Kriminella som elsäkerhetsinspektörer

.
(Svar till Stoppa smot och heja HV:s kommentar till bloggen ”Dödshotet i Mattila”.)

Hej.

Du har naturligtvis alldeles rätt.
Det fanns ingenting som var farligt.

Problemet är att skurkarna har satt oss under tvångsförvaltning för ett år sedan.
De har satt en helt oduglig advokat till tvångsförvaltare och erbjudit honom fri lejd om han tar våra pengar. Möjligen har han köpt jobbet. Innebärande att han måste dela med sig av
våra intäkter till den som utsett honom.

Så vi har inte fått ett öre från tvångsförvaltaren på 13 månader.
Och med hjälp av några korrumperade småpojkar som leker domare i Stockholms Tingsrätt fick de Ekfors Kraft AB försatt i konkurs i juni.

Ändå är det vi som sköter hela driften av nätet.
På deras agenda står att köra företaget i sank, så det är helt ok ur deras synvinkel sett.

Det som skedde i fredags hade egentligen till syfte att förringa mig. Genom att låtsas skälla på tvångsförvaltaren får man sagt till allmänheten, mellan raderna, att det är tvångsförvaltaren som driver nätet. Men det är bara pajaskonster för att lura våra kunder att tvångsförvaltningen fungerar.
Det är ganska listigt upplagt. Det ser ut som om de skäller på tvångsförvaltaren. Men han har ju aldrig förvaltat något. Och han får utrymme i bland annat Nordnytt att ordbajsa om hur och när VI trodde att VI skulle bli färdiga. ”Vi”  och ”jag” säger man alltså i Nordnytt trots att man aldrig har gjort något. Det är och har hela tiden varit Ekfors som skött driften.

Det som gjorde fredagens expedition angelägen för den organiserade brottsligheten var att vi, i mars, efter sex månader av tvångsförvaltning, började bygga ny 20 kV-ledning från Haparanda till Kukkolaforsen, ca 15 km.
Efter en tids uppehåll under sommaren har vi fortsatt i höst.
När vi då kan bygga linjer, trots att de gör allt för att hindra oss, och alla vet om det, så förlorar de här fåntrattarna ansiktet.

Folk ser det. Det är ju väldigt synligt när man sidolutar kilometervis med linjer i öppen mark.
De mest skurkaktiga bolsjevikerna skäller förgrymmat och upprört på sina politiker medan de som har fått lära sig att skilja på mitt och ditt i barnaåren hånar och häcklar politiker och tjänstemän för deras oduglighet och deras oförmåga att slå ut Ekfors.
De blir hårt åtgångna från bägge sidor, men från helt olika utgångspunkter.
Det är mest därför jag bygger.

Visst behöver det byggas för att vi inte ska stå inför ett berg av ombyggnader så småningom, men det är ju inte så precis på dagen.
Mest bygger jag för att det är kul och för att det har ett egenvärde att göra ett bra jobb.
Och kul är det för att jag vet att de här helt odugliga, tjuvaktiga klantarna inte kan sova på nätterna när vi kan bygga.

Och nu i fredags var det ”änkans sista suck”
När elsäkerhetsinspektörsattrappen förstod att det bara var en dags arbete kvar innan vi skulle ta etappen genom Mattila by i drift höll han på att gå upp i limningen.
Han som hade blivit beordrad till Mattila för att stoppa våra arbeten.
Och alldeles nyss hade han förbjudit Torbjörn och grabbarna att arbeta på anläggningarna. I någon slags byråkratisk inbilskhet tycks han ha trott att vårt folk, efter det skulle stanna på platsen och hjälpa honom att jävlas med våra kunder. Det gjorde de inte. De tackade för sig och åkte, lämnande efter sig en kränkt byråkrat som syntes ta sig själv på mycket stort allvar.

Sjödin-stackarn växlade under diskussionerna mellan högröd och blek och klagade ömkligt över vilken soppa det hade blivit. Efter ångest och konsultationer kom sedan galenpannebeslutet och strömmen bröts vid ca kl 16:20 - på fredag eftermiddag! Men de drönare som framlever sina dagar i skyddade offentliga kontorsmiljöer, befriade från prestationskrav, tenderar att bli ganska kortlivade när de någon gång oönskat drabbar samman med verkligheten. Och det var just det som skulle komma att ske denna fredagskväll i Haparanda. Jag tror inte att jag röjer några statshemligheter om jag avslöjar att en eldistributörs vardag är så nära motsatsen till ett kontor i den offentliga sektorn som man över huvud taget kan komma. Åtminstone vid de tillfällen då man har ett större linjefel. Ändå skulle denna kompetens- och prestationsbefriade drönare med vett och vilja slå av strömmen på linje L4 och mörklägga alla byar mellan Mattila och Risudden denna fredag kväll, synbarligen helt ovetande om vad skulle komma att hända.

Den som har följt med de här bråken genom åren minns nog hur de sprungit med kamouflagekläder och elverk, civilförsgrupper och gud vet vad. De har släpat mig i smutsen med sina äckliga lögner och utmålat mig som en galning som kan tänkas slå av strömmen när som helst, utan anledning. Nu röjer de att allt var projektion. Att det är de själva som är psykopater och beredda att mörklägga bygden för att bevaka det roffar-revir som de kämpat sig till.

Och nu när de avslöjat sig får stasi-journalisterna på Nordnytt försöka läka vad som läkas kan genom att servera lögner om varför strömmen bröts, om varför den kunde slås på igen, och om att tvångsförvaltaren jobbar osv.

När tornedalingarna har förberett sig inför helgen, varit till apoteket, hämtat hem mat, men inte hunnit värma den och inte hunnit bada bastu - då är det inte riktigt läge att med vett och vilja slå av strömmen utan att ha en bra förklaring. Ändå var det just det som Fredrik Sjödin skulle komma att göra.

Hade han nu varit en duktig yrkesman hade han kunnat hitta på en bra förklaring. Men som han nu var en vanlig stupid och kriminell småchef i den offentliga sektorn satt han ju inte inne med vare sig yrkeskunskap eller fantasi. Så det fick bli de lutande stolparna. Det enda han utifrån sin begränsade kompetens kunde förstå att inte var riktigt bra med linjen var ju att stolparna lutade. Och kunde han se det kunde ju alla andra också se det - perfekt!

Allvarligt talat - vem tror på det? När stolparna är sidolutade redan på våren och har klarat tjällossningen och därefter stabiliserat sig, kommer denna hopplöst okunniga nolla från den offentliga sektorn och försöker slå i en landsbygdsbefolkning att stolparna hotar att omedelbart falla omkull. Det är ju bara de mest lojala bolsjevikerna som nödtorftigt kan hålla till godo med en sådan förklaring. Men inte heller dessa hade någon lust att vara utan ström på fredag kväll för att rädda Sven-Erik Buchts karriär. De flesta, som genomskådat dessa lögner kring tvångsförvaltningen men lojalt spelade med skulle komma att uppleva strömavbrottet som en grov kränkning.

Föga anade Sjödin, och de självupptagna och inbilska spindoktorer som skickat honom till Haparanda, vilken känslostorm som elabonnenterna skulle komma att härbärgera när de fick veta att ”den jävla idioten har slagit av strömmen med vett och vilja, inte har några som helst planer på att slå på den igen och försöker att få oss att tro att det beror på att stolparna hotar att omedelbart falla omkull”. Som om han skulle kunna avgöra det bättre än vi själva. Vem tror han att han är i så fall? Oraklet i Delfi?

I oktober månad börjar det bli kallt ute. Minus fyra denna kväll. Om strömmen är borta är det väldigt mörkt. Frysarna är fulla med säsongens skörd: bär, fisk, svamp och kött.

Det låter onekligen som det perfekta mordet. Skicka den jävla idioten till Haparanda med order om att slå av strömmen på fredag kl 16:30 så blir vi av med honom.  Nåja, genom att opåkallat bryta strömmen hade han lagt en beställning på att komma hem till Umeå i plastsäck i en aluminiumlåda, halvvägs utstickande ur kofferten på Lexusen. Resten var bara en tidsfråga.

Och vi kunde ju inte undanhålla våra kunder sanningsenliga besked om vad som höll på att hända. Vi lade ju också in vissa vitala telefonnummer på vår telefonsvarare. Ska de stänga med vett och vilja, då kan de sköta telefonsvarandet också och själva förklara för kunderna att det är nödvändigt att omedelbart stänga av strömmen i älvdalen för att en krutuppfinnare på Elsäkerhetsverket kommit på att det kanske omedelbart ska falla en stolpe på den där linjen 7-800 m från byn. - So what? Nu kommer det inte att falla någon stolpe. Det vet alla. Men alla vet också att om det faller en stolpe - då åker man dit och reser upp den igen. Helt odramatiskt. Händer någonstans i landet i stort sett varje dag.

När tornedalingarna får ett sådant utomordentligt enfaldigt och upprörande besked uppstår en härlig budkavle. Efter att ha förstått det absurda som är på väg att hända, och därefter ha arbetat upp sig, ringer i stort sett alla till åtminstone tre nära vänner som i sin tur följer samma handlingsmönster. Det handlar om en blixtsnabb mobilisering.

När telefonerna börjar ringer hos höjdarna tar det inte länge innan de ringer från Stockholm och denna stackars drönare får veta, att om han inte hittar på en bra och trovärdig förklaring och får på strömmen i rödaste rappet så kommer han att komma hem till Umeå i en kartong, som ett femtio bitars Ravensburgerpussel. Det går för honom som för journalisten Cats Falk och krigsmaterialinspektören Carl-Fredrik Algernon.

Så var vi där igen. Nyss har han med uppbådande av hela sin intellektuella kapacitet kommit fram till att strömmen måste brytas genast för att stolparna kan falla omkull. Hur skulle han nu lösa denna till synes rent Gordiska knut? Han kunde ju inte gärna säga att stolparna numera börjat stå bättre. Det skulle naturligtvis funkat alldeles utmärkt på Energimarknadsinspektionen, men knappast här ute i spenaten, det insåg han ju.

Men eftersom nöden är alla uppfinningars moder och ansvarslöshet den luft som en riktig småchef i byråkratin andas, fann han på råd. Vattenfall får passa ledningen(!). Om de sitter och vaktar vid ledningen med varningsljusen på, natt och dag, kan ju alla se hur ”farligt” det är och samtidigt kan strömmen vara på. En äkta tulipanaros, på min ära, som Erich Hoenecker skulle ha sagt. Han var nu ännu nöjdare med sig själv, än han varit tidigare under kvällen. Dessutom skulle lösningen medge att både Regeringen och Energimarknadsinspektionen skulle klara sina egna piedestaler genom att skylla allt på Gullesjö och Ekfors. Maken till oduglig tvångsförvaltare har vi inte sett sedan den förra odugliga idioten som vi utsåg till tvångsförvaltare med uppgift att förstöra förvaltningsobjektet.

På lördag var jag ned till Haparanda med helikoptern. Ja, Ni kan se filmerna här intill. De som ligger synliga på nätet har ganska låg upplösning. Den nedladdningsbara filen är betydligt bättre. Det är ett tydligt - men inte särskilt förvånande - besked som bilderna förmedlar.

Som Ni själva kan se på filmerna står den av elsäkerhetsinspektören Fredrik Sjödin ditkommenderade personalen UNDER linjen. Det är mycket avslöjande. Det talar om minst en av två saker.

Antingen talar det om att linjen inte alls är farlig. Att det bara är show. Någonting som spindoktorer och psykopater hittat på för att ljuga för folk som enligt deras uppfattning är dumma nog att tro på det.

Eller, så talar det om att Fredrik Sjödin är en totalt oduglig elsäkerhetsinspektör. Att ens tänka tanken att kampen mot elolycksfallen ska drivas av en man som är så vårdslös i sitt eget värv är skrämmande.

Möjligen bekräftas båda sakerna.

Fredrik Sjödin hänvisar till Likskär. Men det finns mycket få likheter mellan Mattila och Likskär. Bland annat kan nämnas att på båda ställena sidolutades en kraftledning och på båda ställena har fjantat omkring en kriminell elsäkerhetsinspektör.

Bland skillnaderna kan nämnas att på Likskär lutade en överorganiserad statlig koloss, som inte vet vad den håller på med, en spänningsförande linje mot en annan ledning. De tog på det sättet död på en underentreprenör som man inte hade informerat om vad som gällde och man hade inte heller skyltat för att förebygga olycksfallet. Fler skillnader är att i Mattila struttar den kriminella fjanten omkring och stör elförsörjningen medan han på Likskär gör sitt bästa för att dra ett glömskans täcke över orsakerna till elolycksfallet så att ingen i den statliga organisationen behöver ställas till svars. Framför allt inte den ineffektiva organisationen som är den egentliga orsaken. Istället försöker denna kriminella och odugliga inspektör vränga till att elolycksfallet skulle ha berott på sidolutningen som sådan. Men det är naturligtvis bara trams.

Elsäkerhetsinspektören tycker, och genomför under helgen, manuell bevakning av kraftledningar som är sidolutade. Vart för det oss? Hur passar det in i dagens samhälle?

Den aktuella kraftledningen är, som Ni kan se på filmerna belägen 7-800 m från byn. Det finns ingen bebyggelse (en sommarstuga) på andra sidan linjen. Inga vägar bär dit annat än odlingsvägar. Där finns inga skolor, dagis eller andra känsliga objekt. Det finns inga platser där ledningen är farligt låg. Och som alla vet: de sidolutade stolparna står alldeles utmärkt och riskerar inte alls att falla. Men det ska vara bemannat enligt oduglingen Sjödin.

Det är sammantaget ganska tydligt 08-stuk på hela den här expeditionen. De kan ingenting om vad som utspelar sig på landsbygden. Eftersom deras syn på omvärlden innebär att de är världsbäst ser de ned på sin omgivning. Därför tror de, i sin självupptagna enfald, att inte heller landsbygdens befolkning kan eller vet något om det som utspelar sig på landsbygden. Därav dessa taffliga försök att driva opinion mot Ekfors.

I Stockholm har vi tunnelbana som dagligen trafikerar hundratusentals människor. Inom 2-3 m, mindre än halva avståndet till våra linor, utan skyddande avspärrningar har resenärerna livsfarliga, oskyddade strömskenor.  Men här ställs inga krav på säkerhetshöjande vakter från Vattenfall.

Runt om i landet har vi elektrifierade järnvägar som även de trafikerar hundratusentals resenärer. Även här har resenärerna bara några meter till högspänd ström vars ledningar är helt oskyddade. Och det är lätt att ta sig upp till linorna vilket en och annan gör då och då, på väg till sin egen begravning. Man ska också hålla i minnet att järnvägen sköts av klåpare som gör sitt värv så att det nästan dagligen faller ned spänningsförande kraftledningslinor på marken. Men inte heller här tycker klåparna att det behövs några vakter från Vattenfall.

Och det är nog gott och väl för Vattenfallarna skulle aldrig räcka till. De kommer att få fullt upp med att sköta det egna nätet. Inte mycket talar för att det kommer att bli bättre om de ska tvingas framleva sina dagar inom Ekfors område, passivt beundrande Ekfors driftsäkrare anläggningar och våra korrumperade politikers soptippsliknande gårdar.

Sjödin, och hans uppdragsgivare, bör skyndsamt utsättas för ett stycke svensk lag. De bör tillbringa ett antal år i svenskt fängelse dömda för sabotage enligt Brottsbalken 13 kap 4 §, så att något sådant som det som utspelade sig i fredags inte upprepas. Jag kommer därför att anmäla det inträffade till Riksåklagaren för utredning och åtal.

Övertorneå den 25 oktober 2011
Mikael Styrman
.