Den inhemska terrorismen söker sig nya former

.
Knappt har den svenska godhjärtade dumhetens byråkrati och dess politiker insett, att inte alla som söker sig till Sverige är ärkeängeln Gabriels ställföreträdare på Jorden. En hel del av dem är grova brottslingar av allehanda slag, vilka inte behöver vårt skydd. Tvärtom behöver samhället, medborgarna och deras ”medflyktingar” istället skydd mot dessa våldsverkare, som man slänger in huller om buller med oskyddade kvinnor och barn på i det närmaste obemannade boenden.

Den nyvaknade byråkratin har nu fokus på bombtillverkande terrorister. Det hotet finns säkert och det ökar också. Men det finns dessutom en smygande terrorism som söker sig fram och som skapats av dumhetens och oduglighetens sätt att låta människor som nekats uppehållstillstånd leva kvar här - inte bara gratis - de har till och med fått, och får, betalt för att bo här på skattebetalarnas all inclusive-anläggningar, istället för att åka hem och försörja sig själva. Kunskap om detta sprider sig och drar hit allsköns slödder, från snart sagt var som helst i världen.

IKEA-syndromet sprider sig därför. Det som fått sitt namn från dubbelmorden på IKEA i Västerås, men som även tar sig andra uttryck: misshandel, mord och/eller våldtäkt riktat mot vanliga medborgare men även mot verksamma inom flyktinggeschäftet. Verksamma ”på golvet” vill säga. Det som politiker, byråkrater och media har fullt upp med att tiga om.

Under täckmantel av att vara sjuka - vilket en del säkert är - har utvecklats en metod som innebär att man får stanna i Sverige på all inclusive-inrättning, av den ena eller den andra sorten, om man bara först gör ett grovt brott mot någon: knivmördar mor och son på IKEA, mördar en flicka som jobbar på flyktingboende i Mölndal eller knuffar någon resenär framför tunnelbanetåget som härom dagen på T-Centralen.

Den förda politikens frukter skördas nu motvilligt av pendlarna i huvudstaden. Egentligen inte mer än rätt att det sökt sig till huvudstaden, där verksamheten ju har sitt säte.

Polisen har numera lärt sig ett och annat. Förr hemlighöll man efterlystas utseende. Man gick ut med varningar till allmänheten, men på grund av missriktad sekretessiver talade man inte om vem allmänheten skulle vara rädd för. Man visade bara bilderna åt andra poliser och fick aldrig fast någon. Nu visar man bilderna för allmänheten som om det gällde en politisk brottsling, en dissident. Sådana har man ju alltid kunnat visa stort uppslagna bilder på i förtalsartiklar - dömda eller ej. Nu får man istället genast fast den misstänkte.

Våra hycklande media är ännu kluvna i hanteringen. Kan man verkligen hänga ut en misstänkt grov brottsling, våldtäktsman, mördare och dylikt och därigenom behandla grova brottslingar lika illa som dissidenter? Lösningen på problemet har blivit en kompromiss. Man publicerar bilden omaskerad tills polisen får fast vederbörande, sedan suddar man ut ansiktet för att värna slöddrets integritet.

Så tillbaka till huvudspåret från den lilla utflykten till hycklandet i media. Huvudfrågan är:

Hur skyddar man allmänheten mot slödder som man lärt att mord, våldtäkt och andra grova brott, riktade mot svenska medborgare, belönas med flerårig vistelse i svenska all inclusive-anläggningar med lön, centralvärme, egen säkerhetsvakt, TV, eget rum, fri tillgång till rena kläder, sjukvård, tre lagade mål mat per dag och så vidare, istället för att skickas till sitt hemlands, eller något av hemlandets grannländers, mer spartanska fängelser eller sitt gamla liv som diverse-brottsling på gatan?

Hur länge får det vara viktigare att skydda utländska våldsverkare än att skydda oskyldiga medborgare?

Hur många måste dö? Hur många familjer måste trasas sönder innan idioterna i de politiska korridorerna tar sitt förnuft till fånga?

Falun fredagen den 3 juni 2016
Mikael Styrman
.