.
En sönderfallande nationalsocialdemokrati brottas med frågan om vem som ska bli ny partiordförande och administrera den fortsatta undergången.
Det finns att välja på ganska utslätade, för att inte säga personlighetsbefriade, gråsossar och mer karismatiska men tyvärr även psykopatiska förnyare, redan med ena foten i pensionen.
Men Sveriges nationalsocialdemokrater är mellan 60 och döden. Jantelagen och missunnsamheten är ännu så starka drivkrafter i partiet att ingen unnas att bli partiledare om inte det även kan förstås att uppdraget skulle innebära en bestraffning för partiledaren.
I Sovjetryssland tillbad socialdemokraterna länge, ca 70 år, en balsamerad Lenin. Ja en del gör det fortfarande. Det kunde väl vara något även för svenska nationalsocialdemokrater. Varför inte välja Olof Palme till partiledare?
Även rättviseskäl talar för Palme. Idag är han föremål för en helt orättvis gudadyrkan bland partimedlemmarna enligt vilken han var en ängel, ja godheten förkroppsligad. I själva verket var det under Palmes tid som byråkratin skenade. Det var även Palmes förtjänst att den antydan till hederlighet och moral som ännu fanns kvar i den offentliga sektorn och rättsväsendet skulle komma att gå förlorad. Palmes agerande i uppmärksammade rättsröteärenden som IB-, Geijer-, Harvard-, Pomperipossa- och Boforsaffärerna skickade ut ett förödande förakt för sanning och hederlighet som vi fortfarande ser fortplanta sig i partiet, i den offentliga sektorn och inte minst inom rättsväsendet samt bland de politiska ”medståndarna”.
Att det skulle måsta vara en balsamerad Palme gör heller inte något. Dels har korruptionen inom politiken gjort att politikens kontroll över byråkratin sedan länge har förbytts i byråkratins kontroll över politiken. Dessutom skulle en balsamerad Palme som partiledare lämna utrymme för nya överstepräster i stort antal som skulle kunna slåss och intrigera om vem som mest rättroget uttolkar Palmes åsikt i olika aktuella frågor. Utan tvekan skulle dessa överstepräster och deras inom kort ansenliga kanslier skattefinansieras.
Övertorneå den 24 januari 2011
Mikael Styrman
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
16 kommentarer:
Vad är detta?
En betraktelse.
Ny fällande dom och nya böter.....
Berätta gärna bakgrunden till varför du vägrat ansluta en telemast och en fastighet......
Varför talar du illa om en bortgången person?
Knallkork!!!!!
Palme rådde ju även för finanskrisen i början på 90-talet(fråga K-O Feldt varför han avgick). 80-talets devalveringspolitik (krav från LO), där han till slut drev Sverige mot ruinens brant.
Facket var ju nöjda, och därmed kunde man bli omvald.
Sossar som sen har mage att skylla på den borgerliga regeringen.
Men Micke nu har ju borgarna haft chansen och rensa upp i (enl. dig) det brottsliga träsket som S lämnade efter sig, ser du någon skillnad ur ditt perspektiv ?
Eller menar du på fullt allvar att S fortfarande styr Sverige...?
/Vittula
Svar till Anonym:
Ja, det ska jag berätta - på bloggen - inom kort. Många blir förvånade...
Svar till Anonym:
Det gör jag inte. Jag behandlar procedurerna inom (s) som speglar förfallet och sammanbrottet. De kanske ter sig normala för den som är mitt i alltihop. För oss andra är det som en glimt ur filmen Gökboet med Jack Nicholson.
Det bör inte vara så att om man går och dör får man inte längre nämna saker och ting vid dess rätta namn.
Svar till Knallkork!!!!!:
- Bom!
Svar till Vittula:
1.
Jag tycker att borgarna inte har motsvarat förväntningarna utan har underpresterat kraftigt på bland annat rättsområdet.
2.
Det finns många s-märkta politruker i vår förvaltning som gärna missuppfattar om det är möjligt och sticker käppar i hjulet. Men det ursäktar inte de borgerligas tillkortakommanden. Det är problem som de har att hantera. Det borde inte ha varit någon överraskning att det skulle bli så.
Det står var och en fritt vara vilket svin som helst och uttala vad som helst, även om avlidna personer. Så fungerar det i en demokrati med åsiktsfrihet. Dock inom gränser som lagen sätter med hänsyn taget till begreppen förtal alternativt ärekränkning.
Svar till Anonym:
Nä, här har Du absolut fel. Vi har en lagstiftning som förbjuder förtal av avliden. Den är ganska otydlig. Typisk politisk gungflylagstiftning. Att omnämna någon avliden på ett svinaktigt sätt är absolut förbjudet och inte upp till den enskildes godtycke. Inte lika lätt att förbjuda någon att leva som ett svin. Men lagen förbjuder inte en offentlig debatt i efterhand av en persons gärning i livet även om den bitvis kan vara mindre smickrande.
En sådan tolkning vore ju absurd. Det skulle bli omöjligt att ens diskutera om Hitler eller Palme gjorde rätt eller fel i livet. Kan inte sådant debatteras förlorar vi förmågan att lära av historien.
Det bästa sättet att få ett gott eftermäle och att slippa omnämnas efter sin död i sammanhang som skulle kunna upplevas som sårande eller kränkande är naturligtvis att leva hederligt och rättrådigt. Men då måste man ha som målsättning att sätta sitt eftermäle högre än kortsiktiga politiska vinster.
Nu har Styrman börjat jämföra sig med storheter som Vaclav Havel, Nelson Mandela och Alexandr Solsjenitsyn. Är det ingen som kan hjälpa karlstackarn?
Svar till Anonym:
Jag tycker själv att jämförelsen haltar lite. Nelson Mandela deltog ju faktiskt i terrorhandlingar och var en tid internationellt stämplad som terrorist.
Idag tycks det emellertid råda samsyn om att hans åtgärder var motiverade av hänsyn till kampen mot det förtryck som den korrumperade och moraliskt förfallna staten utövade.
De som var hans motståndare, och deras göranden, är inte lika väl sedda idag.
Företrädare för det offentliga Sverige vill gärna se det som att de är kompisar till Havel, Mandela och Solsjenitsyn. De inser ofta inte att de någonstans på vägen har tappat bort sin moraliska kompass och numera har mer gemensamt med de förtryckarregimer som dessa tre berömdheter bekämpade.
Bra Micke, Nu rörde det upp i ledet.
SD
Skicka en kommentar