fredag 3 juni 2016

""Jag är baske mig ingen fifflare"

.
Vem minns inte Mona Sahlins ord. ”Jag må vara slarvig med mitt liv, men jag är baske mig ingen fifflare”. Klicka här för att höra hennes egna ord.

I den senaste Mona Sahlin-härvan figurerar en ”före detta livvakt” som hon anställt i regeringskansliet. Intressant epitet - före detta livvakt, smaka på det…

Mycket är konstigt i sammanhanget. Bland annat att regeringskansliet hållit ett garage till före detta livvaktens uppseendeväckande lyxbil. Varför är det en regeringsangelägenhet?

Det påstås finnas ett säkerhetsproblem kring Mona Sahlin. Jag såg en uppgift om att det går åt sex polistjänster för att skydda henne. Om det finns ett skyddsproblem kring en person, är det då en regeringsangelägenhet att hålla henne och hennes ”före detta livvakt” med en uppseendeväckande bil? Är inte det naturliga istället att hålla sig med en diskret bil? Visar inte Mona Sahlin med sitt eget beteende att hela grejen med hennes skyddsbehov bara är bedrägerier på regeringsnivå?

Varför är det en regeringsangelägenhet att skriva falska intyg åt någon som saknar tiotals tusen kronor i månaden i synliga och redovisningsbara inkomster för att kunna klara sin livssituation? Varifrån kommer pengarna som möjliggör finansieringen av lyxbilen, lyxvillan i Saltsjöbaden och övriga levnadskostnader? Knark? Beskyddarverksamhet? Yrkesmördande? Vad gör den före detta livvakten på regeringskansliet som gör det nödvändigt för regeringskansliet att gömma hans svarta ekonomi?

Det finns händelser som är ouppklarade, som delvis berör regeringskansliet och delvis polisen. Exempelvis kan nämnas det mörklagda mordet på krigsmaterialinspektören Carl-Fredrik Algernon som polisen inte utredde, liksom morden på Cattis Falck och Lena Gräns vilka fånigt nog skylldes på Stasi. Tomas Quick-morden utreddes aldrig utan saboterades istället, som värst av ett justitieråd som aldrig behövde redogöra för sina skurkstreck i fallen. En annan konstig historia var det undangömda liket på norra begravningsplatsen i Solna som polisen städade undan. Varför var det en polisiär uppgift att smussla undan liket?

För att återvända till Mona Sahlins påstådda skyddsbehov: mot vad behöver hon skyddas? Det finns knappast, och har nog knappast heller funnits, något skyddsbehov på grund av hennes ”uppdrag” som samordnare mot religiös extremism. Däremot kan det ju finnas anledning att skydda henne mot skattebetalarna. För många skattebetalare som sliter ont och behandlas illa av den svenska staten sticker det naturligtvis i ögonen att den där kleptomanen och hennes kriminella polis skor sig för fulla muggar. Men är det då en uppgift för regeringen och skattekassan att skydda dessa mot skattebetalarna? - Naturligtvis är det det, om hon och andra i regeringen är delar av en maffia som skor sig på skattebetalarnas bekostnad - inte annars.

Nu har det visat sig att hon skrivit flera falska intyg till förmån för den ”före detta livvakten”. Kan man ha poliser i en demokrati som inte vill vara korrumperad, som kan ha tiotusentals kronor per månad i osynliga inkomster och en faiblesse för lyx och flärd som gör ett hederligt leverne omöjligt?

Kommer Sahlins och den före detta livvaktens ekonomiska omständigheter och vad som ligger bakom dem att utredas? - Knappast troligt. Däremot kanske någon misshandlad skattebetalare så småningom ledsnar på deras framfart…

De är egentligen ganska underhållande våra skurkar till politiker, men man får akta sig för att ta dem på allvar.

Falun fredagen den 3 juni 2016
Mikael Styrman
.

Inga kommentarer: