lördag 1 oktober 2011

Trafikproblem i världsstäder och i småstäder

.
Jag kom hem från London igår. Det är alltid lika intressant att besöka London som har lika många eller fler invånare än hela Sverige. Tänk att det finns 13 st stora järnvägsstationer, och ett otal mindre, i staden och ändå är man knappt medveten om deras existens. De liksom försvinner i stadsbilden. Och i Stockholm finns det en stor och två mindre stationer. Den stora dominerar, för att inte säga terroriserar, hela staden. Dessutom förstärks det ofta genom att den inte fungerar, eller genom att järnvägen inte fungerar.


Fungerande infrastruktur i London

Visst har man hört en del om störningar i lokaltrafiken i London men däremot sällan själv råkat ut för att det inte fungerat. Någon gång har man missat något i samband med något bomhot men det känns inte som att det är något man vill lägga lokaltrafiken till last. Tvärtom blir jag lika imponerad varje gång över att denna väldiga transportapparat fungerar så väl som den ändå gör.


Aldrig varit i Stockholm?

I flygbussen på väg från Västerås till City-Terminalen fick jag höra att man samma morgon, i någon av engelsk TV:s morgonshower hade sagt att man i en undersökning hade kommit fram till att London hade en av Europas sämst fungerande kollektivtrafiker. Och jag ler. Den som har kommit fram till det har nog aldrig varit till Stockholm tänker jag.


Den Stockholmska verkligheten

Men mina tankar skingras snabbt. Telefonen ringer. En bekant berättar att han just använt en timma för att ta sig från Kista till Karolinska. Det är tidig fredag eftermiddag. En annan bekant ska möta oss och befinner sig söder om staden, vi på norra sidan. - Uteslutet. Förutom den vanliga fredagsrusningen, som numera nästan börjar på morgonen och slutar på kvällen, så det problem med Söderledstunneln som delvis är avstängd och ökar trycket på de övriga flaskhalsarna. Till natten tas några järnvägsförbindelser också ur bruk så att det blir buss mellan centralen och Älvsjö. Det känns som om många tagit ut det i förskott och tagit bilen för säkerhets skull. Plåtfloden flyter sakta vidare utan stanna längs vår väg till City-Terminalen. Kanske berodde det mest på att Flygbussen vissa sträckor tog sig förbi övriga via bussfilerna.


Underhållsåtgärder dagtid

Det är naturligtvis till syvende och sist förmodligen ett gott tecken att man faktiskt vidtar vissa underhållsåtgärder. Men det känns inte väldimensionerat eller välskött när trafikapparaten fått bli så överansträngd att mindre underhållsåtgärder får hela staden att förlamas. Ändå sker arbetena dagtid. Jag har aldrig förstått varför sådana här infrastrukturarbeten måste utföras dagtid. I andra länder där byråkratin ser sig som folkets tjänare jobbar man nattetid med infrastrukturens underhållsåtgärder för att samhället ska kunna fungera dagtid. Problemet är väl att våra drönare i byråkratin ser sig som våra härskare och legitimerade utsugare och inte som våra tjänare. Och våra politiker fungerar på deras nåder istället för att tala om för dem var skåpet ska stå.


Invandrare i fångläger istället för i arbete

En annan sida av myntet är att det finns mängder av arbetslösa som gärna kunde arbeta nattetid för att samhället ska kunna fungera dagtid. Och vi har mängder av människor i fångläger som inte får arbeta. Om vi istället lät alla dessa människor som flytt från sämre livsbetingelser arbeta istället för att sitta i fångläger, vare sig de gått några löjliga låtsaskurser i svenska eller ej, skulle de säkert gärna försörja sig genom att med spett och spade reparera vår eftersatta infrastruktur på nätterna så att trafiken kunde fungera på dagarna. Men så långt tänker naturligtvis inte parasiterna i vår byråkrati. De ser inte att de är till för att samhället, skattebetalarna och näringslivet ska kunna fungera. De ser istället så på saken att skattebetalare, näringsliv och invandrare är till för att hålla byråkratin med låtsasarbeten som de i sin tur kan missköta. Och invandrarna är till för att hålla invandrarbyråkratin med arbete med att trakassera invandrarna.

Vad kan man göra annat än att trösta sig med att den svenska byråkratin och politiken bara har en huvudstad med Stockholms ringa folkmängd och trafik att organisera. Tänk om de hade Londons folkmängd att organisera transporter för. - Huga. Då hade nog inbördeskriget redan varit här. Fast, å andra sidan, hur kan man öka Stockholms folkmängd med sju miljoner - bara för att få fart på saneringen av riket?

Övertorneå den 1 oktober 2011
Mikael Styrman
.

2 kommentarer:

Anonym sa...

fröken asks ex-man fjanten o gay-profilen vennerholm leder väl SL i fördärvet, är bara o minglar m den sk.inne-kretsen, där hel o halv psykopater tycker stureplan är sveriges o jordens mitt!
mikke vad anser du o botnia.banan?
roslunds o buchtens hjärtebarn.

Mikael Styrman sa...

Svar till Anonym:

Jag tycker att grundidén med en Botniabana är utmärkt och den borde ha utförts för åtminstone 30 år sedan.

Tyvärr har ju järnvägen och kustsjöfarten hämmats i modern tid av billobbyn.

Militärens rysskräck tvingade in stambanan i inlandet där det inte bor något folk så järnvägen blev oanvändbar och självdog. Det som går där nu är ju bara en attrapp. Komfort- och hastighetsmässigt på sin höjd jämförbar med Transsibiriska Järnvägen men tillförlitlighetsmässigt förmodligen klart sämre.

Man borde ha byggt en dubbel järnväg längs hela norrlandskusten från stadskärna till stadskärna. Med få stopp och hygglig hastighet. Då kunde järnvägen varit ett alternativ till flyget även i Norrland.

Nu har man istället byggt en ENKEL järnväg och bara längs vissa delar av norrlandskusten.

Nu blir konsekvensen den att det blir näst intill omöjligt att dubblera den.

Man måste spränga sig plats samtidigt som det går trafik intill.
Och arbetena måste bedrivas med trafik intill.
- Idiotiskt!

Det är ju i bästa fall en halvmessyr. Planerad och genomförd med den kroppsdel som vi andra använder till att sitta på. Förmodligen hade det varit bättre att inte bygga något alls förrän man har råd att göra något ordentligt.

Man kunde lika gärna ha slängt pengarna i sjön som bygga en sådan 1800-talslösning.

Vad Botniabanan är i sin nuvarande form illustreras mycket väl av att Maud Olofsson åkte premiärtur med den, med pukor och trumpeter, under valrörelsen 2010. Men Botniabanan fungerar fortfarande inte. Ett totalt fiasko och ett slöseri med skattemedel i kollossalformat.

Man borde istället ha inbjudit privata företag att bygga/komplettera dubbelspårig järnväg hela sträckan Stockholm-Haparanda mot rätt att uppbära intäkter av banan under 20-25 år.