Pröd, Piitraak ja Skåådespeeli

.
Rubriken är förstås en ”tornedalsfinsk” travestering till den gamla diktatorsregeln ”Bröd, Arbete och Skådespel”, kända av romerska och grekiska makthavare redan under antiken, och kanske ännu längre tillbaka. Fast den är förstås anpassad till tornedalska metoder att hantera mobben.

Att jag skriver om det är naturligtvis föranlett av att Nationalsocialdemokraterna, eller det som återstår av det fordom så storslagna maktpartiet, de spillror som numera haltar fram på kryckor och rollatorer, igår i Övertorneå ägnade sig åt sin favoritsysselsättning. Att fatta korkade beslut och sedan organisera ut mobben för att demonstrera mot sig själva - som man gjorde i decennier medan man hade egen majoritet och kunde ha byggt Utopia, men inte gjorde det. Istället plundrade man skattekassorna. Nu praktiserades favorithobbyn i form av ett fackeltåg för belysningen istället för att bara betala räkningen.

Partiet och dess kämpar må vara gamla och ärrade men ideologiskt står man ännu på topp. Det vill säga ledstjärnan är ännu okunnighet, oduglighet, tjuvaktighet och missunnsamhet. På riksnivå manifesterat genom ledare som avlöser varandra, den ena tjuvaktigare än den andra. På regional nivå genom plundringarna av Längmanska Klantfonden och LKAB, en sjukvård under sammanbrott och så svårt av politikerna plundrade kommuner att man låser in åldringarna ensamma på ålderdomshemmen på nätterna. Om några brinner inne eller andra blir våldtagna - so what? - shit happens! Skicka faster Aina till Ukraina är ledstjärnan i till exempel Piteå kommun. Och i Övertorneå manifesteras det genom att man anser sig ha rätt till landets bästa service - åtminstone på eldistributionsområdet - och man anser sig ha det utan att behöva betala för det.

Nåväl, jag övervägde faktiskt att själv delta i manifestationen för vägbelysningen. Inte för att stödja nationalsozialdemokratin utan för att jag också är kommuninvånare. I egenskap av kommunens överlägset bästa skattebetalare vill jag ha något tillbaka för mina skattepengar. Efter 70 år av nationalsozialdemokrati är det inte mycket Övertorneå kommun kan erbjuda sina invånare. Det är inte för mycket begärt att de här odugliga och uppenbarligen tjuvaktigt lagda stollarna som styr den här kommunen ska duga till att betala vägbelysningsräkningen. Att gömma sig bakom tvångsförvaltare och ”konkursförvaltare” duger helt enkelt inte.

Tyvärr, eller kanske tack och lov, kunde jag på grund av andra åtaganden inte delta i manifestationen. Så jag missade både eventuella bokbål och korsbränningar. Inte heller fick jag se om Övertorneåmobben hade lakan på sig på sin Ku-Klux-Klan-marsch.

Jag förstår att en sönderfallande nationalsozialdemokrati behöver en yttre fiende för att ena massorna nu när man är på väg in i historiens slutförvaring, i papperskorgen, eller om man så vill, i graven precis som de sista människorna som lät lura sig att nationalsozialdemokratin var lösningen på landets problem. Men jag tycker att det är ovärdigt och oansvarigt att låta partitaktik gå före medborgarnas och deras barns säkerhet på våra vägar och före kommuninvånarnas försörjningssäkerhet för en så viktig nyttighet som elektrisk ström. Det går uppenbarligen ganska länge att låta många verksamheter i landet styras av dysfunktionella och underproducerande individer men samhällets elberoende är så stort att de här intill utbredd allmän efterblivenhet gränsande pajaserierna med samtidig tvångsförvaltning och konkursförvaltning av det lokala elverket måste få ett slut innan det blir kommunens undergång.

Det är nog förhållandevis lätt att riva ned en fungerande eldistribution. Det är nog bara att för en tid släppa lös ett koppel idioter att göra det. Men det är inte säkert att det går att göra ogjort. Det kan sluta med att man bestående drabbas av samma helvete som på många andra håll i landsbygden. Och vad finns det då kvar för fördelar med Övertorneå kommun? Och mot vem ska man då kanalisera sin frustration över att man låtit lura och plundra sig hela livet? Trots upprepandet av alla mantran kommer det knappast att gå att frigöra sig från den smärtsamma insikten om att det är den egna missunnsamheten och dumheten som gjort att man låtit sig luras hela livet.

Övertorneå den 29 oktober 2011
Mikael Styrman
.