.
Ja, Radio Norrbottens pålitligaste propagandakvarn Eleonor Norgren förnekar sig aldrig.
Jobbar alltid som en billig men dysfunktionell kopia av Leni Riefenstahl.
Lika vinklat blir det, men mycket klantigare genomfört.
Rycker ut uttalanden ur sitt sammanhang och klipper bort det som inte passar hennes uppdragsgivares syften.
Vad svagt Eleonor.
Men, det är nog mest synd om Dig.
Jag kan nog leva med Dina vanställda reportage - men kan Du?
Övertorneå den 27 januari 2011
Mikael Styrman
.
torsdag 27 januari 2011
Gullesjö och Reilers framfart i Ekfors-bolagen
.
Inom kort på bloggen:
Gullesjö & Jonasson samt Reilers framfart i Ekfors-bolagen.
Det som de inte vill att Du ska veta om dem
och det som politisk korrekt media inte vågar behandla.
Det kan vara Din tur nästa gång...
Övertorneå den 27 januari 2011
Mikael Styrman
.
Inom kort på bloggen:
Gullesjö & Jonasson samt Reilers framfart i Ekfors-bolagen.
Det som de inte vill att Du ska veta om dem
och det som politisk korrekt media inte vågar behandla.
Det kan vara Din tur nästa gång...
Övertorneå den 27 januari 2011
Mikael Styrman
.
Reilers - Svenska konsulters IG Farben
.
Nu när staten och regeringen hemfaller åt rättsövergrepp och vill engagera olika medborgare och/eller konsulter i sin kriminella verksamhet finns det anledning att studera hur det har det har gått i andra liknande fall i vår omvärld.
Utdrag ur Wikipedia:
----
IG Farben-processen, tyska I.G.-Farben-Prozess, var en rättslig process då 23 chefer i IG Farben ställdes inför rätta 1947-1948 vid Nürnbergrättegångarna.
Sammanlagt 23 ledande befattningshavare i I.G.Farben åtalades för förberedelse och genomförande av anfallskrig, erövring av andra länder, plundring, förslavning och mord.[1] Åklagarna påstod inte att de åtalade själva begått dessa brott utan att de varit med och planerat och finansierat bland annat annekteringen av Österrike (Anschluss) och Tjeckoslovakien. De påstods också tillsamman med ledande nazister ha upprättat en fyraårsplanen, som skulle göra Tyskland "berett att föra krig” och som möjliggjorde att Tyskland kunnat starta anfallskrig mot Polen och Sovjet samt ockupera Danmark och Norge.
12 dömdes till fängelse i mellan åtta år och ett år och sex månader bland annat för plundring och förslavning. 11 blev frikända. Av dem som dömts blev alla benådade och blev fria i förtid; de två sista 1951. Ingen behövde avtjäna mer än tre år.[2]
----
Det var väl inte världens hårdaste straff för IG Farbens chefer för att ha nyttjat slavar och plundrat med nazisternas välsignelse. Men inte var det någon merit heller.
Det kan ju vara något för personalen vid Reilers - Konsultsveriges IG Farben - att tänka på nu när de deltar i och organiserar oetiska och kriminella aktioner med syfte att stjäla Ekfors-bolagen och lämnar oriktiga, oetiska och olagliga råd och uppmaningar till Ekfors kunder.
Det bör väcka frågor även hos andra:
- Vem vill anställa en nazist från Reilers?
- När spottade DU på en nazist från Reilers senast?
Övertorneå den 27 januari 2011
Mikael Styrman
.
Nu när staten och regeringen hemfaller åt rättsövergrepp och vill engagera olika medborgare och/eller konsulter i sin kriminella verksamhet finns det anledning att studera hur det har det har gått i andra liknande fall i vår omvärld.
Utdrag ur Wikipedia:
----
IG Farben-processen, tyska I.G.-Farben-Prozess, var en rättslig process då 23 chefer i IG Farben ställdes inför rätta 1947-1948 vid Nürnbergrättegångarna.
Sammanlagt 23 ledande befattningshavare i I.G.Farben åtalades för förberedelse och genomförande av anfallskrig, erövring av andra länder, plundring, förslavning och mord.[1] Åklagarna påstod inte att de åtalade själva begått dessa brott utan att de varit med och planerat och finansierat bland annat annekteringen av Österrike (Anschluss) och Tjeckoslovakien. De påstods också tillsamman med ledande nazister ha upprättat en fyraårsplanen, som skulle göra Tyskland "berett att föra krig” och som möjliggjorde att Tyskland kunnat starta anfallskrig mot Polen och Sovjet samt ockupera Danmark och Norge.
12 dömdes till fängelse i mellan åtta år och ett år och sex månader bland annat för plundring och förslavning. 11 blev frikända. Av dem som dömts blev alla benådade och blev fria i förtid; de två sista 1951. Ingen behövde avtjäna mer än tre år.[2]
----
Det var väl inte världens hårdaste straff för IG Farbens chefer för att ha nyttjat slavar och plundrat med nazisternas välsignelse. Men inte var det någon merit heller.
Det kan ju vara något för personalen vid Reilers - Konsultsveriges IG Farben - att tänka på nu när de deltar i och organiserar oetiska och kriminella aktioner med syfte att stjäla Ekfors-bolagen och lämnar oriktiga, oetiska och olagliga råd och uppmaningar till Ekfors kunder.
Det bör väcka frågor även hos andra:
- Vem vill anställa en nazist från Reilers?
- När spottade DU på en nazist från Reilers senast?
Övertorneå den 27 januari 2011
Mikael Styrman
.
Politiskt inkorrekta snöfall?
.
.
Sedan i måndags är det stora elavbrott i Finland på grund av snö. Ännu på onsdagen var ca 50.000 hushåll utan ström och människor evakuerades från utkylda bostäder. Pressen uppmanar befolkningen att förbereda sig på att laga mat vid utomhuseld. Enligt uppgifter i finska media uppskattade räddningstjänsten att vattenledningsnät kan ha frusit sönder i 100.000 fastigheter. Mer än ett stort kraftbolag verksamt i Sverige är berört. Men det verkar inte nå över nyhetströskeln i Sverige?
Inte politiskt korrekt att rapportera om?
Övertorneå den 26 januari 2011
Mikael Styrman
.
.
Sedan i måndags är det stora elavbrott i Finland på grund av snö. Ännu på onsdagen var ca 50.000 hushåll utan ström och människor evakuerades från utkylda bostäder. Pressen uppmanar befolkningen att förbereda sig på att laga mat vid utomhuseld. Enligt uppgifter i finska media uppskattade räddningstjänsten att vattenledningsnät kan ha frusit sönder i 100.000 fastigheter. Mer än ett stort kraftbolag verksamt i Sverige är berört. Men det verkar inte nå över nyhetströskeln i Sverige?
Inte politiskt korrekt att rapportera om?
Övertorneå den 26 januari 2011
Mikael Styrman
.
tisdag 25 januari 2011
Oisolerade luftledningar ./. belagda ledningar och jordkablar
.
Svar till Anonym kommentar till bloggen ”Förlåt mig!”:
Okunskap! säger Du. Det har Du rätt i. Här döljer sig mycket okunskap. Men jag tycker nog att Din kommentar verkar nog så teoretisk. Åtminstone är den långt ifrån den praktiska verkligheten hos oss som sköter mellanspännings- och lågspänningsnät.
Ledningsgatan har många syften
Du skriver att isolerade luftledningar används för att minska bredden på ledningsgatorna. Det påståendet måste jag ifrågasätta. Åtminstone vad gäller 10 och 20 kV luftledningar. Finns det någon linjemästare som gör så? Följden av ett sådant agerande blir med stor sannolikhet dels att ledningen kommer att skadas av vegetation med tiden och dels att det inte kommer att gå att ta sig fram i ledningsgatan för felsökning och reparation. Det blir fel även på isolerade ledningar och de kan förväntas bli svårlokaliserade, särskilt om inte ledningsgatorna är skötta och framkomliga. Man måste trots allt kunna komma fram i ledningsgatorna även när verkligheten gör sig påmind. Det går inte att vänta fem månader på att det ska bli sommar – om man inte är en av de tre stora, förstås. Nedan en bild som visar hur det kan bli redan med en bra ledningsgata.
Nyröjd men snötyngd ledningsgata – redan innan den minskning av bredden som den anonyme skribenten anger att är ett av motiven för isolerade linor.
Hur blir det med framkomligheten och möjligheterna att reparera, ta fram maskiner och reservdelar m.m. om man ska låta ledningsgatorna bli smalare?
Okunnigt om belagda linor
Även påståendet om att belagda linor används för att erhålla högre motstånd mot intermittenta fel är tveksamt. Det vore nog korrektare att påstå att det görs för att erhålla högre motstånd mot allehanda småfel, intermittenta såväl som vanliga fel.
Belagda linor är långt ifrån en okontroversiell metod i branschen. Det är troligt att kapillärkrafterna kommer att bjuda på otrevliga överraskningar med tiden för den som satsat alltför okritiskt på denna förhållandevis oprövade metod. Motsvarande har som bekant skett med jordkablar och tillverkarna har ännu inte kommit underfund med hur de problemen ska lösas - om de kan lösas. Men då kommer de chefer som förbehållslöst satsat på belagda linor som ett substitut för att sköta sina ledningsnät och ledningsgator att för länge sedan ha flyttat till nästa jobb som de inte heller klarar av att sköta.
Skötselkvalitet viktigare än ledningstyp
Självklart minskar risken för kortslutning med belagd lina. Det hör till saken att den risken inte är särskilt stor på en välskött oisolerad ledning med en välskött ledningsgata. En jämförelse med en misskött ledning eller ledningsgata är inte rättvis. En misskött isolerad ledning är inte heller tillförlitlig. Även med belagda ledare finns korsningar, frånskiljare och transformatorer kvar med de fel som uppstår i dessa.
En av Ekfors linjegator med helikopterkvistade skogskanter.
Belagda linor hjälper mot ofarliga småfel
Som tidigare nämnts är den isolerade ledningen alltid svagare än motsvarande oisolerad och den hjälper mot fel typ av linjefel. Den hjälper mot de lätt lokaliserade och åtgärdade felen. Den hjälper inte mot de resurskrävande felen som resulterar i de långa avbrotten.
Ingen byggmetod allena saliggörande
Det finns ingen konstruktion som är bäst i alla lägen. Istället är belagd lina att föredra på vissa objekt, jordkabel på andra men luftledning med oisolerade linor är att föredra på de flesta ställen.
Det har spridit sig många missuppfattningar om dessa frågor, både inom branschen och bland allmänheten. Oisolerade luftledningar har fått ta stryk därför att Sydkraft försökte hoppa över minst en generations förnyelse av sina anläggningar. Som grädde på moset sparade man bort driftorganisationen och skötte inte ledningsgatorna. Efter hand som det blev uppenbart att det var på väg åt fanders byggde man – före Gudrun - om till belagda linor (BLX) på befintliga stolpar som hade stått sedan 1940-talet – i södra Sverige – med känt resultat.
Enkelriktad kommunikation
Hur kunde man göra så? Sannolikt beror det på dessa stora organisationer med enkelriktad kommunikation. Den enda kommunikationen består av ordergivning uppifrån och nedåt - utan feedback. När man på detta sätt pekar med hela handen, i toppen av organisationen, och den som pekar inte förstår konsekvenserna av om han pekar åt det ena eller åt det andra hållet, och intern kritik inte är tillåten eller åtminstone inte finns, kommer pendeln att slå väldigt långt innan något händer som får den att slå tillbaka. 2005 slog pendeln tillbaka på grund av stormen Gudrun, nu mot en lika extrem ytterlighet med jordkabeldyrkan.
Fel om topplinor
Vad Du sedan skriver om inslagsskyddet (topplinor), eller inledningsskyddet som vi i vår bransch vanligen omnämner topplinorna, är den frågan nog så akademisk vid mellanspänning. Vid de spänningsnivåer som man i Sverige använder isolerade linor på har man inte topplinor eller inledningsskydd över huvud taget, eftersom de inte skulle göra någon nytta där. Det är förvånande att Du inte synes känna till detta trots Dina till synes höga tankar om Din egen kompetens.
På en 24 kV ledning är isolationen mot överslag till jord 125 kV och på en 40 kV ledning är isolationen mot överslag till jord 250 kV. Eftersom en typisk åskurladdning uppgår till 500 kV skulle topplinor vara meningslösa eftersom de skulle leda in åsköverspänningen till fasledaren och dit vill man inte ha den.
På en 145 kV ledning däremot är isolationen mot överslag till jord 550 kV. Därför blir det meningsfullt, på ledningar med högre spänningar, att skydda fasledarna mot åsköverspänningar med hjälp av topplinor och låta dessa ta emot åsköverspänningarna och leda dem till jord. Men i Sverige används inte isolerade ledningar på dessa spänningar så på denna punkt synes Du dessvärre vara felaktigt informerad.
Kabel ingen dans på rosor
Jag tycker att Du redovisar en nog så enögd syn på kabel i förhållande till andra ledningstyper. Visst har kabeln fördelar, men den har också nackdelar som inte till exempel oisolerade luftledningar har.
I ett jordkabelnät ökar förlusterna genom att den kapacitiva (motriktade) strömmen ökar. Det resulterar bland annat i krav på ökad area vid val av kabel för motsvarande överföringsförmåga. I en 400 kV ledning som förses med 25-30 km jordkabel kan kapacitansen öka så mycket att ingen ström fås ut i andra änden av kabeln!
Kostnader för jordkabel
Du påstår vidare att ”Kostnader för jordkabel har vid många studier och praktiska fall visat sig vara lika eller lägre än motsvarande luftledning”. Även det är missvisande. Följande gäller. Om man får bortse från jordkabelns långsiktiga driftsegenskaper är det möjligt att komma ned till, och under, en luftlednings anläggningskostnader. Det förutsätter dock att man är beredd att plöja ned kabeln och blunda för att man är hyggligt ovetande, om både hur mycket plogen har skadat kabeln vid förläggningen och i vilken miljö - vassa material, tjälskjutande sten osv - kabeln har förlagts. Om man gör det accepterar man att en stor andel av den förlagda kabeln på lite sikt med största sannolikhet kommer att uppvisa försämrade driftsegenskaper. Men en fullgod förläggning av ett kabelförband är ALLTID väsentligt dyrare än motsvarande luftledning. Fullgod jordkabelförläggning kräver nämligen byte av, eller behandling av, massorna i schaktet samt antingen användning av rör eller slang och/eller nedgrävning av kabeln.
Stora problem i jordkabelnät
Vad Du även förtiger (eller inte känner till?) är att man har stora problem i mellanspänningsnät som försetts med jordkabel. I dessa uppträder diffusa svårförklarade fel i sådan omfattning och svårighetsgrad att man har svårt att förse dem med fungerande linjeskydd och uppfylla föreskrifternas krav på en anläggning som är säker för person och egendom.
Vi vet att nuvarande generation av götar drabbades av Sydkrafts gravt misskötta luftledningsnät, mest märkbart i samband med stormen Gudrun. Vi vet också, även om det inte är politiskt korrekt att uttala det, att nästa generation götar kommer att drabbas av Eons efter vårdslös förläggning på längre sikt fallerande jordkabelnät. Det är inte säkert att felen på jordkabeln är att föredra framför felen på luftledningsnäten. Bäst vore naturligtvis en elleverantör med god kompetens på höga chefspositioner som förnyar sina anläggningar i tid och lär sin personal att sköta luftledningsnät.
Obegripligt om teoretisk kompetens
Av någon för mig obegriplig anledning påpekar Du sedan ”Tyvärr besitter varken Mikael eller hans mannar nödvändiga teoretiska kunskaper på högskolenivå för att göra egna beräkningar på sitt elnät”. Men Herre Gud, vad ska vi med det till? Vår personal utför erforderliga beräkningar på vårt nät vid behov. Om, och när, deras kompetens inte räcker till lejer vi in kompetens utifrån. Det är ju inte precis någon daglig verksamhet. Som en liten upplysande jämförelse har vi inte heller någon astronaut anställd för att framföra bolagets helikoptrar. Vi har inte heller någon sjökapten anställd för att ro ut med bommarna vid bolagets kraftverk - om nu någon vill använda detta mot oss. Det är ungefär den nivån på Energimarknadsinspektionens klagomål på oss.
Storleksmässigt motsvarar Ekfors ett mindre lokalkontor hos något av våra stora kraftbolag. Vi jämför gärna vår kompetens och våra resurser med motsvarande nyttigheter vid deras lokalkontor.
Din synpunkt om kompetensnivån är intressant. På den privata sidan kan vi inte använda resurser på det sätt Du indikerar. Men det är ju allmänt bekant att man i Sverige kan finna exempelvis färdigutbildade läkare som spärrvakter i tunnelbanan. Det är väl aldrig så att bakom Din anonyma mantel döljer sig en statstjänsteman inom energisektorn?
Rätt medicin mot rätt sjukdom
För att riktigt glänsa med Ditt oförstånd och undanröja varje tvivel om Dina bristande kunskaper på eldistributionsområdet antar Du att jag har blanktråd hemma i bostaden. Nu råkar det vara så att jag anser att man ska tillgripa rätt medicin mot rätt sjukdom. Isolerade ledningar är ofta ett otyg på mellanspänningsområdet men en bra lösning på lågspänningsnäten, således även i hemmen. Kanske Du förstår bättre om jag säger att amputation må vara en etablerad metod vid kallbrand. För den skull är det ingen bra metod att amputera huvudet om man drabbas av mjäll. Fast det finns nog fall där det inte skulle spela så stor roll.
Övertorneå den 25 januari 2011
Mikael Styrman
.
Svar till Anonym kommentar till bloggen ”Förlåt mig!”:
Okunskap! säger Du. Det har Du rätt i. Här döljer sig mycket okunskap. Men jag tycker nog att Din kommentar verkar nog så teoretisk. Åtminstone är den långt ifrån den praktiska verkligheten hos oss som sköter mellanspännings- och lågspänningsnät.
Ledningsgatan har många syften
Du skriver att isolerade luftledningar används för att minska bredden på ledningsgatorna. Det påståendet måste jag ifrågasätta. Åtminstone vad gäller 10 och 20 kV luftledningar. Finns det någon linjemästare som gör så? Följden av ett sådant agerande blir med stor sannolikhet dels att ledningen kommer att skadas av vegetation med tiden och dels att det inte kommer att gå att ta sig fram i ledningsgatan för felsökning och reparation. Det blir fel även på isolerade ledningar och de kan förväntas bli svårlokaliserade, särskilt om inte ledningsgatorna är skötta och framkomliga. Man måste trots allt kunna komma fram i ledningsgatorna även när verkligheten gör sig påmind. Det går inte att vänta fem månader på att det ska bli sommar – om man inte är en av de tre stora, förstås. Nedan en bild som visar hur det kan bli redan med en bra ledningsgata.
Nyröjd men snötyngd ledningsgata – redan innan den minskning av bredden som den anonyme skribenten anger att är ett av motiven för isolerade linor.
Hur blir det med framkomligheten och möjligheterna att reparera, ta fram maskiner och reservdelar m.m. om man ska låta ledningsgatorna bli smalare?
Okunnigt om belagda linor
Även påståendet om att belagda linor används för att erhålla högre motstånd mot intermittenta fel är tveksamt. Det vore nog korrektare att påstå att det görs för att erhålla högre motstånd mot allehanda småfel, intermittenta såväl som vanliga fel.
Belagda linor är långt ifrån en okontroversiell metod i branschen. Det är troligt att kapillärkrafterna kommer att bjuda på otrevliga överraskningar med tiden för den som satsat alltför okritiskt på denna förhållandevis oprövade metod. Motsvarande har som bekant skett med jordkablar och tillverkarna har ännu inte kommit underfund med hur de problemen ska lösas - om de kan lösas. Men då kommer de chefer som förbehållslöst satsat på belagda linor som ett substitut för att sköta sina ledningsnät och ledningsgator att för länge sedan ha flyttat till nästa jobb som de inte heller klarar av att sköta.
Skötselkvalitet viktigare än ledningstyp
Självklart minskar risken för kortslutning med belagd lina. Det hör till saken att den risken inte är särskilt stor på en välskött oisolerad ledning med en välskött ledningsgata. En jämförelse med en misskött ledning eller ledningsgata är inte rättvis. En misskött isolerad ledning är inte heller tillförlitlig. Även med belagda ledare finns korsningar, frånskiljare och transformatorer kvar med de fel som uppstår i dessa.
En av Ekfors linjegator med helikopterkvistade skogskanter.
Belagda linor hjälper mot ofarliga småfel
Som tidigare nämnts är den isolerade ledningen alltid svagare än motsvarande oisolerad och den hjälper mot fel typ av linjefel. Den hjälper mot de lätt lokaliserade och åtgärdade felen. Den hjälper inte mot de resurskrävande felen som resulterar i de långa avbrotten.
Ingen byggmetod allena saliggörande
Det finns ingen konstruktion som är bäst i alla lägen. Istället är belagd lina att föredra på vissa objekt, jordkabel på andra men luftledning med oisolerade linor är att föredra på de flesta ställen.
Det har spridit sig många missuppfattningar om dessa frågor, både inom branschen och bland allmänheten. Oisolerade luftledningar har fått ta stryk därför att Sydkraft försökte hoppa över minst en generations förnyelse av sina anläggningar. Som grädde på moset sparade man bort driftorganisationen och skötte inte ledningsgatorna. Efter hand som det blev uppenbart att det var på väg åt fanders byggde man – före Gudrun - om till belagda linor (BLX) på befintliga stolpar som hade stått sedan 1940-talet – i södra Sverige – med känt resultat.
Enkelriktad kommunikation
Hur kunde man göra så? Sannolikt beror det på dessa stora organisationer med enkelriktad kommunikation. Den enda kommunikationen består av ordergivning uppifrån och nedåt - utan feedback. När man på detta sätt pekar med hela handen, i toppen av organisationen, och den som pekar inte förstår konsekvenserna av om han pekar åt det ena eller åt det andra hållet, och intern kritik inte är tillåten eller åtminstone inte finns, kommer pendeln att slå väldigt långt innan något händer som får den att slå tillbaka. 2005 slog pendeln tillbaka på grund av stormen Gudrun, nu mot en lika extrem ytterlighet med jordkabeldyrkan.
Fel om topplinor
Vad Du sedan skriver om inslagsskyddet (topplinor), eller inledningsskyddet som vi i vår bransch vanligen omnämner topplinorna, är den frågan nog så akademisk vid mellanspänning. Vid de spänningsnivåer som man i Sverige använder isolerade linor på har man inte topplinor eller inledningsskydd över huvud taget, eftersom de inte skulle göra någon nytta där. Det är förvånande att Du inte synes känna till detta trots Dina till synes höga tankar om Din egen kompetens.
På en 24 kV ledning är isolationen mot överslag till jord 125 kV och på en 40 kV ledning är isolationen mot överslag till jord 250 kV. Eftersom en typisk åskurladdning uppgår till 500 kV skulle topplinor vara meningslösa eftersom de skulle leda in åsköverspänningen till fasledaren och dit vill man inte ha den.
På en 145 kV ledning däremot är isolationen mot överslag till jord 550 kV. Därför blir det meningsfullt, på ledningar med högre spänningar, att skydda fasledarna mot åsköverspänningar med hjälp av topplinor och låta dessa ta emot åsköverspänningarna och leda dem till jord. Men i Sverige används inte isolerade ledningar på dessa spänningar så på denna punkt synes Du dessvärre vara felaktigt informerad.
Kabel ingen dans på rosor
Jag tycker att Du redovisar en nog så enögd syn på kabel i förhållande till andra ledningstyper. Visst har kabeln fördelar, men den har också nackdelar som inte till exempel oisolerade luftledningar har.
I ett jordkabelnät ökar förlusterna genom att den kapacitiva (motriktade) strömmen ökar. Det resulterar bland annat i krav på ökad area vid val av kabel för motsvarande överföringsförmåga. I en 400 kV ledning som förses med 25-30 km jordkabel kan kapacitansen öka så mycket att ingen ström fås ut i andra änden av kabeln!
Kostnader för jordkabel
Du påstår vidare att ”Kostnader för jordkabel har vid många studier och praktiska fall visat sig vara lika eller lägre än motsvarande luftledning”. Även det är missvisande. Följande gäller. Om man får bortse från jordkabelns långsiktiga driftsegenskaper är det möjligt att komma ned till, och under, en luftlednings anläggningskostnader. Det förutsätter dock att man är beredd att plöja ned kabeln och blunda för att man är hyggligt ovetande, om både hur mycket plogen har skadat kabeln vid förläggningen och i vilken miljö - vassa material, tjälskjutande sten osv - kabeln har förlagts. Om man gör det accepterar man att en stor andel av den förlagda kabeln på lite sikt med största sannolikhet kommer att uppvisa försämrade driftsegenskaper. Men en fullgod förläggning av ett kabelförband är ALLTID väsentligt dyrare än motsvarande luftledning. Fullgod jordkabelförläggning kräver nämligen byte av, eller behandling av, massorna i schaktet samt antingen användning av rör eller slang och/eller nedgrävning av kabeln.
Stora problem i jordkabelnät
Vad Du även förtiger (eller inte känner till?) är att man har stora problem i mellanspänningsnät som försetts med jordkabel. I dessa uppträder diffusa svårförklarade fel i sådan omfattning och svårighetsgrad att man har svårt att förse dem med fungerande linjeskydd och uppfylla föreskrifternas krav på en anläggning som är säker för person och egendom.
Vi vet att nuvarande generation av götar drabbades av Sydkrafts gravt misskötta luftledningsnät, mest märkbart i samband med stormen Gudrun. Vi vet också, även om det inte är politiskt korrekt att uttala det, att nästa generation götar kommer att drabbas av Eons efter vårdslös förläggning på längre sikt fallerande jordkabelnät. Det är inte säkert att felen på jordkabeln är att föredra framför felen på luftledningsnäten. Bäst vore naturligtvis en elleverantör med god kompetens på höga chefspositioner som förnyar sina anläggningar i tid och lär sin personal att sköta luftledningsnät.
 |
| Ekfors helikopter med pilot |
Av någon för mig obegriplig anledning påpekar Du sedan ”Tyvärr besitter varken Mikael eller hans mannar nödvändiga teoretiska kunskaper på högskolenivå för att göra egna beräkningar på sitt elnät”. Men Herre Gud, vad ska vi med det till? Vår personal utför erforderliga beräkningar på vårt nät vid behov. Om, och när, deras kompetens inte räcker till lejer vi in kompetens utifrån. Det är ju inte precis någon daglig verksamhet. Som en liten upplysande jämförelse har vi inte heller någon astronaut anställd för att framföra bolagets helikoptrar. Vi har inte heller någon sjökapten anställd för att ro ut med bommarna vid bolagets kraftverk - om nu någon vill använda detta mot oss. Det är ungefär den nivån på Energimarknadsinspektionens klagomål på oss.
 |
| Ekfors helikopter - utan astronaut |
Din synpunkt om kompetensnivån är intressant. På den privata sidan kan vi inte använda resurser på det sätt Du indikerar. Men det är ju allmänt bekant att man i Sverige kan finna exempelvis färdigutbildade läkare som spärrvakter i tunnelbanan. Det är väl aldrig så att bakom Din anonyma mantel döljer sig en statstjänsteman inom energisektorn?
Rätt medicin mot rätt sjukdom
För att riktigt glänsa med Ditt oförstånd och undanröja varje tvivel om Dina bristande kunskaper på eldistributionsområdet antar Du att jag har blanktråd hemma i bostaden. Nu råkar det vara så att jag anser att man ska tillgripa rätt medicin mot rätt sjukdom. Isolerade ledningar är ofta ett otyg på mellanspänningsområdet men en bra lösning på lågspänningsnäten, således även i hemmen. Kanske Du förstår bättre om jag säger att amputation må vara en etablerad metod vid kallbrand. För den skull är det ingen bra metod att amputera huvudet om man drabbas av mjäll. Fast det finns nog fall där det inte skulle spela så stor roll.
Övertorneå den 25 januari 2011
Mikael Styrman
.
måndag 24 januari 2011
Inom kort:
.
När den organiserade brottsligheten och staten blir ett
– den organiserade förbrytarstaten!
.
När den organiserade brottsligheten och staten blir ett
– den organiserade förbrytarstaten!
.
Välj Olof Palme!
.
En sönderfallande nationalsocialdemokrati brottas med frågan om vem som ska bli ny partiordförande och administrera den fortsatta undergången.
Det finns att välja på ganska utslätade, för att inte säga personlighetsbefriade, gråsossar och mer karismatiska men tyvärr även psykopatiska förnyare, redan med ena foten i pensionen.
Men Sveriges nationalsocialdemokrater är mellan 60 och döden. Jantelagen och missunnsamheten är ännu så starka drivkrafter i partiet att ingen unnas att bli partiledare om inte det även kan förstås att uppdraget skulle innebära en bestraffning för partiledaren.
I Sovjetryssland tillbad socialdemokraterna länge, ca 70 år, en balsamerad Lenin. Ja en del gör det fortfarande. Det kunde väl vara något även för svenska nationalsocialdemokrater. Varför inte välja Olof Palme till partiledare?
Även rättviseskäl talar för Palme. Idag är han föremål för en helt orättvis gudadyrkan bland partimedlemmarna enligt vilken han var en ängel, ja godheten förkroppsligad. I själva verket var det under Palmes tid som byråkratin skenade. Det var även Palmes förtjänst att den antydan till hederlighet och moral som ännu fanns kvar i den offentliga sektorn och rättsväsendet skulle komma att gå förlorad. Palmes agerande i uppmärksammade rättsröteärenden som IB-, Geijer-, Harvard-, Pomperipossa- och Boforsaffärerna skickade ut ett förödande förakt för sanning och hederlighet som vi fortfarande ser fortplanta sig i partiet, i den offentliga sektorn och inte minst inom rättsväsendet samt bland de politiska ”medståndarna”.
Att det skulle måsta vara en balsamerad Palme gör heller inte något. Dels har korruptionen inom politiken gjort att politikens kontroll över byråkratin sedan länge har förbytts i byråkratins kontroll över politiken. Dessutom skulle en balsamerad Palme som partiledare lämna utrymme för nya överstepräster i stort antal som skulle kunna slåss och intrigera om vem som mest rättroget uttolkar Palmes åsikt i olika aktuella frågor. Utan tvekan skulle dessa överstepräster och deras inom kort ansenliga kanslier skattefinansieras.
Övertorneå den 24 januari 2011
Mikael Styrman
.
En sönderfallande nationalsocialdemokrati brottas med frågan om vem som ska bli ny partiordförande och administrera den fortsatta undergången.
Det finns att välja på ganska utslätade, för att inte säga personlighetsbefriade, gråsossar och mer karismatiska men tyvärr även psykopatiska förnyare, redan med ena foten i pensionen.
Men Sveriges nationalsocialdemokrater är mellan 60 och döden. Jantelagen och missunnsamheten är ännu så starka drivkrafter i partiet att ingen unnas att bli partiledare om inte det även kan förstås att uppdraget skulle innebära en bestraffning för partiledaren.
I Sovjetryssland tillbad socialdemokraterna länge, ca 70 år, en balsamerad Lenin. Ja en del gör det fortfarande. Det kunde väl vara något även för svenska nationalsocialdemokrater. Varför inte välja Olof Palme till partiledare?
Även rättviseskäl talar för Palme. Idag är han föremål för en helt orättvis gudadyrkan bland partimedlemmarna enligt vilken han var en ängel, ja godheten förkroppsligad. I själva verket var det under Palmes tid som byråkratin skenade. Det var även Palmes förtjänst att den antydan till hederlighet och moral som ännu fanns kvar i den offentliga sektorn och rättsväsendet skulle komma att gå förlorad. Palmes agerande i uppmärksammade rättsröteärenden som IB-, Geijer-, Harvard-, Pomperipossa- och Boforsaffärerna skickade ut ett förödande förakt för sanning och hederlighet som vi fortfarande ser fortplanta sig i partiet, i den offentliga sektorn och inte minst inom rättsväsendet samt bland de politiska ”medståndarna”.
Att det skulle måsta vara en balsamerad Palme gör heller inte något. Dels har korruptionen inom politiken gjort att politikens kontroll över byråkratin sedan länge har förbytts i byråkratins kontroll över politiken. Dessutom skulle en balsamerad Palme som partiledare lämna utrymme för nya överstepräster i stort antal som skulle kunna slåss och intrigera om vem som mest rättroget uttolkar Palmes åsikt i olika aktuella frågor. Utan tvekan skulle dessa överstepräster och deras inom kort ansenliga kanslier skattefinansieras.
Övertorneå den 24 januari 2011
Mikael Styrman
.
måndag 17 januari 2011
Förlåt mig!
.
(Svar till Anonym kommentar till bloggen ”Ekonomisk redovisning”)
Det här är ett svar på en anonym kommentar. Jag publicerar det för att jag tror att det på ett verksamt sätt kan hjälpa allmänheten i resten av Sverige att se igenom den vrångbild av Ekforsbolagen som media har spridit på den politisk-ekonomiska maktens uppdrag.
Till Anonym:
Vi kanske kan få tips av Dig om vilka de ”många” små kraftbolagen är, som har ”både bra hemsidor och tydliga årsredovisningar” så att vi kan lära oss av dem.
Det finns säkert många bra hemsidor men det här är en blogg och de två har lite olika syften. Bloggen är till för en fri, ocensurerad debatt kring ämnen som svensk medias självcensur inte tillåter en fri diskussion om. Det är ju till och med så, att media inte sällan är maktens megafon och hellre sprider propaganda än berättar hur saker och ting verkligen förhåller sig. Hemsidan används för andra informationsändamål så Du bör inte förväxla min blogg med en hemsida, även om den tydligen stör Dig?
En fin hemsida vore säkert bra för Ekforsbolagen att ha. Det ska vi skaffa så småningom. Men under de förhållanden vi levt med politiska husrannsakningar och dito processer, upprepade tvångsförvaltningar, tvångsinlösenprocesser, politiskt fängelse osv har vi inte upplevt det som det mest angelägna att lägga ned arbete på. Det vore flashigt och fint. Det gör vi sen när vi inte behöver kämpa med kniven på strupen hela tiden.
Om Du tycker att det jag skriver på bloggen är ”skit” propaganda så kanske Du inte ska hålla på och läsa det. Du verkar inte må bra av det.
Sen skriver Du ”Vad gäller Vattenfalls Europeiska verksamhet skulle jag först vilja ha svar på några frågor från Dig”. Men sen behandlar Du inte alls Vattenfalls verksamhet? Hur blev det nu?
Jag minns inte hur mycket det europeiska avverkningskalaset kostade i slutändan men ett vet jag säkert: Det hade kostat mycket mindre om inte sosseriet hade satt oss i blockad och skickat fram sin torped Sven-Erich Bucht för att försöka utnyttja tillfället till att försöka få omkull oss.
Men jag tror att Du blandar ihop begreppen lite grann. Vi tog en kalkylerad risk med pengar som vi hade tjänat på annan, icke monopolskyddad verksamhet. Så gör man i näringslivet. Ibland lyckas det inte. Det kanske är det vanligaste. Andra gånger lyckas det och då gör man vinst. Dessvärre tycks det vara så att i bägge fallen blir en del missunnsamma sossar som tokiga. Men det är upp till företaget att självt bestämma vad det ska göra. Vi behöver inte arbetarekommunens ordförandes godkännande i förväg.
Med Vattenfalls europeiska verksamhet förefaller det istället vara så, att man satsar monopolskyddade medel i Europa med måttlig framgång. När det inte lyckas skenar både energi- och nätkostnader för Sveriges elabonnenter. Men eftersom det är statlig verksamhet och staten även drar in momsen på de högre priserna så får det hålla på - utan kontroll. Myndigheterna är strängt upptagna med att trakassera och försöka få ihjäl marknadens nästan minsta aktör (Ekfors) i stället för att hålla reda på vad det helt marknadsdominerande Vattenfall ägnar sig åt. Till och med Vattenfall har varit tvångsförvaltare åt Ekfors och skott sig på det.
Det där med listerna verkar ha stört Dig i alla fall. På sätt och vis är det ju nästan smickrande, att Du är så upptagen av att leva mitt liv åt mig, att Du ens kommer ihåg i stora drag vad jag har ägnat mig åt - för nitton år sedan.
För alla andra läsares skull ska jag upplysa om att jag, under en tid då jag inte arbetade på Ekfors, utvecklade ett produktsortiment med färdigbehandlad list och panel. Det gjorde jag med egna pengar - utan några som helst bidrag. Det får man tydligen inte göra. Om man är bidragsparasit däremot som bara satsar allmänna medel kan man få hjältestatus. Jag lade ned projektet av två anledningar. Kronförsvaret 1992 ödelade det mesta av byggmarknaden och tog ihjäl väldigt många sågverk och snickerier vilkas utrustning hamnade i Baltikum, för att rädda bankerna. Den byggmarknad som fanns kvar var osund. Byggföretagen fick bidrag för att sysselsätta folk. Då innebar färdigbehandlad list och panel mindre bidrag åt byggföretagen. Så jag lade ned projektet.
Det är ganska fantastiskt att Du kan komma ihåg att jag bytte motorer på min listhyvel för nitton år sedan! Det hade i alla fall jag glömt. Listprojektet gled mot mer profilerade lister. Då arbetar man bort mer virke och behöver starkare motorer, så jag bytte motorer.
Det verkar Du inte riktigt nöjd med? Hur skulle Du ha gjort? Bytt hela hyveln?
Sedan tycker jag att det är ännu mer fantastiskt att Du har så höga tankar om Dig själv, att Du tror att Du är skickad att på basis av, vad som får förmodas vara skvaller, bestämma hur jag, ute i verkligheten, ska driva MIN verksamhet. Nästan att det är lite självupptaget och inbilskt av Dig.
Nu visste inte jag att jag var tvungen att fråga Dig om lov innan jag började utveckla ett listkoncept för mina egna pengar. Förlåt mig.
Det är inte utan att jag hoppas att Du har fler exempel. Jag hoppas också att en så djärv, kunnig och på allt sätt dugande person klarar av att släppa mammas kjolar och skriva under med eget namn i fortsättningen så att vi även kan studera vad Du har åstadkommit. Jag hoppas att Du inte har varit så upptagen av att leva mitt liv att Du har glömt att leva Ditt eget liv.
Nu har jag svarat på Dina frågor. Hur var det med Vattenfalls europaverksamhet?
Det känns som om vi inte blir vägda i samma vågskål när det läggs mig till last att jag har bytt motorer i min hyvel för nitton år sedan och det jämställs med vad Vattenfall ägnar sig åt ute i Europa för hundratusentals miljoner kronor - idag.
Övertorneå den 17 januari 2011
Mikael Styrman
.
(Svar till Anonym kommentar till bloggen ”Ekonomisk redovisning”)
Det här är ett svar på en anonym kommentar. Jag publicerar det för att jag tror att det på ett verksamt sätt kan hjälpa allmänheten i resten av Sverige att se igenom den vrångbild av Ekforsbolagen som media har spridit på den politisk-ekonomiska maktens uppdrag.
Till Anonym:
Vi kanske kan få tips av Dig om vilka de ”många” små kraftbolagen är, som har ”både bra hemsidor och tydliga årsredovisningar” så att vi kan lära oss av dem.
Det finns säkert många bra hemsidor men det här är en blogg och de två har lite olika syften. Bloggen är till för en fri, ocensurerad debatt kring ämnen som svensk medias självcensur inte tillåter en fri diskussion om. Det är ju till och med så, att media inte sällan är maktens megafon och hellre sprider propaganda än berättar hur saker och ting verkligen förhåller sig. Hemsidan används för andra informationsändamål så Du bör inte förväxla min blogg med en hemsida, även om den tydligen stör Dig?
En fin hemsida vore säkert bra för Ekforsbolagen att ha. Det ska vi skaffa så småningom. Men under de förhållanden vi levt med politiska husrannsakningar och dito processer, upprepade tvångsförvaltningar, tvångsinlösenprocesser, politiskt fängelse osv har vi inte upplevt det som det mest angelägna att lägga ned arbete på. Det vore flashigt och fint. Det gör vi sen när vi inte behöver kämpa med kniven på strupen hela tiden.
Om Du tycker att det jag skriver på bloggen är ”skit” propaganda så kanske Du inte ska hålla på och läsa det. Du verkar inte må bra av det.
Sen skriver Du ”Vad gäller Vattenfalls Europeiska verksamhet skulle jag först vilja ha svar på några frågor från Dig”. Men sen behandlar Du inte alls Vattenfalls verksamhet? Hur blev det nu?
Jag minns inte hur mycket det europeiska avverkningskalaset kostade i slutändan men ett vet jag säkert: Det hade kostat mycket mindre om inte sosseriet hade satt oss i blockad och skickat fram sin torped Sven-Erich Bucht för att försöka utnyttja tillfället till att försöka få omkull oss.
Men jag tror att Du blandar ihop begreppen lite grann. Vi tog en kalkylerad risk med pengar som vi hade tjänat på annan, icke monopolskyddad verksamhet. Så gör man i näringslivet. Ibland lyckas det inte. Det kanske är det vanligaste. Andra gånger lyckas det och då gör man vinst. Dessvärre tycks det vara så att i bägge fallen blir en del missunnsamma sossar som tokiga. Men det är upp till företaget att självt bestämma vad det ska göra. Vi behöver inte arbetarekommunens ordförandes godkännande i förväg.
Med Vattenfalls europeiska verksamhet förefaller det istället vara så, att man satsar monopolskyddade medel i Europa med måttlig framgång. När det inte lyckas skenar både energi- och nätkostnader för Sveriges elabonnenter. Men eftersom det är statlig verksamhet och staten även drar in momsen på de högre priserna så får det hålla på - utan kontroll. Myndigheterna är strängt upptagna med att trakassera och försöka få ihjäl marknadens nästan minsta aktör (Ekfors) i stället för att hålla reda på vad det helt marknadsdominerande Vattenfall ägnar sig åt. Till och med Vattenfall har varit tvångsförvaltare åt Ekfors och skott sig på det.
Det där med listerna verkar ha stört Dig i alla fall. På sätt och vis är det ju nästan smickrande, att Du är så upptagen av att leva mitt liv åt mig, att Du ens kommer ihåg i stora drag vad jag har ägnat mig åt - för nitton år sedan.
För alla andra läsares skull ska jag upplysa om att jag, under en tid då jag inte arbetade på Ekfors, utvecklade ett produktsortiment med färdigbehandlad list och panel. Det gjorde jag med egna pengar - utan några som helst bidrag. Det får man tydligen inte göra. Om man är bidragsparasit däremot som bara satsar allmänna medel kan man få hjältestatus. Jag lade ned projektet av två anledningar. Kronförsvaret 1992 ödelade det mesta av byggmarknaden och tog ihjäl väldigt många sågverk och snickerier vilkas utrustning hamnade i Baltikum, för att rädda bankerna. Den byggmarknad som fanns kvar var osund. Byggföretagen fick bidrag för att sysselsätta folk. Då innebar färdigbehandlad list och panel mindre bidrag åt byggföretagen. Så jag lade ned projektet.
Det är ganska fantastiskt att Du kan komma ihåg att jag bytte motorer på min listhyvel för nitton år sedan! Det hade i alla fall jag glömt. Listprojektet gled mot mer profilerade lister. Då arbetar man bort mer virke och behöver starkare motorer, så jag bytte motorer.
Det verkar Du inte riktigt nöjd med? Hur skulle Du ha gjort? Bytt hela hyveln?
Sedan tycker jag att det är ännu mer fantastiskt att Du har så höga tankar om Dig själv, att Du tror att Du är skickad att på basis av, vad som får förmodas vara skvaller, bestämma hur jag, ute i verkligheten, ska driva MIN verksamhet. Nästan att det är lite självupptaget och inbilskt av Dig.
Nu visste inte jag att jag var tvungen att fråga Dig om lov innan jag började utveckla ett listkoncept för mina egna pengar. Förlåt mig.
Det är inte utan att jag hoppas att Du har fler exempel. Jag hoppas också att en så djärv, kunnig och på allt sätt dugande person klarar av att släppa mammas kjolar och skriva under med eget namn i fortsättningen så att vi även kan studera vad Du har åstadkommit. Jag hoppas att Du inte har varit så upptagen av att leva mitt liv att Du har glömt att leva Ditt eget liv.
Nu har jag svarat på Dina frågor. Hur var det med Vattenfalls europaverksamhet?
Det känns som om vi inte blir vägda i samma vågskål när det läggs mig till last att jag har bytt motorer i min hyvel för nitton år sedan och det jämställs med vad Vattenfall ägnar sig åt ute i Europa för hundratusentals miljoner kronor - idag.
Övertorneå den 17 januari 2011
Mikael Styrman
.
söndag 16 januari 2011
Ekonomisk redovisning
.
(Svar till Anonym kommentar till bloggen Käppen och myran.)
Jag är inte som Du övertygad om att det skulle skingra några frågetecken om Ekfors redovisade som Vattenfall. Snarare skulle väl det bli rena mörkläggningen?
Det ger nog sig självt att inte ett litet privat företag som Ekfors kan lämna lika omfattande ekonomisk information som ett stort publikt bolag som Vattenfall. Inte ens om jag inte hade drabbats av politiskt fängelse eller om vi hade sluppit de hundratals politrukernas förföljelse hade det varit rimligt att begära. Skulle Vattenfall ha drabbats av motsvarande kostnader för fördyrad finansiering, tvångsförvaltning, politiserad skatteförföljelse, Ei:s trakasserier mot oss m.m. skulle de ha drabbats av väl över 100 miljarder i ytterligare kostnader. Då hade nog inte deras ekonomiska redovisning varit så flashig.
Men nu har de ju inte drabbats av ovan beskrivna. Då bör ju deras redovisning vara bra. Men är den det? Du tycks mena att deras ekonomiska information är bättre än Ekforsbolagens. Kanske Du kan hjälpa oss då? Om Vattenfalls ekonomiska redovisning är bra bör man kunna utläsa svar på nedanstående frågor. Kanske Du kan svara på vad Vattenfalls ekonomiska redovisning säger om följande punkter och var det kan utläsas?
Beträffande Krümmel-verket
1.
Hur mycket har kärnkraftverket Krümmel utanför Hamburg kostat Vattenfall i inköp?
2.
Hur mycket har det kostat Vattenfall att försöka få starta Krümmel igen?
3.
Hur mycket är det samlade driftsresultat för Krümmelverket hittills?
4.
Vattenfall har driftansvaret för Krümmel. Hur förhåller sig den tyska tillsynsmyndigheten till Vattenfalls drift av Krümmel?
5.
Hur förhåller sig övriga delägare av Krümmel till Vattenfalls drift av kraftverket?
6.
Finns det medel reserverade för Krümmels avveckling?
7.
Var finns dessa eventuellt reserverade medel, hur stora är de och i vad mån kommer de att förslå till Krümmels avvecklings- och saneringskostnader?
8.
Hur mycket kommer det att kosta Vattenfall, eller oss alla svenskar, att få någon att ta emot Krümmel och ta på sig avvecklings- och saneringsansvaret?
Beträffande Brunsbüttel-verket
9.
Hur mycket har kärnkraftverket Brunsbüttel utanför Hamburg kostat Vattenfall i inköp?
10.
Hur mycket har det kostat Vattenfall att försöka få starta Brunsbüttel igen?
11.
Hur mycket är det samlade driftsresultat för Brunsbüttelverket hittills?
12.
Vattenfall har driftansvaret för Brunsbüttel. Hur förhåller sig den tyska tillsynsmyndigheten till Vattenfalls drift av Brunsbüttel?
13.
Hur förhåller sig övriga delägare av Brunsbüttel till Vattenfalls drift av kraftverket?
14.
Finns det medel reserverade för Brunsbüttels avveckling?
15.
Var finns dessa eventuellt reserverade medel, hur stora är de och i vad mån kommer de att förslå till Brunsbüttels avvecklings- och saneringskostnader?
16.
Hur mycket kommer det att kosta Vattenfall, eller oss alla svenskar, att få någon att ta emot Brunsbüttel och ta på sig avvecklings- och saneringsansvaret?
Gemensamma frågor för Krümmel och Brunsbüttel
17.
Hur länge har de två verken varit ur drift?
18.
Hur ser prognosen ut för fortsatt drift för de två verken?
19.
Om det kan bli aktuellt med fortsatt drift för de två verken - vilka ytterligare kostnader kommer att behöva nedläggas för att få återstarta verken?
20.
Riskerar Vattenfall att bli stämda av övriga delägare till Krümmel och Brunsbüttel?
21.
Om Vattenfall skulle bli stämda av övriga delägare till Krümmel och Brunsbüttel och förlora målet - hur stora rättegångs- och skadeståndskostnader riskerar Vattenfall då att tvingas betala?
22.
Hur kommer det att påverka energipriserna på den ”fria” elmarknaden i Sverige?
23.
Hur många anställda har verken och hur stora kostnader drabbas Vattenfall av årligen för kraftverkens drift även om de aldrig återstartas?
24.
Hur mycket har Vattenfall i sin ekonomiska redovisning bedömt att Krümmel och Brunsbüttel kostat Vattenfall i förlorad good will och förlorade framtida affärsmöjligheter?
Angående Vattenfalls nät i Tyskland
25.
Hur mycket betalade Vattenfall för sina nät i Tyskland?
26.
Hur mycket investerade Vattenfall i näten?
27.
Hur mycket skrev man av på näten?
28.
Vilket driftsresultat har näten genererat?
29.
Hur mycket fick Vattenfall betalt för näten när man sålde dem?
Kolkraftverket Moorburg vid Elbe
30.
Kan Du berätta vilken information den ekonomiska redovisningen ger om nybygget Moorburg och hur den investeringen utvecklats?
Nuon
31.
Hur mycket har Vattenfall betalat för Holländska Nuon och hur utvecklar den affären sig?
Detta är frågor som man som delägare i ett stort publikt bolag skulle vilja finna svar på i den ekonomiska redovisningen. Du kan nog hjälpa oss med svaren?
Utifrån sakliga utgångspunkter förefaller det allt märkligare att Ekfors är tvångsförvaltat medan Vattenfall inte är det.
Övertorneå den 16 januari 2011
Mikael Styrman
.
(Svar till Anonym kommentar till bloggen Käppen och myran.)
Jag är inte som Du övertygad om att det skulle skingra några frågetecken om Ekfors redovisade som Vattenfall. Snarare skulle väl det bli rena mörkläggningen?
Det ger nog sig självt att inte ett litet privat företag som Ekfors kan lämna lika omfattande ekonomisk information som ett stort publikt bolag som Vattenfall. Inte ens om jag inte hade drabbats av politiskt fängelse eller om vi hade sluppit de hundratals politrukernas förföljelse hade det varit rimligt att begära. Skulle Vattenfall ha drabbats av motsvarande kostnader för fördyrad finansiering, tvångsförvaltning, politiserad skatteförföljelse, Ei:s trakasserier mot oss m.m. skulle de ha drabbats av väl över 100 miljarder i ytterligare kostnader. Då hade nog inte deras ekonomiska redovisning varit så flashig.
Men nu har de ju inte drabbats av ovan beskrivna. Då bör ju deras redovisning vara bra. Men är den det? Du tycks mena att deras ekonomiska information är bättre än Ekforsbolagens. Kanske Du kan hjälpa oss då? Om Vattenfalls ekonomiska redovisning är bra bör man kunna utläsa svar på nedanstående frågor. Kanske Du kan svara på vad Vattenfalls ekonomiska redovisning säger om följande punkter och var det kan utläsas?
Beträffande Krümmel-verket
1.
Hur mycket har kärnkraftverket Krümmel utanför Hamburg kostat Vattenfall i inköp?
2.
Hur mycket har det kostat Vattenfall att försöka få starta Krümmel igen?
3.
Hur mycket är det samlade driftsresultat för Krümmelverket hittills?
4.
Vattenfall har driftansvaret för Krümmel. Hur förhåller sig den tyska tillsynsmyndigheten till Vattenfalls drift av Krümmel?
5.
Hur förhåller sig övriga delägare av Krümmel till Vattenfalls drift av kraftverket?
6.
Finns det medel reserverade för Krümmels avveckling?
7.
Var finns dessa eventuellt reserverade medel, hur stora är de och i vad mån kommer de att förslå till Krümmels avvecklings- och saneringskostnader?
8.
Hur mycket kommer det att kosta Vattenfall, eller oss alla svenskar, att få någon att ta emot Krümmel och ta på sig avvecklings- och saneringsansvaret?
Beträffande Brunsbüttel-verket
9.
Hur mycket har kärnkraftverket Brunsbüttel utanför Hamburg kostat Vattenfall i inköp?
10.
Hur mycket har det kostat Vattenfall att försöka få starta Brunsbüttel igen?
11.
Hur mycket är det samlade driftsresultat för Brunsbüttelverket hittills?
12.
Vattenfall har driftansvaret för Brunsbüttel. Hur förhåller sig den tyska tillsynsmyndigheten till Vattenfalls drift av Brunsbüttel?
13.
Hur förhåller sig övriga delägare av Brunsbüttel till Vattenfalls drift av kraftverket?
14.
Finns det medel reserverade för Brunsbüttels avveckling?
15.
Var finns dessa eventuellt reserverade medel, hur stora är de och i vad mån kommer de att förslå till Brunsbüttels avvecklings- och saneringskostnader?
16.
Hur mycket kommer det att kosta Vattenfall, eller oss alla svenskar, att få någon att ta emot Brunsbüttel och ta på sig avvecklings- och saneringsansvaret?
Gemensamma frågor för Krümmel och Brunsbüttel
17.
Hur länge har de två verken varit ur drift?
18.
Hur ser prognosen ut för fortsatt drift för de två verken?
19.
Om det kan bli aktuellt med fortsatt drift för de två verken - vilka ytterligare kostnader kommer att behöva nedläggas för att få återstarta verken?
20.
Riskerar Vattenfall att bli stämda av övriga delägare till Krümmel och Brunsbüttel?
21.
Om Vattenfall skulle bli stämda av övriga delägare till Krümmel och Brunsbüttel och förlora målet - hur stora rättegångs- och skadeståndskostnader riskerar Vattenfall då att tvingas betala?
22.
Hur kommer det att påverka energipriserna på den ”fria” elmarknaden i Sverige?
23.
Hur många anställda har verken och hur stora kostnader drabbas Vattenfall av årligen för kraftverkens drift även om de aldrig återstartas?
24.
Hur mycket har Vattenfall i sin ekonomiska redovisning bedömt att Krümmel och Brunsbüttel kostat Vattenfall i förlorad good will och förlorade framtida affärsmöjligheter?
Angående Vattenfalls nät i Tyskland
25.
Hur mycket betalade Vattenfall för sina nät i Tyskland?
26.
Hur mycket investerade Vattenfall i näten?
27.
Hur mycket skrev man av på näten?
28.
Vilket driftsresultat har näten genererat?
29.
Hur mycket fick Vattenfall betalt för näten när man sålde dem?
Kolkraftverket Moorburg vid Elbe
30.
Kan Du berätta vilken information den ekonomiska redovisningen ger om nybygget Moorburg och hur den investeringen utvecklats?
Nuon
31.
Hur mycket har Vattenfall betalat för Holländska Nuon och hur utvecklar den affären sig?
Detta är frågor som man som delägare i ett stort publikt bolag skulle vilja finna svar på i den ekonomiska redovisningen. Du kan nog hjälpa oss med svaren?
Utifrån sakliga utgångspunkter förefaller det allt märkligare att Ekfors är tvångsförvaltat medan Vattenfall inte är det.
Övertorneå den 16 januari 2011
Mikael Styrman
.
fredag 14 januari 2011
Käppen och myran
.
(Svar till signaturen Lasses kommentar till bloggen ”En vintersaga?”)
Det är väl så att jantelagen och missunnsamheten har drivit iväg de flesta som vill uträtta något härifrån. De orkade inte med det destruktiva mentala klimatet. Kvar är nästan bara pensionärer och folk som på något sätt lever av ”systemet”. Så det behövs knappast några jobb hit egentligen.
De kanske blir nöjda, om det är statliga kuponger. Men om de måste nyttja de statliga kupongerna i en privat affär - då blir det jobbigt.
Man måste förstå dem. Propagandan har ju tutat i dem hela livet att samhället tar hand om dem. Länge har det väl stämt också. Staten har tagit deras pengar och gett dem mat. Staten har tagit allas pengar så de har inte behövt vara avundsjuka. De har kunnat leva lyckliga därför att alla har varit fattiga, oföretagsamma och lyckliga.
I det fall någon har varit företagsam och staten har ”bommat” så att de av misstag har fått behålla lite pengar så har vederbörande, för säkerhets skull, kommit körande i en gammal Volvo Amazon och haft lappade byxor och samma träskor, jacka och toppluva som i grundskolan så alla har kunnat fortsätta att vara lyckliga.
De här människorna, en del av dem, de som driver hatkampanjen och sprider ryktena – de hatar mig. Varför? Jo, de hatar mig för att jag är det som de skulle vilja vara och jag är det levande beviset för att de inte är det. Inte skulle de heller vilja vara ynkliga och rädda och springa omkring och ryggradslöst tissla och tassla bakom ryggen på mig, på oss. Hellre skulle de också ha självrespekt och vilja kunna se sig i spegeln utan att skämmas och känna sig som ynkliga kräk. Därför hatar en del av dem mig.
De flesta är dock bara rädda. De har lärt sig, redan i skolan, att undgå att bli mobbade genom att själva mobba. Om Du mobbar är Du inte mobbad. Så ju räddare människa, desto gemenare mobbare.
Jag skulle helt enkelt inte klara av att ge efter för dem. Då skulle jag förlora min självrespekt totalt och utan den är det svårt att leva.
Jag tror att Uppdrag Granskning har följt det här med skräckblandad förtjusning. Efter valet 2006 vågade de sig fram ur buskarna och gjorde ett inslag om vägbelysningen. Då vågade man visa sosserosen på svastikan också. Men det är nog inte så bara att göra ett program om detta, att greppa det och kunna presentera det begripligt – det har ju pågått så lång tid och är ju omfattande också. Sen är det ju bara regeringen som är utbytt. Nästan alla nazister är ju kvar på sina positioner. Det är ju väldigt många och säkert starka krafter som fortfarande lever på systemet som suger ut folk. De vill därför inte ha någon uppmärksamhet kring detta. Jag är väldigt nöjd med, att de på Uppdrag Granskning har begripit ungefär hur det här hänger ihop och att de har haft integritet att stå emot de, förmodligen många, propåer som säkert kommit både uppifrån och nedifrån, om att ställa upp på nazisternas sida och jaga oss. Det har ju annars nästan all övrig media gjort – deltagit i desinformations- för att inte säga propagandacirkusen. Jag har för övrigt stor respekt för UG:s arbete – ett av få ljus i det svenska journalistiska mörkret.
Jag tror att det är väldigt många som har blivit drabbade av svenska Stasi genom åren. Jag förstod också på dem när det var som intensivast att det var ”standard procedure” jag utsattes för. De hade knäckt folk förr. De var inga oskulder precis. De följde inövade och vana mönster och tillämpade utprövade metoder.
Det finns några fall som har blivit kändare än andra. Bilhandlaren Halvar Alvgard från Vimmerby som skattemyndigheten rullade över som en tio tons truck. Ännu mycket groteskare var när den korrumperade nazistflocken vällde in hos Medanalys och förstörde företaget och Lennart Ransnäs liv, under ledning av en riktig Nazist-Helga vid namn Margareta Unander, då vid Socialstyrelsen. Men jag tror framför allt att det är många, många som har blivit misshandlade och fått sina liv förstörda av statsterroristerna och som vi inte har hört talas om. Det är människor som inte har orkat eller eljest kunnat driva sin sak eller som har tigits ihjäl av vår, till stora delar och under långa tider, odugliga och korrumperade tredje statsmakt.
Vi, jag, min familj, vårt företag har kunnat hålla ut ganska länge trots periodvis vedervärdiga förhållanden. Mest beroende på att nazibröderna inte förstått hur ett sådant här företag i allmänhet, och vårt företag i synnerhet, fungerar. Det är därför de trakasserar kunderna nu under ledning av Energimarknadsinspektionens Generaldirektör Yvonne Fredriksson och chefsjuristen Göran Morén. Det är ett utslag av desperation.
Under hand som det här kriget mot den galna socialdemokratin, som Olof Palme lämnade efter sig, har pågått, har det svällt och engagerat allt fler offentliganställda.
Jag är tydligen numera för vår byråkrati, som håller på och ödelägger det här landet, närmast att likna vid käppen i myrstacken. Den enskilda myran frågar inte:
- Grabbar, har vi gjort något fel när vi har slagit upp den här myrstacken i den här killens sovrum och håller på att ta över hela huset och driva ut familjen på gatan?
Den enskilda myran går istället till anfall med samma glada humör ändå, för så gör myror. Inte heller frågar myran om det är rimligt att man bygger byråkr… förlåt myrstacken hur stor som helst och utan att fråga kräver att få ta i anspråk ALLA resurser. Men så är det. Den växer tills den tar så mycket i anspråk att den kuvade familjen till slut tar mod till sig, hämtar en spade och helt sonika kastar ut hela myrstacken.
När man väl har fått ut den, kan man välja mellan att slänga den i skogsbrynet och hålla käften, eller att ringa till myndigheterna och få hem ett koppel byråkrater, från 35 mil bort, som mot en helt orealistisk ersättning kan destruera myrstacken enligt konstens alla regler, i överensstämmelse med något verklighetsfrånvarande EU-direktiv, tillkommet i bästa välvilja, för Centraleuropeiska förhållanden.
Övertorneå den 14 januari 2011
Mikael Styrman
.
(Svar till signaturen Lasses kommentar till bloggen ”En vintersaga?”)
Det är väl så att jantelagen och missunnsamheten har drivit iväg de flesta som vill uträtta något härifrån. De orkade inte med det destruktiva mentala klimatet. Kvar är nästan bara pensionärer och folk som på något sätt lever av ”systemet”. Så det behövs knappast några jobb hit egentligen.
De kanske blir nöjda, om det är statliga kuponger. Men om de måste nyttja de statliga kupongerna i en privat affär - då blir det jobbigt.
Man måste förstå dem. Propagandan har ju tutat i dem hela livet att samhället tar hand om dem. Länge har det väl stämt också. Staten har tagit deras pengar och gett dem mat. Staten har tagit allas pengar så de har inte behövt vara avundsjuka. De har kunnat leva lyckliga därför att alla har varit fattiga, oföretagsamma och lyckliga.
I det fall någon har varit företagsam och staten har ”bommat” så att de av misstag har fått behålla lite pengar så har vederbörande, för säkerhets skull, kommit körande i en gammal Volvo Amazon och haft lappade byxor och samma träskor, jacka och toppluva som i grundskolan så alla har kunnat fortsätta att vara lyckliga.
De här människorna, en del av dem, de som driver hatkampanjen och sprider ryktena – de hatar mig. Varför? Jo, de hatar mig för att jag är det som de skulle vilja vara och jag är det levande beviset för att de inte är det. Inte skulle de heller vilja vara ynkliga och rädda och springa omkring och ryggradslöst tissla och tassla bakom ryggen på mig, på oss. Hellre skulle de också ha självrespekt och vilja kunna se sig i spegeln utan att skämmas och känna sig som ynkliga kräk. Därför hatar en del av dem mig.
De flesta är dock bara rädda. De har lärt sig, redan i skolan, att undgå att bli mobbade genom att själva mobba. Om Du mobbar är Du inte mobbad. Så ju räddare människa, desto gemenare mobbare.
Jag skulle helt enkelt inte klara av att ge efter för dem. Då skulle jag förlora min självrespekt totalt och utan den är det svårt att leva.
Jag tror att Uppdrag Granskning har följt det här med skräckblandad förtjusning. Efter valet 2006 vågade de sig fram ur buskarna och gjorde ett inslag om vägbelysningen. Då vågade man visa sosserosen på svastikan också. Men det är nog inte så bara att göra ett program om detta, att greppa det och kunna presentera det begripligt – det har ju pågått så lång tid och är ju omfattande också. Sen är det ju bara regeringen som är utbytt. Nästan alla nazister är ju kvar på sina positioner. Det är ju väldigt många och säkert starka krafter som fortfarande lever på systemet som suger ut folk. De vill därför inte ha någon uppmärksamhet kring detta. Jag är väldigt nöjd med, att de på Uppdrag Granskning har begripit ungefär hur det här hänger ihop och att de har haft integritet att stå emot de, förmodligen många, propåer som säkert kommit både uppifrån och nedifrån, om att ställa upp på nazisternas sida och jaga oss. Det har ju annars nästan all övrig media gjort – deltagit i desinformations- för att inte säga propagandacirkusen. Jag har för övrigt stor respekt för UG:s arbete – ett av få ljus i det svenska journalistiska mörkret.
Jag tror att det är väldigt många som har blivit drabbade av svenska Stasi genom åren. Jag förstod också på dem när det var som intensivast att det var ”standard procedure” jag utsattes för. De hade knäckt folk förr. De var inga oskulder precis. De följde inövade och vana mönster och tillämpade utprövade metoder.
Det finns några fall som har blivit kändare än andra. Bilhandlaren Halvar Alvgard från Vimmerby som skattemyndigheten rullade över som en tio tons truck. Ännu mycket groteskare var när den korrumperade nazistflocken vällde in hos Medanalys och förstörde företaget och Lennart Ransnäs liv, under ledning av en riktig Nazist-Helga vid namn Margareta Unander, då vid Socialstyrelsen. Men jag tror framför allt att det är många, många som har blivit misshandlade och fått sina liv förstörda av statsterroristerna och som vi inte har hört talas om. Det är människor som inte har orkat eller eljest kunnat driva sin sak eller som har tigits ihjäl av vår, till stora delar och under långa tider, odugliga och korrumperade tredje statsmakt.
Vi, jag, min familj, vårt företag har kunnat hålla ut ganska länge trots periodvis vedervärdiga förhållanden. Mest beroende på att nazibröderna inte förstått hur ett sådant här företag i allmänhet, och vårt företag i synnerhet, fungerar. Det är därför de trakasserar kunderna nu under ledning av Energimarknadsinspektionens Generaldirektör Yvonne Fredriksson och chefsjuristen Göran Morén. Det är ett utslag av desperation.
Under hand som det här kriget mot den galna socialdemokratin, som Olof Palme lämnade efter sig, har pågått, har det svällt och engagerat allt fler offentliganställda.
Jag är tydligen numera för vår byråkrati, som håller på och ödelägger det här landet, närmast att likna vid käppen i myrstacken. Den enskilda myran frågar inte:
- Grabbar, har vi gjort något fel när vi har slagit upp den här myrstacken i den här killens sovrum och håller på att ta över hela huset och driva ut familjen på gatan?
Den enskilda myran går istället till anfall med samma glada humör ändå, för så gör myror. Inte heller frågar myran om det är rimligt att man bygger byråkr… förlåt myrstacken hur stor som helst och utan att fråga kräver att få ta i anspråk ALLA resurser. Men så är det. Den växer tills den tar så mycket i anspråk att den kuvade familjen till slut tar mod till sig, hämtar en spade och helt sonika kastar ut hela myrstacken.
När man väl har fått ut den, kan man välja mellan att slänga den i skogsbrynet och hålla käften, eller att ringa till myndigheterna och få hem ett koppel byråkrater, från 35 mil bort, som mot en helt orealistisk ersättning kan destruera myrstacken enligt konstens alla regler, i överensstämmelse med något verklighetsfrånvarande EU-direktiv, tillkommet i bästa välvilja, för Centraleuropeiska förhållanden.
Övertorneå den 14 januari 2011
Mikael Styrman
.
tisdag 11 januari 2011
En vintersaga?
.
Idag visade sig Tornedalen från sin vackraste sida. Efter veckor av intensivt snöande är det upplega och hela nejden är vykortslik i sin gnistrande vita snöskrud. Ett strålande solsken, en handfull minusgrader och närmast vindstilla gjorde inte saken sämre.
Jag och Torbjörn har varit uppe i helikoptern och besiktigat linjer i dag för att försöka få en förklaring till de mindre störningar som varit på nätet under senare tids intensiva snöande. Ekfors är ju, sin ringa storlek till trots, landets enda elverk som använder egen helikopter till nätets drift.
Efter cirka tre timmars flygning har vi flugit hela 20 kV-nätet och lokaliserat tre träd som under snöns tyngd lagt sig i linjegatan och på vägen ned stört elleveransen. De fanns i Risudden, Armasjärvi och Niskanpää.
Vidare lokaliserade vi två misstänkta isolatorer som vi snart ska undersöka med värmekamera för att verifiera att de är felaktiga.
Under dagens lopp har vi även lokaliserat snö- o istyngda träd och linor samt omdirigerat personalen till de mest akuta platserna. De mindre akuta får linjepersonalen sedan beta av med bandvagnarna under veckans lopp inför kommande snöfall.
Det var inte utan att vi var väldigt nöjda när jag satte ned helikoptern utanför garaget. Men ordningen var snart återställd. Knappt hade vi hunnit landa förrän tiotalet media hade sökt mig för att få en kommentar till att Energimarknadsinspektionen ansökt om tvångsinlösen av Ekfors elnät - igen.
Här har vi minsann åkt omkring och gottat oss helt ansvarslöst i helikoptern utan att ha en tanke på i vilken dager det kommer att ställa Maud och hennes kompisar i de stora kraftbolagen, för att inte tala om byråkratin.
Knappt har folk glömt stormen Gudrun och här har de kämpat i motvind med havererade kärnkraft- och kolkraftverk samt bortslumpade linjer i Tyskland, skrotfärdiga kärnkraftverk som måste trugas på en mottagare, överprissatta verksamheter i Holland som måste betalas, stillastående kärnkraftverk och skenande elpriser i Sverige. Trots Mauds och grabbarnas upprepade försäkringar om motsatsen går kärnkraften som en gammal Ford Vinglia med hysteriska bromsar. Det enda vi inte har fått se - ännu - är ett fullt utvecklat kärnkraftshaveri. Men att döma av expertisen som kom till tals i SVT:s utmärkta dokumentär ”Kärnkraftsfiaskot” av Jan Nylander (kan ses på SVT Play) behöver inte det vara så långt borta eftersom driftstillgänglighet och säkerhet ofta går hand i hand.
Skönt då att sakkunskapen på Energimarknadsinspektionen med hjälp av den lagom ärliga generaldirektören Yvonne Fredriksson och den likaledes lagom korrumperade ”Tvångsvandalen” Johan Gullesjö rycker ut och ställer tillrätta genom att efter bästa förmåga förstöra Ekforsbolagen och dess verksamhet. Ännu en stund kan sanningen kanske sopas under mattan.
Inte är det konstigt att inte ens tågen går i det här landet.
Men hur blir det om man verkligen löser in Ekfors nät? Om det sen inte finns någon kvar i landet som kommer ihåg hur man skötte elnät eller ens vill sköta dem så att de fungerar? Kommer elnäten att fungera som järnvägen överallt då?
Kanske regeringen, om den inte önskar vara en sällsynt i tiden malplacerad kommunist- eller fascistregim, istället för att hålla på och plundra Ekfors-bolagen borde låta nya finansmarknadsministern Peter Norman kalla upp styrelseledamöterna i finansinspektionen med ”Riddaren av det Svarta Korset”, Röda Korsets plundrare, förre socialministern och folkpartiledaren, den ärrade socialdemokratiske kämpen Bengt Westerberg, i spetsen och ge dem klara direktiv:
- Nu är det inte längre populärt att stjäla Ekfors-bolagen. Nu är Ni så goda och ger kontraorder åt bankerna så att Ekfors kan finansiera sin samhällsviktiga och monopolskyddade verksamhet om bankerna ska ha någon oktroj. Regeringen riskerar annars att skämma ut sig. Det är inte acceptabelt att tvångsförvalta och tvångsinlösa Ekfors för att de följer i demokratisk ordning stiftade lagar och tvingande EU-direktiv om att skydda nationalälven Torneälven från grabbarnas utbyggnadsplaner.
Övertorneå den 11 januari 2011
Mikael Styrman
.
Idag visade sig Tornedalen från sin vackraste sida. Efter veckor av intensivt snöande är det upplega och hela nejden är vykortslik i sin gnistrande vita snöskrud. Ett strålande solsken, en handfull minusgrader och närmast vindstilla gjorde inte saken sämre.
Jag och Torbjörn har varit uppe i helikoptern och besiktigat linjer i dag för att försöka få en förklaring till de mindre störningar som varit på nätet under senare tids intensiva snöande. Ekfors är ju, sin ringa storlek till trots, landets enda elverk som använder egen helikopter till nätets drift.
Efter cirka tre timmars flygning har vi flugit hela 20 kV-nätet och lokaliserat tre träd som under snöns tyngd lagt sig i linjegatan och på vägen ned stört elleveransen. De fanns i Risudden, Armasjärvi och Niskanpää.
Vidare lokaliserade vi två misstänkta isolatorer som vi snart ska undersöka med värmekamera för att verifiera att de är felaktiga.
Under dagens lopp har vi även lokaliserat snö- o istyngda träd och linor samt omdirigerat personalen till de mest akuta platserna. De mindre akuta får linjepersonalen sedan beta av med bandvagnarna under veckans lopp inför kommande snöfall.
Det var inte utan att vi var väldigt nöjda när jag satte ned helikoptern utanför garaget. Men ordningen var snart återställd. Knappt hade vi hunnit landa förrän tiotalet media hade sökt mig för att få en kommentar till att Energimarknadsinspektionen ansökt om tvångsinlösen av Ekfors elnät - igen.
Här har vi minsann åkt omkring och gottat oss helt ansvarslöst i helikoptern utan att ha en tanke på i vilken dager det kommer att ställa Maud och hennes kompisar i de stora kraftbolagen, för att inte tala om byråkratin.
Knappt har folk glömt stormen Gudrun och här har de kämpat i motvind med havererade kärnkraft- och kolkraftverk samt bortslumpade linjer i Tyskland, skrotfärdiga kärnkraftverk som måste trugas på en mottagare, överprissatta verksamheter i Holland som måste betalas, stillastående kärnkraftverk och skenande elpriser i Sverige. Trots Mauds och grabbarnas upprepade försäkringar om motsatsen går kärnkraften som en gammal Ford Vinglia med hysteriska bromsar. Det enda vi inte har fått se - ännu - är ett fullt utvecklat kärnkraftshaveri. Men att döma av expertisen som kom till tals i SVT:s utmärkta dokumentär ”Kärnkraftsfiaskot” av Jan Nylander (kan ses på SVT Play) behöver inte det vara så långt borta eftersom driftstillgänglighet och säkerhet ofta går hand i hand.
Skönt då att sakkunskapen på Energimarknadsinspektionen med hjälp av den lagom ärliga generaldirektören Yvonne Fredriksson och den likaledes lagom korrumperade ”Tvångsvandalen” Johan Gullesjö rycker ut och ställer tillrätta genom att efter bästa förmåga förstöra Ekforsbolagen och dess verksamhet. Ännu en stund kan sanningen kanske sopas under mattan.
Inte är det konstigt att inte ens tågen går i det här landet.
Men hur blir det om man verkligen löser in Ekfors nät? Om det sen inte finns någon kvar i landet som kommer ihåg hur man skötte elnät eller ens vill sköta dem så att de fungerar? Kommer elnäten att fungera som järnvägen överallt då?
Kanske regeringen, om den inte önskar vara en sällsynt i tiden malplacerad kommunist- eller fascistregim, istället för att hålla på och plundra Ekfors-bolagen borde låta nya finansmarknadsministern Peter Norman kalla upp styrelseledamöterna i finansinspektionen med ”Riddaren av det Svarta Korset”, Röda Korsets plundrare, förre socialministern och folkpartiledaren, den ärrade socialdemokratiske kämpen Bengt Westerberg, i spetsen och ge dem klara direktiv:
- Nu är det inte längre populärt att stjäla Ekfors-bolagen. Nu är Ni så goda och ger kontraorder åt bankerna så att Ekfors kan finansiera sin samhällsviktiga och monopolskyddade verksamhet om bankerna ska ha någon oktroj. Regeringen riskerar annars att skämma ut sig. Det är inte acceptabelt att tvångsförvalta och tvångsinlösa Ekfors för att de följer i demokratisk ordning stiftade lagar och tvingande EU-direktiv om att skydda nationalälven Torneälven från grabbarnas utbyggnadsplaner.
Övertorneå den 11 januari 2011
Mikael Styrman
.
söndag 9 januari 2011
Arkansas - allt konstigare
.
Ta gärna del av bifogade Youtubeklipp från Kiro FM Coast To Coast med George Noory. Lyssna på hela om Du kan.
Och så en kommentar som andas lite sund skeptisism till all desinformation som lämnas och som även tycks planteras bland kommentarerna. Den här kommentaren var spårlöst försvunnen när jag lite senare skulle kopiera den men här är den ursprungliga skärmdumpen:
.
lördag 8 januari 2011
Obama vek ned sig
.
Enligt uppgift i Svd idag har USA:s President Barack Obama backat om stängningen av Guantanamo och i frågan om att föra fångarna till USA och ställa dem inför federal domstol. Obama avstod från att använda sitt veto i fråga om ett budgetförslag som bland annat behandlade frågan. Enligt Svd avstod Obama eftersom det var nödvändigt för att finansiera USA:s krig under 2011.
Det militärindustriella komplexet har därmed tagit tillbaka makten och världen är tillbaka på ruta ett.
Så var det med det i förväg utdelade fredspriset.
Övertorneå den 8 januari 2011
Mikael Styrman
.
Enligt uppgift i Svd idag har USA:s President Barack Obama backat om stängningen av Guantanamo och i frågan om att föra fångarna till USA och ställa dem inför federal domstol. Obama avstod från att använda sitt veto i fråga om ett budgetförslag som bland annat behandlade frågan. Enligt Svd avstod Obama eftersom det var nödvändigt för att finansiera USA:s krig under 2011.
Det militärindustriella komplexet har därmed tagit tillbaka makten och världen är tillbaka på ruta ett.
Så var det med det i förväg utdelade fredspriset.
Övertorneå den 8 januari 2011
Mikael Styrman
.
Beebe, Faenza och kanske Falköping?
.
(Svar till Vittulas kommentar till bloggen ”Nazikultur bakom fågeldöd?”)
Ingenting är ju klarlagt, naturligtvis.
Men någonting beror det ju på - utöver det vanliga.
Det kanske visar sig vara något naturfenomen som vi inte känner till idag.
Men om det är någonting livet lär oss så är det att verkligheten alltid överträffar dikten.
Fiskdöd har vi, som Du säger, sett många gånger tidigare. Men samtidig fisk- o fågeldöd kan vara något annat, som i Beebe, Arkansas. Och nu med de 8.000 duvorna i Faenza i Italien, det rycker man ju inte bara på axlarna åt. Om det finns något som omedelbart dödar 8.000 duvor är det ju troligt att det på något sätt är farligt även för människor. Det är ju någonting som dödar ganska fort om så många dimper ned på ett ställe.
Efter Beebe gick först tankarna till ett misstag eller en ”genväg” i en kemiindustri. Som i Union Carbides fabrik i Bhopal, Indien. Där dog 8.000 indier första veckan, uppskattningar tror på mer än 20.000 döda totalt och 200.000 skadade för livet, bland annat lungskador och ögonskador, enligt Wikipedia.
Samtidigt pågår det omfattande försöksverksamhet i atmosfären, både fredlig och militär.
På nätet diskuteras det. Sök på chemtrails. Om det är något luftspridet som man joxar med för att se hur det fungerar, så är det ingen som har kontroll på hur det beter sig sedan man väl släppt ut det.
Det är besvärligt med hemlig verksamhet.
Den spårar lätt ur.
Ingen korrigerar den.
Ingen utmäter ansvar.
Går det åt helvete blir det ännu hemligare.
Vi vet att militär i flera länder utsatt civilbefolkningen, utan att tala om det, för tester.
De fall vi vet om är för 50-60 år sedan.
Men vad är det som säger att det upphört då?
Ingenting menar jag.
Om det inte läcker ut genom Wikileaks eller på motsvarande sätt, lär vi få vänta 50 år innan vi får veta, om vi alls får veta.
Om inte människorna i Beebe, Arkansas och/eller Faenza, Italien, eller någon annan stad, börjar bli sjuka, blir arbetsoförmögna, får missbildade barn osv.
Då får de leva i fattigdom och lidande.
Ingen tar på sig det.
Alla bara skyddar sina egna karriärer och positioner.
I så fall kommer debatten och kanske avslöjandet tidigare.
Då kommer vi att få se den ena fantasifulla förklaringen efter den andra.
Sådan är ju tyvärr hemlig verksamhets natur.
Så länge vi har hemlig verksamhet som inte alla har insyn i kommer människor att skadas för livet av klantar som tror att de gör en god insats men egentligen har tittat för mycket på James Bond och på fosterländska propagandafilmer.
Det är den hemliga verksamheten som är farlig i sig.
Den är predestinerad att gå åt fanders.
Men först går den för långt.
Mycket längre än icke hemlig verksamhet skulle gå.
Det är kotteriernas förbannelse.
Och vår godtrogenhet är all hemlig verksamhets moder.
Sådant här bör vi vara uppmärksamma på och ha en låg varseblivningströskel för. Det är ju så med hemlig verksamhet att ingen kommer att ringa på dörren och säga:
- Vi hade lite otur med ett hemligt experiment och nu har vi inte kontroll över det. Du bör nog inte låta barnen leka ute de närmaste två månaderna.
Det måste man vara uppmärksam på och räkna ut själv om det kommer sådana tecken.
Någon gång kommer Du säkert att reagera i onödan för något som visar sig inte alls vara farligt.
En annan gång räddar det Ditt och Dina närmastes liv.
Svårast att upptäcka är, naturligtvis, det som inte är synligt och inte dödar direkt utan ger skador på arvsmassa och annat som visar sig senare i livet.
Övertorneå den 8 januari 2011
Mikael Styrman
.
(Svar till Vittulas kommentar till bloggen ”Nazikultur bakom fågeldöd?”)
Ingenting är ju klarlagt, naturligtvis.
Men någonting beror det ju på - utöver det vanliga.
Det kanske visar sig vara något naturfenomen som vi inte känner till idag.
Men om det är någonting livet lär oss så är det att verkligheten alltid överträffar dikten.
Fiskdöd har vi, som Du säger, sett många gånger tidigare. Men samtidig fisk- o fågeldöd kan vara något annat, som i Beebe, Arkansas. Och nu med de 8.000 duvorna i Faenza i Italien, det rycker man ju inte bara på axlarna åt. Om det finns något som omedelbart dödar 8.000 duvor är det ju troligt att det på något sätt är farligt även för människor. Det är ju någonting som dödar ganska fort om så många dimper ned på ett ställe.
Efter Beebe gick först tankarna till ett misstag eller en ”genväg” i en kemiindustri. Som i Union Carbides fabrik i Bhopal, Indien. Där dog 8.000 indier första veckan, uppskattningar tror på mer än 20.000 döda totalt och 200.000 skadade för livet, bland annat lungskador och ögonskador, enligt Wikipedia.
Samtidigt pågår det omfattande försöksverksamhet i atmosfären, både fredlig och militär.
På nätet diskuteras det. Sök på chemtrails. Om det är något luftspridet som man joxar med för att se hur det fungerar, så är det ingen som har kontroll på hur det beter sig sedan man väl släppt ut det.
Det är besvärligt med hemlig verksamhet.
Den spårar lätt ur.
Ingen korrigerar den.
Ingen utmäter ansvar.
Går det åt helvete blir det ännu hemligare.
Vi vet att militär i flera länder utsatt civilbefolkningen, utan att tala om det, för tester.
De fall vi vet om är för 50-60 år sedan.
Men vad är det som säger att det upphört då?
Ingenting menar jag.
Om det inte läcker ut genom Wikileaks eller på motsvarande sätt, lär vi få vänta 50 år innan vi får veta, om vi alls får veta.
Om inte människorna i Beebe, Arkansas och/eller Faenza, Italien, eller någon annan stad, börjar bli sjuka, blir arbetsoförmögna, får missbildade barn osv.
Då får de leva i fattigdom och lidande.
Ingen tar på sig det.
Alla bara skyddar sina egna karriärer och positioner.
I så fall kommer debatten och kanske avslöjandet tidigare.
Då kommer vi att få se den ena fantasifulla förklaringen efter den andra.
Sådan är ju tyvärr hemlig verksamhets natur.
Så länge vi har hemlig verksamhet som inte alla har insyn i kommer människor att skadas för livet av klantar som tror att de gör en god insats men egentligen har tittat för mycket på James Bond och på fosterländska propagandafilmer.
Det är den hemliga verksamheten som är farlig i sig.
Den är predestinerad att gå åt fanders.
Men först går den för långt.
Mycket längre än icke hemlig verksamhet skulle gå.
Det är kotteriernas förbannelse.
Och vår godtrogenhet är all hemlig verksamhets moder.
Sådant här bör vi vara uppmärksamma på och ha en låg varseblivningströskel för. Det är ju så med hemlig verksamhet att ingen kommer att ringa på dörren och säga:
- Vi hade lite otur med ett hemligt experiment och nu har vi inte kontroll över det. Du bör nog inte låta barnen leka ute de närmaste två månaderna.
Det måste man vara uppmärksam på och räkna ut själv om det kommer sådana tecken.
Någon gång kommer Du säkert att reagera i onödan för något som visar sig inte alls vara farligt.
En annan gång räddar det Ditt och Dina närmastes liv.
Svårast att upptäcka är, naturligtvis, det som inte är synligt och inte dödar direkt utan ger skador på arvsmassa och annat som visar sig senare i livet.
Övertorneå den 8 januari 2011
Mikael Styrman
.
fredag 7 januari 2011
Nazikultur bakom fågeldöd?
.
Häromdagen skrev jag om den anmärkningsvärda fågeldöden som har inträffat ungefär samtidigt i Falköping och i Arkansas, USA.
Omedelbara förklaringar
Märkligt är framför allt de osannolika förklaringar som omedelbart dyker upp efter en rimligen på kort sikt svårförklarad händelse. Intressant är också de inbördes divergerande slutsatser som dras i USA och Sverige. Det kan naturligtvis finnas olika förklaringar till de två händelserna men så här långt har de väldigt mycket gemensamt.
I Sverige presenteras i princip genast förklaringar som att fåglarna blivit masspåkörda av en lastbil, vars förare hört av sig någonstans ifrån – utomlands. Och det presenteras som ett naturligt fågelbeteende att sitta kvar på vägen i flock och bli överkörda..? Andra som till exempel Anders Wirdheim på Sveriges Ornitologiska Förening tror, enligt uppgifter i media, att kajorna sannolikt blivit uppskrämda mitt i natten och sedan flugit omkring i blindo och kolliderat med olika föremål. Särskilt intressant med det scenariot är att fåglarna synbarligen efter att ha krockat till döds, eller medvetslöshet, fortsatt flyga och flockat sig, för att falla ned på en samlad plats. Ingen av fåglarna uppvisar enligt uppgift synliga yttre skador, inte heller tecken på infektion eller sjukdom. Enligt statsepizootolog Marianne Elvander avled fåglarna av kraftiga inre blödningar vilket kanske inte vore så konstigt om de fallit från hög höjd. Men förklarar det varför de föll från himlen – icke.
Märkliga händelser på samma plats – utan samband?
I Arkansas, USA, där betydligt fler fåglar dog, uppgifterna varierar mellan 2000 och 4000, har även 100.000 fiskar dött och flutit upp samtidigt som fågeldöden. Där spekulerades i dödsorsaker som att fåglarna blivit skrämda av fyrverkerier eller blivit träffade av blixten. Vidare konstaterades att fåglarna dött efter att invärtes skador utlöst blodproppar. Fiskarna däremot tror man att har dött av sjukdom. Oklart vilken.
Det har ju gått ganska bra så här långt, åtminstone i så måtto, att ingen ännu gjort gällande att fiskarna blivit skrämda av fyrverkerier eller blivit träffade av blixten. Men det är naturligtvis mycket intressant att två sådana spektakulära händelser inträffar samtidigt, på samma plats, men ingen officiell representant tror på något samband. Det stämmer naturligtvis inte för fem öre utan luktar mörkläggning lång väg.
Ett, av många reportage om fågeldöden kan ses på youtube med hjälp av denna länk:
http://www.youtube.com/watch?v=kfwSc-IZpao
Befolkningen som försökskaniner
Det verkar som om de flesta spekulationer går ut på att det är den amerikanska staten/försvaret som, medborgarna ovetande, utsatt dem för prover med olika kemiska substanser. Sådant har hänt förr. Det är känt att både den sovjetiska staten och USA tidigare har utsatt sina medborgare för liknande tester.
Frågan är nu, om även det svenska försvaret deltar i sådana prover. Eller, om det finns element i den svenska statsledningen för vilka, gud förbjude, karriären är så viktig att man lagt upp sig som flickorna i Paris för jänkarna och låter dem experimentera här också? Att karriären är viktig för en del är ju känt sedan tidigare liksom att vissa lider av ett allvarligt och onormalt ”von oben”-perspektiv. Det senare något som kan befrämja tveksamma ställningstaganden för allmänhetens räkning.
Över huvud taget är allt hemlighetsmakeri ett oskick och sådant för i stort sett aldrig något gott med sig. Däremot kan det ställa till med mycket elände. Därför är det viktigt att vi alla är på vår vakt gentemot alla tecken på hemlighetsmakeri. Vare sig de nu aktuella fallen är en följd av militärt experimenterande med människors liv och hälsa eller är en följd av medvetna eller okontrollerade industriutsläpp bör det klarläggas vad det handlar om. Osannolika och "lugnande" besked gynnar knappast sanningen.
Övertorneå den 7 januari 2011
Mikael Styrman
.
Häromdagen skrev jag om den anmärkningsvärda fågeldöden som har inträffat ungefär samtidigt i Falköping och i Arkansas, USA.
Omedelbara förklaringar
Märkligt är framför allt de osannolika förklaringar som omedelbart dyker upp efter en rimligen på kort sikt svårförklarad händelse. Intressant är också de inbördes divergerande slutsatser som dras i USA och Sverige. Det kan naturligtvis finnas olika förklaringar till de två händelserna men så här långt har de väldigt mycket gemensamt.
I Sverige presenteras i princip genast förklaringar som att fåglarna blivit masspåkörda av en lastbil, vars förare hört av sig någonstans ifrån – utomlands. Och det presenteras som ett naturligt fågelbeteende att sitta kvar på vägen i flock och bli överkörda..? Andra som till exempel Anders Wirdheim på Sveriges Ornitologiska Förening tror, enligt uppgifter i media, att kajorna sannolikt blivit uppskrämda mitt i natten och sedan flugit omkring i blindo och kolliderat med olika föremål. Särskilt intressant med det scenariot är att fåglarna synbarligen efter att ha krockat till döds, eller medvetslöshet, fortsatt flyga och flockat sig, för att falla ned på en samlad plats. Ingen av fåglarna uppvisar enligt uppgift synliga yttre skador, inte heller tecken på infektion eller sjukdom. Enligt statsepizootolog Marianne Elvander avled fåglarna av kraftiga inre blödningar vilket kanske inte vore så konstigt om de fallit från hög höjd. Men förklarar det varför de föll från himlen – icke.
Märkliga händelser på samma plats – utan samband?
I Arkansas, USA, där betydligt fler fåglar dog, uppgifterna varierar mellan 2000 och 4000, har även 100.000 fiskar dött och flutit upp samtidigt som fågeldöden. Där spekulerades i dödsorsaker som att fåglarna blivit skrämda av fyrverkerier eller blivit träffade av blixten. Vidare konstaterades att fåglarna dött efter att invärtes skador utlöst blodproppar. Fiskarna däremot tror man att har dött av sjukdom. Oklart vilken.
Det har ju gått ganska bra så här långt, åtminstone i så måtto, att ingen ännu gjort gällande att fiskarna blivit skrämda av fyrverkerier eller blivit träffade av blixten. Men det är naturligtvis mycket intressant att två sådana spektakulära händelser inträffar samtidigt, på samma plats, men ingen officiell representant tror på något samband. Det stämmer naturligtvis inte för fem öre utan luktar mörkläggning lång väg.
Ett, av många reportage om fågeldöden kan ses på youtube med hjälp av denna länk:
http://www.youtube.com/watch?v=kfwSc-IZpao
Befolkningen som försökskaniner
Det verkar som om de flesta spekulationer går ut på att det är den amerikanska staten/försvaret som, medborgarna ovetande, utsatt dem för prover med olika kemiska substanser. Sådant har hänt förr. Det är känt att både den sovjetiska staten och USA tidigare har utsatt sina medborgare för liknande tester.
Frågan är nu, om även det svenska försvaret deltar i sådana prover. Eller, om det finns element i den svenska statsledningen för vilka, gud förbjude, karriären är så viktig att man lagt upp sig som flickorna i Paris för jänkarna och låter dem experimentera här också? Att karriären är viktig för en del är ju känt sedan tidigare liksom att vissa lider av ett allvarligt och onormalt ”von oben”-perspektiv. Det senare något som kan befrämja tveksamma ställningstaganden för allmänhetens räkning.
Över huvud taget är allt hemlighetsmakeri ett oskick och sådant för i stort sett aldrig något gott med sig. Däremot kan det ställa till med mycket elände. Därför är det viktigt att vi alla är på vår vakt gentemot alla tecken på hemlighetsmakeri. Vare sig de nu aktuella fallen är en följd av militärt experimenterande med människors liv och hälsa eller är en följd av medvetna eller okontrollerade industriutsläpp bör det klarläggas vad det handlar om. Osannolika och "lugnande" besked gynnar knappast sanningen.
Övertorneå den 7 januari 2011
Mikael Styrman
.
torsdag 6 januari 2011
Svansen i kläm?
.
(Svar till signaturen Copkillers kommentar till bloggen ”Fågeldöden slår till”)
Ryggmärgsreflexen
Tycker Du att det var gnäll? Jag tyckte att det var komiskt eftersom det föreföll ganska tydligt den här gången hur samhällsapparatens ryggmärgsreflex fungerar. Sen försöker jag komma ihåg att skriva med glimten i ögat men det är klart att det lyckas ju inte alltid. Det beror ju på vilket humör jag är på när jag skriver. Ibland är ju tyvärr saker och ting så förtvivlat illa skötta att det inte går att undvika att bli förbannad. Det är inte farligt att bli arg och att visa det. Men det är nog farligt att bli blasé, avtrubbad och oengagerad.
Råd ges – men inte alltid goda
Beträffande den blogg Du kommenterat:
Makthavare – och därmed resten av samhällsapparaten unisont – fungerar nästan alltid likadant. Det viktigaste är att bevara lugnet och ordningen. Om medborgare blir sjuka eller dör verkar ibland göra detsamma, bara ordningen behålls.
Exempelvis något naturfenomen eller något haveri kan leda till ett behov av en snabb evakuering.
Men eftersom snabb evakuering leder till oordning, ibland panik som i sig kan orsaka skador, finns det stor risk att rådet till allmänheten blir att ta det lugnt – även om man tror att många kommer att dö i onödan då. Varför? Därför att maktapparatens egennytta ofta är det som styr rådets utformning. Bättre att folk stannar kvar på en farlig plats och dör under ordnade former än grips av nära nog panik och räddar sig. Det ligger i byråkratins väsen att formen blir viktigare än innehållet. Ordningen blir ett självändamål. Man glömmer varför man ska ha ordning.
Bättre kritisk än godtrogen
Det är hälsosamt att ha insikt om detta. Man har själv ansvar gentemot sig själv och sina närmaste för att ifrågasätta de råd och anvisningar man får. Det KAN ju faktiskt vara så i en given situation, att det råd Du får kan vara bra för någon, men väldigt dåligt för Dig själv.
Stort mörkertal
Det finns många exempel runt om i världen på att exempelvis giftskandaler tystats ned av samhällsapparaten så långt som möjligt. Då finns det säkert mångdubbelt fler fall där mörkläggningen lyckats och människor fått sina liv förstörda efter att offentliganställda och politiker inte gjort sitt jobb och enskilda drabbade inte förmått driva frågan.
Svansen i kläm?
Du är anonym – varför det?
Har Du kanske några fåglar på samvetet?
Eller är det någon annan av de senaste bloggarna som satt Din svans i kläm?
Jag vet att det finns de som tycker att det är OK att kritisera skurkstreck som S, V och MP-politiker gjort sig skyldiga till. Men att mycket skett med tyst medhåll eller aktivt stöd från M, Fp, C och KD-politiker får inte nämnas – varför det? Är skurkstreck gjorda av den senare gruppen bättre, eller mindre klandervärda, än skurkstreck gjorda av den första gruppen? Kanske det här är Din pilsner Copkiller?
Alliansen kunde kritisera missförhållanden före makttillträdet men efter makttillträdet har de visat sig mycket lite förändringsbenägna och smeker alla möjliga oduglingar medhårs. De blev tämligen snabbt byråkratins och det korrumperade rättsväsendets försvarare. Det kanske inte heller får kritiseras? Det finns kanske inga missförhållanden längre när alliansen har makten men inte mycket annat har förändrats?
Både ris och ros
Det här är min blogg och jag skriver om det som intresserar mig. Det blir med nödvändighet mycket samhällsfrågor. Men inte bara ett ämne. Den här bloggen kommer därför att handla mycket om makthavares egennyttighet och misshushållning med allmänna medel. Men inte bara om sådant. Kommer det fram ett fall där till exempel en politiker verkligen har gjort ett bra jobb, så visst kan jag skriva om det som ett positivt exempel. Det skulle kunna vara att ha fått en insomnad del av den offentliga sektorn att fungera. Eller att ha sparat pengar åt skattebetalarna genom att effektivisera en sektor – inte genom att bara dra in servicen och ha pappersskyfflarna kvar. Det mesta som kommer från politikerhåll brukar tyvärr vara illusionisttrick – inte särskilt bra men skapande en illusion av att något bra gjorts.
Strutsmetoden fungerar inte
Jag förstår att det kan vara jobbigt för någon och upplevas hotfullt att läsa om missförhållanden. Om man ska kunna göra något åt dem måste man kunna lyfta fram dem och diskutera dem. De försvinner inte av att man sticker huvudet i sanden så man slipper se dem. I ett land med en fungerande press skulle den debatten ske i media. Nu är det tyvärr ofta så i Sverige att media har svårt att leva upp till rollen som den tredje och granskande statsmakten. Mycket av medias roll glider över till nätet. Det är bra att debatt och samhällskritik finns på nätet men det är inte bra att den organiserade granskningen är så svag.
Rosenskimmer och fågelkvitter
En del vill istället leva i en drömvärld där den offentliga sektorn kostar så mycket som politikerna uttaxerar, där rättsväsendet fungerar och skipar rättvisa, där den enskilda äganderätten är skyddad från maktfullkomliga politruker som leker gud med andras egendom osv. Om det är för jobbigt att läsa om verklighetens tillkortakommanden finns det säkert många bloggar som utmålar allt som solsken, rosenskimmer och fågelkvitter som Du kan läsa istället. Eller rök en braja. Alltid är det någon som får lite mutor då och kanske sänder Dig en tacksamhetens tanke.
Övertorneå den 6 januari 2011
Mikael Styrman
.
(Svar till signaturen Copkillers kommentar till bloggen ”Fågeldöden slår till”)
Ryggmärgsreflexen
Tycker Du att det var gnäll? Jag tyckte att det var komiskt eftersom det föreföll ganska tydligt den här gången hur samhällsapparatens ryggmärgsreflex fungerar. Sen försöker jag komma ihåg att skriva med glimten i ögat men det är klart att det lyckas ju inte alltid. Det beror ju på vilket humör jag är på när jag skriver. Ibland är ju tyvärr saker och ting så förtvivlat illa skötta att det inte går att undvika att bli förbannad. Det är inte farligt att bli arg och att visa det. Men det är nog farligt att bli blasé, avtrubbad och oengagerad.
Råd ges – men inte alltid goda
Beträffande den blogg Du kommenterat:
Makthavare – och därmed resten av samhällsapparaten unisont – fungerar nästan alltid likadant. Det viktigaste är att bevara lugnet och ordningen. Om medborgare blir sjuka eller dör verkar ibland göra detsamma, bara ordningen behålls.
Exempelvis något naturfenomen eller något haveri kan leda till ett behov av en snabb evakuering.
Men eftersom snabb evakuering leder till oordning, ibland panik som i sig kan orsaka skador, finns det stor risk att rådet till allmänheten blir att ta det lugnt – även om man tror att många kommer att dö i onödan då. Varför? Därför att maktapparatens egennytta ofta är det som styr rådets utformning. Bättre att folk stannar kvar på en farlig plats och dör under ordnade former än grips av nära nog panik och räddar sig. Det ligger i byråkratins väsen att formen blir viktigare än innehållet. Ordningen blir ett självändamål. Man glömmer varför man ska ha ordning.
Bättre kritisk än godtrogen
Det är hälsosamt att ha insikt om detta. Man har själv ansvar gentemot sig själv och sina närmaste för att ifrågasätta de råd och anvisningar man får. Det KAN ju faktiskt vara så i en given situation, att det råd Du får kan vara bra för någon, men väldigt dåligt för Dig själv.
Stort mörkertal
Det finns många exempel runt om i världen på att exempelvis giftskandaler tystats ned av samhällsapparaten så långt som möjligt. Då finns det säkert mångdubbelt fler fall där mörkläggningen lyckats och människor fått sina liv förstörda efter att offentliganställda och politiker inte gjort sitt jobb och enskilda drabbade inte förmått driva frågan.
Svansen i kläm?
Du är anonym – varför det?
Har Du kanske några fåglar på samvetet?
Eller är det någon annan av de senaste bloggarna som satt Din svans i kläm?
Jag vet att det finns de som tycker att det är OK att kritisera skurkstreck som S, V och MP-politiker gjort sig skyldiga till. Men att mycket skett med tyst medhåll eller aktivt stöd från M, Fp, C och KD-politiker får inte nämnas – varför det? Är skurkstreck gjorda av den senare gruppen bättre, eller mindre klandervärda, än skurkstreck gjorda av den första gruppen? Kanske det här är Din pilsner Copkiller?
Alliansen kunde kritisera missförhållanden före makttillträdet men efter makttillträdet har de visat sig mycket lite förändringsbenägna och smeker alla möjliga oduglingar medhårs. De blev tämligen snabbt byråkratins och det korrumperade rättsväsendets försvarare. Det kanske inte heller får kritiseras? Det finns kanske inga missförhållanden längre när alliansen har makten men inte mycket annat har förändrats?
Både ris och ros
Det här är min blogg och jag skriver om det som intresserar mig. Det blir med nödvändighet mycket samhällsfrågor. Men inte bara ett ämne. Den här bloggen kommer därför att handla mycket om makthavares egennyttighet och misshushållning med allmänna medel. Men inte bara om sådant. Kommer det fram ett fall där till exempel en politiker verkligen har gjort ett bra jobb, så visst kan jag skriva om det som ett positivt exempel. Det skulle kunna vara att ha fått en insomnad del av den offentliga sektorn att fungera. Eller att ha sparat pengar åt skattebetalarna genom att effektivisera en sektor – inte genom att bara dra in servicen och ha pappersskyfflarna kvar. Det mesta som kommer från politikerhåll brukar tyvärr vara illusionisttrick – inte särskilt bra men skapande en illusion av att något bra gjorts.
Strutsmetoden fungerar inte
Jag förstår att det kan vara jobbigt för någon och upplevas hotfullt att läsa om missförhållanden. Om man ska kunna göra något åt dem måste man kunna lyfta fram dem och diskutera dem. De försvinner inte av att man sticker huvudet i sanden så man slipper se dem. I ett land med en fungerande press skulle den debatten ske i media. Nu är det tyvärr ofta så i Sverige att media har svårt att leva upp till rollen som den tredje och granskande statsmakten. Mycket av medias roll glider över till nätet. Det är bra att debatt och samhällskritik finns på nätet men det är inte bra att den organiserade granskningen är så svag.
Rosenskimmer och fågelkvitter
En del vill istället leva i en drömvärld där den offentliga sektorn kostar så mycket som politikerna uttaxerar, där rättsväsendet fungerar och skipar rättvisa, där den enskilda äganderätten är skyddad från maktfullkomliga politruker som leker gud med andras egendom osv. Om det är för jobbigt att läsa om verklighetens tillkortakommanden finns det säkert många bloggar som utmålar allt som solsken, rosenskimmer och fågelkvitter som Du kan läsa istället. Eller rök en braja. Alltid är det någon som får lite mutor då och kanske sänder Dig en tacksamhetens tanke.
Övertorneå den 6 januari 2011
Mikael Styrman
.
Fågeldöden slår till
.
I Falköping har hundratals fåglar, enligt Aftonbladet, dött vid eller på en väg efter att ha visat tecken på att inte vilja/orka/kunna flytta på sig när bilar försökt passera. De uppvisade inga synliga tecken på yttre våld. Veterinärer har konstaterat att de dog av kraftiga inre blödningar och har kommit fram till att de har dött av yttre våld.
I Arkansas i USA dog tretusen trastar på nyårsnatten. Först spekulerades i sannolika dödsorsaker som att de hade blivit skrämda av fyrverkerier eller träffade av blixten. Senare har framkommit att de dött sedan invärtes skador utlöst blodproppar.
Samma natt dödades 100.000 fiskar och spolades upp på stränderna i Arkansas.
Experter ser inget samband mellan de två händelserna och undersöker om fiskarna möjligen har dött av sjukdom och trastarna blivit skrämda av fyrverkerier.
Ja, det finns väl säkert ingen anledning alls att tro att både fiskar och fåglar dött av ett okontrollerat, eller avsiktligt, industriutsläpp av Bhopaltyp?
Hoppas att inte experterna glömmer att undersöka det uppenbara – att fåglarna kan ha dött efter att ha förläst sig på Kalle Anka och att fiskarna dött efter att ha gått allt för mycket på restaurant och ätit fet mat.
Övertorneå den 5 januari 2011
Mikael Styrman
.
I Falköping har hundratals fåglar, enligt Aftonbladet, dött vid eller på en väg efter att ha visat tecken på att inte vilja/orka/kunna flytta på sig när bilar försökt passera. De uppvisade inga synliga tecken på yttre våld. Veterinärer har konstaterat att de dog av kraftiga inre blödningar och har kommit fram till att de har dött av yttre våld.
I Arkansas i USA dog tretusen trastar på nyårsnatten. Först spekulerades i sannolika dödsorsaker som att de hade blivit skrämda av fyrverkerier eller träffade av blixten. Senare har framkommit att de dött sedan invärtes skador utlöst blodproppar.
Samma natt dödades 100.000 fiskar och spolades upp på stränderna i Arkansas.
Experter ser inget samband mellan de två händelserna och undersöker om fiskarna möjligen har dött av sjukdom och trastarna blivit skrämda av fyrverkerier.
Ja, det finns väl säkert ingen anledning alls att tro att både fiskar och fåglar dött av ett okontrollerat, eller avsiktligt, industriutsläpp av Bhopaltyp?
Hoppas att inte experterna glömmer att undersöka det uppenbara – att fåglarna kan ha dött efter att ha förläst sig på Kalle Anka och att fiskarna dött efter att ha gått allt för mycket på restaurant och ätit fet mat.
Övertorneå den 5 januari 2011
Mikael Styrman
.
onsdag 5 januari 2011
Kriminaliserade tankar
.
Vår socialminister, tillika KD-ledare, Göran Hägglund är intervjuad i Svenska Dagbladet. Bland annat säger han - naturligtvis under förutsättning att han blivit rätt citerad - att KD vill att det under mandatperioden ska bli olagligt att delta i och stödja ”rasistiska, kriminella och terroriststämplade organisationer”. Han säger: idag går det oftast bara att komma åt dem som aktivt utför brottsliga handlingar, inte de som passivt stödjer organisationen.
Han säger vidare:
– ”Det är vårt ställningstagande att vi på det här sättet, utan att träda organisationsfriheten eller liknade grundläggande rättigheter förnär, kan kriminalisera sådant som i praktiken innebär stöd för verksamheter som är samhällsomstörtande”.
- Men vad är det karln säger?
Hägglund vill med andra ord kunna straffa människor, inte bara för de handlingar de utför utan även för de åsikter de hyser. Vidare innebär Hägglunds uttalande att den som har makten ska få avgöra om oppositionen har ”rätt” åsikter och därför är tillåten, eller har ”fel” åsikter och är förbjuden.
Varför går tankarna till Vitryssland?
Nästan alla viljeyttringar och organisationer som vill ändra på den rådande samhällsordningen är samhällsomstörtande och därmed potentiellt förbjudna. Alla viljeinriktningar av betydelse som har förändrat något samhälle över huvud taget, har i något skede varit, eller haft idéer som varit att betrakta som, samhällsomstörtande.
Hade sådana regler gällt, och segrat, skulle
socialdemokraterna aldrig ha kunnat uppstå, ta makten och förändra det svenska samhället,
ANC aldrig ha kunnat ta makten och avsätta apartheidregimen i Sydafrika,
Ingen afrikansk stat ha kunnat frigöra sig från kolonialväldet,
Stasi ännu kontrollera Östtyskland.
Det här andas att det har varit i den amerikanska psykopatsäcken innan det har hamnat i den kristdemokratiska påsen. Hägglunds och KD:s tankar är numera skrämmande nära Pol Pot-kramaren tillika förre riksdagstalmannen Birgitta Dahls tankeförbudslag. Den som startade en process som har kört vår kärnkraft så totalt i botten, att den kan vara farlig för oss, om inte adekvata åtgärder vidtas.
Det känns som om KD har hoppat i rejält galen tunna nu. Måhända Göran Hägglund har hamnat i dåligt sällskap på departementet? Det hade nog varit bättre att byta ut det som nationalsocialdemokraterna lämnade efter sig, mot människor med humanistiska värderingar vilande på kristen etisk värdegrund.
Då hade vi sluppit se att alliansregeringen hade låtit en onyttig och överavlönad byråkrati svälla. Då skulle inte heller uppenbart sjuka och utslitna människor behöva bli trakasserade av grymma tolkningar på försäkringskassan för att finansiera byråkratins vällevnad.
Nä, Göran Hägglund, samhället och makten ska hålla fingrarna borta från medborgarnas tankevärld. Och börjar Ni inte sköta Ert jobb istället för att hålla på och lalla blir Ni avsatta. Försöker Ni förhindra det, med lagens hjälp, då gör medborgarna så småningom revolution. I värsta fall brukar sådant, enligt historiska erfarenheter, sluta med giljotinering.
För övrigt så tror jag att Ni har fel taktik nu. Jag förstår att det kan vara jobbigt att medlemmarna i KD, V och S är mellan pensionen och graven. Men lösningen är inte nödvändigtvis att Ni alla försöker bli blåkopior av Nya Moderaterna. Jag tror att Ni ändå ska fortsätta att vara ett parti på kristen värdegrund med familjen i centrum. Och jag tror att Centern som har fått dålig etisk skolning under 70 års nationalsocialdemokrati ska sluta med sitt mygel och försöka bli ett hederligt parti, annars finns det snart inget centerparti.
Övertorneå den 5 januari 2011
Mikael Styrman
.
Vår socialminister, tillika KD-ledare, Göran Hägglund är intervjuad i Svenska Dagbladet. Bland annat säger han - naturligtvis under förutsättning att han blivit rätt citerad - att KD vill att det under mandatperioden ska bli olagligt att delta i och stödja ”rasistiska, kriminella och terroriststämplade organisationer”. Han säger: idag går det oftast bara att komma åt dem som aktivt utför brottsliga handlingar, inte de som passivt stödjer organisationen.
Han säger vidare:
– ”Det är vårt ställningstagande att vi på det här sättet, utan att träda organisationsfriheten eller liknade grundläggande rättigheter förnär, kan kriminalisera sådant som i praktiken innebär stöd för verksamheter som är samhällsomstörtande”.
- Men vad är det karln säger?
Hägglund vill med andra ord kunna straffa människor, inte bara för de handlingar de utför utan även för de åsikter de hyser. Vidare innebär Hägglunds uttalande att den som har makten ska få avgöra om oppositionen har ”rätt” åsikter och därför är tillåten, eller har ”fel” åsikter och är förbjuden.
Varför går tankarna till Vitryssland?
Nästan alla viljeyttringar och organisationer som vill ändra på den rådande samhällsordningen är samhällsomstörtande och därmed potentiellt förbjudna. Alla viljeinriktningar av betydelse som har förändrat något samhälle över huvud taget, har i något skede varit, eller haft idéer som varit att betrakta som, samhällsomstörtande.
Hade sådana regler gällt, och segrat, skulle
socialdemokraterna aldrig ha kunnat uppstå, ta makten och förändra det svenska samhället,
ANC aldrig ha kunnat ta makten och avsätta apartheidregimen i Sydafrika,
Ingen afrikansk stat ha kunnat frigöra sig från kolonialväldet,
Stasi ännu kontrollera Östtyskland.
Det här andas att det har varit i den amerikanska psykopatsäcken innan det har hamnat i den kristdemokratiska påsen. Hägglunds och KD:s tankar är numera skrämmande nära Pol Pot-kramaren tillika förre riksdagstalmannen Birgitta Dahls tankeförbudslag. Den som startade en process som har kört vår kärnkraft så totalt i botten, att den kan vara farlig för oss, om inte adekvata åtgärder vidtas.
Det känns som om KD har hoppat i rejält galen tunna nu. Måhända Göran Hägglund har hamnat i dåligt sällskap på departementet? Det hade nog varit bättre att byta ut det som nationalsocialdemokraterna lämnade efter sig, mot människor med humanistiska värderingar vilande på kristen etisk värdegrund.
Då hade vi sluppit se att alliansregeringen hade låtit en onyttig och överavlönad byråkrati svälla. Då skulle inte heller uppenbart sjuka och utslitna människor behöva bli trakasserade av grymma tolkningar på försäkringskassan för att finansiera byråkratins vällevnad.
Nä, Göran Hägglund, samhället och makten ska hålla fingrarna borta från medborgarnas tankevärld. Och börjar Ni inte sköta Ert jobb istället för att hålla på och lalla blir Ni avsatta. Försöker Ni förhindra det, med lagens hjälp, då gör medborgarna så småningom revolution. I värsta fall brukar sådant, enligt historiska erfarenheter, sluta med giljotinering.
För övrigt så tror jag att Ni har fel taktik nu. Jag förstår att det kan vara jobbigt att medlemmarna i KD, V och S är mellan pensionen och graven. Men lösningen är inte nödvändigtvis att Ni alla försöker bli blåkopior av Nya Moderaterna. Jag tror att Ni ändå ska fortsätta att vara ett parti på kristen värdegrund med familjen i centrum. Och jag tror att Centern som har fått dålig etisk skolning under 70 års nationalsocialdemokrati ska sluta med sitt mygel och försöka bli ett hederligt parti, annars finns det snart inget centerparti.
Övertorneå den 5 januari 2011
Mikael Styrman
.
Tågen kommer och går men framför allt står
.
Så var det dags igen. Elva timmars försening för norrlandståget. Kan inte låta bli att tänka på de 3.087 järnvägsbyråkraterna som TV4 berättade om. Det är ju en nästan fånigt hög siffra. Som en jämförelse har Svenska Kraftnät 300 anställda – inte ens en tiondel. Och det mesta av järnvägen är ju ändå byggd. Och rälsen ligger kvar av sig själv när tåget kommer - för det mesta. Och ligger den inte kvar hjälper inte ens hundratusen tjänstemän mot det problemet.
Man skulle kunna tänka att tågen är opålitliga trots de 3.087 pappersvändarna, men det är ju tvärtom. Tågen är opålitliga tack vare de 3.087 byråkraterna. Dit går underhållspengarna.
Om man utrustade dem med overall, handskar, spade och spett och portionerade ut dem i landet skulle i alla fall tågen komma och gå på tidtabell. Men eftersom infrastrukturministern blev jätteglad över att SJ och Trafikverket skulle hålla en gemensam presskonferens, för att berätta att ingen av dem har en aning om varför inte tågen går så känns det inte som om det kommer att bli någon ordning under den här ministären…? Men jag har gärna fel på den punkten.
Såg förresten i en krönika i Svenskan, ”Inte vinterns fel att tågen inte går”, skriven av Ola Wong, att Trafikverket har 14 pressinformatörer varav tre har titeln ”chef” och en titeln ”pressekreterare”. Låter som ganska stor besättning för att sitta och säga att man inte vet något. Det kan en automatisk telefonsvarare göra billigare – och kanske bättre. I samma krönika får vi veta, att Svenskans inrikesredaktion består av samma antal - 14 reportrar.
Men de producerar en rikstäckande dagstidning – varje dag.
En annan sak - 3.087 – det är mycket det. Hur får de tiden att gå? Det måste bli jobbigt fram mot eftermiddagarna. Finns de verkligen? Allihop menar jag. Är de alla människor av kött och blod? Kan man se dem någonstans – samtidigt? Eller är det samma gubbe som byter kläder då och då? Vad jag menar är, att i en organisation med noll koll och 1.550% eller 2.900 tjänstemän för mycket, kan det finnas många gubbar som egentligen inte finns utan som bara någon lyfter lönen för. Det är ju inte precis unikt i svensk offentlig förvaltning att sätta i system att lyfta bidrag och/eller lön för folk som inte finns. Allvarligt talat – vem skulle veta? Om man inte ens kan få tågen att gå i tid…
Övertorneå den 5 januari 2011
Mikael Styrman
.
Så var det dags igen. Elva timmars försening för norrlandståget. Kan inte låta bli att tänka på de 3.087 järnvägsbyråkraterna som TV4 berättade om. Det är ju en nästan fånigt hög siffra. Som en jämförelse har Svenska Kraftnät 300 anställda – inte ens en tiondel. Och det mesta av järnvägen är ju ändå byggd. Och rälsen ligger kvar av sig själv när tåget kommer - för det mesta. Och ligger den inte kvar hjälper inte ens hundratusen tjänstemän mot det problemet.
Man skulle kunna tänka att tågen är opålitliga trots de 3.087 pappersvändarna, men det är ju tvärtom. Tågen är opålitliga tack vare de 3.087 byråkraterna. Dit går underhållspengarna.
Om man utrustade dem med overall, handskar, spade och spett och portionerade ut dem i landet skulle i alla fall tågen komma och gå på tidtabell. Men eftersom infrastrukturministern blev jätteglad över att SJ och Trafikverket skulle hålla en gemensam presskonferens, för att berätta att ingen av dem har en aning om varför inte tågen går så känns det inte som om det kommer att bli någon ordning under den här ministären…? Men jag har gärna fel på den punkten.
Såg förresten i en krönika i Svenskan, ”Inte vinterns fel att tågen inte går”, skriven av Ola Wong, att Trafikverket har 14 pressinformatörer varav tre har titeln ”chef” och en titeln ”pressekreterare”. Låter som ganska stor besättning för att sitta och säga att man inte vet något. Det kan en automatisk telefonsvarare göra billigare – och kanske bättre. I samma krönika får vi veta, att Svenskans inrikesredaktion består av samma antal - 14 reportrar.
Men de producerar en rikstäckande dagstidning – varje dag.
En annan sak - 3.087 – det är mycket det. Hur får de tiden att gå? Det måste bli jobbigt fram mot eftermiddagarna. Finns de verkligen? Allihop menar jag. Är de alla människor av kött och blod? Kan man se dem någonstans – samtidigt? Eller är det samma gubbe som byter kläder då och då? Vad jag menar är, att i en organisation med noll koll och 1.550% eller 2.900 tjänstemän för mycket, kan det finnas många gubbar som egentligen inte finns utan som bara någon lyfter lönen för. Det är ju inte precis unikt i svensk offentlig förvaltning att sätta i system att lyfta bidrag och/eller lön för folk som inte finns. Allvarligt talat – vem skulle veta? Om man inte ens kan få tågen att gå i tid…
Övertorneå den 5 januari 2011
Mikael Styrman
.
måndag 3 januari 2011
Bildt, CIA, NSA och Vilks
.
I kölvattnet på det kalla krigets slut har det amerikanska militärindustriella komplexet fått det allt svårare att finna fiender, som kan motivera dess existens och framför allt dess andel av de amerikanska skattemedlen.
Först Irak, därefter Afghanistan
Irak såg ju lovande ut ett tag. Där ställde man till det så att en i och för sig diktatur, men ändå med en relativ trygghet och ordning, förvandlades till ett rättslöst och ödelagt kaos i ordets bokstavliga betydelse. Sen började Irak utvecklas till ett nytt Vietnam och man fick bråttom därifrån.
Som tröstpris fick man Afghanistan av den amerikanska administrationen. Nu när det också börjat Vietnamiseras letar man efter något nytt fattigt land att bomba till stenåldern och sedan överge.
Senare Jemen
Sveriges utrikesminister Carl Bildt, som gjort delar av den amerikanska administrationen stora tjänster och därför även åtnjutit, och åtnjuter, vissa gentjänster, hade av allt döma fått information om att Jemen var nästa skjutfält. Men nu trängde sig Nordkorea emellan. Nåja, shit happens. Men Jemen finns ju kvar och kan bombas senare.
Medeltida trick
Efter Irakkrigen har ett gammalt knep från den mörka medeltiden dammats av – religionskriget. Det är dock viktigt att komma ihåg att enligt retoriken är det dom, men inte vi, som ägnar sig åt religionskrig. ”Vi” är istället hotade och anfallna. Jag säger vi, för vi är ju med i Afghanistan, gubevars. Fast vi är ju inte där och krigar, utan vi hjälper till. Stopp ett tag. Hur blev det nu? De krigar, vi försvarar oss, och hjälper till – i Afghanistan! Vi hjälper dem som är där och skjuter sönder Afghanistan för att Afghanerna ska kunna bygga upp sitt land. Och så skjuter de ihjäl folk godtyckligt, bland annat från drönare på hög höjd. Allt för att tvinga dem att låta sina flickor gå i skola och låta sina kvinnor slippa burka. Dock är det något oklart i skrivande stund, om det godtyckliga dödandet upphör om flickorna får gå i skola? Det finns även de, som påpekar att även kvinnor och deras anförvanter dödas godtyckligt. Man måste nog betrakta det som minst sagt ologiskt att det godtyckliga dödandet ska påverka vare sig burkor eller kvinnlig skolgång.
Kejsarens nya kläder
Propagandakriget mot muslimer letar sig lite oväntade vägar. Lars Vilks har utmärkt sig tidigare, och blivit hyllad, främst av socialister, lite tillspetsat för sin oförmåga att skilja på mitt och ditt. Bland annat manifesterad genom uppförandet, utan lov, av ”drivvedsskulpturen” Nimis vid Håle Stenar i Kullabergs Naturreservat. Uppförandet av Nimis är något som hyllas av det kulturintresserade rövslickaretablissemanget, specialiserade på att göra sig märkvärdiga genom att tolka ”obegriplig” konst. För oss som är för dumma för att begripa obegriplig konst går naturligtvis jämförelsen gärna till HC Andersens fina saga ”Kejsarens nya kläder”. Många minns säkert sagan, i vilken skojare vävde nya kläder åt kungen. Men bara riktigt kloka personer kunde se tyget. För dumbommar var och förblev tyget osynligt. Så medan en del ser Vilks som ett geni, ser andra honom som en drivvedskludd, eller varför inte – en vävare.
Furstarna pekar – konstnärerna målar
Under senare tid har Vilks mest uppmärksammats i PK-pressen för sina insatser i propagandakriget mot världens 1,6 miljarder muslimer, genom att han gjort en nidbild av profeten Muhammed som rondellhund. Det är, såvitt bekant, inte känt om Vilks gjort detta på uppdrag eller spekulation. Men man behöver nog inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att anta att han antingen redan fått, eller snart får, sin belöning. Möjligen i form av skattefinansierade bidrag, stipendier eller uppdrag, verksamt underlättade av någon person med goda relationer till det amerikanska militärindustriella komplexet, direkt eller indirekt. Nå, det är väl inte så konstigt. Konstnärer behöver ju också leva. Och så har det varit i alla tider – furstarna pekar och konstnärerna målar.
Våra nära och kära betalar priset
Det är klart att ett sådant konstverk som rondellhundsprofeten är ägnat att stärka motsättningarna mellan muslimer och övriga. Det senaste konstverket har dock den, för oss vanliga människor mycket stötande, baksidan att det bidrar till att göra oss till allt mer fullvärdig part i religionskriget, något som krigshetsarna å sin sida ser som en fördel. Nackdelen är att det riskerar att utsätta oss och våra närmaste för både kalsongbombare och politiska tjuvlyssnande poliser och sannolikt även hemliga tjuvlyssnare av IB-typ. Allt med de bästa av föresatser, naturligtvis.
Varför viktigt att kränka?
Låt mig uppehålla mig kring rondellhundskarikatyren. Vad finns det för rimlig anledning att göra något sådant? Synen på förbudet att avbilda profeten Muhammed omfattar inte alla bekännare till islam. Alla muslimer är inte heller militanta eller kalsongbombare som det lite vanvördiga slanguttrycket tycks vara idag. Och väldigt många såväl fredliga som militanta muslimer måste rimligen bli kränkta av en sådan bild.
Vi har religionsfrihet. Det innebär att vi själva fritt får bestämma om vi ska vara muslimer, kristna, buddhister eller något annat. Så då undrar man ju. En konstnär antas ju vara en känslig person som kan uppleva sådant som vi andra inte ens kan förnimma.
Oavsett vad man tycker om Vilks i övrigt kan man inte låta bli att undra över vad som drev honom att dels avbilda profeten och dels göra det i en sådan rimligen för alla muslimer så kränkande situation – som en rondellhund? Själv är jag inte särskilt religiös men nog skulle jag ta illa upp om någon av min religions viktigare symboler behandlades respektlöst. Om inte annat så för att man uppfattar den sårande avsikten.
Osämja - de hemligas särintresse
Det räcker med att inte vara blind och döv för att inse, att det amerikanska militärindustriella komplexet har ett klart intresse av att öka motsättningarna mellan muslimer och icke-muslimer. Att över huvud taget skapa osämja kan ligga i deras intresse. USA är ju mer eller mindre nedlusat med, för de amerikanska skattebetalarna, hemliga bokstavskombinat, bemannade antingen med psykopater - eller om den termen inte är bekväm – med människor vars inbyggda moraliska kompass – om de alls har någon – tillåter dem att arbeta med subversiv verksamhet i organisationer, vars existens är hemlig för dem vars pengar man tar i anspråk för sin subversiva verksamhet.
Till Kairo
Det är märkligt att finna Lars Vilks, CIA, NSA och Carl Bildt på samma sida i propagandakriget. Det hade i alla fall inte jag trott och det tror jag att PK-pressen i vanlig ordning ”glömt” att betona. Men vad är det för ett konstverk att sitta i Sverige och kraxa och rita kränkande nidbilder av profeten Muhammed som rondellhund? I en europeisk randstat? Lars Vilks borde naturligtvis sätta upp dem i Kairo, i riktiga rondeller. Och varför inte resa Nimis mot Sfinxen eller Karnaktemplet i Luxor? På så sätt kan ju resten av Lars Vilks liv bli ett enda långt konstverk. Det blir äkta performance!
Här kan Bildt med sina nära relationer till delar av den amerikanska administrationen göra en insats för sin vapenbroder. Sedan tidigare är det känt att Egypten har pålitlig polis som säkerhetstörstande svensk polis gärna samarbetar med. Kanske vicekonungen av Bosnien, som jag såg någon fyndigt kalla Bildt, kan lägga ett ord för Vilks, så att han kan komma med på en transport med bokstavspsykopaterna till Egypten. De bör gärna ta ett lite större plan den här gången så att Nimis också ryms.
Vad har vi rätt att begära?
För att återvända till Bildt, så tycker jag, att en synnerligen motiverad fråga är, vilken lojalitet och vilken prioritering vi har rätt att förvänta oss av en minister, särskilt en utrikesminister. Om nationens intressen och främmande makts intressen står emot varandra, har vi då rätt att förvänta oss, och kräva, att ministern sätter nationens intressen i främsta rummet? Naturligtvis, självklart, säger säkert alla.
Men om då ministerns egna intressen och nationens intressen står emot varandra – hur blir det då? Jag tror att de flesta, kanske alla, tycker att vi även då har rätt att förvänta oss att ministern sätter nationens intressen i främsta rummet. Men blir det så? Kan vi med fog förvänta oss att ministern verkligen låter sina personliga intressen stå tillbaka för nationens intressen?
Turkietfrågan i rätt ljus
Det är i just detta ljus vi måste se Turkietfrågan i EU. Det är ju bekant att Bildt är en sorts politiker som kräver personlig motivation för att prestera rätt. Han är ju känd för att ha gjort USA, eller åtminstone delar av deras administration, stora tjänster. Vem minns inte ”ubåtarna” i svenska vatten, som han kompromisslöst utpekade som Sovjets, i en tid som det skulle visa sig att de över huvud taget inte var kapabla att få till några sådana insatser.
Carl Bildts vurmande för ett Turkiskt medlemskap i EU tedde sig först något märkligt, tyckte jag. Resten av Europa synes tämligen enigt om att det inte medför särskilt mycket gott för Europa om Turkiet kommer med i EU. Däremot får risken anses betydande för att Turkiets politisk-religiösa oro kan smitta resten av Europa. Det finns ett otillbörligt intresse som skulle kunna förklara Bildts iver att få med Turkiet. USA har historiskt alltid värnat relationen till Turkiet bland annat på grund av dess läge mellan oljefälten och tidigare Sovjet, numera Ryssland.
Tar hand om de sina
När Bildt & Co 1992 valde att skydda den egna platsen vid köttgrytorna genom att gömma sig bakom den fixa idén med kronförsvaret tvingades 100.000 svenska företag i konkurs. Han blev då, trots PK-pressens försäkringar om motsatsen, omöjlig som statsminister i Sverige. Men det amerikanska militärindustriella komplexet tar hand om de sina. Omöjlig som svensk minister, blev deras vapendragare, för att inte säga deras femtekolonnare, omhändertagen som europeisk om inte fredsduva så åtminstone ”fredsmäklare”.
Även för en ”fredsmäklare” som är känd för att låta ädlare motiv stå tillbaka för egennyttan kan det finnas skäl att driva Turkietfrågan. Ett Europa i fred och sämja behöver ingen fredsmäklare. Ett Turkiskt medlemskap kan därför vara, inte bara ett sätt att tillfredsställa sina vapendragare, utan även ett sätt att försäkra sig själv om en framtida plats vid köttgrytorna. Det amerikanska militärindustriella komplexet skulle med till visshet gränsande sannolikhet hälsa en europeisk ofred välkommen. Det senare behöver inte vara oviktigt för frågornas hantering.
Lik i garderoben kan ge nyval
Om den förda regeringspolitiken resulterar i grova misslyckanden som järnvägen och konfiskationen av Ekfors är det inte otänkbart att det finns mer av den varan att vänta sig i media före nästa val. Om de nyssnämnda ärendena är symptomatiska för regeringens kontroll – eller brist på kontroll – behöver man inte vara förvånad om nästa val inte kommer att ske på ordinarie tid.
Landet förtjänar bättre
Ett Turkiskt medlemskap i EU må vara ett angeläget intresse för USA och Carl Bildt, men det är inte i Sveriges intresse att Turkiet beviljas EU-medlemskap. Svenskarna, och deras barn och anförvanter, ska inte behöva bli kanonmat åt kalsongbombare och andra terrorister för att hålla Carl Bildt kvar vid köttgrytorna. Eftersom utrikesministern förefaller sakna förmåga att låta sina personliga intressen underordna sig landets och folkets bör Fredrik Reinfeldt byta ut Carl Bildt. Landet förtjänar bättre än att ha en utrikesminister som värderar förhållandet till främmande makt högre, och sätter egennyttan framför förhållandet till det egna landet och dess medborgares säkerhet.
Om rättsväsendet hade fungerat i det här landet, som i länder med bättre moralisk ordning, skulle Sveriges utrikesminister kunnat vara åtalad för högförräderi. Men med nuvarande ordning är ju något sådant inte att förvänta sig. Det skulle nästan bli lite löjligt om brottslingarna började åtala varandra. Eller som vi säger i Tornedalen: korpi ej syö korpi.
Välgödda oppositionspolitiker
Jag har tidigare, under min politiskt naiva och oskyldiga tid, förvånat mig över att grova oegentligheter från nationalsocialdemokratin, som skulle utgöra utomordentliga angreppspunkter för en hungrig oppositionspolitiker, ibland ledde till att oppositionen bara tittade bort. Inte ens en KU-anmälan fick man till, knappt ens en fråga till berörd minister.
Men det är klart – kan man sätta den egna nationen i andra hand är det naturligtvis en baggis att frångå sin officiella ideologi och svika sina väljare för att göra egennyttiga överenskommelser med sina politiska ”motståndare” även offrande andra människor och deras livsverk. (Medståndare – vore det ett bättre epitet för korrumperade politiker?)
Övertorneå den 2 januari 2011
Mikael Styrman
.
I kölvattnet på det kalla krigets slut har det amerikanska militärindustriella komplexet fått det allt svårare att finna fiender, som kan motivera dess existens och framför allt dess andel av de amerikanska skattemedlen.
Först Irak, därefter Afghanistan
Irak såg ju lovande ut ett tag. Där ställde man till det så att en i och för sig diktatur, men ändå med en relativ trygghet och ordning, förvandlades till ett rättslöst och ödelagt kaos i ordets bokstavliga betydelse. Sen började Irak utvecklas till ett nytt Vietnam och man fick bråttom därifrån.
Som tröstpris fick man Afghanistan av den amerikanska administrationen. Nu när det också börjat Vietnamiseras letar man efter något nytt fattigt land att bomba till stenåldern och sedan överge.
Senare Jemen
Sveriges utrikesminister Carl Bildt, som gjort delar av den amerikanska administrationen stora tjänster och därför även åtnjutit, och åtnjuter, vissa gentjänster, hade av allt döma fått information om att Jemen var nästa skjutfält. Men nu trängde sig Nordkorea emellan. Nåja, shit happens. Men Jemen finns ju kvar och kan bombas senare.
Medeltida trick
Efter Irakkrigen har ett gammalt knep från den mörka medeltiden dammats av – religionskriget. Det är dock viktigt att komma ihåg att enligt retoriken är det dom, men inte vi, som ägnar sig åt religionskrig. ”Vi” är istället hotade och anfallna. Jag säger vi, för vi är ju med i Afghanistan, gubevars. Fast vi är ju inte där och krigar, utan vi hjälper till. Stopp ett tag. Hur blev det nu? De krigar, vi försvarar oss, och hjälper till – i Afghanistan! Vi hjälper dem som är där och skjuter sönder Afghanistan för att Afghanerna ska kunna bygga upp sitt land. Och så skjuter de ihjäl folk godtyckligt, bland annat från drönare på hög höjd. Allt för att tvinga dem att låta sina flickor gå i skola och låta sina kvinnor slippa burka. Dock är det något oklart i skrivande stund, om det godtyckliga dödandet upphör om flickorna får gå i skola? Det finns även de, som påpekar att även kvinnor och deras anförvanter dödas godtyckligt. Man måste nog betrakta det som minst sagt ologiskt att det godtyckliga dödandet ska påverka vare sig burkor eller kvinnlig skolgång.
Kejsarens nya kläder
Propagandakriget mot muslimer letar sig lite oväntade vägar. Lars Vilks har utmärkt sig tidigare, och blivit hyllad, främst av socialister, lite tillspetsat för sin oförmåga att skilja på mitt och ditt. Bland annat manifesterad genom uppförandet, utan lov, av ”drivvedsskulpturen” Nimis vid Håle Stenar i Kullabergs Naturreservat. Uppförandet av Nimis är något som hyllas av det kulturintresserade rövslickaretablissemanget, specialiserade på att göra sig märkvärdiga genom att tolka ”obegriplig” konst. För oss som är för dumma för att begripa obegriplig konst går naturligtvis jämförelsen gärna till HC Andersens fina saga ”Kejsarens nya kläder”. Många minns säkert sagan, i vilken skojare vävde nya kläder åt kungen. Men bara riktigt kloka personer kunde se tyget. För dumbommar var och förblev tyget osynligt. Så medan en del ser Vilks som ett geni, ser andra honom som en drivvedskludd, eller varför inte – en vävare.
Furstarna pekar – konstnärerna målar
Under senare tid har Vilks mest uppmärksammats i PK-pressen för sina insatser i propagandakriget mot världens 1,6 miljarder muslimer, genom att han gjort en nidbild av profeten Muhammed som rondellhund. Det är, såvitt bekant, inte känt om Vilks gjort detta på uppdrag eller spekulation. Men man behöver nog inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att anta att han antingen redan fått, eller snart får, sin belöning. Möjligen i form av skattefinansierade bidrag, stipendier eller uppdrag, verksamt underlättade av någon person med goda relationer till det amerikanska militärindustriella komplexet, direkt eller indirekt. Nå, det är väl inte så konstigt. Konstnärer behöver ju också leva. Och så har det varit i alla tider – furstarna pekar och konstnärerna målar.
Våra nära och kära betalar priset
Det är klart att ett sådant konstverk som rondellhundsprofeten är ägnat att stärka motsättningarna mellan muslimer och övriga. Det senaste konstverket har dock den, för oss vanliga människor mycket stötande, baksidan att det bidrar till att göra oss till allt mer fullvärdig part i religionskriget, något som krigshetsarna å sin sida ser som en fördel. Nackdelen är att det riskerar att utsätta oss och våra närmaste för både kalsongbombare och politiska tjuvlyssnande poliser och sannolikt även hemliga tjuvlyssnare av IB-typ. Allt med de bästa av föresatser, naturligtvis.
Varför viktigt att kränka?
Låt mig uppehålla mig kring rondellhundskarikatyren. Vad finns det för rimlig anledning att göra något sådant? Synen på förbudet att avbilda profeten Muhammed omfattar inte alla bekännare till islam. Alla muslimer är inte heller militanta eller kalsongbombare som det lite vanvördiga slanguttrycket tycks vara idag. Och väldigt många såväl fredliga som militanta muslimer måste rimligen bli kränkta av en sådan bild.
Vi har religionsfrihet. Det innebär att vi själva fritt får bestämma om vi ska vara muslimer, kristna, buddhister eller något annat. Så då undrar man ju. En konstnär antas ju vara en känslig person som kan uppleva sådant som vi andra inte ens kan förnimma.
Oavsett vad man tycker om Vilks i övrigt kan man inte låta bli att undra över vad som drev honom att dels avbilda profeten och dels göra det i en sådan rimligen för alla muslimer så kränkande situation – som en rondellhund? Själv är jag inte särskilt religiös men nog skulle jag ta illa upp om någon av min religions viktigare symboler behandlades respektlöst. Om inte annat så för att man uppfattar den sårande avsikten.
Osämja - de hemligas särintresse
Det räcker med att inte vara blind och döv för att inse, att det amerikanska militärindustriella komplexet har ett klart intresse av att öka motsättningarna mellan muslimer och icke-muslimer. Att över huvud taget skapa osämja kan ligga i deras intresse. USA är ju mer eller mindre nedlusat med, för de amerikanska skattebetalarna, hemliga bokstavskombinat, bemannade antingen med psykopater - eller om den termen inte är bekväm – med människor vars inbyggda moraliska kompass – om de alls har någon – tillåter dem att arbeta med subversiv verksamhet i organisationer, vars existens är hemlig för dem vars pengar man tar i anspråk för sin subversiva verksamhet.
Till Kairo
Det är märkligt att finna Lars Vilks, CIA, NSA och Carl Bildt på samma sida i propagandakriget. Det hade i alla fall inte jag trott och det tror jag att PK-pressen i vanlig ordning ”glömt” att betona. Men vad är det för ett konstverk att sitta i Sverige och kraxa och rita kränkande nidbilder av profeten Muhammed som rondellhund? I en europeisk randstat? Lars Vilks borde naturligtvis sätta upp dem i Kairo, i riktiga rondeller. Och varför inte resa Nimis mot Sfinxen eller Karnaktemplet i Luxor? På så sätt kan ju resten av Lars Vilks liv bli ett enda långt konstverk. Det blir äkta performance!
Här kan Bildt med sina nära relationer till delar av den amerikanska administrationen göra en insats för sin vapenbroder. Sedan tidigare är det känt att Egypten har pålitlig polis som säkerhetstörstande svensk polis gärna samarbetar med. Kanske vicekonungen av Bosnien, som jag såg någon fyndigt kalla Bildt, kan lägga ett ord för Vilks, så att han kan komma med på en transport med bokstavspsykopaterna till Egypten. De bör gärna ta ett lite större plan den här gången så att Nimis också ryms.
Vad har vi rätt att begära?
För att återvända till Bildt, så tycker jag, att en synnerligen motiverad fråga är, vilken lojalitet och vilken prioritering vi har rätt att förvänta oss av en minister, särskilt en utrikesminister. Om nationens intressen och främmande makts intressen står emot varandra, har vi då rätt att förvänta oss, och kräva, att ministern sätter nationens intressen i främsta rummet? Naturligtvis, självklart, säger säkert alla.
Men om då ministerns egna intressen och nationens intressen står emot varandra – hur blir det då? Jag tror att de flesta, kanske alla, tycker att vi även då har rätt att förvänta oss att ministern sätter nationens intressen i främsta rummet. Men blir det så? Kan vi med fog förvänta oss att ministern verkligen låter sina personliga intressen stå tillbaka för nationens intressen?
Turkietfrågan i rätt ljus
Det är i just detta ljus vi måste se Turkietfrågan i EU. Det är ju bekant att Bildt är en sorts politiker som kräver personlig motivation för att prestera rätt. Han är ju känd för att ha gjort USA, eller åtminstone delar av deras administration, stora tjänster. Vem minns inte ”ubåtarna” i svenska vatten, som han kompromisslöst utpekade som Sovjets, i en tid som det skulle visa sig att de över huvud taget inte var kapabla att få till några sådana insatser.
Carl Bildts vurmande för ett Turkiskt medlemskap i EU tedde sig först något märkligt, tyckte jag. Resten av Europa synes tämligen enigt om att det inte medför särskilt mycket gott för Europa om Turkiet kommer med i EU. Däremot får risken anses betydande för att Turkiets politisk-religiösa oro kan smitta resten av Europa. Det finns ett otillbörligt intresse som skulle kunna förklara Bildts iver att få med Turkiet. USA har historiskt alltid värnat relationen till Turkiet bland annat på grund av dess läge mellan oljefälten och tidigare Sovjet, numera Ryssland.
Tar hand om de sina
När Bildt & Co 1992 valde att skydda den egna platsen vid köttgrytorna genom att gömma sig bakom den fixa idén med kronförsvaret tvingades 100.000 svenska företag i konkurs. Han blev då, trots PK-pressens försäkringar om motsatsen, omöjlig som statsminister i Sverige. Men det amerikanska militärindustriella komplexet tar hand om de sina. Omöjlig som svensk minister, blev deras vapendragare, för att inte säga deras femtekolonnare, omhändertagen som europeisk om inte fredsduva så åtminstone ”fredsmäklare”.
Även för en ”fredsmäklare” som är känd för att låta ädlare motiv stå tillbaka för egennyttan kan det finnas skäl att driva Turkietfrågan. Ett Europa i fred och sämja behöver ingen fredsmäklare. Ett Turkiskt medlemskap kan därför vara, inte bara ett sätt att tillfredsställa sina vapendragare, utan även ett sätt att försäkra sig själv om en framtida plats vid köttgrytorna. Det amerikanska militärindustriella komplexet skulle med till visshet gränsande sannolikhet hälsa en europeisk ofred välkommen. Det senare behöver inte vara oviktigt för frågornas hantering.
Lik i garderoben kan ge nyval
Om den förda regeringspolitiken resulterar i grova misslyckanden som järnvägen och konfiskationen av Ekfors är det inte otänkbart att det finns mer av den varan att vänta sig i media före nästa val. Om de nyssnämnda ärendena är symptomatiska för regeringens kontroll – eller brist på kontroll – behöver man inte vara förvånad om nästa val inte kommer att ske på ordinarie tid.
Landet förtjänar bättre
Ett Turkiskt medlemskap i EU må vara ett angeläget intresse för USA och Carl Bildt, men det är inte i Sveriges intresse att Turkiet beviljas EU-medlemskap. Svenskarna, och deras barn och anförvanter, ska inte behöva bli kanonmat åt kalsongbombare och andra terrorister för att hålla Carl Bildt kvar vid köttgrytorna. Eftersom utrikesministern förefaller sakna förmåga att låta sina personliga intressen underordna sig landets och folkets bör Fredrik Reinfeldt byta ut Carl Bildt. Landet förtjänar bättre än att ha en utrikesminister som värderar förhållandet till främmande makt högre, och sätter egennyttan framför förhållandet till det egna landet och dess medborgares säkerhet.
Om rättsväsendet hade fungerat i det här landet, som i länder med bättre moralisk ordning, skulle Sveriges utrikesminister kunnat vara åtalad för högförräderi. Men med nuvarande ordning är ju något sådant inte att förvänta sig. Det skulle nästan bli lite löjligt om brottslingarna började åtala varandra. Eller som vi säger i Tornedalen: korpi ej syö korpi.
Välgödda oppositionspolitiker
Jag har tidigare, under min politiskt naiva och oskyldiga tid, förvånat mig över att grova oegentligheter från nationalsocialdemokratin, som skulle utgöra utomordentliga angreppspunkter för en hungrig oppositionspolitiker, ibland ledde till att oppositionen bara tittade bort. Inte ens en KU-anmälan fick man till, knappt ens en fråga till berörd minister.
Men det är klart – kan man sätta den egna nationen i andra hand är det naturligtvis en baggis att frångå sin officiella ideologi och svika sina väljare för att göra egennyttiga överenskommelser med sina politiska ”motståndare” även offrande andra människor och deras livsverk. (Medståndare – vore det ett bättre epitet för korrumperade politiker?)
Övertorneå den 2 januari 2011
Mikael Styrman
.
lördag 1 januari 2011
Chefens kompetens viktigare än företagsformen
.
(Svar till sign Stoppa smot och heja HV:s kommentar till bloggen ”Privat kontra allmänt”.)
Hej igen Lennart!
Inte behöver Du ändra signatur för min skull. Den är lite originell bara.
Många gubbar på pappret
Jo, det där känner man ju igen. De stora elföretagen viftar med många gubbar och stora organisationer. Sen visar det sig att de hade en hel landsända att sköta och när det blir fel här och var visar det sig att de hade alldeles för lite gubbar. Det skulle inte kunna hålla på sådär utan den utbredda myndighetskorruptionen.
När någon klagade på våra gubbars arbetstakt förr brukade farsan säga att det inte spelar så stor roll hur snabbt de jobbar till vardags. Huvudsaken var, menade han, att de gjorde bra ifrån sig när det verkligen gällde. Och det gjorde dom.
Ingen förståelse för driftstörningar genom skolboken
Det där förstår inte politiker som aldrig varit ute i riktigt arbete. Tyvärr förstår inte heller de där praktikanterna som de omger sig med och som kommer direkt från skolorna. Samma gäller förstås för tjänstemännen. Har man inte någonsin deltagit i verklig drift tycks det vara svårt att förstå vad organisationen utsätts för vid driftstörningar. De gör istället sina utredningar och kalkyler med samma klara logik som vi brukar skoja om att man räknar på kommunala städerskor med: om en städerska städar ett rum på en timma, då måste 3600 städerskor städa samma rum på en sekund.
Liten skillnad mellan offentligt och stort privat
Sen tror jag inte att det är någon större skillnad mellan en offentligt ägd organisation och ett stort privatägt företag. De delar många egenskaper. En sådan är de många nivåerna som filtrerar informationen. Det har mycket med organisationens storlek att göra. Det beror mycket på att chefen/cheferna numera ofta inte rekryteras inifrån verksamheten och därför inte kan den. I ett stort privatföretag rekryterar man teoretiker som inte kan verksamheten, som i bästa fall har erfarenhet av någon annan bransch. I en offentlig verksamhet rekryterar man en släkting eller en partivän till någon och denne kan inte heller verksamheten. Och därmed är det kört.
Svaga chefer väljer svaga medarbetare
För det mesta har man då rekryterat en svag chef. Och svaga chefer är rädda för starka och kunniga medarbetare och omger sig därför med svaga medarbetare. På så sätt sprider sig inkompetensen som en präriebrand nedåt i organisationen efter att man anställt en svag chef.
Efter stormen Gudrun förundrade jag mig över de märkliga uttalanden som kom från Sydkrafts chefer om att de kunde försäkra oss att deras nät aldrig hade varit bättre. Då hade vi i decennier förundrat oss över vilka skitlinjer de hade. Jag, som alltid jobbat i en liten organisation, fick det inte att gå ihop och frågade en klok person om det var möjligt att cheferna kunde tro på det som de själva sade eller om de stod och blåljög.
Jag fick följande förklaring:
Ingen mellanchef vill vara den som säger att han inte klarar upp sitt fögderi. De kan vara rädda, med eller utan fog, för att säga att den här skiten kan rasa ihop när som helst om vi inte investerar stora summor genast. Knappast ett önskesvar till den nya chefen som vill visa sig på styva linan och visa upp goda resultat snabbt, för att inom 2-3 år hoppa till nästa jobb, som han inte heller kan sköta. Därför svarar alla mellanchefer istället: det är tufft, men jag fixar det.
Branschokunnig chef utlämnad
Om högsta chefen kan sitt jobb och sin bransch vet han om svaren han får är riktiga. Han kan själv kontrollera om de är riktiga och han vet vilka kontrollfrågor han ska ställa. Om chefen inte har några branschkunskaper är han hänvisad till att försöka bedöma sina medarbetare. Inte så lätt att byta ut dem om man inte vet om de kan sitt jobb eller inte. Det enda chefen kan vara säker på är att själv kan han ingenting och att det gäller att agera försiktigt så att inte alla andra också inser det. Som regel vet medarbetarna det redan men det är ju inte en fråga som är föremål för öppen diskussion.
Särskilda krav inom infrastruktur
I en vanlig bransch får det inte så stor verkan. När korven tar slut i korvkiosken kan man dra igen luckan och hänvisa kunderna till en annan kiosk. Det är inte lika lätt när man kör järnväg och det går inte alls när man sysslar med eldistribution.
Effektivisering behöver inte vara försvagning
Det är inte nödvändigtvis så att man måste ”dra in någonstans” för att tjäna pengar. I många organisationer kan man utnyttja befintliga resurser bättre utan att försvaga verksamheten. Den kan till och med bli bättre. Och är resurserna redan effektivt nyttjade ska man inte ändra något. Som jänkarna brukar säga: If it ain’t broke - don’t fix it!
Det är med andra ord inte verksamhetsformen som bestämmer. Det är om chefen är dugande eller inte. Och det problemet hemsöker den offentliga sektorn i minst lika hög grad som den privata.
Inkompetens och korruption fortplantar sig nedåt
Jag håller med om det Du skriver om brist på samhällsansvar. Det sprider ju sig också som en präriebrand över den offentliga sektorn. Men jag är övertygad om att det är samma fenomen som jag beskrivit ovan. När korruption, ansvarslöshet och oduglighet etablerar sig i toppen har det en otäck förmåga att fortplanta sig och förvärras nedåt i organisationen. Så när korruptionen har tagit över en struktur måste man börja rensa uppifrån.
Intressant för övrigt att Du nämner telefon. Något år före ”Gudrun” åkte Televerkarna runt och tog bort reserkraften ur sina stationer. De började ringa och klaga även vid aviserade strömavbrott för att de själva hade missat att komma kajkande med reservkraft. Men vi frågade: hur ska ni göra när det blir riktiga avbrott - ska ni komma med elverk då också? - Ja svarade de troskyldigt, ljushuvudena. Sen såg vi hur det gick. Hela Götaland blev utan telefon. Där satt de på telegaragen med en handfull elverk och kunde inte ens ta sig ut till sina stationer. Jag menar nog att ett sådant policybeslut skulle inte kunna genomföras i ett privat småföretag.
Elmyndigheterna bara ett redskap åt den organiserade brottsligheten
Nu är ju inte vår motståndare elmyndigheterna utan det är den organiserade brottsligheten. Elmyndigheterna är bara ett av flera verktyg som maffian använder sig av för att komma åt oss. Hade det bara varit en schism med elmyndigheterna hade det varit avklarat för många år sedan. Det har tagit lite tid eftersom politiken fungerar så att den alltid följer minsta motståndets lag. Med rådande situation, med utbredd korruption på höga politiska och tjänstemannanivåer, har politiken svårt att ta itu med korruptionen i de egna leden. Alla har hållhakar på varandra så det är inte konstigt att de försöker lappa båten så länge som möjligt. Det ter sig fortfarande överkomligare att lappa båten än att börja bygga en helt ny. Är det dessutom så att man inte får vara med själv i den nya båten är ju drivkrafterna så mycket starkare.
Jag är inte beredd att säga att den här frågan är avklarad. Hellre citerar jag då Winston Churchill, som i ett tal efter de allierades landstigning på Sicilien, i juli 1943, förra gången nazismen var på marsch i Europa, sa:
”Now this is not the end.
It is not even the beginning of the end.
But it is, perhaps, the end of the beginning.”
Nu har den organiserade brottsligheten för tredje gången tvångsförvaltning av Ekfors nät. Varje gång med ökad grad av kriminalitet och hänsynslöshet. Men jag menar ändå, att det är en kamp som de inte kan vinna, eftersom den inte är rättfärdig. De kan få en och annan delseger, men de kan inte vinna någon slutseger. De kan bara skjuta upp sitt korrumperade systems slutliga sammanbrott. Det finns nämligen gränser för hur mycket ondska, maktmissbruk och översitteri man kan utsätta en människa för och sedan kunna gå vidare som om ingenting har hänt.
Fast just nu har jag inte tid att skriva mer om detta. Ett annat, och i vissa avseenden, mycket allvarligare problem är att det finns krafter, även mycket upphöjda sådana, som intrigerar för att blanda in Sverige i ett fullskaligt religionskrig. Det är något som ytterst få svenskar önskar men som väldigt många riskerar att drabbas både oskyldigt och hårt av. Det ska jag skriva lite om.
Och Tvångsförvaltaren, eller kanske bättre Tvångsvandalen, Johan Gullesjö är ute och rekryterar en energibranschens IG Farben och det ska jag också skriva lite om.
Gott Nytt År önskar jag Dig och alla andra läsare av bloggen!
Övertorneå den 1 januari 2011
Mikael Styrman
.
(Svar till sign Stoppa smot och heja HV:s kommentar till bloggen ”Privat kontra allmänt”.)
Hej igen Lennart!
Inte behöver Du ändra signatur för min skull. Den är lite originell bara.
Många gubbar på pappret
Jo, det där känner man ju igen. De stora elföretagen viftar med många gubbar och stora organisationer. Sen visar det sig att de hade en hel landsända att sköta och när det blir fel här och var visar det sig att de hade alldeles för lite gubbar. Det skulle inte kunna hålla på sådär utan den utbredda myndighetskorruptionen.
När någon klagade på våra gubbars arbetstakt förr brukade farsan säga att det inte spelar så stor roll hur snabbt de jobbar till vardags. Huvudsaken var, menade han, att de gjorde bra ifrån sig när det verkligen gällde. Och det gjorde dom.
Ingen förståelse för driftstörningar genom skolboken
Det där förstår inte politiker som aldrig varit ute i riktigt arbete. Tyvärr förstår inte heller de där praktikanterna som de omger sig med och som kommer direkt från skolorna. Samma gäller förstås för tjänstemännen. Har man inte någonsin deltagit i verklig drift tycks det vara svårt att förstå vad organisationen utsätts för vid driftstörningar. De gör istället sina utredningar och kalkyler med samma klara logik som vi brukar skoja om att man räknar på kommunala städerskor med: om en städerska städar ett rum på en timma, då måste 3600 städerskor städa samma rum på en sekund.
Liten skillnad mellan offentligt och stort privat
Sen tror jag inte att det är någon större skillnad mellan en offentligt ägd organisation och ett stort privatägt företag. De delar många egenskaper. En sådan är de många nivåerna som filtrerar informationen. Det har mycket med organisationens storlek att göra. Det beror mycket på att chefen/cheferna numera ofta inte rekryteras inifrån verksamheten och därför inte kan den. I ett stort privatföretag rekryterar man teoretiker som inte kan verksamheten, som i bästa fall har erfarenhet av någon annan bransch. I en offentlig verksamhet rekryterar man en släkting eller en partivän till någon och denne kan inte heller verksamheten. Och därmed är det kört.
Svaga chefer väljer svaga medarbetare
För det mesta har man då rekryterat en svag chef. Och svaga chefer är rädda för starka och kunniga medarbetare och omger sig därför med svaga medarbetare. På så sätt sprider sig inkompetensen som en präriebrand nedåt i organisationen efter att man anställt en svag chef.
Efter stormen Gudrun förundrade jag mig över de märkliga uttalanden som kom från Sydkrafts chefer om att de kunde försäkra oss att deras nät aldrig hade varit bättre. Då hade vi i decennier förundrat oss över vilka skitlinjer de hade. Jag, som alltid jobbat i en liten organisation, fick det inte att gå ihop och frågade en klok person om det var möjligt att cheferna kunde tro på det som de själva sade eller om de stod och blåljög.
Jag fick följande förklaring:
Ingen mellanchef vill vara den som säger att han inte klarar upp sitt fögderi. De kan vara rädda, med eller utan fog, för att säga att den här skiten kan rasa ihop när som helst om vi inte investerar stora summor genast. Knappast ett önskesvar till den nya chefen som vill visa sig på styva linan och visa upp goda resultat snabbt, för att inom 2-3 år hoppa till nästa jobb, som han inte heller kan sköta. Därför svarar alla mellanchefer istället: det är tufft, men jag fixar det.
Branschokunnig chef utlämnad
Om högsta chefen kan sitt jobb och sin bransch vet han om svaren han får är riktiga. Han kan själv kontrollera om de är riktiga och han vet vilka kontrollfrågor han ska ställa. Om chefen inte har några branschkunskaper är han hänvisad till att försöka bedöma sina medarbetare. Inte så lätt att byta ut dem om man inte vet om de kan sitt jobb eller inte. Det enda chefen kan vara säker på är att själv kan han ingenting och att det gäller att agera försiktigt så att inte alla andra också inser det. Som regel vet medarbetarna det redan men det är ju inte en fråga som är föremål för öppen diskussion.
Särskilda krav inom infrastruktur
I en vanlig bransch får det inte så stor verkan. När korven tar slut i korvkiosken kan man dra igen luckan och hänvisa kunderna till en annan kiosk. Det är inte lika lätt när man kör järnväg och det går inte alls när man sysslar med eldistribution.
Effektivisering behöver inte vara försvagning
Det är inte nödvändigtvis så att man måste ”dra in någonstans” för att tjäna pengar. I många organisationer kan man utnyttja befintliga resurser bättre utan att försvaga verksamheten. Den kan till och med bli bättre. Och är resurserna redan effektivt nyttjade ska man inte ändra något. Som jänkarna brukar säga: If it ain’t broke - don’t fix it!
Det är med andra ord inte verksamhetsformen som bestämmer. Det är om chefen är dugande eller inte. Och det problemet hemsöker den offentliga sektorn i minst lika hög grad som den privata.
Inkompetens och korruption fortplantar sig nedåt
Jag håller med om det Du skriver om brist på samhällsansvar. Det sprider ju sig också som en präriebrand över den offentliga sektorn. Men jag är övertygad om att det är samma fenomen som jag beskrivit ovan. När korruption, ansvarslöshet och oduglighet etablerar sig i toppen har det en otäck förmåga att fortplanta sig och förvärras nedåt i organisationen. Så när korruptionen har tagit över en struktur måste man börja rensa uppifrån.
Intressant för övrigt att Du nämner telefon. Något år före ”Gudrun” åkte Televerkarna runt och tog bort reserkraften ur sina stationer. De började ringa och klaga även vid aviserade strömavbrott för att de själva hade missat att komma kajkande med reservkraft. Men vi frågade: hur ska ni göra när det blir riktiga avbrott - ska ni komma med elverk då också? - Ja svarade de troskyldigt, ljushuvudena. Sen såg vi hur det gick. Hela Götaland blev utan telefon. Där satt de på telegaragen med en handfull elverk och kunde inte ens ta sig ut till sina stationer. Jag menar nog att ett sådant policybeslut skulle inte kunna genomföras i ett privat småföretag.
Elmyndigheterna bara ett redskap åt den organiserade brottsligheten
Nu är ju inte vår motståndare elmyndigheterna utan det är den organiserade brottsligheten. Elmyndigheterna är bara ett av flera verktyg som maffian använder sig av för att komma åt oss. Hade det bara varit en schism med elmyndigheterna hade det varit avklarat för många år sedan. Det har tagit lite tid eftersom politiken fungerar så att den alltid följer minsta motståndets lag. Med rådande situation, med utbredd korruption på höga politiska och tjänstemannanivåer, har politiken svårt att ta itu med korruptionen i de egna leden. Alla har hållhakar på varandra så det är inte konstigt att de försöker lappa båten så länge som möjligt. Det ter sig fortfarande överkomligare att lappa båten än att börja bygga en helt ny. Är det dessutom så att man inte får vara med själv i den nya båten är ju drivkrafterna så mycket starkare.
Jag är inte beredd att säga att den här frågan är avklarad. Hellre citerar jag då Winston Churchill, som i ett tal efter de allierades landstigning på Sicilien, i juli 1943, förra gången nazismen var på marsch i Europa, sa:
”Now this is not the end.
It is not even the beginning of the end.
But it is, perhaps, the end of the beginning.”
Nu har den organiserade brottsligheten för tredje gången tvångsförvaltning av Ekfors nät. Varje gång med ökad grad av kriminalitet och hänsynslöshet. Men jag menar ändå, att det är en kamp som de inte kan vinna, eftersom den inte är rättfärdig. De kan få en och annan delseger, men de kan inte vinna någon slutseger. De kan bara skjuta upp sitt korrumperade systems slutliga sammanbrott. Det finns nämligen gränser för hur mycket ondska, maktmissbruk och översitteri man kan utsätta en människa för och sedan kunna gå vidare som om ingenting har hänt.
Fast just nu har jag inte tid att skriva mer om detta. Ett annat, och i vissa avseenden, mycket allvarligare problem är att det finns krafter, även mycket upphöjda sådana, som intrigerar för att blanda in Sverige i ett fullskaligt religionskrig. Det är något som ytterst få svenskar önskar men som väldigt många riskerar att drabbas både oskyldigt och hårt av. Det ska jag skriva lite om.
Och Tvångsförvaltaren, eller kanske bättre Tvångsvandalen, Johan Gullesjö är ute och rekryterar en energibranschens IG Farben och det ska jag också skriva lite om.
Gott Nytt År önskar jag Dig och alla andra läsare av bloggen!
Övertorneå den 1 januari 2011
Mikael Styrman
.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)