.
Det blev alltså Carema som i svensk media blev metafor för förfallet inom åldringsvården i den offentliga sektorn. Inte de nattetid övergivna och låsta, av kommunen drivna, avdelningarna i Piteå.
Caremas bonusavtal och deras konstruktion må vara stötande, visst.
Men det är den havererade offentliga åldringsvården som har öppnat dörren för dem.
Om bara våra politiker skötte sitt skulle något sådant aldrig ha kunnat utspela sig.
Det är därför inte i första hand Carema som har klantat till det.
Det är de politiker som har misskött den offentliga verksamheten och som inte bryr sig om vad de tjänster som de upphandlar egentligen innehåller.
Carema är bara ett symptom, av många, som visar att den offentliga sektorns verksamhet är i fritt fall.
Det är konstigt att det är så svårt i Sverige att omnämna problem med deras rätta namn.
Övertorneå den 7 november 2011
Mikael Styrman
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Man blir så blasé på allt som framförs i media.
TV är ute för min del.
Letar man efter något nytt så är det bra mycket trevligare läsning - ja underhållning på din blogg. /fortfarande anonym.
Det är nog en obotlig, kronisk sjukdom inom offentlig förvaltning att om man inte handlar för egna pengar blir det inte så noga med vad det kostar. Inte heller med vad man får.
Träffsäkert, mitt i prick, om den offentliga verksamheten. Om den skött sig hade Carema och liknande aldrig kommit in.
Precis, äldrevården idag i offentlig regi är så personalsnålt tilltagen av kommunerna att den inte kan gå ut på annat än förvaring i väntan på döden. På med blöjorna och droga ner med mediciner så att åldringarna går att förvara sängliggande hela dagarna. Matransoner av Auschwitzformat till höga priser och för lite vätska att dricka så behöver inte blöjorna bytas så ofta. Men inte heller så lite att åldringarna riskerar att dö i förtid för då går ju kommunerna miste om de höga rumshyrorna och omsorgsavgifterna som gör att man idag kan ta hand om åldringarnas pensioner förutom ett litet minimibelopp som dom är garanterade att få behålla men som samtidigt ska täcka en hel del kostnader som ligger utanför omsorgsavgifterna. Guldkant på ålderns höst? Snarare har kommunerna hängt en rostig cykelfälg runt halsen på de stackarna! Ingen skugga över personalen som sliter som hästar men som är alldeles för få för att det ens ska kunna gå att hålla ett minimum av anständighet över det hela.
Undrar ödmjukast varför herrn väljer att kommentera sin egen artikel vid tre tillfällen?
Svar till signaturen ”Lingvistiker”:
Fåna Dig inte.
Jag skriver alltid under eget namn,
till skillnad från vissa andra.
Skicka en kommentar