre än så. Mohammad Mossadeq var demokratiskt vald premiärminister i Iran åren 1951-1953. Regeringen nationaliserade oljekällorna vilket resulterade i att USA störtade regeringen och tillsatte Shahen och hans proamerikanska lydregim.

Man gör klokt i att ha detta i åtanke när man betygsätter Iran’s och USA’s gemensamma äventyr. Det är inte fel att påstå att USA skapat den Iranska diktaturen. Det alternativ USA har att erbjuda är av erfarenhet inte en demokrati, möjligen är det en skendemokratisk USA-styrd diktatur. Det är inte lätt att veta i förväg vad som är bättre. Det är förmodligen ett val mellan pest och kolera.

Det är därför inte självklart att det finns anledning att kritisera Bildt för eftergivenhet visavi Iran.

Även på ”Bildt-sidan” av problemet saknar Bali av allt att döma betydande insikter.

Bildt skulle med rätta kunna kritiseras för hur han i sin ungdom lät sig köpas av USA och drev USA-intressen - även på bekostnad av svenska intressen.

Bildt förtjänar även kritik för att han - i och för sig envist och skickligt - drev Olof Palme att  kritisera Sovjetunionen för ubåtskränkningar, vilka åtminstone till helt övervägande del var NATO-, eller rättare sagt USA-provokationer.

En annan sak Bildt bör kritiseras för är att han under sin tid som partiledare underlät att ta strid när socialdemokraterna gjorde sig skyldiga till grova rättsövergrepp och att han gjorde det därför att socialdemokraterna samarbetade med korrupta moderater. På det sättet gjorde Bildt moderaterna till samma sorts gangsterrörelse som borgerliga gärna, men naturligtvis mycket försynt, kritiserade socialdemokratin för. Brottslighet och korruption skulle stävjas - med undantag för när brottslingarna var moderater. Parti gick före rätt. En intressant fråga är om moderaterna har städat upp i sin gangsterrörelse. Turerna kring Nya Karolinska talar inte för att så skett. Inte heller den S- och M-ledda plundringen av Vattenfall på åtminstone 200 miljarder, kamouflerad till inkompetent affärsverksamhet. I det senare fallet väntar vi ännu på slutnotan.

Ytterligare fog för skarp kritik av Bildt är att han och den S-märkta politruken Bengt Dennis, som då var riksbankchef, baserat på en helt befängd motivering som ingen kan ha trott på, drev upp räntan 1992 till 500%. Detta drev 100.000 svenska företag i konkurs. Massor av oskyldiga företagare ställdes på bar backe bara för att skydda bankskurkarna. Det skapade en tsunami som ödelade bland annat den svenska snickeri- och sågverksindustrin. Den exporterades - både maskinerna och arbetstillfällena - till Baltikum med flera områden - allt för att rädda bankskurkarna som i hög grad, tillsammans med inkompetenta eller ohederliga politiker ställt till eländet.

Bildt’s roll på Balkan undandrar sig min bedömning varför jag avstår från att kommentera den.

Allt detta hade Bali med fog kunnat kritisera Bildt för. Men när Bildt har lagt bollen på straffpunkten, och kallat bort målvakten, kommer Bali fram till bollen, blundar och skjuter utanför. Kanske lider Bali, sin höga svansföring till trots, av det allmänmoderata traumat visavi Bildt? Man vill gärna ha bort vålnaden och framhäva sig själv, men vågar inte riktigt. Istället blir det en personlig vendetta mot den Iranska diktaturen resulterande i att han missar måltavlan Bildt - om nu Bildt över huvud taget var hans måltavla. Kanske var angreppet på Bildt bara spel för kulisserna?

Falun tisdagen den 27 augusti 2019
Mikael Styrman
.

Inga kommentarer: