"Excellensen"

.
Det var ett mycket intressant personporträtt på Carl Bildt som vi kunde se i TV för någon vecka sedan. Vilken härlig balansgång av upphovsmannen mellan den förmodade viljan att visa en rättvisande bild av den "sittande" utrikesministern Carl Bildts karaktärsdrag och den likaledes förmodade vilja att kunna fortsätta betala räntor och amorteringar.

Jag såg att många tyckte att det stora utrymme som gavs åt Bildts ärftliga belastning, eller gåva beroende på hur man ser på hans gärning, var lite för mycket rövslickeri. Men det tycker inte jag. Tvärtom var det värdefullt för att kunna förstå fenomenet Bildt.

En hel del konstigt och för landet och folket skadligt som har skett under Bildts ledning eller inflytande har jag tolkat som en allt för utpräglad känsla för den egna nyttan och en dito avsaknad av empati för andra människor, tillhörande andra konstellationer, eller mindre lyckligt lottade än han själv. Jag förstår numera att den uppfattningen inte varit alldeles fel men också att den inte var hela svaret.

Porträttet antydde eller snarare pekade med hela armen mot arvets betydelse för Bildts sätt att agera. Den långa raddan av väletablerade militärer och politiker före honom har naturligtvis naturligtvis färgat honom, inpräntat pliktkänsla och lojalitet osv. I många sammanhang goda egenskaper att sätta värde på. Vad är en korpral att ha som inte är lojal med sin kung, sina befäl och sin armé? I andra sammanhang mindre lyckade egenskaper. När en partiledare eller ännu tydligare en statsminister sätter lojaliteten gentemot partivänner framför moraliska avgöranden som frågan om rätt och fel och framför lojaliteten med rättvisan, landet och folket, kan det bli, och har blivit riktigt tokigt ibland. Det blir samma sorts missriktade lojalitet, även kallad kåranda, som kan leda till att när sex piketpoliser går in i en hiss med en pigg och kry, men gripen person, och en stund senare kommer ut ur samma hiss, men då med en gripen person slagen till blodiga slamsor har ingen sett något.

Vi fick på detta sätt nog en stor del av förklaringen till Bildts påtagliga von oben-perspektiv tydligt illustrerad av hans förmåga att neka i sten när han klantar till det, som i ubåtsfrågan exempelvis. Men jag har aldrig tidigare tänkt tanken att oförmågan att verklighetsanpassa uppenbart orimliga ställningstaganden skulle bero på något han inte råder över - en defekt, ett lyte.

Vi fick en del av förklaringen till hans hållning i ubåtsfrågan men ändå ingen förklaring till att han med sin starka lojalitetskänsla blivit en sådan lojal soldat i Carl Bildts armé, kämpande under amerikansk flagg. Just frågan vart Sverige försvann, och varför, kvarstår ännu som en obesvarad gåta.

Just ubåtsfrågan behandlades ju nästan genant undfallande. Men man måste kanske ha förståelse för att en journalist vill kunna röra sig fritt i det makthavartäta Stockholm utan att riskera att få på käften av var och varannan han möter, något som annars lätt skulle kunna bli följden av en tydligare behandling av ubåtsfrågan.

Jag kanske tittade slarvigt, men jag lämnades med känslan av att det viktiga kronförsvaret och avvecklingen av löntagarfonderna gick mellan stolarna trots att frågorna fick stora konsekvenser. Dock kanske inte så tydligt kopplade till just Carl Bildts person.

Namnet "Excellensen" kan nog både Bildt och omgivningen le igenkännande åt, fast utifrån lite olika utgångspunkter.... Framträdande svenskar har i alla tider fått smeknamn - inte sällan något nedsättande: den halte, den läspe, den lytte. Jag skulle inte bli förvånad om Bildts smeknamn kommer att ta sin utgångspunkt i hans ibland väldigt verklighetsfrämmande ställningstaganden och hans oförmåga att komma ur dessa ställningstaganden på ett hedervärt sätt, sedan han blivit överbevisad av verkligheten.

Övertorneå onsdagen den 1 maj 2013
Mikael Styrman
.