Vägunderhållet exploderar

.

Vi står inför lavinartat ökande vägunderhållskostnader. Det kan vem som helst se genom att använda sina egna ögon. Det blir ju inte bättre av att mutor styr och gör att vägunderhållspengarna används exempelvis till sidostängsel över landet, där sådana inte behövs - och ännu värre - där sådana gör skada.

Men en faktor är kanske inte helt uppenbar för alla. Det panikartade byggandet av mitträckesvägar är förutom att det slösar bort vägunderhållspengar även på annat sätt en katastrof för vägekonomin.

På en vanlig väg fördelas belastningen från trafiken på en stor yta. Alla kör nämligen inte i precis samma spår.

På en mitträckesväg koncentreras trafiken i den enfilade delen till precis samma spår som därför utsätts för ett koncentrerat slitage, och framför allt koncentrerad belastning, och därför tar slut i förtid. Även i den tvåfilade delen koncentreras förmodligen belastningen mer än tidigare även om det inte är lika tydligt.

I övriga Europa, där vägarna är släta, har bilarna breda däck. Är det verkligen meningen att Sverige och Ryssland som enda länder ska tvingas ha en egen däcksstandard med höga och smala balkongdäck? Så blir det nämligen om den rådande vägpolitiken bibehålls. Försök själv att köra en mitträckesväg som varit i bruk något år med en bil med breda däck. De breda däcken klättrar på spårens sidor, ömsom den ena sidan, ömsom den andra. Det rubbar stabiliteten i bilarna och kommer att orsaka olyckor.

Det här leder till att vägar som till 80-90% är ok mycket oftare än tidigare måste tas ur trafik och den enfilade delen repareras under stora svårigheter med framkomligheten, om inte det svenska vägnätet ska se ut som och fungera som om vi kommit till Murmansk.

Är det verkligen nödvändigt att det svenska vägnätet ska måsta se ut som en ständigt pågående nödreparation? Kan inte våra beslutsfattare åka till Finland istället och se vad det är som skiljer i vägbyggnadsteknik mot svenska metoder? Där byggs ju vägarna ordentligt och håller länge. Ändå har Finland varit med om åtminstone två krig mot Sovjetunionen och betalat krigsskadestånd.

Är det så enkelt att svaret döljer sig i på vilka premisser man får jobbet som vägbeslutsfattare i Sverige? Är det kanske som i samhället i övrigt att det inte är någon bra metod att vilken idiot som helst får jobbet om vederbörande bara är politiskt pålitlig eller bekväm? Är det så farligt att omge sig med kunnigt folk?

.