.
I Centern blåses det nu för fullt i visselpiporna. Länspumparna bemannas. Livbåtarna sätts i sjön. Nu gäller det att rädda vad som räddas kan, efter att Annie kört skeppet i sank. Det som Annie Lööf avsett att skulle bli regeringsplatser i en S-ledd regering, åtföljt av sötebrödsdagar med belöningsförläningar, har istället förvandlats till brända högar av grus och aska.
Alla dessa affischer med Annie Lööf på, vilka Centern åter tapetserat landet med - för vilken gång i ordningen vet jag inte - hjälpte inte den här gången. Men de säger åtminstone något om hur Annie Lööf, och möjligen hennes närmaste medarbetare, såg på hennes betydelse, för Centern, för Sverige och för Världen.
Nu väntar en mandatperiod som allierad, i periferin, vid sidan av ett looser-parti utan nämnvärt inflytande. Det innebär sannolikt en enda lång Canossavandring om det ska finnas några centerväljare alls kvar vid nästa val.
Annie har avgått trots att hon, enligt egen utsago, bara känner en enorm kärlek och stöd från alla i Centern. Kanske har hon något misstolkat signalerna eller är lite ovarsam med sanningen? Det tyder åtminstone den snabbhet på, med vilken hon tog sin Mats ur skolan efter valet. Kanske var det istället så, att man försiktigt förklarade för henne, att om hon inte genast tar sitt pick och pack och försvinner kommer de att kasta ut henne med huvudet före?
Det är väl inte så konstigt om hon feltolkat signalerna från de andra i Centern? Det är väl bara konsekvent? Hon berättade ju i sin avskedslitania även att hon hela tiden stått fast förankrad med oförändrade åsikter, medan alla runt omkring henne bytt åsikter kors och tvärs, så att de forna allianskollegorna numera flyttat sig långt till höger om henne, sossarna lite höger, MP något vänster och V möjligen nedtrampade under henne. Allt medan hennes vakna tid på dygnet helt åtgått till att likt en drucken papegoja tjata om att SD har rasistiska rötter ett halvsekel tillbaka i tiden.
Det är intressant det där med att hon upplever sig ha stått som fastfrusen i marken, utan att vika en tum. Det finns ju ett talesätt som jag osökt kommer att tänka på:
Måste jag vara av samma åsikt idag som i förrgår?
Hade då gårdagen ingenting att ge?
Men ingen kan ta ifrån henne den betydelse hon haft för det mentala politiska klimatet i landet. Ingen har betytt så mycket för polariseringen av politiken. Hon ensam har svarat för mer mobbning än hela flocken sosseministrar, och det vill inte säga lite.
Nu måste man hitta en ersättare för Annie Lööf, samtidigt som hon drivit iväg de flesta som dög någonting till. Då kommer väl den ökända mobbaren Bengt Westerberg väl till pass, som med sedvanlig perfekt tajming anslutit sig lagom tills skeppet gick i kvav. Om man gör honom till partiledare kan man ju komma i åtnjutande av den s k Westerberg-effekten. Då löser det kanske problemet med Centerns mobbning av andra demokratiskt valda politiker en gång för alla.
Falun fredagen den 16 september 2022
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar