Förra året åkte en buss av vägen utanför Sveg och några skolbarn från Skene, på väg till skidsemester omkom. Bussen färdades nattetid och gick av vägen på småtimmarna. Åtal väcks nu mot föraren för vårdslöshet i trafik. En tragedi naturligtvis, på flera sätt.
Nu, i kölvattnet har åklagaren, förmodligen en del andra byråkrater, politiker och media upptäckt att det gäller samma arbetstidsregler på natten som på dagen - och en olycka har skett. ”Lagen om politisk klåfingrighet" bjuder att nu måste lagar ändras.
Minst hundratals bussar kör under nätterna, 365 dagar per år, år efter år sedan decennier tillbaka. Men så händer en olycka. Genast ska de rättrådiga idioterna visa framfötterna och framhäva sin egen förträfflighet genom att mästra andra.
Men livet är inte ofarligt. Det finns nästan nio miljarder människor i världen. Nio miljarder kommer att dö. Om våra politikers idol USA får hållas kommer en betryggande majoritet att dö i förtid. Kanske sker det även om galningarna i USA hejdar sig - om nu rådande antaganden om klimatförändringarna fortsätter att visa sig riktiga. I övrigt kan vi dö i sömnen. Om sömnen går bra kan vi halka på mattan vid sängen och ramla mot väggen och slå ihjäl oss. Nästa flaskhals där det kan gå åt helvete är när vi ska ned för trappan till köket för att äta frukost.
Världen är ingen säker plats. Det händer olyckor hela tiden. Det är svårt att ta sig genom livet med livet i behåll. Dumhetens arméer gör sitt bästa för att förbjuda inte bara olyckor utan all sorts obehag för oss. Det får ibland lustiga konsekvenser. Därför kan vi köra in i vilken by som helst, med två-tre hus, i Norrlands inland, där det i dagar, veckor och ibland månader kan vara över 30 grader kallt, och på en skylt vid vägen läsa att tomgångskörning mer än en minut är förbjuden, för att komma till rätta med byns luftföroreningar.
Vi kan också sitta i timtal i långa bilköer, medan klockan går och flyget till långresan åker ifrån oss, därför att det skett en mindre sammanstötning lite längre fram och mitträckesvägen som sossekäringar av båda könen, vilka inte kör bil, har bestämt att är vad vi behöver istället för motorvägar, som kostar några kronor mer. Ändå kommer man att först lägga ut skattepengar på att bygga om vanliga vägar till mitträckesvägar, för att senare betala för samma arbete igen, med stora trafikstörningar, men nu för att bygga om mitträckesvägar till motorvägar. Och byggmaffian som styr processen i bakgrunden ler i mjugg.
Alla dessa omsorger till trots kan vi kliva ombord på ett flygplan som kostat två miljarder att köpa (två tusen miljoner) och är på väg till Peking, ta plats i ett säte medan flygplanet sätter kurs mod Diego Garcia för att så småningom helt försvinna. Varför? För att det skulle bli för dyrt att installera en utrustning som skulle kosta några hundra kronor och tala om var planet finns när det försvinner. Och naturligtvis också därför att alla världsförbättrare åker mot Sydpolen för att i åratal leta efter planet, där alla egentligen vet att det inte finns.
Det här blev en lång resa fram till den enkla slutsatsen att vi måste lägga band på idioternas välvilliga omsorger som komplicerar våra liv. Det går alldeles utmärkt att följa gällande arbetstidsregler och vara en säker förare. Det går också utmärkt att följa dem och vara fullständigt livsfarlig. Förarlösa fordon som den värsta sortens idioter sysselsätter sig med är inte heller någon lösning. För dem går det också åt fanders, varje gång en situation inträffar som konstruktören vid sitt skrivbord inte haft fantasi att förutse.
- Livet är livet - shit happens!
Falun fredagen den 1 juni 2018
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar