White-Wash av den svenska judepolitiken i Kunskapskanalen

 .

Jag råkade slå på Kunskapskanalen för en stund sedan. Vi har numera tillgång till många TV-kanaler, vilket borde vara bra. Kvalitén på TV-programmen är dock allt annat än bra nuförtiden. Nästan bara billiga skräpproduktioner, men i massor av kanaler. Public Service skiljer inte ut sig på något positivt sätt.

Kunskapskanalen är ofta enda ljuspunkten och erbjuder ibland bra program. Tyvärr sänds de bra programmen så många gånger att man hinner ledsna på dem. Ur åtminstone de flesta tittares synvinkel är det onödigt, eftersom de många repriserna kan ses på UR Play och SVT Play så många gånger man vill. Men det är klart att det blir billigare att sända dem många gånger. Då blir det mer pengar över till lekar och andra fördummande skräpproduktioner.

På helgen brukar jag inte titta på Kunskapskanalen. Då är kanalen en uppsamlingsplats för en massa ofta ganska amatörmässigt inspelade föredrag som är lika spännande att följa som streckläsning ur Statistisk Årsbok.

Just idag råkade jag i desperation ändå byta till Kunskapskanalen på söndag förmiddag och hamnade mitt i ett föredrag om hur Sverige hanterade judefrågan under Andra Världskriget. Jag tyckte först att det verkade informativt och hann tipsa mina nära om att se programmet. Men så visade det sig att det var en svensk självförhärligande white-wash av den svenska nazistkramande judepolitiken. Den var dessutom smutsigt genomförd i så måtto att föredragshållaren tog heder och ära av Finlands hantering av judefrågan. Han berättade på ett utomordentligt oärligt sätt, som kunde bibringa den ouppmärksamma tittaren uppfattningen att Sverige näst intill räddade de finska judarna och att hotet mot dem var undanröjt först när de allierade besegrade Finland.

- Så osakligt!

Finlands judar räddades av att Mannerheim var helt kallsinnig inför Nazitysklands upprepade påtryckningar om att samla ihop de finska judarna och skicka dem till Tyskland för avlivning. 

Finland besegrades inte av de allierade som föredragshållaren okunnigt eller oärligt påstod. Finland besegrades av Sovjetunionen - den svenska sosseministärens nästa älsklingsdiktatur efter att Adolf Hitler inte längre var populär, sedan krigslyckan vänts i Stalingrad.

Finlands judar räddades inte på något sätt av svenskars säkert frekventa möten under vilka utan tvekan gjordes mängder av planer och pratades mycket strunt - utan minsta avsikt att verkligen göra något. Inte ens om det hade behövts skulle man förmodligen ha gjort något.

Sveriges judar räddades av att tyskarna aldrig skickade någon skarp begäran om att Sverige skulle samla ihop sina judar och skicka dem till Tyskland.

Utan tvekan plågas föredragshållarens uppdragsgivare eller finansiär av Sveriges ryggradslösa politik gentemot, och försörjning av, Nazityskland med råvaror. Sverige var ju inte under angrepp från Sovjetunionen som Finland var. Inte heller under tyskt angrepp. Finland kunde inte få någon hjälp av de allierade eftersom de behövde Sovjetunionen för att kunna besegra Nazityskland. Det gjorde Sovjetunionen, men fick aldrig någon uppskattning för det. Istället har efterkrigspropagandan matat oss fulla med lögner om att de allierades inkompetenta lallande efter Dagen D hade någon som helst betydelse för hur det gick för Nazityskland. Finland var på grund av de allierades beroende av Sovjetunionen i en svår situation. Finland fick inte ens hjälp från dess månghundraåriga broderland, eller överhöghet, Sverige vars främsta insatser i Andra Världskriget bestod av substanslöst prat, försörjande av Tyskland med råvaror, att vara transportapparat åt tyska arméer samt att sedan Tyskland besegrats skicka Folke Bernadotte till Tyskland för att ”rädda” judar från koncentrationslägren. Det senare var säkert i begränsad utsträckning drivet av humanitära omsorger. Men mer än något annat var det drivet av rädsla för de allierades hämnd för det långvariga nazistkramandet. I Sverige har psykopaterna framhållit det som att Sverige var en del av de allierade och gjorde en insats i kampen mot Nazityskland. Sanningen är tyvärr att Sverige inte gjorde ett piss mot nazisterna och att Sverige blundade för judeutrotningarna under hela kriget trots att de var väl kända av den svenska regeringen.

Propaganda är ofta försåtlig.Yngre människor kan ha mycket svårt att genomskåda sådan här propaganda. Även för oss äldre kan det vara svårt, om källan är en som man inte sedan tidigare har kunskap om att man måste vara kritisk mot. Så mycket enklare det skulle vara om föredraget istället hade hållits av Ingvar Carlsson eller Mona Sahlin. Sanningshalten hade knappast påverkats, men vi hade vetat att vara på vår vakt, vetat att inte många sanna ord var att vänta.

Falun söndagen den 18 oktober 2020

Mikael Styrman

.