.
Rubriken är förstås en ”tornedalsfinsk” travestering till den gamla diktatorsregeln ”Bröd, Arbete och Skådespel”, kända av romerska och grekiska makthavare redan under antiken, och kanske ännu längre tillbaka. Fast den är förstås anpassad till tornedalska metoder att hantera mobben.
Att jag skriver om det är naturligtvis föranlett av att Nationalsocialdemokraterna, eller det som återstår av det fordom så storslagna maktpartiet, de spillror som numera haltar fram på kryckor och rollatorer, igår i Övertorneå ägnade sig åt sin favoritsysselsättning. Att fatta korkade beslut och sedan organisera ut mobben för att demonstrera mot sig själva - som man gjorde i decennier medan man hade egen majoritet och kunde ha byggt Utopia, men inte gjorde det. Istället plundrade man skattekassorna. Nu praktiserades favorithobbyn i form av ett fackeltåg för belysningen istället för att bara betala räkningen.
Partiet och dess kämpar må vara gamla och ärrade men ideologiskt står man ännu på topp. Det vill säga ledstjärnan är ännu okunnighet, oduglighet, tjuvaktighet och missunnsamhet. På riksnivå manifesterat genom ledare som avlöser varandra, den ena tjuvaktigare än den andra. På regional nivå genom plundringarna av Längmanska Klantfonden och LKAB, en sjukvård under sammanbrott och så svårt av politikerna plundrade kommuner att man låser in åldringarna ensamma på ålderdomshemmen på nätterna. Om några brinner inne eller andra blir våldtagna - so what? - shit happens! Skicka faster Aina till Ukraina är ledstjärnan i till exempel Piteå kommun. Och i Övertorneå manifesteras det genom att man anser sig ha rätt till landets bästa service - åtminstone på eldistributionsområdet - och man anser sig ha det utan att behöva betala för det.
Nåväl, jag övervägde faktiskt att själv delta i manifestationen för vägbelysningen. Inte för att stödja nationalsozialdemokratin utan för att jag också är kommuninvånare. I egenskap av kommunens överlägset bästa skattebetalare vill jag ha något tillbaka för mina skattepengar. Efter 70 år av nationalsozialdemokrati är det inte mycket Övertorneå kommun kan erbjuda sina invånare. Det är inte för mycket begärt att de här odugliga och uppenbarligen tjuvaktigt lagda stollarna som styr den här kommunen ska duga till att betala vägbelysningsräkningen. Att gömma sig bakom tvångsförvaltare och ”konkursförvaltare” duger helt enkelt inte.
Tyvärr, eller kanske tack och lov, kunde jag på grund av andra åtaganden inte delta i manifestationen. Så jag missade både eventuella bokbål och korsbränningar. Inte heller fick jag se om Övertorneåmobben hade lakan på sig på sin Ku-Klux-Klan-marsch.
Jag förstår att en sönderfallande nationalsozialdemokrati behöver en yttre fiende för att ena massorna nu när man är på väg in i historiens slutförvaring, i papperskorgen, eller om man så vill, i graven precis som de sista människorna som lät lura sig att nationalsozialdemokratin var lösningen på landets problem. Men jag tycker att det är ovärdigt och oansvarigt att låta partitaktik gå före medborgarnas och deras barns säkerhet på våra vägar och före kommuninvånarnas försörjningssäkerhet för en så viktig nyttighet som elektrisk ström. Det går uppenbarligen ganska länge att låta många verksamheter i landet styras av dysfunktionella och underproducerande individer men samhällets elberoende är så stort att de här intill utbredd allmän efterblivenhet gränsande pajaserierna med samtidig tvångsförvaltning och konkursförvaltning av det lokala elverket måste få ett slut innan det blir kommunens undergång.
Det är nog förhållandevis lätt att riva ned en fungerande eldistribution. Det är nog bara att för en tid släppa lös ett koppel idioter att göra det. Men det är inte säkert att det går att göra ogjort. Det kan sluta med att man bestående drabbas av samma helvete som på många andra håll i landsbygden. Och vad finns det då kvar för fördelar med Övertorneå kommun? Och mot vem ska man då kanalisera sin frustration över att man låtit lura och plundra sig hela livet? Trots upprepandet av alla mantran kommer det knappast att gå att frigöra sig från den smärtsamma insikten om att det är den egna missunnsamheten och dumheten som gjort att man låtit sig luras hela livet.
Övertorneå den 29 oktober 2011
Mikael Styrman
.
lördag 29 oktober 2011
torsdag 27 oktober 2011
Öppet brev till It- och energiminister Anna-Karin Hatt:
.
Bakgrund:
Elsäkerhetsinspektörerna Tomas Åberg och Fredrik Sjödin slog till i Haparanda, sent på eftermiddagen fredagen den 21 oktober 2011.
De kom att stänga av elleveransen till Nedre Tornedalen under fredagskvällen för en period om sju timmar. Avbrottet som drabbade ett flertal samhällsviktiga funktioner var enligt uppgifter som Dina medarbetare lämnade avsett att bli betydligt längre men planerna ändrades, av allt att döma på grund av en tilltagande lynchningsstämning.
Lynchningsstämning ingick nog i den ursprungliga planen, men då riktad mot mig. Det som sket sig var att bygdens befolkning insåg vilket taskspeleri regeringens tjänstemän ägnade sig åt varför de själva istället blev måltavla för befolkningens ilska.
Min personal kallades till platsen av elsäkerhetsinspektörerna.
För min personal, och media, uppgav Elsäkerhetsverkets tjänstemän att nätet skulle kopplas från beroende på en farlig kraftledning OCH på grund av ett fel i Ekfors ställverk i Haparanda. Den ”farliga ledningen” behandlar jag än så länge i annan ordning men det jag vill fråga Dig om är felet i ställverket.
När elsäkerhetsinspektören Tomas Åberg fick klart för sig att det felbehäftade ställverket tillhörde Vattenfall var felet som nyss föranledde bortkoppling av tusentals kunder inte längre något fel.
Fråga:
Min fråga till Dig, som ansvarig minister, och den som förmodligen ytterst gett klartecken till hela expeditionen är:
- Vad är det för fel i ställverket, som är ett fel så allvarligt att det föranleder bortkoppling av tusentals kunder från nätet, utan varsel, om Ekfors äger ställverket, men som inte är något fel om staten äger ställverket?
Jag föreslår att Du tar min fråga på yttersta allvar. Dina underhuggare Tomas Åberg, Jan Marklund och Fredrik Sjödin uppfattas numera med rätta som maffiosor i bygden. Med rätt eller orätt ifrågasätts regeringens moral och förmåga att försvara grundläggande rättsliga principer värdiga en västerländsk demokrati och rättsstat.
Du har Nu erbjudits en möjlighet att försvara regeringens heder och förtroende.
Jag ser med intresse fram emot Ditt skyndsamma svar.
Övertorneå den 27 oktober 2011
Mikael Styrman
Elverkschef
.
Bakgrund:
Elsäkerhetsinspektörerna Tomas Åberg och Fredrik Sjödin slog till i Haparanda, sent på eftermiddagen fredagen den 21 oktober 2011.
De kom att stänga av elleveransen till Nedre Tornedalen under fredagskvällen för en period om sju timmar. Avbrottet som drabbade ett flertal samhällsviktiga funktioner var enligt uppgifter som Dina medarbetare lämnade avsett att bli betydligt längre men planerna ändrades, av allt att döma på grund av en tilltagande lynchningsstämning.
Lynchningsstämning ingick nog i den ursprungliga planen, men då riktad mot mig. Det som sket sig var att bygdens befolkning insåg vilket taskspeleri regeringens tjänstemän ägnade sig åt varför de själva istället blev måltavla för befolkningens ilska.
Min personal kallades till platsen av elsäkerhetsinspektörerna.
För min personal, och media, uppgav Elsäkerhetsverkets tjänstemän att nätet skulle kopplas från beroende på en farlig kraftledning OCH på grund av ett fel i Ekfors ställverk i Haparanda. Den ”farliga ledningen” behandlar jag än så länge i annan ordning men det jag vill fråga Dig om är felet i ställverket.
När elsäkerhetsinspektören Tomas Åberg fick klart för sig att det felbehäftade ställverket tillhörde Vattenfall var felet som nyss föranledde bortkoppling av tusentals kunder inte längre något fel.
Fråga:
Min fråga till Dig, som ansvarig minister, och den som förmodligen ytterst gett klartecken till hela expeditionen är:
- Vad är det för fel i ställverket, som är ett fel så allvarligt att det föranleder bortkoppling av tusentals kunder från nätet, utan varsel, om Ekfors äger ställverket, men som inte är något fel om staten äger ställverket?
Jag föreslår att Du tar min fråga på yttersta allvar. Dina underhuggare Tomas Åberg, Jan Marklund och Fredrik Sjödin uppfattas numera med rätta som maffiosor i bygden. Med rätt eller orätt ifrågasätts regeringens moral och förmåga att försvara grundläggande rättsliga principer värdiga en västerländsk demokrati och rättsstat.
Du har Nu erbjudits en möjlighet att försvara regeringens heder och förtroende.
Jag ser med intresse fram emot Ditt skyndsamma svar.
Övertorneå den 27 oktober 2011
Mikael Styrman
Elverkschef
.
onsdag 26 oktober 2011
Sveriges Television delaktig i grov ekonomisk brottslighet
.
Jag kommer inom kort att lägga ut material här på bloggen som visar att Sveriges Television är delaktig i grov ekonomisk brottslighet, bland annat inkluderande företagsplundring.
Övertorneå den 26 oktober 2011
Mikael Styrman
.
Jag kommer inom kort att lägga ut material här på bloggen som visar att Sveriges Television är delaktig i grov ekonomisk brottslighet, bland annat inkluderande företagsplundring.
Övertorneå den 26 oktober 2011
Mikael Styrman
.
tisdag 25 oktober 2011
Kanslihuspsykopaternas manus
.
Så fick vi då ännu en pusselbit till kanslihuspsykopaternas manus i spelet om Ekfors Kraft.
När deras torped, elsäkerhetsinspektörsattrappen Fredrik Sjödin slog till i fredags och mörklade nedre Tornedalen, så var syftet uppenbart att mobilisera mobben mot mig och Ekfors.
Meningen var, av allt att döma, att med utnyttjande av myndighetsauktoriteten, hålla tornedalingarna utan ström hela helgen, och gud vet hur länge, och att få dem att tro att det skedde på grund av att Ekfors skulle ha byggt illa och farligt.
På så sätt skulle Svea Hovrätts avslag - som jag ska kommentera separat - förvandlas till rena klang och jubelföreställningen och ingen skulle ifrågasätta Hovrättens domslut.
Men då hade man, som vanligt kanske man kan säga, överskattat förtroendet för allt okunnigare, inkompetentare och oseriösare myndigheter och samtidigt underskattat tornedalingarnas insikter om elnätsdrift på landsbygden och, dristar jag mig att anta, tornedalingarnas förtroende för Ekfors som en leverantör som kan bygga och driva elnät på det sätt som var vanligare förr - så att näten fungerar.
Men det är en skrämmande samvetslöshet och grov kriminalitet i våra verk, departement och myndigheter som det inträffade gläntar till.
Och tydligen en arbetssituation styrd och dominerad av rädsla.
Tidigare idag hade jag en intressant kort diskussion med en bekant i frågan, vilken jag inte vill undanhålla läsekretsen.
Jag sade, att det är nog svårt att bli av med avskrapet när kriminaliteten efter decennier av moraliskt förfall bitit sig fast i våra offentliga institutioner. Det måste vara lättare av avlusa ett sjabbigt hotellrum i Casablanca.
Men då svarade min vän:
Eller så är det just det som det inte är. De stora resurser och den allt tydligare stress som de röjer i sin allt mer öppet olagliga och allt mer resurskrävande hantering av Ekfors-ärendet indikerar snarare en påtaglig rädsla för att sopas bort.
Låt oss hoppas att han har rätt. För ett rättslöst samhälle vill inte många av oss leva i. Inte om vi kan välja i alla fall.
Övertorneå den 25 oktober 2011
Mikael Styrman
.
Så fick vi då ännu en pusselbit till kanslihuspsykopaternas manus i spelet om Ekfors Kraft.
När deras torped, elsäkerhetsinspektörsattrappen Fredrik Sjödin slog till i fredags och mörklade nedre Tornedalen, så var syftet uppenbart att mobilisera mobben mot mig och Ekfors.
Meningen var, av allt att döma, att med utnyttjande av myndighetsauktoriteten, hålla tornedalingarna utan ström hela helgen, och gud vet hur länge, och att få dem att tro att det skedde på grund av att Ekfors skulle ha byggt illa och farligt.
På så sätt skulle Svea Hovrätts avslag - som jag ska kommentera separat - förvandlas till rena klang och jubelföreställningen och ingen skulle ifrågasätta Hovrättens domslut.
Men då hade man, som vanligt kanske man kan säga, överskattat förtroendet för allt okunnigare, inkompetentare och oseriösare myndigheter och samtidigt underskattat tornedalingarnas insikter om elnätsdrift på landsbygden och, dristar jag mig att anta, tornedalingarnas förtroende för Ekfors som en leverantör som kan bygga och driva elnät på det sätt som var vanligare förr - så att näten fungerar.
Men det är en skrämmande samvetslöshet och grov kriminalitet i våra verk, departement och myndigheter som det inträffade gläntar till.
Och tydligen en arbetssituation styrd och dominerad av rädsla.
Tidigare idag hade jag en intressant kort diskussion med en bekant i frågan, vilken jag inte vill undanhålla läsekretsen.
Jag sade, att det är nog svårt att bli av med avskrapet när kriminaliteten efter decennier av moraliskt förfall bitit sig fast i våra offentliga institutioner. Det måste vara lättare av avlusa ett sjabbigt hotellrum i Casablanca.
Men då svarade min vän:
Eller så är det just det som det inte är. De stora resurser och den allt tydligare stress som de röjer i sin allt mer öppet olagliga och allt mer resurskrävande hantering av Ekfors-ärendet indikerar snarare en påtaglig rädsla för att sopas bort.
Låt oss hoppas att han har rätt. För ett rättslöst samhälle vill inte många av oss leva i. Inte om vi kan välja i alla fall.
Övertorneå den 25 oktober 2011
Mikael Styrman
.
Kriminella som elsäkerhetsinspektörer
.
(Svar till Stoppa smot och heja HV:s kommentar till bloggen ”Dödshotet i Mattila”.)
Hej.
Du har naturligtvis alldeles rätt.
Det fanns ingenting som var farligt.
Problemet är att skurkarna har satt oss under tvångsförvaltning för ett år sedan.
De har satt en helt oduglig advokat till tvångsförvaltare och erbjudit honom fri lejd om han tar våra pengar. Möjligen har han köpt jobbet. Innebärande att han måste dela med sig av
våra intäkter till den som utsett honom.
Så vi har inte fått ett öre från tvångsförvaltaren på 13 månader.
Och med hjälp av några korrumperade småpojkar som leker domare i Stockholms Tingsrätt fick de Ekfors Kraft AB försatt i konkurs i juni.
Ändå är det vi som sköter hela driften av nätet.
På deras agenda står att köra företaget i sank, så det är helt ok ur deras synvinkel sett.
Det som skedde i fredags hade egentligen till syfte att förringa mig. Genom att låtsas skälla på tvångsförvaltaren får man sagt till allmänheten, mellan raderna, att det är tvångsförvaltaren som driver nätet. Men det är bara pajaskonster för att lura våra kunder att tvångsförvaltningen fungerar.
Det är ganska listigt upplagt. Det ser ut som om de skäller på tvångsförvaltaren. Men han har ju aldrig förvaltat något. Och han får utrymme i bland annat Nordnytt att ordbajsa om hur och när VI trodde att VI skulle bli färdiga. ”Vi” och ”jag” säger man alltså i Nordnytt trots att man aldrig har gjort något. Det är och har hela tiden varit Ekfors som skött driften.
Det som gjorde fredagens expedition angelägen för den organiserade brottsligheten var att vi, i mars, efter sex månader av tvångsförvaltning, började bygga ny 20 kV-ledning från Haparanda till Kukkolaforsen, ca 15 km.
Efter en tids uppehåll under sommaren har vi fortsatt i höst.
När vi då kan bygga linjer, trots att de gör allt för att hindra oss, och alla vet om det, så förlorar de här fåntrattarna ansiktet.
Folk ser det. Det är ju väldigt synligt när man sidolutar kilometervis med linjer i öppen mark.
De mest skurkaktiga bolsjevikerna skäller förgrymmat och upprört på sina politiker medan de som har fått lära sig att skilja på mitt och ditt i barnaåren hånar och häcklar politiker och tjänstemän för deras oduglighet och deras oförmåga att slå ut Ekfors.
De blir hårt åtgångna från bägge sidor, men från helt olika utgångspunkter.
Det är mest därför jag bygger.
Visst behöver det byggas för att vi inte ska stå inför ett berg av ombyggnader så småningom, men det är ju inte så precis på dagen.
Mest bygger jag för att det är kul och för att det har ett egenvärde att göra ett bra jobb.
Och kul är det för att jag vet att de här helt odugliga, tjuvaktiga klantarna inte kan sova på nätterna när vi kan bygga.
Och nu i fredags var det ”änkans sista suck”
När elsäkerhetsinspektörsattrappen förstod att det bara var en dags arbete kvar innan vi skulle ta etappen genom Mattila by i drift höll han på att gå upp i limningen.
Han som hade blivit beordrad till Mattila för att stoppa våra arbeten.
Och alldeles nyss hade han förbjudit Torbjörn och grabbarna att arbeta på anläggningarna. I någon slags byråkratisk inbilskhet tycks han ha trott att vårt folk, efter det skulle stanna på platsen och hjälpa honom att jävlas med våra kunder. Det gjorde de inte. De tackade för sig och åkte, lämnande efter sig en kränkt byråkrat som syntes ta sig själv på mycket stort allvar.
Sjödin-stackarn växlade under diskussionerna mellan högröd och blek och klagade ömkligt över vilken soppa det hade blivit. Efter ångest och konsultationer kom sedan galenpannebeslutet och strömmen bröts vid ca kl 16:20 - på fredag eftermiddag! Men de drönare som framlever sina dagar i skyddade offentliga kontorsmiljöer, befriade från prestationskrav, tenderar att bli ganska kortlivade när de någon gång oönskat drabbar samman med verkligheten. Och det var just det som skulle komma att ske denna fredagskväll i Haparanda. Jag tror inte att jag röjer några statshemligheter om jag avslöjar att en eldistributörs vardag är så nära motsatsen till ett kontor i den offentliga sektorn som man över huvud taget kan komma. Åtminstone vid de tillfällen då man har ett större linjefel. Ändå skulle denna kompetens- och prestationsbefriade drönare med vett och vilja slå av strömmen på linje L4 och mörklägga alla byar mellan Mattila och Risudden denna fredag kväll, synbarligen helt ovetande om vad skulle komma att hända.
Den som har följt med de här bråken genom åren minns nog hur de sprungit med kamouflagekläder och elverk, civilförsgrupper och gud vet vad. De har släpat mig i smutsen med sina äckliga lögner och utmålat mig som en galning som kan tänkas slå av strömmen när som helst, utan anledning. Nu röjer de att allt var projektion. Att det är de själva som är psykopater och beredda att mörklägga bygden för att bevaka det roffar-revir som de kämpat sig till.
Och nu när de avslöjat sig får stasi-journalisterna på Nordnytt försöka läka vad som läkas kan genom att servera lögner om varför strömmen bröts, om varför den kunde slås på igen, och om att tvångsförvaltaren jobbar osv.
När tornedalingarna har förberett sig inför helgen, varit till apoteket, hämtat hem mat, men inte hunnit värma den och inte hunnit bada bastu - då är det inte riktigt läge att med vett och vilja slå av strömmen utan att ha en bra förklaring. Ändå var det just det som Fredrik Sjödin skulle komma att göra.
Hade han nu varit en duktig yrkesman hade han kunnat hitta på en bra förklaring. Men som han nu var en vanlig stupid och kriminell småchef i den offentliga sektorn satt han ju inte inne med vare sig yrkeskunskap eller fantasi. Så det fick bli de lutande stolparna. Det enda han utifrån sin begränsade kompetens kunde förstå att inte var riktigt bra med linjen var ju att stolparna lutade. Och kunde han se det kunde ju alla andra också se det - perfekt!
Allvarligt talat - vem tror på det? När stolparna är sidolutade redan på våren och har klarat tjällossningen och därefter stabiliserat sig, kommer denna hopplöst okunniga nolla från den offentliga sektorn och försöker slå i en landsbygdsbefolkning att stolparna hotar att omedelbart falla omkull. Det är ju bara de mest lojala bolsjevikerna som nödtorftigt kan hålla till godo med en sådan förklaring. Men inte heller dessa hade någon lust att vara utan ström på fredag kväll för att rädda Sven-Erik Buchts karriär. De flesta, som genomskådat dessa lögner kring tvångsförvaltningen men lojalt spelade med skulle komma att uppleva strömavbrottet som en grov kränkning.
Föga anade Sjödin, och de självupptagna och inbilska spindoktorer som skickat honom till Haparanda, vilken känslostorm som elabonnenterna skulle komma att härbärgera när de fick veta att ”den jävla idioten har slagit av strömmen med vett och vilja, inte har några som helst planer på att slå på den igen och försöker att få oss att tro att det beror på att stolparna hotar att omedelbart falla omkull”. Som om han skulle kunna avgöra det bättre än vi själva. Vem tror han att han är i så fall? Oraklet i Delfi?
I oktober månad börjar det bli kallt ute. Minus fyra denna kväll. Om strömmen är borta är det väldigt mörkt. Frysarna är fulla med säsongens skörd: bär, fisk, svamp och kött.
Det låter onekligen som det perfekta mordet. Skicka den jävla idioten till Haparanda med order om att slå av strömmen på fredag kl 16:30 så blir vi av med honom. Nåja, genom att opåkallat bryta strömmen hade han lagt en beställning på att komma hem till Umeå i plastsäck i en aluminiumlåda, halvvägs utstickande ur kofferten på Lexusen. Resten var bara en tidsfråga.
Och vi kunde ju inte undanhålla våra kunder sanningsenliga besked om vad som höll på att hända. Vi lade ju också in vissa vitala telefonnummer på vår telefonsvarare. Ska de stänga med vett och vilja, då kan de sköta telefonsvarandet också och själva förklara för kunderna att det är nödvändigt att omedelbart stänga av strömmen i älvdalen för att en krutuppfinnare på Elsäkerhetsverket kommit på att det kanske omedelbart ska falla en stolpe på den där linjen 7-800 m från byn. - So what? Nu kommer det inte att falla någon stolpe. Det vet alla. Men alla vet också att om det faller en stolpe - då åker man dit och reser upp den igen. Helt odramatiskt. Händer någonstans i landet i stort sett varje dag.
När tornedalingarna får ett sådant utomordentligt enfaldigt och upprörande besked uppstår en härlig budkavle. Efter att ha förstått det absurda som är på väg att hända, och därefter ha arbetat upp sig, ringer i stort sett alla till åtminstone tre nära vänner som i sin tur följer samma handlingsmönster. Det handlar om en blixtsnabb mobilisering.
När telefonerna börjar ringer hos höjdarna tar det inte länge innan de ringer från Stockholm och denna stackars drönare får veta, att om han inte hittar på en bra och trovärdig förklaring och får på strömmen i rödaste rappet så kommer han att komma hem till Umeå i en kartong, som ett femtio bitars Ravensburgerpussel. Det går för honom som för journalisten Cats Falk och krigsmaterialinspektören Carl-Fredrik Algernon.
Så var vi där igen. Nyss har han med uppbådande av hela sin intellektuella kapacitet kommit fram till att strömmen måste brytas genast för att stolparna kan falla omkull. Hur skulle han nu lösa denna till synes rent Gordiska knut? Han kunde ju inte gärna säga att stolparna numera börjat stå bättre. Det skulle naturligtvis funkat alldeles utmärkt på Energimarknadsinspektionen, men knappast här ute i spenaten, det insåg han ju.
Men eftersom nöden är alla uppfinningars moder och ansvarslöshet den luft som en riktig småchef i byråkratin andas, fann han på råd. Vattenfall får passa ledningen(!). Om de sitter och vaktar vid ledningen med varningsljusen på, natt och dag, kan ju alla se hur ”farligt” det är och samtidigt kan strömmen vara på. En äkta tulipanaros, på min ära, som Erich Hoenecker skulle ha sagt. Han var nu ännu nöjdare med sig själv, än han varit tidigare under kvällen. Dessutom skulle lösningen medge att både Regeringen och Energimarknadsinspektionen skulle klara sina egna piedestaler genom att skylla allt på Gullesjö och Ekfors. Maken till oduglig tvångsförvaltare har vi inte sett sedan den förra odugliga idioten som vi utsåg till tvångsförvaltare med uppgift att förstöra förvaltningsobjektet.
På lördag var jag ned till Haparanda med helikoptern. Ja, Ni kan se filmerna här intill. De som ligger synliga på nätet har ganska låg upplösning. Den nedladdningsbara filen är betydligt bättre. Det är ett tydligt - men inte särskilt förvånande - besked som bilderna förmedlar.
Som Ni själva kan se på filmerna står den av elsäkerhetsinspektören Fredrik Sjödin ditkommenderade personalen UNDER linjen. Det är mycket avslöjande. Det talar om minst en av två saker.
Antingen talar det om att linjen inte alls är farlig. Att det bara är show. Någonting som spindoktorer och psykopater hittat på för att ljuga för folk som enligt deras uppfattning är dumma nog att tro på det.
Eller, så talar det om att Fredrik Sjödin är en totalt oduglig elsäkerhetsinspektör. Att ens tänka tanken att kampen mot elolycksfallen ska drivas av en man som är så vårdslös i sitt eget värv är skrämmande.
Möjligen bekräftas båda sakerna.
Fredrik Sjödin hänvisar till Likskär. Men det finns mycket få likheter mellan Mattila och Likskär. Bland annat kan nämnas att på båda ställena sidolutades en kraftledning och på båda ställena har fjantat omkring en kriminell elsäkerhetsinspektör.
Bland skillnaderna kan nämnas att på Likskär lutade en överorganiserad statlig koloss, som inte vet vad den håller på med, en spänningsförande linje mot en annan ledning. De tog på det sättet död på en underentreprenör som man inte hade informerat om vad som gällde och man hade inte heller skyltat för att förebygga olycksfallet. Fler skillnader är att i Mattila struttar den kriminella fjanten omkring och stör elförsörjningen medan han på Likskär gör sitt bästa för att dra ett glömskans täcke över orsakerna till elolycksfallet så att ingen i den statliga organisationen behöver ställas till svars. Framför allt inte den ineffektiva organisationen som är den egentliga orsaken. Istället försöker denna kriminella och odugliga inspektör vränga till att elolycksfallet skulle ha berott på sidolutningen som sådan. Men det är naturligtvis bara trams.
Elsäkerhetsinspektören tycker, och genomför under helgen, manuell bevakning av kraftledningar som är sidolutade. Vart för det oss? Hur passar det in i dagens samhälle?
Den aktuella kraftledningen är, som Ni kan se på filmerna belägen 7-800 m från byn. Det finns ingen bebyggelse (en sommarstuga) på andra sidan linjen. Inga vägar bär dit annat än odlingsvägar. Där finns inga skolor, dagis eller andra känsliga objekt. Det finns inga platser där ledningen är farligt låg. Och som alla vet: de sidolutade stolparna står alldeles utmärkt och riskerar inte alls att falla. Men det ska vara bemannat enligt oduglingen Sjödin.
Det är sammantaget ganska tydligt 08-stuk på hela den här expeditionen. De kan ingenting om vad som utspelar sig på landsbygden. Eftersom deras syn på omvärlden innebär att de är världsbäst ser de ned på sin omgivning. Därför tror de, i sin självupptagna enfald, att inte heller landsbygdens befolkning kan eller vet något om det som utspelar sig på landsbygden. Därav dessa taffliga försök att driva opinion mot Ekfors.
I Stockholm har vi tunnelbana som dagligen trafikerar hundratusentals människor. Inom 2-3 m, mindre än halva avståndet till våra linor, utan skyddande avspärrningar har resenärerna livsfarliga, oskyddade strömskenor. Men här ställs inga krav på säkerhetshöjande vakter från Vattenfall.
Runt om i landet har vi elektrifierade järnvägar som även de trafikerar hundratusentals resenärer. Även här har resenärerna bara några meter till högspänd ström vars ledningar är helt oskyddade. Och det är lätt att ta sig upp till linorna vilket en och annan gör då och då, på väg till sin egen begravning. Man ska också hålla i minnet att järnvägen sköts av klåpare som gör sitt värv så att det nästan dagligen faller ned spänningsförande kraftledningslinor på marken. Men inte heller här tycker klåparna att det behövs några vakter från Vattenfall.
Och det är nog gott och väl för Vattenfallarna skulle aldrig räcka till. De kommer att få fullt upp med att sköta det egna nätet. Inte mycket talar för att det kommer att bli bättre om de ska tvingas framleva sina dagar inom Ekfors område, passivt beundrande Ekfors driftsäkrare anläggningar och våra korrumperade politikers soptippsliknande gårdar.
Sjödin, och hans uppdragsgivare, bör skyndsamt utsättas för ett stycke svensk lag. De bör tillbringa ett antal år i svenskt fängelse dömda för sabotage enligt Brottsbalken 13 kap 4 §, så att något sådant som det som utspelade sig i fredags inte upprepas. Jag kommer därför att anmäla det inträffade till Riksåklagaren för utredning och åtal.
Övertorneå den 25 oktober 2011
Mikael Styrman
.
(Svar till Stoppa smot och heja HV:s kommentar till bloggen ”Dödshotet i Mattila”.)
Hej.
Du har naturligtvis alldeles rätt.
Det fanns ingenting som var farligt.
Problemet är att skurkarna har satt oss under tvångsförvaltning för ett år sedan.
De har satt en helt oduglig advokat till tvångsförvaltare och erbjudit honom fri lejd om han tar våra pengar. Möjligen har han köpt jobbet. Innebärande att han måste dela med sig av
våra intäkter till den som utsett honom.
Så vi har inte fått ett öre från tvångsförvaltaren på 13 månader.
Och med hjälp av några korrumperade småpojkar som leker domare i Stockholms Tingsrätt fick de Ekfors Kraft AB försatt i konkurs i juni.
Ändå är det vi som sköter hela driften av nätet.
På deras agenda står att köra företaget i sank, så det är helt ok ur deras synvinkel sett.
Det som skedde i fredags hade egentligen till syfte att förringa mig. Genom att låtsas skälla på tvångsförvaltaren får man sagt till allmänheten, mellan raderna, att det är tvångsförvaltaren som driver nätet. Men det är bara pajaskonster för att lura våra kunder att tvångsförvaltningen fungerar.
Det är ganska listigt upplagt. Det ser ut som om de skäller på tvångsförvaltaren. Men han har ju aldrig förvaltat något. Och han får utrymme i bland annat Nordnytt att ordbajsa om hur och när VI trodde att VI skulle bli färdiga. ”Vi” och ”jag” säger man alltså i Nordnytt trots att man aldrig har gjort något. Det är och har hela tiden varit Ekfors som skött driften.
Det som gjorde fredagens expedition angelägen för den organiserade brottsligheten var att vi, i mars, efter sex månader av tvångsförvaltning, började bygga ny 20 kV-ledning från Haparanda till Kukkolaforsen, ca 15 km.
Efter en tids uppehåll under sommaren har vi fortsatt i höst.
När vi då kan bygga linjer, trots att de gör allt för att hindra oss, och alla vet om det, så förlorar de här fåntrattarna ansiktet.
Folk ser det. Det är ju väldigt synligt när man sidolutar kilometervis med linjer i öppen mark.
De mest skurkaktiga bolsjevikerna skäller förgrymmat och upprört på sina politiker medan de som har fått lära sig att skilja på mitt och ditt i barnaåren hånar och häcklar politiker och tjänstemän för deras oduglighet och deras oförmåga att slå ut Ekfors.
De blir hårt åtgångna från bägge sidor, men från helt olika utgångspunkter.
Det är mest därför jag bygger.
Visst behöver det byggas för att vi inte ska stå inför ett berg av ombyggnader så småningom, men det är ju inte så precis på dagen.
Mest bygger jag för att det är kul och för att det har ett egenvärde att göra ett bra jobb.
Och kul är det för att jag vet att de här helt odugliga, tjuvaktiga klantarna inte kan sova på nätterna när vi kan bygga.
Och nu i fredags var det ”änkans sista suck”
När elsäkerhetsinspektörsattrappen förstod att det bara var en dags arbete kvar innan vi skulle ta etappen genom Mattila by i drift höll han på att gå upp i limningen.
Han som hade blivit beordrad till Mattila för att stoppa våra arbeten.
Och alldeles nyss hade han förbjudit Torbjörn och grabbarna att arbeta på anläggningarna. I någon slags byråkratisk inbilskhet tycks han ha trott att vårt folk, efter det skulle stanna på platsen och hjälpa honom att jävlas med våra kunder. Det gjorde de inte. De tackade för sig och åkte, lämnande efter sig en kränkt byråkrat som syntes ta sig själv på mycket stort allvar.
Sjödin-stackarn växlade under diskussionerna mellan högröd och blek och klagade ömkligt över vilken soppa det hade blivit. Efter ångest och konsultationer kom sedan galenpannebeslutet och strömmen bröts vid ca kl 16:20 - på fredag eftermiddag! Men de drönare som framlever sina dagar i skyddade offentliga kontorsmiljöer, befriade från prestationskrav, tenderar att bli ganska kortlivade när de någon gång oönskat drabbar samman med verkligheten. Och det var just det som skulle komma att ske denna fredagskväll i Haparanda. Jag tror inte att jag röjer några statshemligheter om jag avslöjar att en eldistributörs vardag är så nära motsatsen till ett kontor i den offentliga sektorn som man över huvud taget kan komma. Åtminstone vid de tillfällen då man har ett större linjefel. Ändå skulle denna kompetens- och prestationsbefriade drönare med vett och vilja slå av strömmen på linje L4 och mörklägga alla byar mellan Mattila och Risudden denna fredag kväll, synbarligen helt ovetande om vad skulle komma att hända.
Den som har följt med de här bråken genom åren minns nog hur de sprungit med kamouflagekläder och elverk, civilförsgrupper och gud vet vad. De har släpat mig i smutsen med sina äckliga lögner och utmålat mig som en galning som kan tänkas slå av strömmen när som helst, utan anledning. Nu röjer de att allt var projektion. Att det är de själva som är psykopater och beredda att mörklägga bygden för att bevaka det roffar-revir som de kämpat sig till.
Och nu när de avslöjat sig får stasi-journalisterna på Nordnytt försöka läka vad som läkas kan genom att servera lögner om varför strömmen bröts, om varför den kunde slås på igen, och om att tvångsförvaltaren jobbar osv.
När tornedalingarna har förberett sig inför helgen, varit till apoteket, hämtat hem mat, men inte hunnit värma den och inte hunnit bada bastu - då är det inte riktigt läge att med vett och vilja slå av strömmen utan att ha en bra förklaring. Ändå var det just det som Fredrik Sjödin skulle komma att göra.
Hade han nu varit en duktig yrkesman hade han kunnat hitta på en bra förklaring. Men som han nu var en vanlig stupid och kriminell småchef i den offentliga sektorn satt han ju inte inne med vare sig yrkeskunskap eller fantasi. Så det fick bli de lutande stolparna. Det enda han utifrån sin begränsade kompetens kunde förstå att inte var riktigt bra med linjen var ju att stolparna lutade. Och kunde han se det kunde ju alla andra också se det - perfekt!
Allvarligt talat - vem tror på det? När stolparna är sidolutade redan på våren och har klarat tjällossningen och därefter stabiliserat sig, kommer denna hopplöst okunniga nolla från den offentliga sektorn och försöker slå i en landsbygdsbefolkning att stolparna hotar att omedelbart falla omkull. Det är ju bara de mest lojala bolsjevikerna som nödtorftigt kan hålla till godo med en sådan förklaring. Men inte heller dessa hade någon lust att vara utan ström på fredag kväll för att rädda Sven-Erik Buchts karriär. De flesta, som genomskådat dessa lögner kring tvångsförvaltningen men lojalt spelade med skulle komma att uppleva strömavbrottet som en grov kränkning.
Föga anade Sjödin, och de självupptagna och inbilska spindoktorer som skickat honom till Haparanda, vilken känslostorm som elabonnenterna skulle komma att härbärgera när de fick veta att ”den jävla idioten har slagit av strömmen med vett och vilja, inte har några som helst planer på att slå på den igen och försöker att få oss att tro att det beror på att stolparna hotar att omedelbart falla omkull”. Som om han skulle kunna avgöra det bättre än vi själva. Vem tror han att han är i så fall? Oraklet i Delfi?
I oktober månad börjar det bli kallt ute. Minus fyra denna kväll. Om strömmen är borta är det väldigt mörkt. Frysarna är fulla med säsongens skörd: bär, fisk, svamp och kött.
Det låter onekligen som det perfekta mordet. Skicka den jävla idioten till Haparanda med order om att slå av strömmen på fredag kl 16:30 så blir vi av med honom. Nåja, genom att opåkallat bryta strömmen hade han lagt en beställning på att komma hem till Umeå i plastsäck i en aluminiumlåda, halvvägs utstickande ur kofferten på Lexusen. Resten var bara en tidsfråga.
Och vi kunde ju inte undanhålla våra kunder sanningsenliga besked om vad som höll på att hända. Vi lade ju också in vissa vitala telefonnummer på vår telefonsvarare. Ska de stänga med vett och vilja, då kan de sköta telefonsvarandet också och själva förklara för kunderna att det är nödvändigt att omedelbart stänga av strömmen i älvdalen för att en krutuppfinnare på Elsäkerhetsverket kommit på att det kanske omedelbart ska falla en stolpe på den där linjen 7-800 m från byn. - So what? Nu kommer det inte att falla någon stolpe. Det vet alla. Men alla vet också att om det faller en stolpe - då åker man dit och reser upp den igen. Helt odramatiskt. Händer någonstans i landet i stort sett varje dag.
När tornedalingarna får ett sådant utomordentligt enfaldigt och upprörande besked uppstår en härlig budkavle. Efter att ha förstått det absurda som är på väg att hända, och därefter ha arbetat upp sig, ringer i stort sett alla till åtminstone tre nära vänner som i sin tur följer samma handlingsmönster. Det handlar om en blixtsnabb mobilisering.
När telefonerna börjar ringer hos höjdarna tar det inte länge innan de ringer från Stockholm och denna stackars drönare får veta, att om han inte hittar på en bra och trovärdig förklaring och får på strömmen i rödaste rappet så kommer han att komma hem till Umeå i en kartong, som ett femtio bitars Ravensburgerpussel. Det går för honom som för journalisten Cats Falk och krigsmaterialinspektören Carl-Fredrik Algernon.
Så var vi där igen. Nyss har han med uppbådande av hela sin intellektuella kapacitet kommit fram till att strömmen måste brytas genast för att stolparna kan falla omkull. Hur skulle han nu lösa denna till synes rent Gordiska knut? Han kunde ju inte gärna säga att stolparna numera börjat stå bättre. Det skulle naturligtvis funkat alldeles utmärkt på Energimarknadsinspektionen, men knappast här ute i spenaten, det insåg han ju.
Men eftersom nöden är alla uppfinningars moder och ansvarslöshet den luft som en riktig småchef i byråkratin andas, fann han på råd. Vattenfall får passa ledningen(!). Om de sitter och vaktar vid ledningen med varningsljusen på, natt och dag, kan ju alla se hur ”farligt” det är och samtidigt kan strömmen vara på. En äkta tulipanaros, på min ära, som Erich Hoenecker skulle ha sagt. Han var nu ännu nöjdare med sig själv, än han varit tidigare under kvällen. Dessutom skulle lösningen medge att både Regeringen och Energimarknadsinspektionen skulle klara sina egna piedestaler genom att skylla allt på Gullesjö och Ekfors. Maken till oduglig tvångsförvaltare har vi inte sett sedan den förra odugliga idioten som vi utsåg till tvångsförvaltare med uppgift att förstöra förvaltningsobjektet.
På lördag var jag ned till Haparanda med helikoptern. Ja, Ni kan se filmerna här intill. De som ligger synliga på nätet har ganska låg upplösning. Den nedladdningsbara filen är betydligt bättre. Det är ett tydligt - men inte särskilt förvånande - besked som bilderna förmedlar.
Som Ni själva kan se på filmerna står den av elsäkerhetsinspektören Fredrik Sjödin ditkommenderade personalen UNDER linjen. Det är mycket avslöjande. Det talar om minst en av två saker.
Antingen talar det om att linjen inte alls är farlig. Att det bara är show. Någonting som spindoktorer och psykopater hittat på för att ljuga för folk som enligt deras uppfattning är dumma nog att tro på det.
Eller, så talar det om att Fredrik Sjödin är en totalt oduglig elsäkerhetsinspektör. Att ens tänka tanken att kampen mot elolycksfallen ska drivas av en man som är så vårdslös i sitt eget värv är skrämmande.
Möjligen bekräftas båda sakerna.
Fredrik Sjödin hänvisar till Likskär. Men det finns mycket få likheter mellan Mattila och Likskär. Bland annat kan nämnas att på båda ställena sidolutades en kraftledning och på båda ställena har fjantat omkring en kriminell elsäkerhetsinspektör.
Bland skillnaderna kan nämnas att på Likskär lutade en överorganiserad statlig koloss, som inte vet vad den håller på med, en spänningsförande linje mot en annan ledning. De tog på det sättet död på en underentreprenör som man inte hade informerat om vad som gällde och man hade inte heller skyltat för att förebygga olycksfallet. Fler skillnader är att i Mattila struttar den kriminella fjanten omkring och stör elförsörjningen medan han på Likskär gör sitt bästa för att dra ett glömskans täcke över orsakerna till elolycksfallet så att ingen i den statliga organisationen behöver ställas till svars. Framför allt inte den ineffektiva organisationen som är den egentliga orsaken. Istället försöker denna kriminella och odugliga inspektör vränga till att elolycksfallet skulle ha berott på sidolutningen som sådan. Men det är naturligtvis bara trams.
Elsäkerhetsinspektören tycker, och genomför under helgen, manuell bevakning av kraftledningar som är sidolutade. Vart för det oss? Hur passar det in i dagens samhälle?
Den aktuella kraftledningen är, som Ni kan se på filmerna belägen 7-800 m från byn. Det finns ingen bebyggelse (en sommarstuga) på andra sidan linjen. Inga vägar bär dit annat än odlingsvägar. Där finns inga skolor, dagis eller andra känsliga objekt. Det finns inga platser där ledningen är farligt låg. Och som alla vet: de sidolutade stolparna står alldeles utmärkt och riskerar inte alls att falla. Men det ska vara bemannat enligt oduglingen Sjödin.
Det är sammantaget ganska tydligt 08-stuk på hela den här expeditionen. De kan ingenting om vad som utspelar sig på landsbygden. Eftersom deras syn på omvärlden innebär att de är världsbäst ser de ned på sin omgivning. Därför tror de, i sin självupptagna enfald, att inte heller landsbygdens befolkning kan eller vet något om det som utspelar sig på landsbygden. Därav dessa taffliga försök att driva opinion mot Ekfors.
I Stockholm har vi tunnelbana som dagligen trafikerar hundratusentals människor. Inom 2-3 m, mindre än halva avståndet till våra linor, utan skyddande avspärrningar har resenärerna livsfarliga, oskyddade strömskenor. Men här ställs inga krav på säkerhetshöjande vakter från Vattenfall.
Runt om i landet har vi elektrifierade järnvägar som även de trafikerar hundratusentals resenärer. Även här har resenärerna bara några meter till högspänd ström vars ledningar är helt oskyddade. Och det är lätt att ta sig upp till linorna vilket en och annan gör då och då, på väg till sin egen begravning. Man ska också hålla i minnet att järnvägen sköts av klåpare som gör sitt värv så att det nästan dagligen faller ned spänningsförande kraftledningslinor på marken. Men inte heller här tycker klåparna att det behövs några vakter från Vattenfall.
Och det är nog gott och väl för Vattenfallarna skulle aldrig räcka till. De kommer att få fullt upp med att sköta det egna nätet. Inte mycket talar för att det kommer att bli bättre om de ska tvingas framleva sina dagar inom Ekfors område, passivt beundrande Ekfors driftsäkrare anläggningar och våra korrumperade politikers soptippsliknande gårdar.
Sjödin, och hans uppdragsgivare, bör skyndsamt utsättas för ett stycke svensk lag. De bör tillbringa ett antal år i svenskt fängelse dömda för sabotage enligt Brottsbalken 13 kap 4 §, så att något sådant som det som utspelade sig i fredags inte upprepas. Jag kommer därför att anmäla det inträffade till Riksåklagaren för utredning och åtal.
Övertorneå den 25 oktober 2011
Mikael Styrman
.
måndag 24 oktober 2011
Nordnytt ljuger som en häst travar
.
Ikväll hade Nordnytt det snårigt. Visste inte riktigt vem man skulle skylla mest på. Men som sig bör täckte man i alla fall upp för nomenklaturans lögner. Helt utan täckning påstod man att några trasiga stolpar hade bytts ut och att man därför hade kunnat koppla på strömmen igen på fredag kväll. Men det var naturligtvis lögn. Några trasiga stolpar fanns det inte och inga stolpar byttes heller.
Men man misströstar om mänskligheten när man ser dessa ljugande offentliganställda och politiker som alltid skyller ifrån sig och alltid ljuger. Ikväll var det Fredrik Sjödin på Elsäkerhetsverket samt Gunnel Simu och Patrik Oja på Haparanda kommun som i vanlig ordning stod och blåljög helt skamlöst rakt in i kameran. Vilar det någon sorts förbannelse över den offentliga sektorn i det här landet när det är en sådan koncentration av mytomaner på chefsbefattningarna?
Övertorneå den 24 oktober 2011
Mikael Styrman
.
Ikväll hade Nordnytt det snårigt. Visste inte riktigt vem man skulle skylla mest på. Men som sig bör täckte man i alla fall upp för nomenklaturans lögner. Helt utan täckning påstod man att några trasiga stolpar hade bytts ut och att man därför hade kunnat koppla på strömmen igen på fredag kväll. Men det var naturligtvis lögn. Några trasiga stolpar fanns det inte och inga stolpar byttes heller.
Men man misströstar om mänskligheten när man ser dessa ljugande offentliganställda och politiker som alltid skyller ifrån sig och alltid ljuger. Ikväll var det Fredrik Sjödin på Elsäkerhetsverket samt Gunnel Simu och Patrik Oja på Haparanda kommun som i vanlig ordning stod och blåljög helt skamlöst rakt in i kameran. Vilar det någon sorts förbannelse över den offentliga sektorn i det här landet när det är en sådan koncentration av mytomaner på chefsbefattningarna?
Övertorneå den 24 oktober 2011
Mikael Styrman
.
Politiskt korrupt myndighetsutövning i Haparanda
.
Idag har Ekfors personal kopplat över alla återstående kunder från den gamla 20 kV ledningen genom Mattila till den nya och tagit den gamla ur bruk. Precis som min personal uppgav på fredag att skulle komma att ske. Strax innan idiotkopplet bröt strömmen för sju timmar helt opåkallat.
Det förstärker ytterligare bilden av politiska pajaskonster av Elsäkerhetsverket och Vattenfall. Vad var det som gjorde det så viktigt att göra Ekfors kunder strömlösa fredag kväll, eller möjligen över helgen som kanske agendan var?
Var det så enkelt som att psykopaterna trodde att de skulle gå i land med att påstå att de var ”tvungna” att koppla bort nätet och skylla avbrottet på Ekfors? I syfte att sabla ned mig och Ekfors? Kanske.
Eller finns det en annan dold agenda?
Det är ju ganska hög stupiditetskoefficient på att korrespondera med en ”tvångsförvaltare” som inte har något med företagsdriften att göra för att sedan underlåta att korrespondera med oss som driver nätet. Ett syfte skulle kunna vara att försöka kollra bort kunderna och få dem att tro att det är Gullesjö som driver nätet. Jag vill gärna läsa in någon djupare mening i detta. Kanske var det den maktgalne Sven-Erik Bucht som hade intrigerat i bakgrunden. Han vill förstås gärna visa sig på styva linan i dagarna. Och det här gick ju åt helvete som det mesta som Sven-Erik ägnar sin suspekta omsorg. Så det tyder möjligen på att han är inblandad.
Fast å andra sidan har ju inte Fredrik Sjödin visat prov på någon större förmåga så här långt. Det bådar inte gott för elsäkerheten i framtiden om han ska vara elsäkerhetsinspektör. Han som inte kan hantera ett järnspett ens. Det är ju alldeles för många rörliga delar på det. Typiskt honom förresten att komma dragande en så löjlig förevändning som att stolpar eller linor skulle vara akut nära att falla ned. Han måste tro att befolkning i Tornedalen är helt efterbliven eftersom han kommer dragande med en så urbota stupid förevändning.
Kanske övertolkar jag detta? Det kanske är så enkelt som att det gick som det gick därför att Fredrik Sjödin och de övriga krutuppfinnarna på Elsäkerhetsverket var ute och gjorde sitt bästa. Man får väl ändå hoppas att det inte är så enkelt.
Övertorneå den 24 oktober 2011
Mikael Styrman
.
Idag har Ekfors personal kopplat över alla återstående kunder från den gamla 20 kV ledningen genom Mattila till den nya och tagit den gamla ur bruk. Precis som min personal uppgav på fredag att skulle komma att ske. Strax innan idiotkopplet bröt strömmen för sju timmar helt opåkallat.
Det förstärker ytterligare bilden av politiska pajaskonster av Elsäkerhetsverket och Vattenfall. Vad var det som gjorde det så viktigt att göra Ekfors kunder strömlösa fredag kväll, eller möjligen över helgen som kanske agendan var?
Var det så enkelt som att psykopaterna trodde att de skulle gå i land med att påstå att de var ”tvungna” att koppla bort nätet och skylla avbrottet på Ekfors? I syfte att sabla ned mig och Ekfors? Kanske.
Eller finns det en annan dold agenda?
Det är ju ganska hög stupiditetskoefficient på att korrespondera med en ”tvångsförvaltare” som inte har något med företagsdriften att göra för att sedan underlåta att korrespondera med oss som driver nätet. Ett syfte skulle kunna vara att försöka kollra bort kunderna och få dem att tro att det är Gullesjö som driver nätet. Jag vill gärna läsa in någon djupare mening i detta. Kanske var det den maktgalne Sven-Erik Bucht som hade intrigerat i bakgrunden. Han vill förstås gärna visa sig på styva linan i dagarna. Och det här gick ju åt helvete som det mesta som Sven-Erik ägnar sin suspekta omsorg. Så det tyder möjligen på att han är inblandad.
Fast å andra sidan har ju inte Fredrik Sjödin visat prov på någon större förmåga så här långt. Det bådar inte gott för elsäkerheten i framtiden om han ska vara elsäkerhetsinspektör. Han som inte kan hantera ett järnspett ens. Det är ju alldeles för många rörliga delar på det. Typiskt honom förresten att komma dragande en så löjlig förevändning som att stolpar eller linor skulle vara akut nära att falla ned. Han måste tro att befolkning i Tornedalen är helt efterbliven eftersom han kommer dragande med en så urbota stupid förevändning.
Kanske övertolkar jag detta? Det kanske är så enkelt som att det gick som det gick därför att Fredrik Sjödin och de övriga krutuppfinnarna på Elsäkerhetsverket var ute och gjorde sitt bästa. Man får väl ändå hoppas att det inte är så enkelt.
Övertorneå den 24 oktober 2011
Mikael Styrman
.
söndag 23 oktober 2011
Dödshotet i Mattila
.
Vad var det Elsäkerhetsverket och Vattenfall ägnade sig åt i Mattila på fredag kväll när de släckte ned el-, vatten- och teleförsörjningen för några tusen kunder mellan Mattila och Risudden i nära sju timmar?
Elsäkerhetsverket har i efterhand förklarat sig med att vår ledning var farlig och att det var nödvändigt att bryta strömmen på fredag.
Och numera kan man driva den, men då ska den ha vakter från Vattenfall som skyddar allmänheten, enligt Elsäkerhetsverket.
Men hur är det egentligen?
Är ledningen akut farlig eller är den ens farlig?
Och hur såg Elsäkerhetsverkets och Vattenfalls agenda egentligen ut?
Konstigt förresten att Elsäkerhetsverket tycker att vår ledning kräver vakter. Den är ju i alla fall tillförlitligare än elförsörjningen i Kista och Vällingby - även i sidolutat skick. För att då inte nämna allt skrot med järnlinor som sitter uppe i Vattenfalls nät exempelvis i Dalsland. Jag tror nog att Fredrik Sjödin på Elsäkerhetsverket inte har så mycket att tillföra elsäkerheten i Sverige.
Jag har gjort en liten film som presenterar ledningen, Vattenfalls heroiska kamp för att i maskopi med Elsäkerhetsverket värna elsäkerheten samt en del omständigheter omkring ledningen. Har lite problem med att lägga upp den. Bloggprogrammet hanterar inte så stora filer. Men de första kommer nu.
Minns att det egentligen inte är meningen att Du ska få se det här. Regel 1A i politrukhandboken föreskriver nämligen att Du bara ska nås av den politiska maktens version, distribuerad av propagandacentralen (TT) och lydigt och okritiskt publicerad av svenska media. Men nu bryter vi således mot politrukhandbokens regler. Redan två dagar efter Elsäkerhetsverkets katastrof i Haparanda kan Du här på min blogg med egna ögon se vad som pågår bakom politrukernas rökridåer.
De här filmerna är sammanlagt ca 21 minuter långa. Det är ganska mycket kraftledningar. De riktar sig bland annat till människor som är verksamma i kraftindustrin och som är intresserade av sitt jobb. Det finns sådana. Självklart är alla som vill veta välkomna att ta del av filmerna för att se hur anläggningen ser ut som Elsäkerhetsverket och Vattenfall vaktat så minutiöst de senaste dagarna.
Fredrik Sjödin gjorde gällande att stolparna höll på att falla akut och att han därför, utan såväl kunskaper som förstudier var "tvungen" att göra våra kunder strömlösa med början sistlidna fredag kväll. Jag, å andra sidan, som vet mer om anläggningen, menar att vår gamla linje, som vi ska rasera, är driftsäkrare än eldistributionen i Kista och Vällingby - även i sidolutat tillstånd.
Jag har även gjort ett ca 10 minuter långt sammandrag av filmen, för Dig som inte är kraftledningsfreak, men som ändå vill hänga med och förstå vad som utspelar sig bakom den organiserade brottslighetens och de politiska psykopaternas rökridåer. Den finns även att se på Youtube. Första gången vi lagt ut något på Youtube. Men kanske inte sista. Sök på "Statlig Elterror Haparanda".
Det här som Elsäkerhetsverket har ägnat sig åt kommer vi naturligtvis att följa upp och beivra. Vi kommer också att se till att åtgärden sätts in i sitt rätta sammanhang och i rätt samhällsperspektiv. Det kommer inte att bli en för Elsäkerhetsverket till alla delar angenäm resa. Inte heller för de bakomvarande uppdragsgivarna.
Övertorneå den 23 oktober 2011
Mikael Styrman
(Hela filmen, ca 235 mb, kan laddas ned här. Det kan ta betydande tid om man har långsam internetuppkoppling.)
Del 1 Introduktion.
Del 2 Genomflygningen.
Del 3 "Farliga" detaljer och heroiska statstjänstemän i södra delen.
Del 4 "Farliga" detaljer och heroiska statstjänstemän i norra delen.
Del 5 Finalen
.
Vad var det Elsäkerhetsverket och Vattenfall ägnade sig åt i Mattila på fredag kväll när de släckte ned el-, vatten- och teleförsörjningen för några tusen kunder mellan Mattila och Risudden i nära sju timmar?
Elsäkerhetsverket har i efterhand förklarat sig med att vår ledning var farlig och att det var nödvändigt att bryta strömmen på fredag.
Och numera kan man driva den, men då ska den ha vakter från Vattenfall som skyddar allmänheten, enligt Elsäkerhetsverket.
Men hur är det egentligen?
Är ledningen akut farlig eller är den ens farlig?
Och hur såg Elsäkerhetsverkets och Vattenfalls agenda egentligen ut?
Konstigt förresten att Elsäkerhetsverket tycker att vår ledning kräver vakter. Den är ju i alla fall tillförlitligare än elförsörjningen i Kista och Vällingby - även i sidolutat skick. För att då inte nämna allt skrot med järnlinor som sitter uppe i Vattenfalls nät exempelvis i Dalsland. Jag tror nog att Fredrik Sjödin på Elsäkerhetsverket inte har så mycket att tillföra elsäkerheten i Sverige.
Jag har gjort en liten film som presenterar ledningen, Vattenfalls heroiska kamp för att i maskopi med Elsäkerhetsverket värna elsäkerheten samt en del omständigheter omkring ledningen. Har lite problem med att lägga upp den. Bloggprogrammet hanterar inte så stora filer. Men de första kommer nu.
Minns att det egentligen inte är meningen att Du ska få se det här. Regel 1A i politrukhandboken föreskriver nämligen att Du bara ska nås av den politiska maktens version, distribuerad av propagandacentralen (TT) och lydigt och okritiskt publicerad av svenska media. Men nu bryter vi således mot politrukhandbokens regler. Redan två dagar efter Elsäkerhetsverkets katastrof i Haparanda kan Du här på min blogg med egna ögon se vad som pågår bakom politrukernas rökridåer.
De här filmerna är sammanlagt ca 21 minuter långa. Det är ganska mycket kraftledningar. De riktar sig bland annat till människor som är verksamma i kraftindustrin och som är intresserade av sitt jobb. Det finns sådana. Självklart är alla som vill veta välkomna att ta del av filmerna för att se hur anläggningen ser ut som Elsäkerhetsverket och Vattenfall vaktat så minutiöst de senaste dagarna.
Fredrik Sjödin gjorde gällande att stolparna höll på att falla akut och att han därför, utan såväl kunskaper som förstudier var "tvungen" att göra våra kunder strömlösa med början sistlidna fredag kväll. Jag, å andra sidan, som vet mer om anläggningen, menar att vår gamla linje, som vi ska rasera, är driftsäkrare än eldistributionen i Kista och Vällingby - även i sidolutat tillstånd.
Jag har även gjort ett ca 10 minuter långt sammandrag av filmen, för Dig som inte är kraftledningsfreak, men som ändå vill hänga med och förstå vad som utspelar sig bakom den organiserade brottslighetens och de politiska psykopaternas rökridåer. Den finns även att se på Youtube. Första gången vi lagt ut något på Youtube. Men kanske inte sista. Sök på "Statlig Elterror Haparanda".
Det här som Elsäkerhetsverket har ägnat sig åt kommer vi naturligtvis att följa upp och beivra. Vi kommer också att se till att åtgärden sätts in i sitt rätta sammanhang och i rätt samhällsperspektiv. Det kommer inte att bli en för Elsäkerhetsverket till alla delar angenäm resa. Inte heller för de bakomvarande uppdragsgivarna.
Övertorneå den 23 oktober 2011
Mikael Styrman
(Hela filmen, ca 235 mb, kan laddas ned här. Det kan ta betydande tid om man har långsam internetuppkoppling.)
Del 1 Introduktion.
Del 2 Genomflygningen.
Del 3 "Farliga" detaljer och heroiska statstjänstemän i södra delen.
Del 4 "Farliga" detaljer och heroiska statstjänstemän i norra delen.
Del 5 Finalen
.
fredag 21 oktober 2011
Grovt sabotage mot elnätet i Tornedalen
.
Cirka 800 elabonnemang är just nu strömlösa inom bolagets område, uppskattningsvis berörs ca 2.500 personer. Berörda byar är Mattila, Vojakkala, Kukkola, Karungi och Korpikylä i Haparanda kommun samt Risudden i Övertorneå kommun.
Det finns dock inget fel på elnätet.
Strömmen har, såvitt vi är informerade, brutits av Vattenfall, på order av en elsäkerhetsinspektör vid namn Tomas Åberg.
Följande har utspelat sig idag, fredagen den 21 oktober 2011, på eftermiddagen:
Vår personal kallades, utan varsel i förväg, till Mattila, utanför Haparanda, mitt på dan idag.
Där ”informerades” de om att de inte fick utföra några arbeten på elnätet.
Arbetena ska utföras av tvångsförvaltaren Gullesjö uppgav Åberg.
Oklart dock i vad mån det angår Åberg vem tvångsförvaltaren väljer att anlita.
Sedan förklarade Åberg att han hade anmärkningar att rikta mot en kraftledning som är sidolutad, för att den är under ombyggnad. Sidolutning är upplysningsvis den förhärskande ombyggnadsmetoden för kraftledningar.
Men vår personal fick inte ta del av några konkreta anmärkningar mot ledningen.
Enligt vårt förmenande finns heller inga sådana brister hos anläggningen som innebär att den inte kan brukas. Och det finns definitivt inga anmärkningar som är sådana att man måste skicka en elsäkerhetsinspektör till Tornedalen för att på fredag eftermiddag slå av strömmen för befolkningen. Uppenbart planlagt för att maximera skadan hos kunderna.
Det här kan inte vara fråga om annat än grovt sabotage och vi avser att anmäla inspektören genast efter helgen.
Sedan kan man naturligtvis filosofera lite omkring vad som ligger bakom ett sådant agerande.
En elsäkerhetsinspektör är ingen operativ befattning. Han har ingen rätt att opåkallat, eller över huvud taget, besluta om bortkoppling av elanläggningar. Det gör anläggningsinnehavaren eller dennes behörige installatör. Elsäkerhetsinspektören är en vanlig statlig kontorsråtta som inte kan hitta på att göra någonting sådant utan att ha blivit lovad fri lejd av andra psykopater som befinner sig högre upp i gödselstacken.
Möjligen tyder det här på att psykopaternas försök att få Ekfors Kraft AB försatt i konkurs håller på att gå åt helvete. Det här är i så fall ett sätt att försöka påverka domstolarna på ett otillbörligt sätt.
Den som vill ha information i frågan, till exempel om när strömmen kan förväntas vara tillbaka, kan lämpligen ringa till:
Regeringen, ansvarig minister Anna-Karin Hatt, tel 08-40 51 000
Energimarknadsinspektionen, Generaldirektör Yvonne Fredriksson, 070-386 27 02.
Elsäkerhetsverket, Generaldirektör Elisabeth Falemo, tel 070-336 33 72.
Elsäkerhetsverket, Elsäkerhetsinspektör Tomas Åberg, tel 070-699 91 94.
Advokatfirman Ruffel & Båg, Tvångsförvaltare Johan Gullesjö, tel 070-647 00 45.
Övertorneå den 21 oktober 2011
Mikael Styrman
.
Cirka 800 elabonnemang är just nu strömlösa inom bolagets område, uppskattningsvis berörs ca 2.500 personer. Berörda byar är Mattila, Vojakkala, Kukkola, Karungi och Korpikylä i Haparanda kommun samt Risudden i Övertorneå kommun.
Det finns dock inget fel på elnätet.
Strömmen har, såvitt vi är informerade, brutits av Vattenfall, på order av en elsäkerhetsinspektör vid namn Tomas Åberg.
Följande har utspelat sig idag, fredagen den 21 oktober 2011, på eftermiddagen:
Vår personal kallades, utan varsel i förväg, till Mattila, utanför Haparanda, mitt på dan idag.
Där ”informerades” de om att de inte fick utföra några arbeten på elnätet.
Arbetena ska utföras av tvångsförvaltaren Gullesjö uppgav Åberg.
Oklart dock i vad mån det angår Åberg vem tvångsförvaltaren väljer att anlita.
Sedan förklarade Åberg att han hade anmärkningar att rikta mot en kraftledning som är sidolutad, för att den är under ombyggnad. Sidolutning är upplysningsvis den förhärskande ombyggnadsmetoden för kraftledningar.
Men vår personal fick inte ta del av några konkreta anmärkningar mot ledningen.
Enligt vårt förmenande finns heller inga sådana brister hos anläggningen som innebär att den inte kan brukas. Och det finns definitivt inga anmärkningar som är sådana att man måste skicka en elsäkerhetsinspektör till Tornedalen för att på fredag eftermiddag slå av strömmen för befolkningen. Uppenbart planlagt för att maximera skadan hos kunderna.
Det här kan inte vara fråga om annat än grovt sabotage och vi avser att anmäla inspektören genast efter helgen.
Sedan kan man naturligtvis filosofera lite omkring vad som ligger bakom ett sådant agerande.
En elsäkerhetsinspektör är ingen operativ befattning. Han har ingen rätt att opåkallat, eller över huvud taget, besluta om bortkoppling av elanläggningar. Det gör anläggningsinnehavaren eller dennes behörige installatör. Elsäkerhetsinspektören är en vanlig statlig kontorsråtta som inte kan hitta på att göra någonting sådant utan att ha blivit lovad fri lejd av andra psykopater som befinner sig högre upp i gödselstacken.
Möjligen tyder det här på att psykopaternas försök att få Ekfors Kraft AB försatt i konkurs håller på att gå åt helvete. Det här är i så fall ett sätt att försöka påverka domstolarna på ett otillbörligt sätt.
Den som vill ha information i frågan, till exempel om när strömmen kan förväntas vara tillbaka, kan lämpligen ringa till:
Regeringen, ansvarig minister Anna-Karin Hatt, tel 08-40 51 000
Energimarknadsinspektionen, Generaldirektör Yvonne Fredriksson, 070-386 27 02.
Elsäkerhetsverket, Generaldirektör Elisabeth Falemo, tel 070-336 33 72.
Elsäkerhetsverket, Elsäkerhetsinspektör Tomas Åberg, tel 070-699 91 94.
Advokatfirman Ruffel & Båg, Tvångsförvaltare Johan Gullesjö, tel 070-647 00 45.
Övertorneå den 21 oktober 2011
Mikael Styrman
.
onsdag 12 oktober 2011
Kavajklädda skurkar värre än västförsedda
.
Det läggs förslag i Sveriges Riksdag om att förbjuda mc-västar på krogen.
Det är möjligt att det är ett problem någonstans,
att folk med väst kommer in på krogen
och kan ta en öl ibland, tillsammans med folk i allmänhet.
Men det är nog ändå ett mindre problem.
Då är kavajklädda gangsters som tar sig in i Riksdagen ett mycket större problem.
Övertorneå den 11 oktober 2011
Mikael Styrman
.
Det läggs förslag i Sveriges Riksdag om att förbjuda mc-västar på krogen.
Det är möjligt att det är ett problem någonstans,
att folk med väst kommer in på krogen
och kan ta en öl ibland, tillsammans med folk i allmänhet.
Men det är nog ändå ett mindre problem.
Då är kavajklädda gangsters som tar sig in i Riksdagen ett mycket större problem.
Övertorneå den 11 oktober 2011
Mikael Styrman
.
tisdag 11 oktober 2011
When the shit hits the fan
.
(Svar till Pysselmaja Åsa Simu Holmgren och Anna Simu Westerlunds kommentarer till bloggen Propaganda-TV slår till.)
Hur skulle man kunna driva organiserad och offentlig förföljelse av mig,
dag ut och dag in i tiotalet år,
utan att det skulle påverka min familj?
Hur kan Ni ens komma på att framföra något sådant?
Har Ni aldrig hört talas om uttrycket ”when the shit hits the fan”?
Jag tyckte bra om Er mamma och har, såvitt jag vet,
alltid haft de bästa relationer till henne.
Jag vet, eller visste, ingenting
om hennes död och begravning.
Men det vet jag, att jag hade unnat henne ett bättre öde,
och Er också för den delen.
Det jag har skrivit innehåller ingen bristande respekt mot Er mor
men däremot några väl motiverade synpunkter om en annan person
som genom sitt beteende tagit sig rätten,
att oprovocerat offentligt kränka mig och min familj
utan att ha sopat rent framför egen trappa först.
En som ställer sig upp i TV - utan att ha betalat sin räkningar,
således parasiterande på mitt och mina medarbetares slit,
och uttrycker sig grovt kränkande
om förutsättningarna att föra förhandlingar med mig.
Vi har fört konstruktiva förhandlingar om vägbelysningen
i den bästa tänkbara atmosfär.
Tyvärr har de inte lett till konkreta resultat ännu
därför att resultaten blockeras av den politiska klassens konkursförvaltartorped.
Var kommer de uppgifterna ifrån,
som Er far tar sig rätten att sprida offentligt om mig
och vad sätter i huvudet på honom,
att han har rätt att uttrycka sig så om mig?
Det här är säkert kränkande för familjen, det tror jag visst det.
Men det är inte mitt fel att Ni känner Er kränkta.
Den skyldige får Ni söka mycket närmare än så.
Det är för djävligt, att man i vuxen ålder,
ska måsta bli både pappa och mamma åt sin far
och dessutom behöva skämmas på köpet,
men nu är det där Ni är.
Äras den som äras bör.
Och jag tycker att det är viktigt,
att det vi har skrivit står kvar,
så att den här pissviktiga mobben som struttar runt på byn,
med näsan i vädret och känner sig märkvärdiga,
blir påminda om,
att de inget annat är än en tjuvaktig mobb.
Övertorneå den 11 oktober 2011
Mikael Styrman
.
(Svar till Pysselmaja Åsa Simu Holmgren och Anna Simu Westerlunds kommentarer till bloggen Propaganda-TV slår till.)
Hur skulle man kunna driva organiserad och offentlig förföljelse av mig,
dag ut och dag in i tiotalet år,
utan att det skulle påverka min familj?
Hur kan Ni ens komma på att framföra något sådant?
Har Ni aldrig hört talas om uttrycket ”when the shit hits the fan”?
Jag tyckte bra om Er mamma och har, såvitt jag vet,
alltid haft de bästa relationer till henne.
Jag vet, eller visste, ingenting
om hennes död och begravning.
Men det vet jag, att jag hade unnat henne ett bättre öde,
och Er också för den delen.
Det jag har skrivit innehåller ingen bristande respekt mot Er mor
men däremot några väl motiverade synpunkter om en annan person
som genom sitt beteende tagit sig rätten,
att oprovocerat offentligt kränka mig och min familj
utan att ha sopat rent framför egen trappa först.
En som ställer sig upp i TV - utan att ha betalat sin räkningar,
således parasiterande på mitt och mina medarbetares slit,
och uttrycker sig grovt kränkande
om förutsättningarna att föra förhandlingar med mig.
Vi har fört konstruktiva förhandlingar om vägbelysningen
i den bästa tänkbara atmosfär.
Tyvärr har de inte lett till konkreta resultat ännu
därför att resultaten blockeras av den politiska klassens konkursförvaltartorped.
Var kommer de uppgifterna ifrån,
som Er far tar sig rätten att sprida offentligt om mig
och vad sätter i huvudet på honom,
att han har rätt att uttrycka sig så om mig?
Det här är säkert kränkande för familjen, det tror jag visst det.
Men det är inte mitt fel att Ni känner Er kränkta.
Den skyldige får Ni söka mycket närmare än så.
Det är för djävligt, att man i vuxen ålder,
ska måsta bli både pappa och mamma åt sin far
och dessutom behöva skämmas på köpet,
men nu är det där Ni är.
Äras den som äras bör.
Och jag tycker att det är viktigt,
att det vi har skrivit står kvar,
så att den här pissviktiga mobben som struttar runt på byn,
med näsan i vädret och känner sig märkvärdiga,
blir påminda om,
att de inget annat är än en tjuvaktig mobb.
Övertorneå den 11 oktober 2011
Mikael Styrman
.
måndag 10 oktober 2011
Proffsen vs Amatörerna
.
Förr var nationalsocialdemokratin stark. Och framgång föder framgång. Till den starka nationalsocialdemokratin anslöt sig de flesta karriärister som blev ”karriärsossar” eftersom det var det lättaste sättet att göra karriär i Sverige. Tjänstemännen i verk och departement lierade sig med nationalsocialdemokratin mot ömsesidigt gynnande.
Ett litet antal blev ”oppositionspolitiker”. Det vill säga borgerliga politiker, i huvudsak utan ambition att utmana nationalsocialdemokratin. Oppositionspolitiker av regimens nåde.
Idag är det annorlunda.
Idag finns det ytterst få karriärsossar. Ytterst få söker sig till den sönderfallande nationalsocialdemokratin för att göra karriär. Det gör egentligen bara de som inte kommer fram i de övriga partierna. De karriärsugna och psykopaterna söker sig istället till allianspartierna. Det kommer att utvecklas till ett allvarligt hot mot allianspartierna.
Ett annat svårt slag mot nationalsocialdemokratin är förstås att inte tjänstemannamaffian eller tjänstemannapartiet längre tror på eller satsar på nationalsocialdemokratin. De duktigaste spindoktorerna och de intrigantaste begåvningarna har övergett nationalsocialdemokratin. I princip är det bra att de har övergivit nationalsocialdemokratin. Det är dock inte nödvändigtvis bra att alliansregeringen tar dem under sina vingar.
Nationalsocialdemokratins ställning var länge så stark att det skadade den svenska demokratin. Men nu tyder mycket på att nationalsocialdemokratin är på väg mot en klyvning.
Effekterna av denna maktförskjutning kunde vi se under förra veckan. Då uppstod en ohelig allians mellan tjänstemannapartiet, alliansregeringen och Håkan Juholts konkurrenter om makten i nationalsocialdemokratin.
När Uppdrag Gransknings utmärkta reportage om den vedervärdiga avvisningen av egyptierna sändes fick vi alla se migrationsminister Tobias Billströms arroganta katastrof. Den var naturligtvis känd i förväg och motmedel var också förberett. Juholts bidragsfusk var nämligen också känt i förväg. Och när det blir lämpligt läge finner kaka maka. När UG-inslaget sänds blir det timat med Juholts bidragsskandal. Skadebegränsning kallas det.
Hela det ytliga journalistiska kopplet kastar sig över det utslängda bytet - en fuskande Håkan Juholt. Samma journalistik tiger som muren om avvisningen av egyptierna. Tjänstemännen och överlevande s-politiker som gemensamt skyllt alltihop på Anna Lindh efter hennes död samt borgerliga politiker som spelar under täcket med dessa, glider undan, eller försöker åtminstone glida undan, från fortsatt granskning. Kortet med Juholts länge kända fiffel spelas vid en tidpunkt då det fungerar som trumf. Inte oskickligt av stats-psykopatin för att använda ett tornedalskt understatement.
Det här har flera bottnar. Det är naturligtvis svagt av den undfallande och lättmanipulerade journalistkåren som istället för att bete sig som en kritiskt granskande tredje statsmakt uppträder som en chimpansflock, en mobbningskår. Juholts bidragsfusk, och i förlängningen riksdagsmännens särregler för sig själva, förtjänar naturligtvis att granskas. Men inte på bekostnad av granskningen av de psykopater som gjorde sig skyldiga till grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna i samband med utvisningen och som fortsätter att göra det genom den fortsatta mörkläggningen. En annan konsekvens är, att de som var ansvariga för kränkningarna möjligen och åtminstone delvis är samma som i hög grad drar nytta av en fortsatt försvagning av Juholt.
Det är inte bra att oppositionen är så svag och splittrad som den är idag. Ur demokratisk synvinkel är det inte bra om regeringsmakten utser oppositionen. Det är inte heller bra om manipulativa begåvningar bland tjänstemännen gör det. Vi har upplevt bägge delarna tidigare och det var inte bra för landet. Det förhållandet i kombination med den generellt svaga svenska pressen ger ett oacceptabelt stort och skadligt utrymme för psykopaterna i statsapparaten vars främsta uppgift det är för den politiska makten att tygla. Dessa är nämligen i alla länder det största hotet mot såväl demokrati som rättssäkerhet.
Övertorneå den 10 oktober 2011
Mikael Styrman
.
Förr var nationalsocialdemokratin stark. Och framgång föder framgång. Till den starka nationalsocialdemokratin anslöt sig de flesta karriärister som blev ”karriärsossar” eftersom det var det lättaste sättet att göra karriär i Sverige. Tjänstemännen i verk och departement lierade sig med nationalsocialdemokratin mot ömsesidigt gynnande.
Ett litet antal blev ”oppositionspolitiker”. Det vill säga borgerliga politiker, i huvudsak utan ambition att utmana nationalsocialdemokratin. Oppositionspolitiker av regimens nåde.
Idag är det annorlunda.
Idag finns det ytterst få karriärsossar. Ytterst få söker sig till den sönderfallande nationalsocialdemokratin för att göra karriär. Det gör egentligen bara de som inte kommer fram i de övriga partierna. De karriärsugna och psykopaterna söker sig istället till allianspartierna. Det kommer att utvecklas till ett allvarligt hot mot allianspartierna.
Ett annat svårt slag mot nationalsocialdemokratin är förstås att inte tjänstemannamaffian eller tjänstemannapartiet längre tror på eller satsar på nationalsocialdemokratin. De duktigaste spindoktorerna och de intrigantaste begåvningarna har övergett nationalsocialdemokratin. I princip är det bra att de har övergivit nationalsocialdemokratin. Det är dock inte nödvändigtvis bra att alliansregeringen tar dem under sina vingar.
Nationalsocialdemokratins ställning var länge så stark att det skadade den svenska demokratin. Men nu tyder mycket på att nationalsocialdemokratin är på väg mot en klyvning.
Effekterna av denna maktförskjutning kunde vi se under förra veckan. Då uppstod en ohelig allians mellan tjänstemannapartiet, alliansregeringen och Håkan Juholts konkurrenter om makten i nationalsocialdemokratin.
När Uppdrag Gransknings utmärkta reportage om den vedervärdiga avvisningen av egyptierna sändes fick vi alla se migrationsminister Tobias Billströms arroganta katastrof. Den var naturligtvis känd i förväg och motmedel var också förberett. Juholts bidragsfusk var nämligen också känt i förväg. Och när det blir lämpligt läge finner kaka maka. När UG-inslaget sänds blir det timat med Juholts bidragsskandal. Skadebegränsning kallas det.
Hela det ytliga journalistiska kopplet kastar sig över det utslängda bytet - en fuskande Håkan Juholt. Samma journalistik tiger som muren om avvisningen av egyptierna. Tjänstemännen och överlevande s-politiker som gemensamt skyllt alltihop på Anna Lindh efter hennes död samt borgerliga politiker som spelar under täcket med dessa, glider undan, eller försöker åtminstone glida undan, från fortsatt granskning. Kortet med Juholts länge kända fiffel spelas vid en tidpunkt då det fungerar som trumf. Inte oskickligt av stats-psykopatin för att använda ett tornedalskt understatement.
Det här har flera bottnar. Det är naturligtvis svagt av den undfallande och lättmanipulerade journalistkåren som istället för att bete sig som en kritiskt granskande tredje statsmakt uppträder som en chimpansflock, en mobbningskår. Juholts bidragsfusk, och i förlängningen riksdagsmännens särregler för sig själva, förtjänar naturligtvis att granskas. Men inte på bekostnad av granskningen av de psykopater som gjorde sig skyldiga till grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna i samband med utvisningen och som fortsätter att göra det genom den fortsatta mörkläggningen. En annan konsekvens är, att de som var ansvariga för kränkningarna möjligen och åtminstone delvis är samma som i hög grad drar nytta av en fortsatt försvagning av Juholt.
Det är inte bra att oppositionen är så svag och splittrad som den är idag. Ur demokratisk synvinkel är det inte bra om regeringsmakten utser oppositionen. Det är inte heller bra om manipulativa begåvningar bland tjänstemännen gör det. Vi har upplevt bägge delarna tidigare och det var inte bra för landet. Det förhållandet i kombination med den generellt svaga svenska pressen ger ett oacceptabelt stort och skadligt utrymme för psykopaterna i statsapparaten vars främsta uppgift det är för den politiska makten att tygla. Dessa är nämligen i alla länder det största hotet mot såväl demokrati som rättssäkerhet.
Övertorneå den 10 oktober 2011
Mikael Styrman
.
söndag 9 oktober 2011
Brottslingarna i Riksdagen
.
Colin Nutley har en alldeles speciell förmåga att identifiera och presentera svenska fenomen, karaktärsdrag och egenheter, varför man inte kan se hans filmer utan ett igenkännandets leende på läpparna.
Det ligger mycket symbolik i att TV4 sände Nutleys film ”Nionde Kompaniet” i går, lördagen den 8 oktober, samtidigt som nästa kapitel skrivs i AB Sveriges sammanbrott. Filmen slutar också mycket riktigt med att allt går åt helvete.
I kölvattnet på att Håkan Juholt blivit ditsatt för sitt bidragsfiffel kan visa läsa i Svenskan att brottslingarna i riksdagen har undantagit sig själva från straffansvar i samband med bidragsfiffel.
Vem orkar längre bli förvånad?
Ta Er till jobbet riksdagsmannapack och ändra på detta, annars blir det nog fart på giljotintillverkningen även i det här tjuvlandet. Kan Ni stifta lagar som hudflänger människor som lever under anspråkslösa förhållanden, om de kommer i kläm mot några bidragsregler, då kan Ni, som badar i överflöd av från samma människor tilltvingade skattemedel, faktiskt lyda under samma regler.
Det är ju ändå riskfritt, eftersom våra fega åklagare och domare ändå inte kommer att våga kröka ett hår på Era huvuden - eller?
Övertorneå den 9 oktober 2011
Mikael Styrman
.
Colin Nutley har en alldeles speciell förmåga att identifiera och presentera svenska fenomen, karaktärsdrag och egenheter, varför man inte kan se hans filmer utan ett igenkännandets leende på läpparna.
Det ligger mycket symbolik i att TV4 sände Nutleys film ”Nionde Kompaniet” i går, lördagen den 8 oktober, samtidigt som nästa kapitel skrivs i AB Sveriges sammanbrott. Filmen slutar också mycket riktigt med att allt går åt helvete.
I kölvattnet på att Håkan Juholt blivit ditsatt för sitt bidragsfiffel kan visa läsa i Svenskan att brottslingarna i riksdagen har undantagit sig själva från straffansvar i samband med bidragsfiffel.
Vem orkar längre bli förvånad?
Ta Er till jobbet riksdagsmannapack och ändra på detta, annars blir det nog fart på giljotintillverkningen även i det här tjuvlandet. Kan Ni stifta lagar som hudflänger människor som lever under anspråkslösa förhållanden, om de kommer i kläm mot några bidragsregler, då kan Ni, som badar i överflöd av från samma människor tilltvingade skattemedel, faktiskt lyda under samma regler.
Det är ju ändå riskfritt, eftersom våra fega åklagare och domare ändå inte kommer att våga kröka ett hår på Era huvuden - eller?
Övertorneå den 9 oktober 2011
Mikael Styrman
.
tisdag 4 oktober 2011
Den grekiska skölden och det onämnbara.
.
Intressant att följa rapporteringen om våra politikers ledning av världsekonomin mot avgrunden. Det blir nästan som att lösa rebusar. Under andra världskriget uttydde engelsmännen tyska meddelanden krypterade med Enigma-maskiner. Bletchley Park i Buckinghamshire var centrum för dechiffreringen.
Jag har varit skeptisk mot bildandet av euron och kluven i förhållande till EU. Som så mycket annat innehåller EU både plus- och minussidor. På plussidan har funnits den större respekt för enskilda individer och äganderätten som EU stått för i jämförelse med våra svenska maktberusade tjänstemän och politiker. På minussidan har helt klart funnits det kollossala byråkratiska spektaklet. Tyvärr tycks utvecklingen ha gynnat byråkrati och politisk inkompetens kombinerad med maktgalenskap, på bekostnad av moral och rättssäkerhet.
Tillsammans har krutuppfinnarna inom politiker- och bankskråna skapat ett skyddat och dysfunktionellt bankväsende. Eftersom politikerna fungerat som gårdvarar och skattemedelsinkastare åt den organiserade internationella bankbrottsligheten finns knappt något sunt bankväsende att bygga på. Oförmögna att backa åker våra politiker fullt fart framåt mot stupet och drar sina respektive nationer och därmed oss också med sig.
Enligt uppgifter i media ska EU:s politiker skapa en ny unionsskräpbank. Någonstans ifrån, förmodligen från sedelpressarna, ska 18.500 miljarder kronor tillföras skräpbanken. Det är så absurt att det är ett överlevnadskrav att kunna se det humoristiska i detta. Hur har exempelvis beloppet bestämts? Varför blev det just 18.500 miljarder kronor och inte 185.000 miljarder, 1.850.000 miljarder kronor eller för den delen 1.850.000 miljarder euro?
Förmodligen skulle många inte vilja veta sanningen bakom detta. Personligen befarar jag att beloppet är bestämt av slumpen av den enkla anledningen att för de politiker som beslutar om åtgärden är alla fyra beloppen likvärdiga och omöjliga att rangordna inbördes. Och hoppet står till att ingen annan heller ska förstå. Eftersom det handlar om pengar som inte finns är nog den hemska sanningen att de olika beloppen dessutom är lika verksamma mot den politiska skuldkrisen - eller rättare sagt overksamma. Det spelar därför ingen reell roll vilket belopp man väljer.
Om det inte var för den allvarliga verklighet som döljer sig bakom skulle man uppleva det som ytterst komiskt att hela EU och numera även USA använder sig av ”Greklandskrisen” som metafor för de monetära och finansiella systemens sammanbrott - skapade av inkompetenta, men skrupelfria, politiker och dito bankdirektörer. Genom att hålla liv i ”Greklandskrisen” riktas fokus mot låtsaskrisen Grekland istället för de verkliga ekonomiska sammanbrotten, de som kommer att dra ned Euron.
Man skulle lika gärna kunna rikta hela världens fokus mot den Gambiska ekonomin. Eller varför inte San Marino? Hur skulle det låta? ”Nasdaq och Dow Jones sjönk idag på grund av fortsatta oklarheter om skuldkrisen i Gambia”.
För att lyckliggöra våra politiker behövs det fler och större toppmöten, fler stängda stadskärnor, kolonner av limousiner, mer polisbilar och blåljus. Ja, säkert är det så. Men hur det ska kunna hjälpa ekonomin, det står skrivet i stjärnorna. Och det behövs nog mer än Enigma-maskiner för att lista ut svaret på dessa frågor.
Övertorneå den 4 oktober 2011
Mikael Styrman
.
Intressant att följa rapporteringen om våra politikers ledning av världsekonomin mot avgrunden. Det blir nästan som att lösa rebusar. Under andra världskriget uttydde engelsmännen tyska meddelanden krypterade med Enigma-maskiner. Bletchley Park i Buckinghamshire var centrum för dechiffreringen.
Jag har varit skeptisk mot bildandet av euron och kluven i förhållande till EU. Som så mycket annat innehåller EU både plus- och minussidor. På plussidan har funnits den större respekt för enskilda individer och äganderätten som EU stått för i jämförelse med våra svenska maktberusade tjänstemän och politiker. På minussidan har helt klart funnits det kollossala byråkratiska spektaklet. Tyvärr tycks utvecklingen ha gynnat byråkrati och politisk inkompetens kombinerad med maktgalenskap, på bekostnad av moral och rättssäkerhet.
Tillsammans har krutuppfinnarna inom politiker- och bankskråna skapat ett skyddat och dysfunktionellt bankväsende. Eftersom politikerna fungerat som gårdvarar och skattemedelsinkastare åt den organiserade internationella bankbrottsligheten finns knappt något sunt bankväsende att bygga på. Oförmögna att backa åker våra politiker fullt fart framåt mot stupet och drar sina respektive nationer och därmed oss också med sig.
Enligt uppgifter i media ska EU:s politiker skapa en ny unionsskräpbank. Någonstans ifrån, förmodligen från sedelpressarna, ska 18.500 miljarder kronor tillföras skräpbanken. Det är så absurt att det är ett överlevnadskrav att kunna se det humoristiska i detta. Hur har exempelvis beloppet bestämts? Varför blev det just 18.500 miljarder kronor och inte 185.000 miljarder, 1.850.000 miljarder kronor eller för den delen 1.850.000 miljarder euro?
Förmodligen skulle många inte vilja veta sanningen bakom detta. Personligen befarar jag att beloppet är bestämt av slumpen av den enkla anledningen att för de politiker som beslutar om åtgärden är alla fyra beloppen likvärdiga och omöjliga att rangordna inbördes. Och hoppet står till att ingen annan heller ska förstå. Eftersom det handlar om pengar som inte finns är nog den hemska sanningen att de olika beloppen dessutom är lika verksamma mot den politiska skuldkrisen - eller rättare sagt overksamma. Det spelar därför ingen reell roll vilket belopp man väljer.
Om det inte var för den allvarliga verklighet som döljer sig bakom skulle man uppleva det som ytterst komiskt att hela EU och numera även USA använder sig av ”Greklandskrisen” som metafor för de monetära och finansiella systemens sammanbrott - skapade av inkompetenta, men skrupelfria, politiker och dito bankdirektörer. Genom att hålla liv i ”Greklandskrisen” riktas fokus mot låtsaskrisen Grekland istället för de verkliga ekonomiska sammanbrotten, de som kommer att dra ned Euron.
Man skulle lika gärna kunna rikta hela världens fokus mot den Gambiska ekonomin. Eller varför inte San Marino? Hur skulle det låta? ”Nasdaq och Dow Jones sjönk idag på grund av fortsatta oklarheter om skuldkrisen i Gambia”.
För att lyckliggöra våra politiker behövs det fler och större toppmöten, fler stängda stadskärnor, kolonner av limousiner, mer polisbilar och blåljus. Ja, säkert är det så. Men hur det ska kunna hjälpa ekonomin, det står skrivet i stjärnorna. Och det behövs nog mer än Enigma-maskiner för att lista ut svaret på dessa frågor.
Övertorneå den 4 oktober 2011
Mikael Styrman
.
Propaganda-TV slår till
.
Igår, måndagen den 3 oktober 2011 var det dags igen.
Jag visste vad som väntade och varför.
Det som alltid väntar när SVT:s Nordnytt ringer,
men bara några få signaler,
och kastar på luren, ängsligt, snabbt,
innan jag - hemska tanke - kan tänkas hitta på att svara.
Och som vanligt i dessa situationer lämnar man inget mobilsvarsmeddelande.
Då betyder det att psykopaterna har hört av sig.
Att det vankas beställningsjobb.
Propaganda-TV närmare bestämt.
Att det har beställts förtalsreportage.
Denna gång till stöd för psykopaternas pågående stöld av mitt elnät.
Och att planerna inte ska störas av något som hindrar den beställda slagsidan i förtalsreportaget.
Och på kvällen sändes det tämligen ensidiga inslaget.
Inslaget som ”informativt” berättade att Övertorneå kommun beslutat att inte betala vägbelysningsräkningen.
Att det skulle bero på att konkursförvaltaren gör anspråk på pengarna...!
Men hallå! Är det någon som har hört talas om
att en konkursförvaltare i en politisk konkurs med ett stort överskott i boet
gör anspråk på intäkterna från en verksamhet som det - för närvarande - i konkurs försatta bolaget överlåtit före konkursen?
Och dessutom utgörande en ersättning för en samhällsnyttig verksamhet.
Naturligtvis inte.
Så går det inte till.
Men det går till så, OM konkursen - vilket är det normala - har ett underskott.
Då kanske, kanske, kan konkursförvaltaren så småningom föra talan mot den som övertagit eller överlåtit en verksamhet från det senare i konkurs försatta bolaget om återvinning av värden till konkursboet.
Men aldrig i livet i en konkurs med stora överskott.
I det här fallet upplever den offentliga psykopatin det nödvändigt
att hålla vägbelysningen i mörker
för att kunna smutskasta mig och Ekfors-bolagen
med hjälp av propaganda-TV.
Allt för att dölja att den grova organiserade statliga brottsligheten
i ett års tid tagit alla våra intäkter,
utan att lyfta ett finger för att nätdriften ska fungera
och utan att skicka ett öre till oss som äger och driver nätet.
Och till stöd för inslaget exploateras en mäkta förgrymmad Åke Simu
som uttalar sig nedsättande om förutsättningarna att komma överens med mig.
Som om det handlade om att komma överens med mig
när det egentligen handlar om att man ska betala avtalad ersättning
för utfört arbete och levererade tjänster...
Om Du istället hade levt på ett hedervärt sätt, Åke,
om Du inte hade uppehållit Dig invid köttgrytorna i idrottsföreningen
hade Du inte behövt ta illa vid Dig,
när jag kritiserade skurkar som plundrar idrottsföreningar
därför att kontrollen över pengar där är intet - noll - zero - nada - non-existent.
Om Du istället hade betalat för de tjänster som Du själv, personligen,
synbarligen helt utan skamkänslor,
tillgodogjort Dig utan att betala för dem,
om Du inte hade jagat kvinnor på byn,
när Du hade Din hustru på ålderdomshemmet,
då hade Du inte behövt smutskasta mig,
för att rättfärdiga Ditt eget leverne.
Då hade vi inte behövt fundera över varför Du,
i slutet av Din livsgärning,
känner Dig tvungen att bli ihågkommen
som en skurk,
som sprang den politiska psykopatins ärenden.
Då hade Du kunnat säga ifrån.
Du hade kunnat säga:
Jag lånar mig inte till sådan skit!
Men det kunde Du inte.
Och Micke Nyberg på Nordnytt - det här var väl ingenting att skriva hem om precis?
Någon jävla ryggrad ska man väl kunna ha även på svenska TV Moskva,
även nu, sedan psykopaterna återtagit kontrollen?
Var är den kritiska granskningen av den organiserade statskriminalitetens missbruk av konkursinstrumentet?
Övertorneå den 4 oktober 2011
Mikael Styrman
.
Igår, måndagen den 3 oktober 2011 var det dags igen.
Jag visste vad som väntade och varför.
Det som alltid väntar när SVT:s Nordnytt ringer,
men bara några få signaler,
och kastar på luren, ängsligt, snabbt,
innan jag - hemska tanke - kan tänkas hitta på att svara.
Och som vanligt i dessa situationer lämnar man inget mobilsvarsmeddelande.
Då betyder det att psykopaterna har hört av sig.
Att det vankas beställningsjobb.
Propaganda-TV närmare bestämt.
Att det har beställts förtalsreportage.
Denna gång till stöd för psykopaternas pågående stöld av mitt elnät.
Och att planerna inte ska störas av något som hindrar den beställda slagsidan i förtalsreportaget.
Och på kvällen sändes det tämligen ensidiga inslaget.
Inslaget som ”informativt” berättade att Övertorneå kommun beslutat att inte betala vägbelysningsräkningen.
Att det skulle bero på att konkursförvaltaren gör anspråk på pengarna...!
Men hallå! Är det någon som har hört talas om
att en konkursförvaltare i en politisk konkurs med ett stort överskott i boet
gör anspråk på intäkterna från en verksamhet som det - för närvarande - i konkurs försatta bolaget överlåtit före konkursen?
Och dessutom utgörande en ersättning för en samhällsnyttig verksamhet.
Naturligtvis inte.
Så går det inte till.
Men det går till så, OM konkursen - vilket är det normala - har ett underskott.
Då kanske, kanske, kan konkursförvaltaren så småningom föra talan mot den som övertagit eller överlåtit en verksamhet från det senare i konkurs försatta bolaget om återvinning av värden till konkursboet.
Men aldrig i livet i en konkurs med stora överskott.
I det här fallet upplever den offentliga psykopatin det nödvändigt
att hålla vägbelysningen i mörker
för att kunna smutskasta mig och Ekfors-bolagen
med hjälp av propaganda-TV.
Allt för att dölja att den grova organiserade statliga brottsligheten
i ett års tid tagit alla våra intäkter,
utan att lyfta ett finger för att nätdriften ska fungera
och utan att skicka ett öre till oss som äger och driver nätet.
Och till stöd för inslaget exploateras en mäkta förgrymmad Åke Simu
som uttalar sig nedsättande om förutsättningarna att komma överens med mig.
Som om det handlade om att komma överens med mig
när det egentligen handlar om att man ska betala avtalad ersättning
för utfört arbete och levererade tjänster...
Om Du istället hade levt på ett hedervärt sätt, Åke,
om Du inte hade uppehållit Dig invid köttgrytorna i idrottsföreningen
hade Du inte behövt ta illa vid Dig,
när jag kritiserade skurkar som plundrar idrottsföreningar
därför att kontrollen över pengar där är intet - noll - zero - nada - non-existent.
Om Du istället hade betalat för de tjänster som Du själv, personligen,
synbarligen helt utan skamkänslor,
tillgodogjort Dig utan att betala för dem,
om Du inte hade jagat kvinnor på byn,
när Du hade Din hustru på ålderdomshemmet,
då hade Du inte behövt smutskasta mig,
för att rättfärdiga Ditt eget leverne.
Då hade vi inte behövt fundera över varför Du,
i slutet av Din livsgärning,
känner Dig tvungen att bli ihågkommen
som en skurk,
som sprang den politiska psykopatins ärenden.
Då hade Du kunnat säga ifrån.
Du hade kunnat säga:
Jag lånar mig inte till sådan skit!
Men det kunde Du inte.
Och Micke Nyberg på Nordnytt - det här var väl ingenting att skriva hem om precis?
Någon jävla ryggrad ska man väl kunna ha även på svenska TV Moskva,
även nu, sedan psykopaterna återtagit kontrollen?
Var är den kritiska granskningen av den organiserade statskriminalitetens missbruk av konkursinstrumentet?
Övertorneå den 4 oktober 2011
Mikael Styrman
.
måndag 3 oktober 2011
Vad händer med LKAB?
.
Enligt uppgifter i media nyligen ska LKAB öppna inköpskontor i kinesiska Shanghai.
Och malmfälten ska få tusentals nya arbetstillfällen.
Men arbetsmarknaden är redan överhettad på grund av gruvexploteringar,
föranledda av en dopad högkonjunktur som en del vill att aldrig ska ta slut
och som fått våra bankdirektörer och politiker att snart välta våra monetära system över ända
och störta världen in i en global depression.
Så det finns inte arbetskraft till de nya jobben.
Den ska pendlas in.
Staden ligger på malmen och ska flyttas.
Eller ska den det, egentligen?
Ingen verkar vilja betala för flytten.
Är det bara spel för kulisserna?
Få se nu. LKAB säljer så mycket de bara hinner och till rekordpriser.
Kiruna lever av malmen nu - men sedan då?
Sedan blir kanske ganska snart om brytningstakten ska ökas ytterligare.
”Kinaetableringen är ett bevis på LKAB:s framsynthet och strävan att ständigt utveckla företaget mot långsiktig lönsamhet”, säger Anders Lundgren, som blir vd för inköpskontoret, enligt NSD.
Så kanske det är, men nog tycker då jag att det luktar rovdrift.
Frågan är vad som pågår?
Ska malmen exploateras hårdare, utan hänsyn till de långsiktiga konsekvenserna för malmfälten och Sverige, för att dölja det svenska ekonomiska sammanbrottet och de pengar som inte finns?
Är det här ännu ett tecken på att Sverige befinner sig i samma skede som Sovjet-Ryssland var under 1990-talet? Det vill säga att det är fritt fram för psykopaterna i statsapparaten att ostraffat roffa åt sig och plundra staten?
Är det samma trick som nu ska tillämpas, som redan tillämpats länge i exempelvis Vattenfall? Svensk statlig internationell verksamhet är synonym med verksamhet totalt utan kontroll, med generösa villkor och fritt fram att plundra?
Inköpskontor för LKAB i Kina för att "effektivisera inköpskedjan" - vilket jävla trams!
Övertorneå den 3 oktober 2011
Mikael Styrman
.
Enligt uppgifter i media nyligen ska LKAB öppna inköpskontor i kinesiska Shanghai.
Och malmfälten ska få tusentals nya arbetstillfällen.
Men arbetsmarknaden är redan överhettad på grund av gruvexploteringar,
föranledda av en dopad högkonjunktur som en del vill att aldrig ska ta slut
och som fått våra bankdirektörer och politiker att snart välta våra monetära system över ända
och störta världen in i en global depression.
Så det finns inte arbetskraft till de nya jobben.
Den ska pendlas in.
Staden ligger på malmen och ska flyttas.
Eller ska den det, egentligen?
Ingen verkar vilja betala för flytten.
Är det bara spel för kulisserna?
Få se nu. LKAB säljer så mycket de bara hinner och till rekordpriser.
Kiruna lever av malmen nu - men sedan då?
Sedan blir kanske ganska snart om brytningstakten ska ökas ytterligare.
”Kinaetableringen är ett bevis på LKAB:s framsynthet och strävan att ständigt utveckla företaget mot långsiktig lönsamhet”, säger Anders Lundgren, som blir vd för inköpskontoret, enligt NSD.
Så kanske det är, men nog tycker då jag att det luktar rovdrift.
Frågan är vad som pågår?
Ska malmen exploateras hårdare, utan hänsyn till de långsiktiga konsekvenserna för malmfälten och Sverige, för att dölja det svenska ekonomiska sammanbrottet och de pengar som inte finns?
Är det här ännu ett tecken på att Sverige befinner sig i samma skede som Sovjet-Ryssland var under 1990-talet? Det vill säga att det är fritt fram för psykopaterna i statsapparaten att ostraffat roffa åt sig och plundra staten?
Är det samma trick som nu ska tillämpas, som redan tillämpats länge i exempelvis Vattenfall? Svensk statlig internationell verksamhet är synonym med verksamhet totalt utan kontroll, med generösa villkor och fritt fram att plundra?
Inköpskontor för LKAB i Kina för att "effektivisera inköpskedjan" - vilket jävla trams!
Övertorneå den 3 oktober 2011
Mikael Styrman
.
Kiruna stadshus
.
En del tomtar tycker att man ska plocka ned hela stadshuset, flytta det och montera upp det igen.
Stadshuset började byggas 1959 och invigdes 1963.
Tegel och andra byggnadsmaterial har suttit uppe i minst 49 år - hittills.
Det föreslås nu - av vuxna människor faktiskt - att man ska plocka ned stadshuset,
packa ned materialet och flytta det till en ny plats,
därefter bygga ett ”nytt” stadshus med det gamla materialet igen.
Eller snarare med det som återstår av det gamla materialet efter dessa vedermödor.
Så finns det företrädesvis offentligavlönade personer som tycker att man ska använda skattemedel.
Inte är det så konstigt att Sverige inlett marschen från I-land till U-land.
Nog vore det ett hån mot arkitekten Artur von Schmalensee och hans fina stadshus att göra pajaskonster av det genom att förstöra skattepengar, och förstöra stadshuset, genom att återuppföra det med sekunda material.
Men stadshuset är tjusigt. Återuppför gärna en mycket lik kopia anno 2012 - utan musealt svammel.
Övertorneå den 3 oktober 2011
Mikael Styrman
.
En del tomtar tycker att man ska plocka ned hela stadshuset, flytta det och montera upp det igen.
Stadshuset började byggas 1959 och invigdes 1963.
Tegel och andra byggnadsmaterial har suttit uppe i minst 49 år - hittills.
Det föreslås nu - av vuxna människor faktiskt - att man ska plocka ned stadshuset,
packa ned materialet och flytta det till en ny plats,
därefter bygga ett ”nytt” stadshus med det gamla materialet igen.
Eller snarare med det som återstår av det gamla materialet efter dessa vedermödor.
Så finns det företrädesvis offentligavlönade personer som tycker att man ska använda skattemedel.
Inte är det så konstigt att Sverige inlett marschen från I-land till U-land.
Nog vore det ett hån mot arkitekten Artur von Schmalensee och hans fina stadshus att göra pajaskonster av det genom att förstöra skattepengar, och förstöra stadshuset, genom att återuppföra det med sekunda material.
Men stadshuset är tjusigt. Återuppför gärna en mycket lik kopia anno 2012 - utan musealt svammel.
Övertorneå den 3 oktober 2011
Mikael Styrman
.
söndag 2 oktober 2011
Hjälplös Stockholmstrafik
.
Det är förbluffande hur snabbt trafiksituationen försämras i staden och dess omnejd.
Det börjar snöa
För några år sedan skulle jag och några anförvanter åka utomlands. Det började snöa när vi landade på Arlanda och tog plats i bil för att åka till Skavsta. När vi passerade Karolinska hade farten på motorvägen sjunkit till obetydlig. Snöandet tilltog. Vi insåg att vi, trots hyggligt tilltagen tid, inte skulle kunna nå Skavsta i tid. Efter diverse telefonerande hade vi istället fått platser på ett plan till destinationsorten, men med avgång från Arlanda. Tidsfristen, 5 h, bedömdes som väl tilltagen och vi vände i Skärholmen för att åka tillbaka till Arlanda. Det visade sig vara omöjligt. Farten avtog snart helt på motorvägen. Lastbilar - utländska sådana med blankslitna däck - kanade okontrollerat omkring på E4:an och gjorde denna oframkomlig. Det hade nu kommit ca 3-4 cm snö, i ett land som genomkorsas av Norra Polcirkeln. Arlanda via Essingeleden kunde vi glömma. Likaså Arlanda via omvägar eftersom rekognoscering visade att det stod bussar och lastbilar lite här och där och blockerade vägarna.
Allt stannade
Efter betydande tidsutdräkt lyckades vi ta oss till Liljeholmens tunnelbanestation och vidare in till centralen. Det var då den enda tunnelbanelinje som ännu fungerade, ännu en stund. På centralen visade det sig att all busstrafik upphört och beordrats stå stilla tills vidare. Arlanda Express och all tågtrafik stod också stilla. Taxi visade sig vara omöjlig att få tag i. Vår rejält tilltagna tidsmarginal smälte snabbare än snö i solsken. Enda sättet att ta sig till Arlanda visade sig vara till fots, släpande resväskorna efter oss, i snön. Men det övervägde vi aldrig.
Hotellrum mot alla odds
När vi, som kommer från en landsdel där trafiken flyter hyggligt även sedan det kommit 15-20 cm snö, insåg vad som var i görningen var alla hotellrum i stan upptagna - utom två, på andra sidan stan, vilka jag lyckades få tag i efter timtal i telefon. Efter timmar av väntan fick vi skjuts till hotellet som vi utmattade anlände till.
Och resan då? Jo, efter en natts vila kunde vi fortsätta till Arlanda vid lunchtid, i strålande solsken för vidare transport till London. Stadens trafik stod ännu stilla med övergivna bilar utspridda längs E4:an, men det gick att ta sig fram. Fast resebudgeten såg ut som om den hade finansierat kriget i Bosnien.
Varför denna totala hjälplöshet?
Men det som biter sig fast är en undran. Hur har landet kunnat sjunka till en nivå motsvarande en sådan total inkompetens? Hur är det möjligt att vi kan ha tusentals trafikbyråkrater anställda och ändå står dessa lastbilar och bussar på tvären för att det kommer några cm snö, i ett land genomkorsat av Norra Polcirkeln? Hur är det möjligt att man bedriver busstrafik utan att ha, och kunna montera, snökedjor på bussar och lastbilar, något som alla lastbilsförare måste kunna? Och lastbilar med sådana däck, och utan kedjor, varför stoppas de inte vid riksgränsen, så som sker i andra länder, sådana med fungerande statliga institutioner? Och varför är politikerna i Stockholm fullt upptagna med att genomföra ett dubbdäcksförbud på Hornsgatan, vilket är fullständigt meningslöst eftersom det är omöjligt att efterleva och omöjligt att övervaka? Det är ju inte dagisbarn det handlar om - det är ju vuxna som är så höggradigt dysfunktionella.
Starta på ny kula
Faktum är att chimpanser med förbundna ögon skulle göra ett bättre arbete. Hur är det möjligt att ingen avkrävs att göra något åt detta? Varför kan man inte bara stänga alla dessa uppenbart helt överflödiga kontor med alla dessa totalt odugliga, ansvarslösa, och ansvarsbefriade byråkrater? Man kunde istället starta på ny kula. Hyra ett rum. Anställa en tjänsteman. När han så småningom fungerar anställer man en till. Räcker det nöjer man sig. Annars anställer man en tredje när de två första fungerar. Någonting måste man väl ändå kunna göra och inte bara sitta handlingsförlamad och titta på när landet sjunker allt djupare ned i inkompetens?
Övertorneå den 2 oktober 2011
Mikael Styrman
.
Det är förbluffande hur snabbt trafiksituationen försämras i staden och dess omnejd.
Det börjar snöa
För några år sedan skulle jag och några anförvanter åka utomlands. Det började snöa när vi landade på Arlanda och tog plats i bil för att åka till Skavsta. När vi passerade Karolinska hade farten på motorvägen sjunkit till obetydlig. Snöandet tilltog. Vi insåg att vi, trots hyggligt tilltagen tid, inte skulle kunna nå Skavsta i tid. Efter diverse telefonerande hade vi istället fått platser på ett plan till destinationsorten, men med avgång från Arlanda. Tidsfristen, 5 h, bedömdes som väl tilltagen och vi vände i Skärholmen för att åka tillbaka till Arlanda. Det visade sig vara omöjligt. Farten avtog snart helt på motorvägen. Lastbilar - utländska sådana med blankslitna däck - kanade okontrollerat omkring på E4:an och gjorde denna oframkomlig. Det hade nu kommit ca 3-4 cm snö, i ett land som genomkorsas av Norra Polcirkeln. Arlanda via Essingeleden kunde vi glömma. Likaså Arlanda via omvägar eftersom rekognoscering visade att det stod bussar och lastbilar lite här och där och blockerade vägarna.
Allt stannade
Efter betydande tidsutdräkt lyckades vi ta oss till Liljeholmens tunnelbanestation och vidare in till centralen. Det var då den enda tunnelbanelinje som ännu fungerade, ännu en stund. På centralen visade det sig att all busstrafik upphört och beordrats stå stilla tills vidare. Arlanda Express och all tågtrafik stod också stilla. Taxi visade sig vara omöjlig att få tag i. Vår rejält tilltagna tidsmarginal smälte snabbare än snö i solsken. Enda sättet att ta sig till Arlanda visade sig vara till fots, släpande resväskorna efter oss, i snön. Men det övervägde vi aldrig.
Hotellrum mot alla odds
När vi, som kommer från en landsdel där trafiken flyter hyggligt även sedan det kommit 15-20 cm snö, insåg vad som var i görningen var alla hotellrum i stan upptagna - utom två, på andra sidan stan, vilka jag lyckades få tag i efter timtal i telefon. Efter timmar av väntan fick vi skjuts till hotellet som vi utmattade anlände till.
Och resan då? Jo, efter en natts vila kunde vi fortsätta till Arlanda vid lunchtid, i strålande solsken för vidare transport till London. Stadens trafik stod ännu stilla med övergivna bilar utspridda längs E4:an, men det gick att ta sig fram. Fast resebudgeten såg ut som om den hade finansierat kriget i Bosnien.
Varför denna totala hjälplöshet?
Men det som biter sig fast är en undran. Hur har landet kunnat sjunka till en nivå motsvarande en sådan total inkompetens? Hur är det möjligt att vi kan ha tusentals trafikbyråkrater anställda och ändå står dessa lastbilar och bussar på tvären för att det kommer några cm snö, i ett land genomkorsat av Norra Polcirkeln? Hur är det möjligt att man bedriver busstrafik utan att ha, och kunna montera, snökedjor på bussar och lastbilar, något som alla lastbilsförare måste kunna? Och lastbilar med sådana däck, och utan kedjor, varför stoppas de inte vid riksgränsen, så som sker i andra länder, sådana med fungerande statliga institutioner? Och varför är politikerna i Stockholm fullt upptagna med att genomföra ett dubbdäcksförbud på Hornsgatan, vilket är fullständigt meningslöst eftersom det är omöjligt att efterleva och omöjligt att övervaka? Det är ju inte dagisbarn det handlar om - det är ju vuxna som är så höggradigt dysfunktionella.
Starta på ny kula
Faktum är att chimpanser med förbundna ögon skulle göra ett bättre arbete. Hur är det möjligt att ingen avkrävs att göra något åt detta? Varför kan man inte bara stänga alla dessa uppenbart helt överflödiga kontor med alla dessa totalt odugliga, ansvarslösa, och ansvarsbefriade byråkrater? Man kunde istället starta på ny kula. Hyra ett rum. Anställa en tjänsteman. När han så småningom fungerar anställer man en till. Räcker det nöjer man sig. Annars anställer man en tredje när de två första fungerar. Någonting måste man väl ändå kunna göra och inte bara sitta handlingsförlamad och titta på när landet sjunker allt djupare ned i inkompetens?
Övertorneå den 2 oktober 2011
Mikael Styrman
.
lördag 1 oktober 2011
Stockholmspolitiker i krig med naturlagarna
.
I det gamla Sovjetunionen tyckte stalinisterna att naturen hade misslyckats. Eller åtminstone tyckte de att de själva kunde göra ett bättre jobb.
Aralsjön
Världens då fjärde största insjö, Aralsjön, försågs med vatten från floderna Amu-Darja och Syr-Darja. Sjön saknade, och saknar, avlopp och vattennivån regleras genom avdunstning. Aralsjön försörjde tidigare den kringboende befolkning med ett gott fiske.
Konstbevattning av frilandsodlingar
Redan 1918 bestämde Lenin och bolsjevikregeringen att flodernas vatten skulle tas i anspråk för konstbevattning av odlingar av bomull, spannmål m.m (enl Wikipedia). Föga anade man antagligen att konsekvenserna skulle bli att Aralsjön som ännu 1960 var världens fjärde största insjö fram till idag skulle komma att förlora 80% av sin volym, vattennivån att sjunka med 19 m och salthalten att öka från 1% till 10% vilket gör sjön oduglig för fiske och orsakar svåra hälso- och försörjningsproblem för befolkningen runt sjön.
Ingen ändring av odlingsmetoder
Den som tror att det skulle leda till förändrade odlingsmetoder eller minskat vattenuttag för konstbevattningsändamål ur floderna Amu-Darja och Syr-Darja underskattar kraftigt människans dumhet. Eller åtminstone dumheten på hög politisk nivå.
Vända på floderna
Istället övervägde stalinisterna att vända på någon av de stora norrgående floderna i Sibirien för att kompensera för vattenbortfallet till Aralsjön. Av någon anledning blev detta inte utfört varför även konsekvenserna i miljön av den åtgärden är oklar.
Man kan sammanfattningsvis säga att människan inledde kraftigt vattenförbrukande frilandsodlingar i ett område där förutsättningar för sådana saknas.
Så långt är nog alla med, men kopplingen till Stockholm då?
Rätt år 1860 inte nödvändigtvis rätt år 2011
I Stockholm byggde man järnväg och bilvägar dimensionerade utifrån dåtidens transportbehov. Det var inget fel på det - då. Felet är det man gör nu. Trots att transportbehovet ökat hundrafalt envisas man med att göra våld på naturen och försöka tvångsvis trycka in dagens trafikbehov genom dåtidens öppning, vilket naturligtvis inte går.
Stadskärnan ödelagd
Det har lett till att man har ödelagt Stockholms ursprungligen vackra kärna. Området runt Strömsborg, som kunde ha varit det naturliga regeringshögkvarteret för en kostnadseffektiv förvaltning, men som naturligtvis inte kan inrymma dagens överbyråkratiserade och ineffektiva elefant till regeringskansli, har förvandlats till ett trafikinferno. Även områdena runt Riddarhuset, Riddarholmen och östra och västra kanterna av Gamla Stan, samt naturligtvis Slussen, har förstörts på motsvarande sätt. Ingenting att känna stolthet över precis. Om man hade varit marodör och hade velat ödelägga stadskärnan hade det varit svårt att göra det på ett effektivare sätt. Totalförstört men inte straffbart. Marodörens önskedröm. Och det har krutuppfinnarna i Stadshuset, Riksdagshuset och Rosenbad åstadkommit tillsammans.
Varken analys eller eftertanke
Istället för att mot logikens alla lagar, och mot de förutsättningar som naturen medger, försöka tvångsmata den infarktdrabbade flaskhalsen söderut med mer trafik än den kan svälja, borde man göra halt och fråga sig hur ett mer naturnära sätt att samhällsplanera på skulle se ut. Hur skulle naturen själv lösa ett snarlikt problem?
Hur skulle naturen göra?
Det här kan jämföras med hur naturen hanterar en explosion. Istället för att proppa eller tvångsmata den genom ett för litet hål låter naturen explosionen söka sig lättaste vägen ut.
Det skulle i Stockholm sannolikt innebära att man skulle nyttja de många spåren från centralen norrut även för trafik söderut genom att leda trafiken norrut och västerut genom och runt staden. Det är ganska vanligt på andra håll i världen att man leder trafik runt täta områden. Men i Stockholm envisas man med att trycka sig igenom. Ju trängre dess bättre. Utan att inse att det som var en begåvad lösning år 1860 inte nödvändigtvis är det 2011 med de andra förutsättningar som gäller nu.
Löser det lilla problemet till höga kostnader
Istället för att lösa det stora problemet, det med trafik inom Storstockholm använder man minst 30 Miljarder skattekronor, förmodligen i slutändan mycket mer, till att leda den obetydliga förbifartstrafiken förbi Stockholm, som inte ska besöka Stockholm, runt staden. Detta trots att det finns befintliga väglösningar som redan gör det och som istället kan förbättras till förhållandevis blygsamma kostnader.
Möjligt i Bangkok men omöjligt i Stockholm
Det känns lite konstigt, att man kan bygga motorvägar likt julgranar, i det jordbävningsnära Bangkok i Thailand, i tre våningar och flera filer i bredd. Men man kan inte bygga järnväg i två våningar ut ur Stockholm, norrut och västerut.
Norra Länken en produkt av fiffelsamhället
Vi låtsas ha samhällsplanering som ska förhindra de problem som uppstår i ett samhälle som växer okontrollerat. Men i praktiken är det bara spel för kulisserna. Vi jävlas med folk på enkel och betydelselös nivå: storlek på friggebod och träd som ska skymma utsikten. I det stora perspektivet växer samhället helt okontrollerat. Vi beter oss som om jordens resurser är oändliga. Som om det är ointressant om vi bor och arbetar i samma område och som om transporter alltid kommer att vara så billiga att vi kan bo och arbeta var som helst. Mot bakgrund av att vi passerat peak-oil är det helt oansvarigt att vi inte ens har ett sådant styrmedel att människor som väljer att bo och arbeta i samma område får en skatterabatt. Konsekvensen blir att vi tvingas bygga långsiktigt onödiga väglösningar för att olja och bensin ska kunna brännas helt i onödan. Och det sker till mycket stora, felinvesterade, pengar.
Nödlösningar istället för samhällsplanering
Istället för samhällsplanering har vi ett fiffelsamhälle som innebär att när politikens oförmåga till samhällsplanering leder till att politikerna sitter så illa med skägget i brevlådan att de akut måste göra något kan vilket stolligt projekt som helst genomföras. Numera vanligen åtföljt av mutor i lämpliga doser.
Vems fel?
Sedan kan man naturligtvis diskutera vad som är vems fel. Är det byggfirmors fel att de mutar politiker som kräver/vill bli mutade för att projekt ska komma framåt? Är det konsulternas fel att de levererar korkade och inskränkta förslag till lösningar när politikerna som sitter på pengarna ställer frågor så konstruerade att bara korkade svar kan bli ”rätt”? Är det politikernas fel att de fastställer korkade förslag utarbetade av korrumperade medlemmar i de innersta kretsarna? Är det kanske väljarnas fel som belönar politiker som levererar korkade nödlösningar istället för fungerande och rimlig samhällsplanering och berättar sagor om hur allt ska bli bra trots att bilen i flera avseenden är på väg ut över stupet?
Muta för bilväg går bra men inte muta för järnväg
Ett har jag svårt att omedelbart förstå. Varför går det bra att muta för att få bygga Norra Länken och för att få ödelägga söders berg med oklara konsekvenser, men inte för att dubblera järnvägen ut ur staden via norr och väster? Skulle det bli för billigt och generera för lite mutor? Eller är det rent av en kvarleva från när bilindustrin var stark och billobbyn styrde hela landet och saboterade både järnväg och kustsjöfart?
Det är mycket troligt att de pengar som kommer att förstöras genom byggandet av, och underhållet av, norra länken skulle komma till bättre användning om de istället hade använts till utbyggnad av järnvägen ut ur stan söderut, via norr och väster, samt till förbättring av befintliga billeder runt stan på västra sidan, eller i värsta fall en helt ny led i markplan, väster om stan, istället för den tunnel - Krematorium Stockholm - som pengarna nu ska slösas bort på.
Övertorneå den 1 oktober 2011
Mikael Styrman
.
I det gamla Sovjetunionen tyckte stalinisterna att naturen hade misslyckats. Eller åtminstone tyckte de att de själva kunde göra ett bättre jobb.
Aralsjön
Världens då fjärde största insjö, Aralsjön, försågs med vatten från floderna Amu-Darja och Syr-Darja. Sjön saknade, och saknar, avlopp och vattennivån regleras genom avdunstning. Aralsjön försörjde tidigare den kringboende befolkning med ett gott fiske.
Konstbevattning av frilandsodlingar
Redan 1918 bestämde Lenin och bolsjevikregeringen att flodernas vatten skulle tas i anspråk för konstbevattning av odlingar av bomull, spannmål m.m (enl Wikipedia). Föga anade man antagligen att konsekvenserna skulle bli att Aralsjön som ännu 1960 var världens fjärde största insjö fram till idag skulle komma att förlora 80% av sin volym, vattennivån att sjunka med 19 m och salthalten att öka från 1% till 10% vilket gör sjön oduglig för fiske och orsakar svåra hälso- och försörjningsproblem för befolkningen runt sjön.
Ingen ändring av odlingsmetoder
Den som tror att det skulle leda till förändrade odlingsmetoder eller minskat vattenuttag för konstbevattningsändamål ur floderna Amu-Darja och Syr-Darja underskattar kraftigt människans dumhet. Eller åtminstone dumheten på hög politisk nivå.
Vända på floderna
Istället övervägde stalinisterna att vända på någon av de stora norrgående floderna i Sibirien för att kompensera för vattenbortfallet till Aralsjön. Av någon anledning blev detta inte utfört varför även konsekvenserna i miljön av den åtgärden är oklar.
Man kan sammanfattningsvis säga att människan inledde kraftigt vattenförbrukande frilandsodlingar i ett område där förutsättningar för sådana saknas.
Så långt är nog alla med, men kopplingen till Stockholm då?
Rätt år 1860 inte nödvändigtvis rätt år 2011
I Stockholm byggde man järnväg och bilvägar dimensionerade utifrån dåtidens transportbehov. Det var inget fel på det - då. Felet är det man gör nu. Trots att transportbehovet ökat hundrafalt envisas man med att göra våld på naturen och försöka tvångsvis trycka in dagens trafikbehov genom dåtidens öppning, vilket naturligtvis inte går.
Stadskärnan ödelagd
Det har lett till att man har ödelagt Stockholms ursprungligen vackra kärna. Området runt Strömsborg, som kunde ha varit det naturliga regeringshögkvarteret för en kostnadseffektiv förvaltning, men som naturligtvis inte kan inrymma dagens överbyråkratiserade och ineffektiva elefant till regeringskansli, har förvandlats till ett trafikinferno. Även områdena runt Riddarhuset, Riddarholmen och östra och västra kanterna av Gamla Stan, samt naturligtvis Slussen, har förstörts på motsvarande sätt. Ingenting att känna stolthet över precis. Om man hade varit marodör och hade velat ödelägga stadskärnan hade det varit svårt att göra det på ett effektivare sätt. Totalförstört men inte straffbart. Marodörens önskedröm. Och det har krutuppfinnarna i Stadshuset, Riksdagshuset och Rosenbad åstadkommit tillsammans.
Varken analys eller eftertanke
Istället för att mot logikens alla lagar, och mot de förutsättningar som naturen medger, försöka tvångsmata den infarktdrabbade flaskhalsen söderut med mer trafik än den kan svälja, borde man göra halt och fråga sig hur ett mer naturnära sätt att samhällsplanera på skulle se ut. Hur skulle naturen själv lösa ett snarlikt problem?
Hur skulle naturen göra?
Det här kan jämföras med hur naturen hanterar en explosion. Istället för att proppa eller tvångsmata den genom ett för litet hål låter naturen explosionen söka sig lättaste vägen ut.
Det skulle i Stockholm sannolikt innebära att man skulle nyttja de många spåren från centralen norrut även för trafik söderut genom att leda trafiken norrut och västerut genom och runt staden. Det är ganska vanligt på andra håll i världen att man leder trafik runt täta områden. Men i Stockholm envisas man med att trycka sig igenom. Ju trängre dess bättre. Utan att inse att det som var en begåvad lösning år 1860 inte nödvändigtvis är det 2011 med de andra förutsättningar som gäller nu.
Löser det lilla problemet till höga kostnader
Istället för att lösa det stora problemet, det med trafik inom Storstockholm använder man minst 30 Miljarder skattekronor, förmodligen i slutändan mycket mer, till att leda den obetydliga förbifartstrafiken förbi Stockholm, som inte ska besöka Stockholm, runt staden. Detta trots att det finns befintliga väglösningar som redan gör det och som istället kan förbättras till förhållandevis blygsamma kostnader.
Möjligt i Bangkok men omöjligt i Stockholm
Det känns lite konstigt, att man kan bygga motorvägar likt julgranar, i det jordbävningsnära Bangkok i Thailand, i tre våningar och flera filer i bredd. Men man kan inte bygga järnväg i två våningar ut ur Stockholm, norrut och västerut.
Norra Länken en produkt av fiffelsamhället
Vi låtsas ha samhällsplanering som ska förhindra de problem som uppstår i ett samhälle som växer okontrollerat. Men i praktiken är det bara spel för kulisserna. Vi jävlas med folk på enkel och betydelselös nivå: storlek på friggebod och träd som ska skymma utsikten. I det stora perspektivet växer samhället helt okontrollerat. Vi beter oss som om jordens resurser är oändliga. Som om det är ointressant om vi bor och arbetar i samma område och som om transporter alltid kommer att vara så billiga att vi kan bo och arbeta var som helst. Mot bakgrund av att vi passerat peak-oil är det helt oansvarigt att vi inte ens har ett sådant styrmedel att människor som väljer att bo och arbeta i samma område får en skatterabatt. Konsekvensen blir att vi tvingas bygga långsiktigt onödiga väglösningar för att olja och bensin ska kunna brännas helt i onödan. Och det sker till mycket stora, felinvesterade, pengar.
Nödlösningar istället för samhällsplanering
Istället för samhällsplanering har vi ett fiffelsamhälle som innebär att när politikens oförmåga till samhällsplanering leder till att politikerna sitter så illa med skägget i brevlådan att de akut måste göra något kan vilket stolligt projekt som helst genomföras. Numera vanligen åtföljt av mutor i lämpliga doser.
Vems fel?
Sedan kan man naturligtvis diskutera vad som är vems fel. Är det byggfirmors fel att de mutar politiker som kräver/vill bli mutade för att projekt ska komma framåt? Är det konsulternas fel att de levererar korkade och inskränkta förslag till lösningar när politikerna som sitter på pengarna ställer frågor så konstruerade att bara korkade svar kan bli ”rätt”? Är det politikernas fel att de fastställer korkade förslag utarbetade av korrumperade medlemmar i de innersta kretsarna? Är det kanske väljarnas fel som belönar politiker som levererar korkade nödlösningar istället för fungerande och rimlig samhällsplanering och berättar sagor om hur allt ska bli bra trots att bilen i flera avseenden är på väg ut över stupet?
Muta för bilväg går bra men inte muta för järnväg
Ett har jag svårt att omedelbart förstå. Varför går det bra att muta för att få bygga Norra Länken och för att få ödelägga söders berg med oklara konsekvenser, men inte för att dubblera järnvägen ut ur staden via norr och väster? Skulle det bli för billigt och generera för lite mutor? Eller är det rent av en kvarleva från när bilindustrin var stark och billobbyn styrde hela landet och saboterade både järnväg och kustsjöfart?
Det är mycket troligt att de pengar som kommer att förstöras genom byggandet av, och underhållet av, norra länken skulle komma till bättre användning om de istället hade använts till utbyggnad av järnvägen ut ur stan söderut, via norr och väster, samt till förbättring av befintliga billeder runt stan på västra sidan, eller i värsta fall en helt ny led i markplan, väster om stan, istället för den tunnel - Krematorium Stockholm - som pengarna nu ska slösas bort på.
Övertorneå den 1 oktober 2011
Mikael Styrman
.
Trafikproblem i världsstäder och i småstäder
.
Jag kom hem från London igår. Det är alltid lika intressant att besöka London som har lika många eller fler invånare än hela Sverige. Tänk att det finns 13 st stora järnvägsstationer, och ett otal mindre, i staden och ändå är man knappt medveten om deras existens. De liksom försvinner i stadsbilden. Och i Stockholm finns det en stor och två mindre stationer. Den stora dominerar, för att inte säga terroriserar, hela staden. Dessutom förstärks det ofta genom att den inte fungerar, eller genom att järnvägen inte fungerar.
Fungerande infrastruktur i London
Visst har man hört en del om störningar i lokaltrafiken i London men däremot sällan själv råkat ut för att det inte fungerat. Någon gång har man missat något i samband med något bomhot men det känns inte som att det är något man vill lägga lokaltrafiken till last. Tvärtom blir jag lika imponerad varje gång över att denna väldiga transportapparat fungerar så väl som den ändå gör.
Aldrig varit i Stockholm?
I flygbussen på väg från Västerås till City-Terminalen fick jag höra att man samma morgon, i någon av engelsk TV:s morgonshower hade sagt att man i en undersökning hade kommit fram till att London hade en av Europas sämst fungerande kollektivtrafiker. Och jag ler. Den som har kommit fram till det har nog aldrig varit till Stockholm tänker jag.
Den Stockholmska verkligheten
Men mina tankar skingras snabbt. Telefonen ringer. En bekant berättar att han just använt en timma för att ta sig från Kista till Karolinska. Det är tidig fredag eftermiddag. En annan bekant ska möta oss och befinner sig söder om staden, vi på norra sidan. - Uteslutet. Förutom den vanliga fredagsrusningen, som numera nästan börjar på morgonen och slutar på kvällen, så det problem med Söderledstunneln som delvis är avstängd och ökar trycket på de övriga flaskhalsarna. Till natten tas några järnvägsförbindelser också ur bruk så att det blir buss mellan centralen och Älvsjö. Det känns som om många tagit ut det i förskott och tagit bilen för säkerhets skull. Plåtfloden flyter sakta vidare utan stanna längs vår väg till City-Terminalen. Kanske berodde det mest på att Flygbussen vissa sträckor tog sig förbi övriga via bussfilerna.
Underhållsåtgärder dagtid
Det är naturligtvis till syvende och sist förmodligen ett gott tecken att man faktiskt vidtar vissa underhållsåtgärder. Men det känns inte väldimensionerat eller välskött när trafikapparaten fått bli så överansträngd att mindre underhållsåtgärder får hela staden att förlamas. Ändå sker arbetena dagtid. Jag har aldrig förstått varför sådana här infrastrukturarbeten måste utföras dagtid. I andra länder där byråkratin ser sig som folkets tjänare jobbar man nattetid med infrastrukturens underhållsåtgärder för att samhället ska kunna fungera dagtid. Problemet är väl att våra drönare i byråkratin ser sig som våra härskare och legitimerade utsugare och inte som våra tjänare. Och våra politiker fungerar på deras nåder istället för att tala om för dem var skåpet ska stå.
Invandrare i fångläger istället för i arbete
En annan sida av myntet är att det finns mängder av arbetslösa som gärna kunde arbeta nattetid för att samhället ska kunna fungera dagtid. Och vi har mängder av människor i fångläger som inte får arbeta. Om vi istället lät alla dessa människor som flytt från sämre livsbetingelser arbeta istället för att sitta i fångläger, vare sig de gått några löjliga låtsaskurser i svenska eller ej, skulle de säkert gärna försörja sig genom att med spett och spade reparera vår eftersatta infrastruktur på nätterna så att trafiken kunde fungera på dagarna. Men så långt tänker naturligtvis inte parasiterna i vår byråkrati. De ser inte att de är till för att samhället, skattebetalarna och näringslivet ska kunna fungera. De ser istället så på saken att skattebetalare, näringsliv och invandrare är till för att hålla byråkratin med låtsasarbeten som de i sin tur kan missköta. Och invandrarna är till för att hålla invandrarbyråkratin med arbete med att trakassera invandrarna.
Vad kan man göra annat än att trösta sig med att den svenska byråkratin och politiken bara har en huvudstad med Stockholms ringa folkmängd och trafik att organisera. Tänk om de hade Londons folkmängd att organisera transporter för. - Huga. Då hade nog inbördeskriget redan varit här. Fast, å andra sidan, hur kan man öka Stockholms folkmängd med sju miljoner - bara för att få fart på saneringen av riket?
Övertorneå den 1 oktober 2011
Mikael Styrman
.
Jag kom hem från London igår. Det är alltid lika intressant att besöka London som har lika många eller fler invånare än hela Sverige. Tänk att det finns 13 st stora järnvägsstationer, och ett otal mindre, i staden och ändå är man knappt medveten om deras existens. De liksom försvinner i stadsbilden. Och i Stockholm finns det en stor och två mindre stationer. Den stora dominerar, för att inte säga terroriserar, hela staden. Dessutom förstärks det ofta genom att den inte fungerar, eller genom att järnvägen inte fungerar.
Fungerande infrastruktur i London
Visst har man hört en del om störningar i lokaltrafiken i London men däremot sällan själv råkat ut för att det inte fungerat. Någon gång har man missat något i samband med något bomhot men det känns inte som att det är något man vill lägga lokaltrafiken till last. Tvärtom blir jag lika imponerad varje gång över att denna väldiga transportapparat fungerar så väl som den ändå gör.
Aldrig varit i Stockholm?
I flygbussen på väg från Västerås till City-Terminalen fick jag höra att man samma morgon, i någon av engelsk TV:s morgonshower hade sagt att man i en undersökning hade kommit fram till att London hade en av Europas sämst fungerande kollektivtrafiker. Och jag ler. Den som har kommit fram till det har nog aldrig varit till Stockholm tänker jag.
Den Stockholmska verkligheten
Men mina tankar skingras snabbt. Telefonen ringer. En bekant berättar att han just använt en timma för att ta sig från Kista till Karolinska. Det är tidig fredag eftermiddag. En annan bekant ska möta oss och befinner sig söder om staden, vi på norra sidan. - Uteslutet. Förutom den vanliga fredagsrusningen, som numera nästan börjar på morgonen och slutar på kvällen, så det problem med Söderledstunneln som delvis är avstängd och ökar trycket på de övriga flaskhalsarna. Till natten tas några järnvägsförbindelser också ur bruk så att det blir buss mellan centralen och Älvsjö. Det känns som om många tagit ut det i förskott och tagit bilen för säkerhets skull. Plåtfloden flyter sakta vidare utan stanna längs vår väg till City-Terminalen. Kanske berodde det mest på att Flygbussen vissa sträckor tog sig förbi övriga via bussfilerna.
Underhållsåtgärder dagtid
Det är naturligtvis till syvende och sist förmodligen ett gott tecken att man faktiskt vidtar vissa underhållsåtgärder. Men det känns inte väldimensionerat eller välskött när trafikapparaten fått bli så överansträngd att mindre underhållsåtgärder får hela staden att förlamas. Ändå sker arbetena dagtid. Jag har aldrig förstått varför sådana här infrastrukturarbeten måste utföras dagtid. I andra länder där byråkratin ser sig som folkets tjänare jobbar man nattetid med infrastrukturens underhållsåtgärder för att samhället ska kunna fungera dagtid. Problemet är väl att våra drönare i byråkratin ser sig som våra härskare och legitimerade utsugare och inte som våra tjänare. Och våra politiker fungerar på deras nåder istället för att tala om för dem var skåpet ska stå.
Invandrare i fångläger istället för i arbete
En annan sida av myntet är att det finns mängder av arbetslösa som gärna kunde arbeta nattetid för att samhället ska kunna fungera dagtid. Och vi har mängder av människor i fångläger som inte får arbeta. Om vi istället lät alla dessa människor som flytt från sämre livsbetingelser arbeta istället för att sitta i fångläger, vare sig de gått några löjliga låtsaskurser i svenska eller ej, skulle de säkert gärna försörja sig genom att med spett och spade reparera vår eftersatta infrastruktur på nätterna så att trafiken kunde fungera på dagarna. Men så långt tänker naturligtvis inte parasiterna i vår byråkrati. De ser inte att de är till för att samhället, skattebetalarna och näringslivet ska kunna fungera. De ser istället så på saken att skattebetalare, näringsliv och invandrare är till för att hålla byråkratin med låtsasarbeten som de i sin tur kan missköta. Och invandrarna är till för att hålla invandrarbyråkratin med arbete med att trakassera invandrarna.
Vad kan man göra annat än att trösta sig med att den svenska byråkratin och politiken bara har en huvudstad med Stockholms ringa folkmängd och trafik att organisera. Tänk om de hade Londons folkmängd att organisera transporter för. - Huga. Då hade nog inbördeskriget redan varit här. Fast, å andra sidan, hur kan man öka Stockholms folkmängd med sju miljoner - bara för att få fart på saneringen av riket?
Övertorneå den 1 oktober 2011
Mikael Styrman
.
Om Beatrice Asks polis som inte rycker ut
.
När det som senare blev alliansregeringen gick till val 2006 var ett samlande tema den dåvarande s-regeringens bristande regeringsduglighet. Den som inte är både blind och döv, och dessutom indoktrinerad intill enfald, kan säkert känna igen sig i s-regeringens bristande regeringsduglighet. Men om man går till val på ett sådant tema så förpliktigar det också.
Mer resurser till polisen
Nu har alliansregeringen suttit i fem år. Det är tillräckligt länge för att göra skillnad. Hur har det blivit inom Beatrice Asks område? Alliansregeringen har tillskjutit mer medel till polisen, till säkerhetspolisen och till övervakning av befolkningen med hemlig avlyssning.
Svenska stasimedarbetare ännu hemliga
Men vi har däremot inte fått reda på vilka svenskar som samarbetade med östtyska Stasi. Det är fortsatt hemligt. Varför är det hemligt?
Jag frågar inte för att jag inte förstår att det är rädslan för att egna skurskstreck ska röjas om man hänger ut slöddret som samarbetade med brottslingarna i Stasi. Jag frågar för att det stimulerar min nyfikenhet hur man, inför sig själv och sina närstående, rättfärdigar att man fortsätter att skydda det svenska Stasikollaborativa slöddret.
Polisen rycker inte ut
Trots att polisen tilldelats ytterligare medel har en framskjuten position i media intagits av att polisen inte rycker ut på allvarliga larm - resursbrist åberopas. Vad kan man dra för slutsatser av det?
Omvänd resursbrist
Att jämföra det svenska försvaret med det finska försvaret har varit en skoningslös jämförelse - i klass med att skjuta sittande fågel. Sverige har haft ett försvar som fullkomligt badat i pengar och samtidigt varit totalt odugligt. Åtminstone på försvarsområdet kan man inte se något samband mellan medelstilldelning och duglighet.
Men man kan göra samma jämförelse, mellan det svenska och det finska, även på polisområdet. Gissa vilket resultat blir?
40% mer poliser i Sverige än i Finland
Sverige har, i grova drag och enligt uppgift, nio miljoner invånare och 20.000 poliser. Finland har fem miljoner invånare och 8.000 poliser. I Jämförelse mellan Sverige och Finland visar sig Sverige ha 40% (!) mer poliser än Finland. I Finland, som anses ha Europas effektivaste polis, har man även minsta antalet poliser per invånare i hela Europa.
För mycket resurser
Den svenska polisens effektivitet tycks inte bero på resursbrist, precis som lekstugan i försvaret inte berodde på resursbrist. Snarare är förhållandet det motsatta. För mycket resurser leder till pappersskyfflande, ineffektivitet och lekstuga. Resursbristen märks för övrigt mest i samband med våldsbrott som drabbar allmänheten. När slöddret ska ut och slåss på fotbollsläktarna märks inte polisbristen lika tydligt. Ingen resursbrist när man i tjänsten blir kommenderad att titta på fotboll organiserad av kommersiella intressen som exploaterar våldet och tillhandahåller en av diktaturens klassiska stöttepelare - Bröd, Arbete och Skådespel.
Hederligare finsk förvaltning
Förmodligen dras inte Finland med den genomkorrumperade politiker- och tjänstemannakår som Sverige belastas av. Så i Finland finns inte samma behov av att sabotera polis-, åklagar- och domarkårerna för att skydda sitt eget skinn.
Jag personligen hyste stora förhoppningar om att Du skulle kunna göra något åt förfallet inom polis och rättsväsende, Beatrice Ask. Du har suttit som justitieminister i fem år nu. Om man ska döma av synliga resultat är det inte mycket Du har åstadkommit. Tvärtom tycks Du mest ha fungerat som en skurkarnas gårdvar som skyddat dem mot att rättsväsendet oönskat skulle effektivisera sig och börja sätta fast korrumperade tjänstemän och politiker.
Varför avgår Du inte Beatrice Ask? Har Du ingen skam i kroppen?
Övertorneå den 1 oktober 2011
Mikael Styrman
.
När det som senare blev alliansregeringen gick till val 2006 var ett samlande tema den dåvarande s-regeringens bristande regeringsduglighet. Den som inte är både blind och döv, och dessutom indoktrinerad intill enfald, kan säkert känna igen sig i s-regeringens bristande regeringsduglighet. Men om man går till val på ett sådant tema så förpliktigar det också.
Mer resurser till polisen
Nu har alliansregeringen suttit i fem år. Det är tillräckligt länge för att göra skillnad. Hur har det blivit inom Beatrice Asks område? Alliansregeringen har tillskjutit mer medel till polisen, till säkerhetspolisen och till övervakning av befolkningen med hemlig avlyssning.
Svenska stasimedarbetare ännu hemliga
Men vi har däremot inte fått reda på vilka svenskar som samarbetade med östtyska Stasi. Det är fortsatt hemligt. Varför är det hemligt?
Jag frågar inte för att jag inte förstår att det är rädslan för att egna skurskstreck ska röjas om man hänger ut slöddret som samarbetade med brottslingarna i Stasi. Jag frågar för att det stimulerar min nyfikenhet hur man, inför sig själv och sina närstående, rättfärdigar att man fortsätter att skydda det svenska Stasikollaborativa slöddret.
Polisen rycker inte ut
Trots att polisen tilldelats ytterligare medel har en framskjuten position i media intagits av att polisen inte rycker ut på allvarliga larm - resursbrist åberopas. Vad kan man dra för slutsatser av det?
Omvänd resursbrist
Att jämföra det svenska försvaret med det finska försvaret har varit en skoningslös jämförelse - i klass med att skjuta sittande fågel. Sverige har haft ett försvar som fullkomligt badat i pengar och samtidigt varit totalt odugligt. Åtminstone på försvarsområdet kan man inte se något samband mellan medelstilldelning och duglighet.
Men man kan göra samma jämförelse, mellan det svenska och det finska, även på polisområdet. Gissa vilket resultat blir?
40% mer poliser i Sverige än i Finland
Sverige har, i grova drag och enligt uppgift, nio miljoner invånare och 20.000 poliser. Finland har fem miljoner invånare och 8.000 poliser. I Jämförelse mellan Sverige och Finland visar sig Sverige ha 40% (!) mer poliser än Finland. I Finland, som anses ha Europas effektivaste polis, har man även minsta antalet poliser per invånare i hela Europa.
För mycket resurser
Den svenska polisens effektivitet tycks inte bero på resursbrist, precis som lekstugan i försvaret inte berodde på resursbrist. Snarare är förhållandet det motsatta. För mycket resurser leder till pappersskyfflande, ineffektivitet och lekstuga. Resursbristen märks för övrigt mest i samband med våldsbrott som drabbar allmänheten. När slöddret ska ut och slåss på fotbollsläktarna märks inte polisbristen lika tydligt. Ingen resursbrist när man i tjänsten blir kommenderad att titta på fotboll organiserad av kommersiella intressen som exploaterar våldet och tillhandahåller en av diktaturens klassiska stöttepelare - Bröd, Arbete och Skådespel.
Hederligare finsk förvaltning
Förmodligen dras inte Finland med den genomkorrumperade politiker- och tjänstemannakår som Sverige belastas av. Så i Finland finns inte samma behov av att sabotera polis-, åklagar- och domarkårerna för att skydda sitt eget skinn.
Jag personligen hyste stora förhoppningar om att Du skulle kunna göra något åt förfallet inom polis och rättsväsende, Beatrice Ask. Du har suttit som justitieminister i fem år nu. Om man ska döma av synliga resultat är det inte mycket Du har åstadkommit. Tvärtom tycks Du mest ha fungerat som en skurkarnas gårdvar som skyddat dem mot att rättsväsendet oönskat skulle effektivisera sig och börja sätta fast korrumperade tjänstemän och politiker.
Varför avgår Du inte Beatrice Ask? Har Du ingen skam i kroppen?
Övertorneå den 1 oktober 2011
Mikael Styrman
.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)