Hjälplös Stockholmstrafik

.
Det är förbluffande hur snabbt trafiksituationen försämras i staden och dess omnejd.


Det börjar snöa

För några år sedan skulle jag och några anförvanter åka utomlands. Det började snöa när vi landade på Arlanda och tog plats i bil för att åka till Skavsta. När vi passerade Karolinska hade farten på motorvägen sjunkit till obetydlig. Snöandet tilltog. Vi insåg att vi, trots hyggligt tilltagen tid, inte skulle kunna nå Skavsta i tid. Efter diverse telefonerande hade vi istället fått platser på ett plan till destinationsorten, men med avgång från Arlanda. Tidsfristen, 5 h, bedömdes som väl tilltagen och vi vände i Skärholmen för att åka tillbaka till Arlanda. Det visade sig vara omöjligt. Farten avtog snart helt på motorvägen. Lastbilar - utländska sådana med blankslitna däck - kanade okontrollerat omkring på E4:an och gjorde denna oframkomlig. Det hade nu kommit ca 3-4 cm snö, i ett land som genomkorsas av Norra Polcirkeln. Arlanda via Essingeleden kunde vi glömma. Likaså Arlanda via omvägar eftersom rekognoscering visade att det stod bussar och lastbilar lite här och där och blockerade vägarna.


Allt stannade

Efter betydande tidsutdräkt lyckades vi ta oss till Liljeholmens tunnelbanestation och vidare in till centralen. Det var då den enda tunnelbanelinje som ännu fungerade, ännu en stund. På centralen visade det sig att all busstrafik upphört och beordrats stå stilla tills vidare. Arlanda Express och all tågtrafik stod också stilla. Taxi visade sig vara omöjlig att få tag i. Vår rejält tilltagna tidsmarginal smälte snabbare än snö i solsken. Enda sättet att ta sig till Arlanda visade sig vara till fots, släpande resväskorna efter oss, i snön. Men det övervägde vi aldrig.


Hotellrum mot alla odds

När vi, som kommer från en landsdel där trafiken flyter hyggligt även sedan det kommit 15-20 cm snö, insåg vad som var i görningen var alla hotellrum i stan upptagna - utom två, på andra sidan stan, vilka jag lyckades få tag i efter timtal i telefon. Efter timmar av väntan fick vi skjuts till hotellet som vi utmattade anlände till.

Och resan då? Jo, efter en natts vila kunde vi fortsätta till Arlanda vid lunchtid, i strålande solsken för vidare transport till London. Stadens trafik stod ännu stilla med övergivna bilar utspridda längs E4:an, men det gick att ta sig fram. Fast resebudgeten såg ut som om den hade finansierat kriget i Bosnien.


Varför denna totala hjälplöshet?

Men det som biter sig fast är en undran. Hur har landet kunnat sjunka till en nivå motsvarande en sådan total inkompetens? Hur är det möjligt att vi kan ha tusentals trafikbyråkrater anställda och ändå står dessa lastbilar och bussar på tvären för att det kommer några cm snö, i ett land genomkorsat av Norra Polcirkeln?  Hur är det möjligt att man bedriver busstrafik utan att ha, och kunna montera, snökedjor på bussar och lastbilar, något som alla lastbilsförare måste kunna? Och lastbilar med sådana däck, och utan kedjor, varför stoppas de inte vid riksgränsen, så som sker i andra länder, sådana med fungerande statliga institutioner? Och varför är politikerna i Stockholm fullt upptagna med att genomföra ett dubbdäcksförbud på Hornsgatan, vilket är fullständigt meningslöst eftersom det är omöjligt att efterleva och omöjligt att övervaka? Det är ju inte dagisbarn det handlar om - det är ju vuxna som är så höggradigt dysfunktionella.


Starta på ny kula

Faktum är att chimpanser med förbundna ögon skulle göra ett bättre arbete. Hur är det möjligt att ingen avkrävs att göra något åt detta? Varför kan man inte bara stänga alla dessa uppenbart helt överflödiga kontor med alla dessa totalt odugliga, ansvarslösa, och ansvarsbefriade byråkrater? Man kunde istället starta på ny kula. Hyra ett rum. Anställa en tjänsteman. När han så småningom fungerar anställer man en till. Räcker det nöjer man sig. Annars anställer man en tredje när de två första fungerar. Någonting måste man väl ändå kunna göra och inte bara sitta handlingsförlamad och titta på när landet sjunker allt djupare ned i inkompetens?

Övertorneå den 2 oktober 2011
Mikael Styrman
.