lördag 1 januari 2011

Chefens kompetens viktigare än företagsformen

.
(Svar till sign Stoppa smot och heja HV:s kommentar till bloggen ”Privat kontra allmänt”.)

Hej igen Lennart!

Inte behöver Du ändra signatur för min skull. Den är lite originell bara.


Många gubbar på pappret

Jo, det där känner man ju igen. De stora elföretagen viftar med många gubbar och stora organisationer. Sen visar det sig att de hade en hel landsända att sköta och när det blir fel här och var visar det sig att de hade alldeles för lite gubbar. Det skulle inte kunna hålla på sådär utan den utbredda myndighetskorruptionen.

När någon klagade på våra gubbars arbetstakt förr brukade farsan säga att det inte spelar så stor roll hur snabbt de jobbar till vardags. Huvudsaken var, menade han, att de gjorde bra ifrån sig när det verkligen gällde. Och det gjorde dom.


Ingen förståelse för driftstörningar genom skolboken

Det där förstår inte politiker som aldrig varit ute i riktigt arbete. Tyvärr förstår inte heller de där praktikanterna som de omger sig med och som kommer direkt från skolorna. Samma gäller förstås för tjänstemännen. Har man inte någonsin deltagit i verklig drift tycks det vara svårt att förstå vad organisationen utsätts för vid driftstörningar. De gör istället sina utredningar och kalkyler med samma klara logik som vi brukar skoja om att man räknar på kommunala städerskor med: om en städerska städar ett rum på en timma, då måste 3600 städerskor städa samma rum på en sekund.


Liten skillnad mellan offentligt och stort privat

Sen tror jag inte att det är någon större skillnad mellan en offentligt ägd organisation och ett stort privatägt företag. De delar många egenskaper. En sådan är de många nivåerna som filtrerar informationen. Det har mycket med organisationens storlek att göra. Det beror mycket på att chefen/cheferna numera ofta inte rekryteras inifrån verksamheten och därför inte kan den. I ett stort privatföretag rekryterar man teoretiker som inte kan verksamheten, som i bästa fall har erfarenhet av någon annan bransch. I en offentlig verksamhet rekryterar man en släkting eller en partivän till någon och denne kan inte heller verksamheten. Och därmed är det kört.


Svaga chefer väljer svaga medarbetare

För det mesta har man då rekryterat en svag chef. Och svaga chefer är rädda för starka och kunniga medarbetare och omger sig därför med svaga medarbetare. På så sätt sprider sig inkompetensen som en präriebrand nedåt i organisationen efter att man anställt en svag chef.

Efter stormen Gudrun förundrade jag mig över de märkliga uttalanden som kom från Sydkrafts chefer om att de kunde försäkra oss att deras nät aldrig hade varit bättre. Då hade vi i decennier förundrat oss över vilka skitlinjer de hade. Jag, som alltid jobbat i en liten organisation, fick det inte att gå ihop och frågade en klok person om det var möjligt att cheferna kunde tro på det som de själva sade eller om de stod och blåljög.

Jag fick följande förklaring:

Ingen mellanchef vill vara den som säger att han inte klarar upp sitt fögderi. De kan vara rädda, med eller utan fog, för att säga att den här skiten kan rasa ihop när som helst om vi inte investerar stora summor genast. Knappast ett önskesvar till den nya chefen som vill visa sig på styva linan och visa upp goda resultat snabbt, för att inom 2-3 år hoppa till nästa jobb, som han inte heller kan sköta. Därför svarar alla mellanchefer istället: det är tufft, men jag fixar det.


Branschokunnig chef utlämnad

Om högsta chefen kan sitt jobb och sin bransch vet han om svaren han får är riktiga. Han kan själv kontrollera om de är riktiga och han vet vilka kontrollfrågor han ska ställa. Om chefen inte har några branschkunskaper är han hänvisad till att försöka bedöma sina medarbetare. Inte så lätt att byta ut dem om man inte vet om de kan sitt jobb eller inte. Det enda chefen kan vara säker på är att själv kan han ingenting och att det gäller att agera försiktigt så att inte alla andra också inser det. Som regel vet medarbetarna det redan men det är ju inte en fråga som är föremål för öppen diskussion.


Särskilda krav inom infrastruktur

I en vanlig bransch får det inte så stor verkan. När korven tar slut i korvkiosken kan man dra igen luckan och hänvisa kunderna till en annan kiosk. Det är inte lika lätt när man kör järnväg och det går inte alls när man sysslar med eldistribution.   


Effektivisering behöver inte vara försvagning

Det är inte nödvändigtvis så att man måste ”dra in någonstans” för att tjäna pengar. I många organisationer kan man utnyttja befintliga resurser bättre utan att försvaga verksamheten. Den kan till och med bli bättre. Och är resurserna redan effektivt nyttjade ska man inte ändra något. Som jänkarna brukar säga: If it ain’t broke - don’t fix it!

Det är med andra ord inte verksamhetsformen som bestämmer. Det är om chefen är dugande eller inte. Och det problemet hemsöker den offentliga sektorn i minst lika hög grad som den privata.


Inkompetens och korruption fortplantar sig nedåt

Jag håller med om det Du skriver om brist på samhällsansvar. Det sprider ju sig också som en präriebrand över den offentliga sektorn. Men jag är övertygad om att det är samma fenomen som jag beskrivit ovan. När korruption, ansvarslöshet och oduglighet etablerar sig i toppen har det en otäck förmåga att fortplanta sig och förvärras nedåt i organisationen. Så när korruptionen har tagit över en struktur måste man börja rensa uppifrån.

Intressant för övrigt att Du nämner telefon. Något år före ”Gudrun” åkte Televerkarna runt och tog bort reserkraften ur sina stationer. De började ringa och klaga även vid aviserade strömavbrott för att de själva hade missat att komma kajkande med reservkraft. Men vi frågade: hur ska ni göra när det blir riktiga avbrott - ska ni komma med elverk då också? - Ja svarade de troskyldigt, ljushuvudena. Sen såg vi hur det gick. Hela Götaland blev utan telefon. Där satt de på telegaragen med en handfull elverk och kunde inte ens ta sig ut till sina stationer. Jag menar nog att ett sådant policybeslut skulle inte kunna genomföras i ett privat småföretag.


Elmyndigheterna bara ett redskap åt den organiserade brottsligheten

Nu är ju inte vår motståndare elmyndigheterna utan det är den organiserade brottsligheten. Elmyndigheterna är bara ett av flera verktyg som maffian använder sig av för att komma åt oss. Hade det bara varit en schism med elmyndigheterna hade det varit avklarat för många år sedan. Det har tagit lite tid eftersom politiken fungerar så att den alltid följer minsta motståndets lag. Med rådande situation, med utbredd korruption på höga politiska och tjänstemannanivåer, har politiken svårt att ta itu med korruptionen i de egna leden. Alla har hållhakar på varandra så det är inte konstigt att de försöker lappa båten så länge som möjligt. Det ter sig fortfarande överkomligare att lappa båten än att börja bygga en helt ny. Är det dessutom så att man inte får vara med själv i den nya båten är ju drivkrafterna så mycket starkare.

Jag är inte beredd att säga att den här frågan är avklarad. Hellre citerar jag då Winston Churchill, som i ett tal efter de allierades landstigning på Sicilien, i juli 1943, förra gången nazismen var på marsch i Europa, sa:

”Now this is not the end.
It is not even the beginning of the end.
But it is, perhaps, the end of the beginning.”


Nu har den organiserade brottsligheten för tredje gången tvångsförvaltning av Ekfors nät. Varje gång med ökad grad av kriminalitet och hänsynslöshet. Men jag menar ändå, att det är en kamp som de inte kan vinna, eftersom den inte är rättfärdig. De kan få en och annan delseger, men de kan inte vinna någon slutseger. De kan bara skjuta upp sitt korrumperade systems slutliga sammanbrott. Det finns nämligen gränser för hur mycket ondska, maktmissbruk och översitteri man kan utsätta en människa för och sedan kunna gå vidare som om ingenting har hänt.

Fast just nu har jag inte tid att skriva mer om detta. Ett annat, och i vissa avseenden, mycket allvarligare problem är att det finns krafter, även mycket upphöjda sådana, som intrigerar för att blanda in Sverige i ett fullskaligt religionskrig. Det är något som ytterst få svenskar önskar men som väldigt många riskerar att drabbas både oskyldigt och hårt av. Det ska jag skriva lite om.

Och Tvångsförvaltaren, eller kanske bättre Tvångsvandalen, Johan Gullesjö är ute och rekryterar en energibranschens IG Farben och det ska jag också skriva lite om.

Gott Nytt År önskar jag Dig och alla andra läsare av bloggen!

Övertorneå den 1 januari 2011
Mikael Styrman
.

11 kommentarer:

Anonym sa...

Mycket bra inlägg om offenliga chefer/stora privatas Chefer, Precis så är det i BDX organistion.

mullis sa...

Hej Mikael
det var jag som skrev att du var bitter, jag har fortsatt att följa din blogg och måste säga att den är intressant, som vanligt med bloggar får man en helt annan bild än den som pk-media tutar i en hela tiden, tydligen finns det många lik i garderoben i elbranschen också, stå på dig och Gott Nytt År på dig

Stoppa smot och heja HV sa...

Tragiskt att vi som är överens om så mycket ändå inte kan komma överens! Jag brukar faktiskt använda mig av just det citat Du använde Dig av. Ett annat av samme Sir Winston, observera att man säger aldrig efternamnet när man säger Sir ???, är. Aldrig har så många, haft så få att tacka för så mycket.
Jag tänker då på de många byråkrater, jag räknar mig INTE Dit trots många kommunala tjänstemannaår, som kan tacka den arbetande massan, för allt de fått!!
Hellre liten och rapp än stor och slapp, var ju devisen en gång. Jag har boken i bokhyllan, samt en klisterdekal!!

Anonym sa...

Ljuset som gör att jag ser!

Tidningarna kan inte leverera andra nyheter än festmeny och Toscana dvs. drömmar! Ingen djupdykning i verkligheten alltså!! Feghetens journalist orkar inte bry sig, man följer lättjan och fördummar därmed medborgaren. Att Styrman skakar lite i skällan är mer än nödvändigt. Tack Mikael för att din blogg också får den får skarpt röda färgen att bleknar mer och mer. Vem tar man nu råd av när partiet omgett sig med kamraten rådvillig? Tack också för uppriktighet och humor det berikar i detta mörker. Gott Nytt År

BIL sa...

Men Mikael Styrman, någon annan-ism genomsyrar alla dina bloggar. Alla andra gör fel, men du likt en tupp på gödselstacken,jag har alltid rätt. Har du hamnat i sådan prekära situation med dina bolag, skyll inte på någon annan! Du bär det yttersta ansvaret själv

Mikael Styrman sa...

Nä, jag tror att Du läser fel. Avsiktligt?
Det är ingen –ism som skiner igenom.
Istället är en i höga kretsar utbredd –tet och –ion som är anledning till våra problem.

Det som –ism:en eventuellt kan vara orsak till är i ett eminent skick.

Därför tänker jag inte ta åt mig av de svårigheter som reses mot vår verksamhet utan fortsätta att begagna min grundlagsskyddade rätt att fritt uttrycka mina åsikter
– även om många som hemfallit åt den utbredda –tet:en och –ion:en känner sig besvärade av det.

Men Du har rätt.
Jag är skyldig.
Lika skyldig som Vaclav Havel och Alexandr Solsjenitsyn,
men inte lika skyldig som Nelson Mandela,
för att nu bara ta några exempel.
Inte än i alla fall.

Anonym sa...

Jag har ett litet bolag inom transportbranschen. Jag bokför och sköter alla papper själv. Jag tror jag har mycket mer pappersarbete än vad du har, varför sköter du inte dina papper? Vill du inte ha kvar ditt bolag? Märkligt. Du borde lämna in dina årsredovisningar, betala skatt som alla andra och sen kan du ha hur många idéer etc som helst.

Mikael Styrman sa...

Svar till Anonym:

Jag undrar nog om Du verkligen har något bolag? Du verkar vara någon sorts politruk som skriver under falsk flagg? Åtminstone tycks Du ha en helt orealistisk uppfattning om Din pappersmängd kontra vår. Jag hade åtta bolag som jag skötte all bokföring i fram tills stormtrupperna anlände och de ideliga taxeringsrevisionerna började, förhören om allt mellan himmel och jord - inte bara skattefrågor - långvarigt konfiskerade handlingar. Av åklagaren Jan Wallström till konkurrenten (Vattenfall) utlämnade handlingar osv. Vi skriver ut nästan femtiotusen räkningar om året många tusen krav och allehanda viktiga eller - som det är bråk om - meningslösa rapporter till drönare som ändå inte begriper vad som står i dem. Vad gör Du - kollar det månatliga avräkningsbeskedet från Din uppdragsgivare?

Ändå är det inte papperna som är problemet. Det är den oberäkneliga verkan av stormtruppernas agerande och svårigheterna som de korrumperade och helt politiskt styrda bankerna som är problemet.

Våra motståndare har utgångspunkten att de stora får göra vad de vill. De små måste följa varje bestämmelse till punkt och pricka. Annars kommer stormtrupperna. När någon ibland svarar med lite av deras egna metoder blir hela systemet kajko och brottsligheten blir grövre, allt fler engageras och måste begå brott osv.

Anonym sa...

Jösses Mikael, du har tappat greppet om verkligheten, så enkelt är det Mikael. Landa på jorden och skyll inte dina misslyckanden på en diffus samhällsorganisation (jag menar naturligtis diffus i den bemärkelsen att Du har VALT efter dina personliga omständigheter att se den som "rövaraktig") som man sår får man skörda, eller ???? Du skriver en massa text men fråga Dig själv hur mycket konkret sanning finns i det du skriver, eller om du så vill andras inlägg som skrivs i din blogg är "taget från luften" märkligt resonemang, När allt kommer omkring så kommer verkligehten i kapp också Dig.

Mikael Styrman sa...

Svar till Anonym:

Tjaa, få se nu, vad innehöll bloggen Du kommenterade?

- Stora elföretag med mycket "luft" i organisationen,

- Politiker och sakkunniga utan verklighetserfarenhet,

- Beslutsfattare utan erfarenhet av, eller kunnande om, den verksamheter de chefar för,

- Elefantiasis i stora såväl statliga som privata organisationer,

- Svaga chefer med svaga medarbetare,

- Vådan av ansvarslösa chefer inom infrastrukturbranscher,

- Att man ofta inte kan skilja på nedbantning och effektivisering,

- Korrumperade chefer korrumperar hela organisationen efter en tid,

- Elmyndigheter i förfall,

- Kriminella tvångsförvaltare.

Hade jag kunnat skriva det utan att någon hade fått svansen i kläm och blivit förbannad på mig hade jag blivit verkligt orolig. Ändå hade det varit bättre om Du istället för att bara spotta och fräsa åt mig hade kunnat visa att jag har fel i sak.

Om Du hade varit saklig kunde Du

ha visat att jag har fel om de stora elföretagens organisationer. Att de har mycket folk i förhållande till den ledningsmängd de har att sköta och i förhållande till ledningsnätets skick,

ha visat på att politiker och sakkunniga överlag har bred arbetslivserfarenhet och inte bara partibok och Stockholmsadress,

ha visat att cheferna har lärt sig sitt företag och sin bransch innan de blev chefer,

ha visat på stora organisationer som också är platta, med korta beslutsvägar,

ha visat på chefer i min bransch som inte rationaliserade bort medarbetare som kom och berättade att ”vi kan göra så här så blir det bättre”. Istället genomfördes förslagen och förslagsställaren och hans kollegor fick sparken. Så lärde man medarbetarna i de stora organisationerna i vår bransch att hålla käften. ”Säg för fan ingenting, annars får vi sparken”. Så har man tackat nej till all feedback från folket som kan jobbet. Som om det inte räckte med att man inte kan det själv.

Detta bara för att nu ta några exempel på vad Du kunde gjort. Men det gjorde Du inte för Du vet att jag har rätt och det gör Dig säkert ännu argare på mig. Och att jag törs tala om det och inte bara står med mössan i hand och bockar när inkompetensen förstör landet. Därför skriver Du istället sådan där diffus smörja - anonymt förstås.

Steen sa...

Det här blir bara bättre å bättre! Helt enkelt glimmrande!
Att inkompetent ignorans ofta korrelerar med annonymitet har väl aldrig varit mer uppenbart haha ;)