En Bin Ladin åt envar byggherre?

.

Så skrev jag, fast rubriken kunde också ha varit "Skyskaporna och den eviga högkonjunkturen". För frågan är om inte de skyskrapor som numera växer upp som svampar ur jorden har samma ekonomiska förankring i verkligheten som den eviga högkonjunkturen?

Åtminstone under industrialismens tidevarv har varje generation politiker försökt eliminera lågkonjunkturen och skapa den eviga högkonjunkturen. Hittills har alla misslyckats och det mesta talar väl för att det kommer att fortsätta så. Ju längre man lyckas utsträcka högkonjunkturen med konstgjorda medel, desto jobbigare tenderar det bli att plocka upp bitarna sedan ekonomin kraschat.

Under högkonjunkturer byggs det skyskrapor. Förr byggde man bara skyskrapor i tättbefolkade områden med höga markpriser. Numera byggs de även i områden där det inte ens finns människor att stoppa in i dem, där de riskerar att bli världens högsta giraffstallar.

Med förkärlek byggs skyskrapor längs ”The ring of fire” – den jordbävningsdrabbade friktionsytan mellan vissa av jordskorpans tektoniska plattor. Tvärsäkra byggherrar förklarar att de är byggda med jordbävningssäker teknik. Men något sådant finns ju inte.

Efter hand som teknik och material utvecklas blir skyskraporna allt högre. Eftersom drivkraften bakom skyskrapornas tillkomst ofta är att någon psykopat vill skriva in sig i historieböckerna och göra sig själv odödlig, ligger det i sakens natur att man ligger i teknikens framkant och bygger med metoder, som man egentligen inte vet med säkerhet om de kommer att fungera. Ibland går det bra. Andra gånger går det som med World Trade Center i New York.

När det visar sig att valda konstruktioner inte håller uppmärksammas vissa smärre problem med skyskrapor. Exempelvis att det inte finns någon rimligt ekonomisk rivningsteknik. Att de inte går att spränga bort på grund av miljöbelastningen när hundratusentals, kanske miljoner, människor ska utsättas för asbest och annat otyg, men framför allt därför att fastigheter runt omkring, inom ett mycket stort område, representerar ett ofattbart stort värde som ingen vågar riskera. Till det kommer förstås politikens, för oss vanliga dödliga ofattbart löjliga, argument vad det skulle betyda för nationens självkänsla om dess stolthet måste rivas i förtid - för att man har klantat till det. En ytterligare synpunkt, som är mycket viktig för den fortsatta händelseutvecklingen är att en fastighet som i böckerna, och i det finansiella systemet, kanske är upptagen till tiotals miljarder dollar, egentligen kan visa sig ha ett negativt värde.

I New York kunde man, i det vakuum som rådde efter Sovjetunionens sammanbrott för det militärindustriella komplexet, få staten att ta på sig rivningskostnaden, lösa den annars besvärliga tillståndsfrågan, samt skapa sig en yttre fiende med vars hjälp man kunde hålla ihop etablerade ekonomiska- och maktstrukturer. Därav nödvändigheten att avrätta Usama Bin Ladin på natten i Abbottabad, Pakistan, innan han öppnar munnen.  Det hade blivit lite jobbigt med en offentlig rättegång i vilken Bin Ladin hade kunnat redogöra för hur det hela egentligen gick till.

Men hur ser det ut för de övriga skyskraporna i världen? Det här med Bin Ladin fungerar nog bara en gång. Det lär ju inte finnas en Bin Ladin på lut för varje rivningsobjekt. Vilken livslängd och vilka rivningskostnader har man räknat med? Och vilka är de verkliga kostnaderna? Vilka värden är de upptagna till och vilka värden representerar de egentligen? Hur mycket luft finns det i det finansiella systemets skyskrapor - och inte minst:

- Vem sitter med Svarte-Petter – direkt och indirekt?

Jag skulle bli mycket förvånad om denna för totalekonomin väsentliga kostnad är behandlad på något annat sätt än att man aldrig behöver riva dem, annat än möjligen för att kunna bygga ännu högre i en aldrig sinande världsekonomi. Är jag djärv och pessimistisk om våra ledares förståndsgåvor om jag antar, att kalkylerna präglas av en outtalad tro på att vår livsstil ödelagt människans livsbetingelser innan rivningskostnaderna uppstår? Eller är jag bara realist?

Övertorneå tisdagen den 28 maj 2013

Mikael Styrman

.

Gruvkarusellen

.

Uppdaterad 28 maj 2013, kl 11:15 

Det diskuteras och spekuleras förväntansfullt i media. Gick Northland i konkurs idag eller blir det kanske i morgon?

Lokala politiker som har satt igång alltihop och lurat folk att förstöra sina pengar, pekar ut potentiella nya ägare som ska ta över gruvan gratis och visa ”samhällsansvar”…

Men vad är det de säger? Om en gruvägare ska visa samhällsansvar ska väl ägaren inte driva gruva i en kommun där det inte finns annat än pensionärer och dit arbetskraften måste pendlas in till höga kostnader? Då ska väl ägaren inte driva gruva i en bygd utan infrastruktur utan istället i första hand exploatera en täkt i relativ närhet till befintlig infrastruktur? Och om det nu inte är brist på malm i världen, för det är det inte – det är överskott - för vilka pengar ska ägaren driva en olönsam gruva, bland alla dessa numera betydligt fattigare pensionärer, som följt politikernas råd istället för att använda sitt huvud?

Det är förstås den gamla "goda" lösningen som åsyftas och som innebär att mer pengar ska slösas bort - andras pengar - av ansvarsbefriade placerare med bra bonus. Och de ska slösas bort på dödfödda projekt för att verklighetsfrämmande pratkvarnar ska leva gott i politiska församlingar medan deras politik leder till svält och armod för deras väljare. Läs gärna mer här om vad följden av den sortens ”samhällsansvar” blir:

http://www.svd.se/naringsliv/kronika-joel-dahlberg-sta-beredd-nar-pensionschocken-kommer_8213032.svd

Det här är nog inte en fråga om Northlands gruva ska drivas vidare eller inte. Det kan snarare vara en fråga om vilka av LKAB:s gruvor som överlever. Sådan kan situationen inom överskådlig tid förväntas vara, efter att politik- och finansvärlden lekt färdigt leken ”Evig högkonjunktur”. Det har gått åt helvete med musik varje gång man har försökt och lär göra så den här gången också.

Övertorneå måndagen den 27 maj 2013

Mikael Styrman

.

Utanförskap åt alla

.

I media diskuteras utanförskapets betydelse som utlösande och underhållande faktor bakom bilbränderna och kravallerna som började runt Stockholm. En del debattörer tycks anse att det är den enda och helt avgörande faktorn. Om inte utanförskapet fanns skulle inga kravaller äga rum, tycks de anse. Andra tycks å sin sida anse, att det endast handlar om förortsligister som bara griper tillfället i flykten att roa sig på andras bekostnad.

Säkert har båda sidor både rätt och fel, men det var inte det jag tänkte uppehålla mig vid, utan den svårighet som man tycks ha inom väletablerade stadsdelar, att förstå hur man i mindre lyckligt lottade stadsdelar upplever situationen.

Antag att man kunde ge alla sin beskärda del av utanförskap. Om invånarna på Östermalm, i Djursholm, på Lidingö med flera stadsdelar när som helst fick räkna med att bli stoppade och visiterade på gatan, i tunnelbanan osv, av mörka och tuffa poliser som sökte kokain mm, av främst de skälen att invånarna var ljushyade, stiligt klädda, luktade svarta pengar, inside-affärer och mutor o mygel lång väg samt visade tydliga tecken på sysslolöshet - misstänkta lösdrivare med andra ord.

Hur mycket visitationer skulle krävas, för att samhörigheten mellan befolkningen i finare stadsdelar och polisen skulle börja avta? Innan man började, man och man emellan, att tala illa om polisen, ge dem öknamn och så småningom låta varje möte, varje social sammankomst, innehålla en stunds diskussion om det senaste föraktfulla som polisen hittat på?

Hur länge skulle det ta, innan man slutade att säga att polisen kommer, för att istället övergå till att säga att svartskallarna är på väg, eller fascisterna eller något annat?

När skulle ungdomarna i finare stadsdelar finna att det var en bra idé att ta upp den första gatstenen för att värja sig själv, sina kompisar, familj och grannar mot en polis som man upplevde som orättvis och rasistisk, som ett potentiellt hot?

Övertorneå måndagen den 27 maj 2013

Mikael Styrman

.

Vattenfalls VD frias

.
Vattenfalls VD frias av Vattenfalls styrelses utredning, enligt uppgifter i media idag.

- No shit?



Övertorneå måndagen den 27 maj 2013
Mikael Styrman
.

Torso – upp, Ben – ned

.
Jag såg att någon debattör torgförde åsikten i media i veckan som gick, att den dödsskjutning polisen gjorde för två veckor sedan inte har haft någon betydelse för att utlösa de kravaller i form av stenkastning, bränder med mera som pågått senaste veckan.  Att de bara skulle vara frukten av ligisters verk.

Men riktigt så enkelt är det nog inte. Många kan nog motvilligt stå ut med diverse översitteri från polisen sida. Om inte annat så för att det är förenat med en hög mänsklig och ekonomisk prislapp för den enskilde som inser behovet av att lära en eller flera för ämbetet olämpliga poliser att veta hut på egen hand.

När polisarbetet spårar ur så till den milda grad att ett gym vid Stureplan endast med svårighet kan skiljas från ett kulfång på en skjutbana då är nog gränsen nådd för de flesta. Eller när ett enkelt gripande i ett villaområde urartar till en överlevnadsövning för kommandosoldater för att polisen kommer dit direkt från krogen – då går också proppen för många. Eller när nerverna klappar ihop för någon labil person som börjar vifta med kniv och får föräldrarna att ringa efter hjälp från polisen och hjälpen visar sig resultera i att sonen ligger skjuten till döds innanför grinden på hemmets gård – skjuten av poliser stående utanför grinden - då har det också spårat ur. Mycket av detta är naturligtvis följden av rädsla och stress som enskilda poliser inte klarat av att hantera.

Det verkar inte saknas svenska poliser, företrädesvis i grupp, vilka känner en missriktad beundran för de fascistmetoder som amerikansk och engelsk polis, och även vissa andra poliskårer ägnar sig åt. Användandet av sådana metoder må vara kortsiktigt tillfredsställande för utövaren, men det lämnar efter sig ett spår av kränkta och hämndlystna människor, vilka knappast kommer att känna någon gemenskap vare sig med polisen eller med det samhälle som funnit för gott att låta polisen ägna sig åt sådana metoder. Det är nog inget orimligt antagande att människor som annars aldrig skulle göra något sådant, efter att ha sett och blivit utsatt för sådana metoder från polisens sida mycket väl kan kasta en molotovcocktail mot en polisbil, givet att tid och plats är ”rätt” och risken för att åka fast känns hanterbar.

När polisarbetet har förfallit så långt, att en dålig dag på jobbet med åtföljande frispel, eller ett familjegräl eller liknande, slutar med att någon familjemedlem ligger på golvet, skjuten till döds av polisen, vars ”hjälp” man efterfrågade – då är både poliser och samhälle illa ute.

Att skjuta sig ur situationen är inte huvudmetoden vid ingripande i familje- och andra bråk. Men när man ska ingripa i situationer som kan leda till att vapen måste brukas är det en fördel om polisen KAN skjuta. Och om de inte kan – varför är de då beväpnade poliser?

Det är en fördel om polisen under utbildningen och återkommande repetitionsutbildningar uppmärksammas på skillnaden mellan torso – ganska högt upp – och ben – ganska lågt ned, samt på de förväntade konsekvenserna av beskjutning av de olika kroppsdelarna: skott i torson – hög dödlighet, skott mot benen – låg dödlighet.

Det må vara känd polisjargong, med glimten i ögat, att ”kungens pojkar gör som de vill”, men riktigt så enkelt är det inte. Frågan om att lära sig att skjuta och att inte göra det i onödan, kontra att bete sig som en skjutkåt och halvblind kråka med dåliga nerver, är en fråga som bara har ett rätt svar.

Det finns åtminstone två sätt att lära poliser och makthavare att maktapparatens företrädare måste bete sig som folk och vara kompetenta:

1.
Polisledningen ser till att poliserna lär sig detta.

2.
Allmänheten, genom ”förortsligisterna” om man så vill, lär poliser och makthavare att bete sig ordentligt, till stor stress och stort förfång för såväl allmänhet som poliser.

Med detta vill jag INTE ha sagt att förortsligister alltid har rätt i sin frustration och i sitt val av metoder eller ens oftast har rätt. De flesta är säkert busar som bara griper tillfället i flykten att ha roligt på andras bekostnad.

Vad jag VILL ha sagt är, att om polisen utför sitt arbete så illa, att man inte vågar ringa dem för att få hjälp, för att det kan förväntas resultera i att en nära anförvant ligger död, skjuten av polisen, då tillhandahåller polisen återkommande det argument som behövs för att annars fridsamma människor ska kliva över gränsen och bränna bilar och skolor samt kasta sten mot polisen.

Det är inte ok att polisen titt som tätt skjuter folk till döds som egentligen behöver hjälp. Om man vill fixa en träfrack åt någon ringer man väl till en begravningsentreprenör.

Förra valet gjorde Anders Mansten och jag i ordning en bil till en hybrid mellan likbil och ambulans, som kan ses här på bloggen, för att illustrera vad förfallet inom landstingen resulterar i. Efter viss komplettering skulle ”Luleå-Ambulansen" kunna ta på sig fler uppgifter för att rätt illustrera det pågående förfallet inom viktiga samhällsfunktioner. Det skulle kunna bli världens första allt-i-ett-utryckningsfordon:

Ambulansen som
rycker ut med blåljus och sirener,
skjuter de hjälpbehövande,
förvägrar dem adekvat vård samt,
kör dem till jordfästningen.

Genom att den uttryckande polisen i ett tidigt skede skjuter den hjälpbehövande, eller stökige, behövs inget häkte, varför dessa kan läggas ned. Efter en övergångstid om några år kan även fängelserna läggas ned. Endast ett fängelse skulle behövas långsiktigt - för intagna som före reformens genomförande begått brott som riktar sig mot politiska pampar, eller deras närstående. De kommer inte ut i första taget...

I enlighet med de idéer som ligger till grund för närsjukhusreformen bemyndigas föraren att utförda dödsattester. På detta sätt behöver inte ambulansen alls ta omvägen via sjukhuset utan kan åka direkt till jordfästningen.

-Vilken effektivitet, vilken besparing. En lösning i den svenska byråkratins anda.

Det går naturligtvis att raljera om detta trots den allvarliga bakgrunden. Men ingen rök utan eld skulle man kunna säga. Något liknande har redan förekommit i Polen. Och om svenska makthavare tar intryck från Polen i dessa policyfrågor vore det inte första gången som de vänder sig österut för ideologisk vägledning.

Övertorneå måndagen den 27 maj 2013
Mikael Styrman
.

Igår Tjernobyl - imorgon Högdalen?

.

När kärnkraftverket i Tjernobyl gick i luften, den 26 april 1986, kom den första signalen på att något är i olag från Forsmarks kärnkraftverk. Man trodde sig ha en läcka i Forsmark. Officiella kanaler i Sovjetunionen teg som muren.

Att elda kontaminerat avfall, medvetet eller omedvetet, är knappast riskfritt ens för ett stort kraftbolag som Fortum. Att göra det omedvetet är knappast möjligt om avfallet kommer från den neapolitanska maffian, eller någon annan maffia för den delen.

Om Tjernobylhaveriet på 110 mils avstånd kunde föranleda tro på radiak-läckage i Forsmark är det kanske inte helt osannolikt att Högdalenverket på 12 respektive 20 mils avstånd kan orsaka något liknande i Forsmark eller Oskarshamn eller möjligen i Forsmark OCH Oskarshamn? Kanske är rentav en stängning av verken inte utesluten? I så fall har ju inte utsläppen prickat enbart dessa kärnkraftverk.

Mot detta kan möjligen invändas, att Tjernobyl var en fullskalig härdsmälta och att soporna från den neapolitanska maffian är mindre kontaminerade. Men kan vi veta det egentligen? Vems ord har vi på det? Den neapolitanska maffians?

Det beskrivna scenariot är väl inte precis det mest sannolika att inträffa. Verkligheten överträffar dock alltid dikten som det heter och skulle det nyss nämnda ske, är nog den eventuella vinsten från sopförbränningen snabbt konsumerad av förluster i stillastående kärnkraftverk. Apropå sannolikheten för olika scenarior kan jag tillägga att om någon för bara en vecka sedan hade bett mig bedöma sannolikheten för att ett kraftbolag skulle börja elda sopor från Neapel i Sveriges största befolkningskoncentration skulle jag funnit blotta tanken helt befängd. Nu när jag blivit upplyst om att så faktiskt sker kan jag bara associera till ett ord, med sju bokstäver, vars första bokstav är ett i. Om det dessutom skulle komma fram att man med vett och vilja utsatt befolkningen och deras barn för giftiga utsläpp, kan det inte uteslutas att en ilsken folkopinion aldrig mer skulle tillåta att kärnkraftverken startas.

Ändå är kanske situationen gynnsam om soporna är radiaksmittade? Om det är något som dioxin eller annat som man inte har anledning att förvänta sig runt Stockholm finns kanske ingen mätutrustning alls som kan varna. Om detta kan ytterligare påpekas, att om en skrupelfri organisation skulle välja att göra sig av med utomordentligt farligt avfall billigt, så skulle man sannolikt välja just en plats där ingen väntar sig sådana utsläpp och såväl mätutrustning som mental beredskap därför saknas. En annan faktor som skulle tillmätas betydelse vore naturligtvis myndigheternas benägenhet att delta i mörkläggning och skurkstreck i lag med stora organisationer - baserat på beprövad erfarenhet. Mot bakgrund av hur den svenska politiken, myndigheter, verk och departement samt rättsväsendet förhåller sig till exempelvis Energimarknadsinspektionen, Vattenfall, Telia och JAS bidrar det knappast till att frågan ramlar ned i rätt vågskål ur perspektivet befolkningens säkerhet. 

Det kan nog finnas anledning för inblandade aktörer, och inte minst våra myndigheter, att förhålla sig på ett seriösare sätt till de 44 Fortumanställdas besvär än att ställa dumma frågor till dem om deras användning av skyddsmask. Nummer ett torde vara att fastställa vad som egentligen eldas i Högdalen, vad som har eldats och vad som kommer att eldas, samt vad det eventuellt har åstadkommit i omgivningen. Och då menar jag inte att man ska sätta sig ned och läsa maffians innehållsförteckning.

Övertorneå söndagen den 26 maj 2013

Mikael Styrman

.

Fortums giftfabrik

.
Lokaltidningen Mitt i Söderort, Farsta Sköndal, skrev tisdagen den 21 maj 2013 om problemen vid Fortums värmeverk Högdalenverket. Där har minst 44 personer drabbats av hälsobesvär. I artikeln kan vi läsa att alla som insjuknat arbetat vid pannorna fyra och sex, i vilka industriavfall eldas.

”Högdalenverket har sedan en tid importerat sopor från Skottland och Norge. Och förra året importerades sopor från Neapel i Italien.”

Fortum tar stickprover på allt avfall som kommer till anläggningen. Cirka sju procent av hela årsflödet gås igenom.

Konfronterad med frågan ”är det inte konstigt att folk blir sjuka trots att de har skyddsmask?” svarar någon, icke namngiven:

”- Vi undersöker hur det kan komma sig. Vi djupintervjuar dem som drabbas med frågor om var de har arbetat och om de har använt utrustning hela tiden.”

Så då vet vi det. När Sverige förvandlas till en sopstation för maffians förorenade industriavfall förringas frågan till en fråga om personalen använt skyddsmask hela tiden eller ej.

Det har länge varit känt att maffian sänker ”spökskepp” med miljöfarligt avfall, radioaktivt och annat, i Medelhavet. När nu Sverige tagit på sig att fungera som maffians sopstation föder det måhända ett litet hopp om att åtminstone nedsmutsningen av Medelhavet minskat...

Jag har nog någon gång framfört liknande tidigare och jag vill påminna om att jag, mot bakgrund av den stora hänsynslöshet som numera tillåts prägla många verksamheter i Sverige, tror att enda sättet att vara någotsånär säker på sopförbränningens ofarlighet är att leda avgaserna genom Fortums huvudkontor. Jag inser att det aldrig kommer att ske. Och därav kan vi sluta oss till att förbränning av industriavfall på maffians uppdrag aldrig kommer att ske utan att kantas av människor som blir sjuka och får sina, och kanske även sina barns, liv ödelagda.

Hur långt bort i framtiden ligger en svensk motsvarighet till Seveso-skandalen?

Stockholm lördagen den 25 maj 2013
Mikael Styrman
.

Samhällsbyggets sönderfall

.
Sveriges sönderfall kan beskrivas ha två grenar: ”den nya hänsynslösheten” och ”den nya odugligheten”. Men varken hänsynslöshet eller oduglighet är egentligen något nytt. Det som är nytt är att odugligheten blivit norm inom delar av samhällskroppen vilket i hög grad är orsaken till att hänsynslösheten tillåtits breda ut sig.  Den senare har nämligen inte brett ut sig - den har tillåtits breda ut sig.

I det lilla kan man ibland se det stora och tvärtom. Igår skrev Dagens Industri om hur SAS försökt spara pengar genom att flytta runt huvudkontoret. Som utomstående betraktare vet man naturligtvis aldrig riktigt säkert hur saker och ting ligger till eller utvecklat sig. Särskilt inte om man informerar sig genom våra större media som ofta är väldigt medvetet styrda och manipulerande i sin rapportering.

Med den reservationen är det som Dagens Industri rapporterade igår om SAS huvudkontor samtidigt både förbryllande och underhållande samt väcker ett visst medlidande. SAS har flyttat från sitt nya huvudkontor vid Frösundavik i Solna, för att spara pengar. Man flyttade till hyrda lokaler vid Arlanda flygplats. Till en hyresvärd som inte precis är känd för att vara billig. Men uppenbarligen lyckades man inte hyra ut lokalerna i Frösundavik i andra hand för nu flyttar man tillbaka dit, förmodligen återigen för att spara pengar.

Man har tio år kvar av hyrestiden i Frösundavik. Och nu är man även bunden av hyresavtalet på Arlanda till år 2017. Om den här åtgärden är representativ för hur SAS kapar kostnader inger det stark betänksamhet om SAS framtidsutsikter. Det påminner starkt om hur landstingen effektiviserar. Det är ju faktiskt, mot denna bakgrund, ganska imponerande att flygplanen över huvud taget kommer upp i luften.

Speglar detta då i själva verket den nya svenska odugligheten? Den som gör att vi inte längre kan bygga vägar, köra tåg, driva skolor, sjukhus och åldersdomshem eller skipa rätt annat än i förutbestämd och/eller politiskt(makt-)styrd form?

I SAS fall kan man tänka sig att det är den långvariga faktiska monopoltillvaron, som i praktiken delvis fortsatt efter avregleringen, genom sammanväxningen av staten och bankmaffian, som gjort företaget åtminstone delvis odugligt.

Är det så följer odugligheten kanske på den stora framgång bankmaffian haft i sina strävanden att infiltrera staten och överta dess till tillgångar och beslutsprocesser. På motsvarande sätt har nämligen bankmaffians kolossala framgång gjort dem oförmögna att driva bank på normala villkor. Därav den gränslösa katastrof i ultrarapid som svenskt bankväsende utgör. När man tillräckligt länge verkat som bank i en miljö där banken inte är till för samhället utan samhället är till för banken blir det successivt svårt att driva bank utan tillgång till lagstiftarens blinda lydnad, utan lagtolkarens ohöljda lojalitet och utan statskassan som skydd mot verkligheten, när den från gång till annan gör sig påmind - trots hajburen som den svenska statsmakten numera utgör runt ett i allt väsentligt korrumperat och dysfunktionellt bankväsende.

Stockholm lördagen den 25 maj 2013
Mikael Styrman
.

Stockholmskravallerna

.
Stockholm brinner. Eller åtminstone brinner några bilar ute i förorterna. Det är inte helt unikt. Det brukar vara lite lätta ungdomskravaller i Stockholm i augusti, innan skolorna börjar. Och nu har de börjat redan i maj. Det kanske blir en lång het sommar?


Råd med sysslolösa

Vi har hundratusentals arbetslösa i landet, uthålligt arbetslösa och dessutom i snabb tillväxt. Med andra ord horder av arbetslösa. Nästan alla dessa avlönas av oss övriga, av samhället, för att göra ingenting.
Samtidigt har vi på område efter område brist på arbetskraft. Eller snarare har vi brist på pengar att avlöna erforderlig personal med.


Maffia istället för kommunikationer

Så det finns pengar till att rasera väl fungerande telefonledningar, till att vräka miljarder över, eller dela miljarder med, de gamla sovjetstaternas maffia. Men det finns inte pengar till att driva väl fungerande och relativt nybyggda teleledningar och hålla landsbygdens folk med fungerande kommunikationer. Och det finns pengar till att befordra de psykopater som plundrar såväl telekunder som telebolagets ägare.


Råd med staket men inte vägar

Det finns inte pengar till att bygga fungerande väl framkomliga vägar. Men det finns pengar till att bygga staket på befintliga vägar så att de blir åtminstone periodvis oframkomliga, blir dödsfällor för motorcyklister och körs slut på under kort tid genom att trafikslitaget koncentreras till en mycket liten del av vägarnas yta.


Råd med låtsasutbildning

Det finns pengar till att under märkligt organiserade former låtsas lära invandrare svenska men istället lära dem en liten aning rotvälska förstärkt av en förmodat välvillig kulturelit som betonar hur fint det är att tala rotvälska istället för svenska.


Råd att LEKA järnväg

Det finns pengar till att låta skurkarna i Sveriges Kommuner och Landsting dränera skattekassorna på hundratals miljoner, eller mer, medan de leker järnväg och upphandlar sina under stora delar av året oanvändbara tågattrapper. Men det finns inte pengar till att göra det som behövs - vädersäkra och snöröja järnvägen, avisa tågen och byta ut utslitna kontaktledningar.


Råd med kriminella chefer men inte sjukvård

Det finns pengar till att anställa utpressare, terrrorister och andra grova brottslingar inom landstingens fastighetsförvaltning och låta dem plundra landstingen, men inte till att anställa och avlöna sjuksköterskor, sjukvårdsbiträden och städerskor samt till att hålla sjukhusen öppna.


Råd med kriminella kommunchefer

Det finns pengar till att låta kommunala chefer dränera kommunala byggprojekt på pengar tillsammans med tillmötesgående skurkar inom bygg- och konsultindustrin. Men det finns inte pengar till att ploga vägarna om det snöar, reparera skolor eller få undervisningen att fungera.


Råd med korrumperade men inte med rättrådiga

Det finns pengar till att avlöna korrumperade domare, åklagare och poliser, som exempelvis Göran Lambertz, som skyddar de verkliga mördarna i fall som Cats Falck och Lena Gräns, Catrine da Costa samt alla Thomas Quick-fallen. Men det finns inte pengar till att göra sitt jobb i rättsväsende-attrappen.


Råd med maffiauppdrag

Det finns resurser till att låta piketen åka runt och hunsa småfolket i förorterna genom kroppsvisiteringar mm ägnade att slå vakt om maffians knarkmonopol och hålla upp priset på narkotika. Men det finns inte pengar till närpoliser som bland annat kan klara upp brott som befolkningen återkommande drabbas av.


För lite gripanden

Av media att döma bekymrar det Stockholms politiska ledning med Sten Nordin i spetsen att polisen gjort så få gripanden under kravallerna. Och det är möjligt att det är ett problem. Men bland annat Stockholms politiska ledning har större och viktigare problem än så. De har nämligen skapat ett samhälle i vilket bägge föräldrarna måste förvärvsarbeta och jobbpendla varför man har mycket lite tid och kraft kvar till att fostra barnen. De ska istället fostras av samhället och det vet vi numera mycket väl vad det resulterar i efter otaliga offentliga ursäktsceremonier efter övergrepp mot omhändertagna barn.


Försummade och sysslolösa fördriver tiden

Den politiska ledningen - i förening över partigränserna - har skapat ett samhälle där de som vill, som är tillräckligt hänsynslösa, med politikens stöd om politiken får vara med och dela på pengarna, systematiskt plundrar det allmänna och ställer stora resurser för fäfot, stora mängder människor blir försummade. Att barn, vars mödrar överges av sina män och tvingas dubbelarbeta för att klara sin försörjning OCH samtidigt fostra sina barn, tenderar att samlas sysslolösa på offentlig plats och vara benägna att hitta på något för att få tiden att gå och fylla en desillusionerad tillvaro med spänning borde inte förvåna någon.


Det kollapsade samhällsbyggets sista brödkant?

Att man nu tar resurser från Göteborg och Malmö är ju säkert rationellt i det korta perspektivet. Vilken risk man samtidigt exponerar samhället för i Göteborg och Malmö behöver man inte precis vara raketforskare för att räkna ut. Men kanske den till politiken kopplade maffian nu har dränerat vårt samhälle i så stor utsträckning att det inte längre finns några andra resurser att ta till? Politiska poliser som avlyssnar, buggar och på andra sätt trakasserar medborgare är väl inte så mycket att sätta in mot desillusionerade ungdomar som tar till huliganism för att få lite fart på tillvaron. Knaprar det allt mer odugliga svenska samhällsbygget nu på den sista brödkanten?

Stockholm fredagen den 24 maj 2013
Mikael Styrman
.

Vem fnaskar för maffian på SVT?

.

Dokument Utifrån i torsdags skulle handla om skumraskaffärerna i samband med StoraEnzos förvärv av amerikanska Consolidated Paper. Jag missade programmet. Nu skulle jag se det på Play. Men det som fanns på Play handlade inte om Consolidated Paper. Det visade sig istället vara det program som försvann oförklarligt förra året, inkl hela efterdebatten i media, och som handlade om StoraEnzos maffiametoder i Kina.

Är det numera så att det är ett års karantän på granskande program med StoraEnzo?

Och vem är ludret som fnaskar för maffian på SVT – man eller kvinna?

Lördagen den 18 maj 2013

Mikael Styrman

.

En film som alla borde se

.
1910-talet födde kommunismens förtryck som började med socialdemokrati och övergick i terror mot befolkningen och tiotals miljoner både systematiskt och urskiljningslöst dödade under framför allt Josef Stalins ledning.

1930-talet födde Francisco Francos spanska fascism med systematisk terror mot oliktänkande.

1920-1930-talen födde även Adolf Hitlers tyska Nationalsocialdemokrati som tillsammans med den japanska militarismen lyckades åstadkomma närmare 60 miljoner döda fördelade över stora delar av världen och därutöver skapande en nästan ofattbar terror.

Nu är våra ”högstående” västerländska civilisationer på väg god väg att förvandlas till något jämförbart. Med USA i täten, under som vanligt ädla föresater, med våra oempatiska och egennyttiga byråkrater som trogna följeslagare, håller västvärldens demokratier på att förvandlas till fascistdiktaturer i vilka delar av befolkningen lever gott på att terrorisera andra delar av befolkningen.

Detta illustrerades på ett utmärkt sätt i en dokumentär som SVT sände för några dagar sedan: ”The house I live in”.

Den kan fortfarande, och en tid framåt, ses på SVT Play.

- En film som alla människor borde se.

Övertorneå lördagen den 11 maj 2013
Mikael Styrman
.

Stå på Er CUF

.
Uppdaterad 11 maj 2013, kl 11:42

Centerns ungdomsförbund har lite försynt gått ut med att vi bör legalisera Cannabis.

Föga förvånande orsakade det ett ramaskri bland de många som lever gott på andras bruk av Cannabis och annat. Eller snarare på att fördyra och trakassera dem för deras Cannabisbruk.

När samhället, för många av oss omärkligt, har förändrats så, att mängder av människor får sitt välstånd av att terrorisera andra människor, behöver man inte förvänta sig, att de frivilligt skulle avstå från sina förmåner. Skulle Herman Göring, Josef Goebbels, doktor Josef Mengele eller för den skull lägerkommendanten i Auschwitz, Amon Goeth, ha upphört med sin verksamhet för att någon påpekat att den var omoralisk?

Att även moderpartiet Centern infekterats med dessa nazister är bara följdriktigt. Att i dagens samhälle, trots det pågående sammanbrottet, argumentera för legalisering av narkotika är lika populärt som att vara förmögen i 1920-talet Sovjet, socialist i 1930-talets Spanien eller människorättskämpe i 1930- och 1940-talens Tyskland. Men Sverige saknar inte förmågor som flyter med och deltar i förföljelsen mot fattiga. Vi saknar människor med empati och civil resning nog att ingripa mot detta avskyvärda vansinne som pågår.

Därför var det också följdriktigt att exempelvis maffians handgångna män och kvinnor på SVT:s nyhetsredaktioner genast gick ut och hånade CUF. Något ska man ju göra i utbyte mot den centralt belägna åttamiljonersbostaden och det nästan helt ränte- och amorteringsfria lånet.

Mer om detta i inlägget ”En film som alla borde se” här intill.

Stå på Er CUF - låt inte maffian och dess lakejer trycka ned Er.

Övertorneå lördagen den 11 maj 2013
Mikael Styrman
.

Djurgårdens Syförening och Fredrik Reinfeldt

.
Djurgårdens tränare avgår efter att ha tagit emot hot från en supporterfraktion i klubben.
Och statsminister Fredrik Reinfeldt håller presskonferens och uttalar: Vi tolererar inte hot!

Men, förlåt mig, vad är det jag har missat?

- Har Djurgårdens tränare suttit i politiskt fängelse upprepade gånger?

- Har de utsatts för systematiska ekonomiska skenavrättningar av Skatteverket och Kronofogden?

- Har deras räkenskaper omhändertagits så långa tider av Skatteverket att deras rörelser tvingats i tvångslikvidation?

- Har kommunerna i Stockholm tvingat sig in på läktarna utan att betala?

- Har kommunerna upprepade gånger stämt Djurgården för att ha "missbrukat dominerande marknadsställning" när Djurgården begärt att kommunerna också ska betala inträde till matcherna?

- Har skattemyndigheten tubbat vittnen att begå grov mened för att få Djurgårdstränarna satta i fängelse?

- Har Djurgårdstränarna nekats momsavavdrag efter ha sålt en tillgång från en rörelse före skatt till en annan rörelse före skatt?

- Har Djurgårdstränarna råkat ut för att regeringen upprepade gånger ändrat reglerna under pågående match därför att Djurgården inte förlorade matchen?

- Har Djurgårdstränarna fått sina hus nedbrända och polisutredning och skadeståndsprocess saboterad för att att pyromanernas anförvanter var moderata och centerpartistiska politiker och rättsprocessen därför sattes ur spel?

- har Djurgårdstränarna fått skog för tiotals miljoner konfiskerad - stulen - av regeringspartiernas politiker?

- Har Djurgårdstränarna fått ett välskött lån uppsagt av Banksters utan förklaring och fått en vecka på sig att betala lånet?

- har Djurgårdstränarna fått alla sina tillgångar beslagtagna i åratal i utpressningssyfte?

- har Djurgårdstränarna berövats tillgångar genom exekutiva auktioner skapade genom ovan beskrivna tvångssituationer?

- Brukar politiska polisen söka upp Djurgårdstränarna i deras hem på helgerna för att överlämna förhörsprotokoll?

- Brukar Vattenfall och Kronofogdemyndigheten åka runt på arean där Djurgården spelar sina hemmamatcher för att se hur man ska kunna riva arenan?

- Har staten upprepade gånger tvångsförvaltat Djurgården, överlåtit åt en advokatskurk och en korrumperad konsult att ta hand om om biljett- och reklamintäkterna och överlåtit åt Djurgården att betala alla kostnader utan intäkter för att sedan på detta sätt trycka Djurgårdens rörelse i konkurs i syfte att stjäla den?

m.m.

Om svaret på frågorna ovan är nej - varför gnäller då Djurgårdstränarna?

Vet de ingenting om förhållandena ute i landet?

Och om så är fallet - VARFÖR vet de inte vad som händer i landet?

Vet de inte att i Fredrik Reinfeldts Sverige har inte regeringen kontroll över, alternativt invänder inte mot, den grova organiserade statsbrottslighetens fascistmetoder och de Banksters som i huvudsak styr den?

Vet inte Djurgårdstränarna att i Fredrik Reinfeldts regerings Sverige måste en företagare vara beredd på att regeringen använder alla sina resurser till att välta småföretagare och stjäla deras tillgångar och han hänvisas att på egen hand söka rättvisa på grund av ett genomkorrumperat rättsväsende?

Fredrik Reinfeldt, varför gör Du inte Ditt jobb istället för att hålla presskonferens om Djurgårdens situation och där hyckla och fjanta?

- Du måste ju förstå Fredrik, att det där håller inte.

Övertorneå onsdagen den 1 maj 2013
Mikael Styrman
.

Agent 86 Smart snart i Sverige?

.
Härom dagen berättade media en smått fantastisk historia, som, åtminstone med den ytliga betraktelse vi av naturliga skäl är begränsade till, inte saknar humoristiska poänger. Den tycks ha potentialen att vara en historia åtminstone i nivå med IB-affären eller kanske hellre Stig Bergling-affären.

USA är på jakt efter en 55-årig kubansk "Mata Hari" som lagom till att en rättsprocess inletts mot henne i USA för spioneri, gift sig med en svensk UD-tjänsteman och fått förtur till svenskt medborgarskap och därför inte kan utlämnas till USA. Kanske ett slags inverterat Julian Assange-fall?

Det finns förstås en del skillnader i förutsättningar inför prövningen av rätten till uppehållstillstånd och medborgarskap mellan kubanska "Mata Hari" och de afghanska tolkarna. Särskilt sedan UD uppträtt på Mata Haris sida. Det där kan de afghanska tolkarna lära sig av. Nästa gång får de se till att jobba åt kubanerna. Om det nu blir någon nästa gång? Den kubanska arbetsmarknaden för tolkar med svensk-afghansk översättning som specialitet, och huvudet under armen, lär vara ganska avslagen.

Redan de nu nämnda omständigheterna stimulerar naturligtvis både nyfikenheten och fantasin, men jag fastnar för omständigheten att ett Amerika i skräck, som efter elva års frihetsberövande utan rättegång tvångsmatar fångarna på Guantanamo genom att köra ned en slang genom näsan på dem, på sätt som inte ligger någon nazist-, fascist- eller kommuniststat efter, nu jagar kvinnliga kubanska spioner i 55-årsåldern i Sverige. Det är ju bättre än de flesta spionfilmer. Fullt i klass med Agent 86 Smart som åtminstone de äldre läsarna kan tänkas minnas från TV:s sena sextiotal eller tidiga sjuttiotal.

En kubansk spion i USA - det låter som något som kan sluta hur tokigt som helst. Nästan värre än om vi skulle jaga en maltesisk spion i Sverige. Man kan förstå att amerikanerna lever i en berättigad skräck för en omedelbart förestående kubansk ockupation av USA. Man får verkligen hoppas att det blir slut på de slappa sötebrödsdagarna i de amerikanska gränspassagerna. Detta är en mycket allvarlig situation som kräver kraftigt ökad medelstilldelning och rejält skärpt gränskontroll.

Undrar vad som är värsta fall-scenariot? Kanske att kubanerna köper upp alla hamburgare i New York, på krita?

Nog känns det som om det amerikanska kontraspionaget har fastnat någonstans mellan en tidig James Bond-film och "Fredag hela veckan" eller "Groundhog Day" som den hette på originalspråk, med Bill Murray och Andie MacDowell.

Övertorneå onsdagen den 1 maj 2013
Mikael Styrman
.

"Excellensen"

.
Det var ett mycket intressant personporträtt på Carl Bildt som vi kunde se i TV för någon vecka sedan. Vilken härlig balansgång av upphovsmannen mellan den förmodade viljan att visa en rättvisande bild av den "sittande" utrikesministern Carl Bildts karaktärsdrag och den likaledes förmodade vilja att kunna fortsätta betala räntor och amorteringar.

Jag såg att många tyckte att det stora utrymme som gavs åt Bildts ärftliga belastning, eller gåva beroende på hur man ser på hans gärning, var lite för mycket rövslickeri. Men det tycker inte jag. Tvärtom var det värdefullt för att kunna förstå fenomenet Bildt.

En hel del konstigt och för landet och folket skadligt som har skett under Bildts ledning eller inflytande har jag tolkat som en allt för utpräglad känsla för den egna nyttan och en dito avsaknad av empati för andra människor, tillhörande andra konstellationer, eller mindre lyckligt lottade än han själv. Jag förstår numera att den uppfattningen inte varit alldeles fel men också att den inte var hela svaret.

Porträttet antydde eller snarare pekade med hela armen mot arvets betydelse för Bildts sätt att agera. Den långa raddan av väletablerade militärer och politiker före honom har naturligtvis naturligtvis färgat honom, inpräntat pliktkänsla och lojalitet osv. I många sammanhang goda egenskaper att sätta värde på. Vad är en korpral att ha som inte är lojal med sin kung, sina befäl och sin armé? I andra sammanhang mindre lyckade egenskaper. När en partiledare eller ännu tydligare en statsminister sätter lojaliteten gentemot partivänner framför moraliska avgöranden som frågan om rätt och fel och framför lojaliteten med rättvisan, landet och folket, kan det bli, och har blivit riktigt tokigt ibland. Det blir samma sorts missriktade lojalitet, även kallad kåranda, som kan leda till att när sex piketpoliser går in i en hiss med en pigg och kry, men gripen person, och en stund senare kommer ut ur samma hiss, men då med en gripen person slagen till blodiga slamsor har ingen sett något.

Vi fick på detta sätt nog en stor del av förklaringen till Bildts påtagliga von oben-perspektiv tydligt illustrerad av hans förmåga att neka i sten när han klantar till det, som i ubåtsfrågan exempelvis. Men jag har aldrig tidigare tänkt tanken att oförmågan att verklighetsanpassa uppenbart orimliga ställningstaganden skulle bero på något han inte råder över - en defekt, ett lyte.

Vi fick en del av förklaringen till hans hållning i ubåtsfrågan men ändå ingen förklaring till att han med sin starka lojalitetskänsla blivit en sådan lojal soldat i Carl Bildts armé, kämpande under amerikansk flagg. Just frågan vart Sverige försvann, och varför, kvarstår ännu som en obesvarad gåta.

Just ubåtsfrågan behandlades ju nästan genant undfallande. Men man måste kanske ha förståelse för att en journalist vill kunna röra sig fritt i det makthavartäta Stockholm utan att riskera att få på käften av var och varannan han möter, något som annars lätt skulle kunna bli följden av en tydligare behandling av ubåtsfrågan.

Jag kanske tittade slarvigt, men jag lämnades med känslan av att det viktiga kronförsvaret och avvecklingen av löntagarfonderna gick mellan stolarna trots att frågorna fick stora konsekvenser. Dock kanske inte så tydligt kopplade till just Carl Bildts person.

Namnet "Excellensen" kan nog både Bildt och omgivningen le igenkännande åt, fast utifrån lite olika utgångspunkter.... Framträdande svenskar har i alla tider fått smeknamn - inte sällan något nedsättande: den halte, den läspe, den lytte. Jag skulle inte bli förvånad om Bildts smeknamn kommer att ta sin utgångspunkt i hans ibland väldigt verklighetsfrämmande ställningstaganden och hans oförmåga att komma ur dessa ställningstaganden på ett hedervärt sätt, sedan han blivit överbevisad av verkligheten.

Övertorneå onsdagen den 1 maj 2013
Mikael Styrman
.

Försvarets kuppberedskap

.
Den senaste tiden har det "stormat" i media om att försvarets beredskap visade sig bestå av två (2) JAS-plan, på backen, relativt startklara, dagtid, vardagar. Frågan var om hur allvarlig "försummelse" det eventuellt var av försvaret att inte vara uppe och flyga samtidigt som ryssarna övade.

En fråga som bör ställas är: Vad spelar det för roll om Sverige går upp med två JAS-plan?
Eller med fyra eller sex för den delen?

En annan fråga som bör ställas är: Varför skulle försvaret fungera, i ett land där snart ingenting annat fungerar? Försvarets prestation speglar ju förmodligen bara det samhälle det är en del av. Ett samhälle där grova brottslingar går in och ut som det behagar dem, med det politiska systemets, byråkratins och "rättsväsendets" benägna bistånd, och hämtar ut tusentals miljoner per gång från statskassan, till än det ena och än det andra lallandet.

Mot bakgrund av hur mycket pengar den organiserade krigsbrottsligheten plockar skattebetalarna på känns väl utbytet ganska futtigt. Och lite störande var det väl med en offentlig debatt i frågan nu, när man vill plocka skattebetalarna på tusentals miljoner igen, till fler eller nyare JAS-plan.

En tredje fråga som bör ställas är: Vad spelar det för roll om försvaret går upp med ett eller flera plan om våra styrande sköter landet så, att folket inser, att oavsett vem som angriper så blir det bättre? Jag vill inte påstå att det är så än, men det närmar sig med stora kliv. Och åtminstone om Finland anfaller blir det bättre. Vi kan då förvänta oss att skolorna börjar fungera. Och förmodligen skulle det leda till att försvaret skulle fungera bättre - för mindre pengar. Försvarsanslagen skulle i högre grad gå till försvar än till banksters och andra brottslingar vars akterkastell våra styrande omhuldar för gemensam tillfredsställelse.

Och vi kan ju inte bara hålla oss med ett försvar för att Carl Bildt ska ha ett land att representera när han sitter på NATO-middagar och övar sig att vara lojal - fast med fel land?

Övertorneå onsdagen den 1 maj 2013
Mikael Styrman
.

Tillväxtverket - Symbolverket

.
Tillväxtverket är ett fullständigt överflödigt och sannolikt i hög grad skadligt nonsensverk som Maud Olofsson inrättade. Mycket talar för att det skapades för att föda centerpartiets, och kanske andra partiers partigängare, som partierna trots generösa partistöd inte vill föda själva.

Det har blivit en symbol för hur byråkratin i landet till stor del upphört att verka för folkets och landets bästa för att istället övergå till att bara gynna sig själva. Den allt överskuggande uppgiften tycks ha varit att resa runt till olika semesteranläggningar för att äta, dricka och kopulera på skattebetalarnas bekostnad och på betald arbetstid.

Christina Lugnet, och i viss mån hennes parhäst Sven-Erik Bucht, är förmodligen för all framtid förknippade med de stötande lyxfesterna på Grand Hotell i Stockholm. Men det är naturligtvis ett tecken i tiden att båda kommer att födas intill döddagar i en prestationslös och bekymmersfri tillvaro, likt bisamhällets drönare.

Massmedia har, i veckan som gick, rapporterat om att andra grenar av det byråkratiska trädet nu har varit ute och markerat närvaro och försvarat sitt berättigande, genom att ålägga Tillväxtverket att betala ett "skadestånd". En, eller egentligen två, statliga skattefinansierade institutioner har således ålagt en tredje skattefinansierad institution, som får så mycket skattemedel som de mäktar att göra av med, att betala ett "skadestånd" till en fjärde gren på det byråkratiska trädet.

På det här sättet förbrukas skattemedlen till nonsens medan virtuella låtsaspengar åker runt i systemet och föder en ständigt växande skara ansvarsbefriade drönare som ingen nytta gör för folkhushållet. Kostar gör nämligen alla dessa lallare som låtsas styra upp Tillväxtverkets festande genom låtsasskadestånd.

Det är väl knappast någon som tror att det verkligen skulle styra upp någon degenererad statlig verksamhet? Det skulle däremot personligt skadestånds- och straffansvar säkert göra. Åtminstone bättre än det nuvarande systemet. Men i Sverige låser vi inte in politiska och byråkratiska brottslingar. Vi låter istället brottslingar hantera rättsväsendet och låsa in entreprenörer och företagare - ibland efter att ha plundrat dem med "rättsväsendets" hjälp, ibland före och ibland både och.

Men nog måste politikens och byråkratins psykopater ha bestämt sig för att alla svenskar som inte deltar i plundringen av medborgarna antingen är efterblivna eller hopplöst fega? Annars skulle väl inte det här kunna pågå - eller?

Övertorneå onsdagen den 1 maj 2013
Mikael Styrman
.

Nu börjar det brännas

.
Nu börjar den ekonomiska situationen vara så ansträngd i USA och England att det snart finns "bevis" för att regimen i Syrien använder kemiska stridsmedel mot sin befolkning. Det finns redan nästan lika ovedersägliga bevis, som det fanns för att Irak hade massförstörelsevapen.

Övertorneå onsdagen den 1 maj 2013
Mikael Styrman
.

Den moderna tidens möjligheter

.
I år har det gått 44 år sedan amerikanerna åkte till månen, åkte runt månen, landade där och åkte hem igen, som jag tror att Hasse & Tage brukade uttrycka det. Även Inez Usman gjorde uttrycket till sitt när skattebetalarnas miljarder försvann in i Hallandsåsen för att aldrig komma åter.

Förr, när någon utvandrade till Amerika, kunde man vara ganska säker på att aldrig se personen igen. Idag, en mansålder senare, kan man, på många ställen, sitta vid kaffeelden i skogen och prata med amerikautvandrare i en telefon inte större än ett cigarettpaket - med rörliga bilder dessutom.

Och i de små tekniska underverken ryms allehanda tekniska hjälpmedel som vi kan ha nytta av när vi reser: databank, mail, sms, navigation, söktjänster, betalningstjänster, ja allt vad vi kan behöva.

När amerikanerna åkte till månen kunde man inte vara säker på att det skulle fungera. Det var första gången och tekniken var aldrig förr prövad fullt ut.

Idag är det annorlunda. Tekniken är utprövad, teleoperatörerna är granskade, reglerade och licensierade och driver verksamheter som genererar tusentals miljoner kronor årligen i vinst - per företag. Idag vet vi precis vad som ska hända när vi använder den fantastiska resurs till allas nytta som mobiltelefoner och surfplattor är.

När vi åker utomlands, exempelvis till någon större metropol, och sätter oss på tåget in till city, tar vi fram det lilla underverket för att bestämma bästa vägen till hotellet. Och där finns allt som vi kan behöva, i den lilla apparaten i vår hand. Och den slutar inte fungera förrän vi nästan är inne i stan och nästan hunnit ta reda på vart vi ska. Men då är taket för utlandssurf nått. Men det är inte hopplöst för det. Vi kan köpa till mer till ockerpriser eller häva spärren helt och riskera oavsiktliga fyrahundratusenkronorsräkningar.

Det känns inte som någon odelad framgång för det politiska systemet att detta lilla underverk till människans fromma istället används som ett gissel, som ett utpressningsinstrument. Och det känns inte bra att urvalskriterierna för vilka som ska få tjäna pengar på att tillhandahålla tjänsterna fungerar så illa att rättigheterna går till företag som är så illa orienterade i tid och rum att man inte inser att man kan tjäna mycket pengar utan att bli sina kunders fiende.

Övertorneå måndagen den 29 april 2013
Mikael Styrman
.

Suboptimeringens konsekvenser

.
Alla, eller nästan alla, vill göra ett bra arbete. Ibland gör man dock även med de bästa av avsikter sitt arbete för bra. Så bra att slutresultatet blir dåligt.

Det är lite grann av dagens I-landsproblem över det hela men jag blev påmind om detta motsägelsefulla härom dagen när jag skulle packa undan skidpåsen i ryggstödet i vår tyska bil med fyra ringar i logotypen. Skidpåsen är ett fiffigt påhitt. Den gör det möjligt att lasta skidor i bagageutrymmet och låta dem sticka in genom baksätets ryggstöd, in i kupén, utan att smutsa ned bilen. Åtminstone tror jag att det är avsikten.

Men i bästa välvilja, och driven av höga ambitioner, har tillverkarens konstruktörer gjort en så slimmad och elegant lösning att det är mycket krävande att packa in skidpåsen i sitt fack efter användning.

Det borde vara enkelt och elegant att göra. Men det slutar oftast med att skidpåsen byltar ut både mot kupén och bagageutrymmet. De smäckra luckorna som ska hålla påsen på plats bågnar under trycket från skidpåsen som vill kämpa sig ut i friheten. Slutresultatet blir ibland att de likaledes smäckra låsen går sönder och luckan, eller luckorna, blir dinglande till allmänt förtret tills den slutligen antingen repareras för dyra pengar eller helt sonika lossnar till ännu mer harm.

I vissa bilar som vi haft har suboptimeringen resulterat i att vi helt sonika ställt de blöta och ibland kletiga skidorna inne i kupén för att vi inte orkar kämpa med biltillverkarens attrapp.

Det känns märkligt, den stora kompetens som trots allt måste finnas bakom tillverkningen av en modern bil, att man inte inser att en skidpåse, och dess utrymme, inte behöver vara dimensionerade efter vad tio ingenjörer i vita rockar i en uppvärmd och upplyst lokal, väl förtrogna med konstruktionen, klarar av. Den ska istället vara anpassad efter vad en ensam, ibland trött, skidåkare, utan teknisk begåvning, utomhus, ibland i kyla och ofta i dåligt ljus samt utan närmare kännedom om konstruktionen, klarar av.

Men det är nog inte så sällan som det går åt fanders för att någon försökt göra något för bra. Dock finner man endast blygsam tröst i det när man kämpar med sin perfekt konstruerade men näst intill odugliga skidpåse.

Övertorneå måndagen den 29 april 2013
Mikael Styrman
.

Inget "misstag" i Northland

.
Claes Hemberg, Avanza Bank, uttalar sig om Northland i kvällens Nordnytt och tycker att ledningen bör be om ursäkt för de misstag de begått, vilka resulterat i att 12.000 småsparare bara har en tjugondel kvar av sin investering.

Det är mycket diplomatiskt uttryckt.

Northlandledningen har nog inget att be om ursäkt för. Inga misstag har begåtts. Allt, eller nästan allt, har gått enligt ritningarna. En i allt väsentligt lyckad aktion. Småsparare och investerare har plundrats på sina tillgångar.

Och politikerpacket, med företrädare som Bengt Niska och Sven-Erik Bucht, fortsätter sitt framgångsrika arbete med att ödelägga landsändan genom att investera 10 kr av andras pengar - för att i bästa fall få tillbaka 1 kr, samtidigt som man själva smörjer kråset. Ett säkert recept för att tömma bygden på folk, få dåliga vägar, nedlagda sjukhus och, åtminstone på nätterna, övergivna ålderdomshem.

Övertorneå den 30 april 2013
Mikael Styrman
.