.
Det vi kan bevittna nu i media, men som delvis utspelar sig på Mars, är bara ännu ett tecken på att människan tappat verklighetsförankringen. Delvis är det säkert till stor del verkan av att Star Wars-serien tillåtit människor benägna att göra så att leva i en sagovärld.
I verkligheten är det inte mycket som talar för att människan kommer att kunna övervinna de stora avstånden i rymden. Med tanke på vad människan åstadkommit i sin egen värld, här på Jorden, är det nog en bra ordning.
Förmodligen finns det fler samband mellan lekandet på mars, som förbrukar stora resurser, och tillståndet på Jorden. Lekandet hjälper människan att bete sig fakta-resistent, att hålla den hemska verkligheten och insikten om vad man åstadkommit på Jorden på avstånd.
Att lekandet i rymden skulle komma till någon nytta får nog betraktas som ytterst utopiskt. Därtill är avstånden i rymden allt för stora och färder i rymden allt för resurskrävande, dessutom utan att ge något tillbaka.
Det är svårt att inte påminnas om den självförstörande civilisationen på Påskön, med sin resurskrävande meningslösa statyproduktion. När, såvitt vi vet, insikt om att deras produktion av meningslösa statyer förbrukade resurser nödvändiga för civilisationens överlevnad, fick det inte till följd att man besinnade sig och använde tillgängliga resurser på ett klokare sätt. Istället intensifierade man statyproduktionen, eller åtminstone fortsatte den. För fisket nödvändiga skogar förbrukades, för jordbruket nödvändiga jordar förstördes genom erosion till följd av skogsskövlingen, och möjligheterna att försörja sig ödelades därmed.
Människan är förmodligen bara en kortsiktig parentes, en utvecklingslinje i naturen som misslyckades, som slog fel, som naturen förlorade kontrollen över, vilket resulterade i den övriga skapelsens eller utvecklingens ödeläggande. Naturen börjar snart om. Människan utrotas eller decimeras åtminstone kraftigt. Den nya rollen för människan, som ser sig som skapelsens krona, blir sannolikt väsentligt blygsammare, utan Mars-resor och annat trams som följd av människans hybris. En klokare levnad skulle kanske inte ändra på det, men säkert skulle människan kunna flytta tiden för sig egen utrotning eller decimering väsentligt. Men det kommer inte att ske till följd av verklighetsförnekande.
Det kommer tydligen alltid att finnas ”överstepräster”, eller psykopater, bland människorna, vilka kommer att förneka verkligheten och förespråka fortsatt misshushållning. Den ”vanliga” människan har mycket tydligt demonstrerat sin benägenhet att tro - inte på den som säger hur det är, utan på den som säger det som är bekvämt att höra. De kommer alltid att finnas, dessa falska profeter, som för egen vinning leder den övriga mänskligheten mot undergången.
Det är en gammal sanning att dumheten är människans eviga följeslagare, men man skulle önska att den inte behövde vara människans ledstjärna.
Falun tisdagen den 20 april 2021
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar