.
För den som inte har direkt insikt bakom kulisserna i maktens korridorer är det spännande att lägga pussel med med de bitar som trots allt når oss, avsiktligt, men framför allt oavsiktligt.
Många är vi som retat oss på politikernas och byråkratins tilltagande excesser i EU. Men det som naturligtvis ställt saker och ting på sin spets har förstås varit den valhänta hanteringen av migrationsfrågan. En nyckelroll har av allt att döma spelats av personer som sitter fast i 1970-talets svenska självbild som rikt, välmående och internationellt inflytelserikt föregångsland. Efter i första hand nationalsocialdemokratisk överkonsumtion av andras pengar har Sverige numera förvandlats till en fattig sönderfallande nation med snart obetydligt internationellt inflytande och som dessutom allt oftare framhålls som varnande exempel.
Det har inte hindrat att vår svenska svetsarpamp från Hägglunds i Övik, med fullt utvecklat Olof Palme-komplex, i rådande självförhärligande mentala klimat i maktens korridorer i Europa, dessförinnan lyckats värva tunga politiska spelare till att förvandla migrationsfrågan till fullständiga pajaserier även på Europa-nivå. Om det hade skett avsiktligt skulle det inte ha kunnat betecknas som annat än extremt skickligt. Allt talar dock för att det är en helt oförutsedd effekt av ett seriöst, men verklighetsfrämmande, försök att leka Messias. Och nu börjar Europas befolkning sätta ned foten, urless som man är på att bevittna pajaserierna, trots att de för det mesta skyls över av doa-doakören i maffiakontrolllerade media.
Stefan Löfven kan i framtiden ihågkommas för att ha varit den som pumpade upp EU-ballongen så mycket att den så småningom sprack. Man kan nog säga, i kölvattnet på EU:s svenskinspirerade migrationspajaserier, att med sådana vänner behöver EU-pamparna inga fiender.
Med Anders Sundström på spararnas pengar, Sven-Erik Bucht i regeringen och Stefan Löfven i EU är katastrofen förmodligen oundviklig. För övriga länder som inte direkt är berörda av Sundström, Bucht och Löfven handlar det om vad de ska bygga istället för EU - om EU inte går att reformera och dess ambitioner inte går att banta. Men Sverige kommer sannolikt inte att komma lika lindrigt undan. Förmodligen finns ingenstans så många heliga kor att avrätta, så många lik att plocka fram ur garderoben och så många blåa skåp att rengöra som i just Sverige.
Södertälje fredagen den 24 juni 2016
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar