Svar till SD:s kommentar till bloggen ”Ännu en skendebatt och ett skentoppmöte”.
(Uppdaterad 120210 kl 08:53)
Mörkläggning?
De där uppskattningarna är förstås gjorda under lång tid och med stor osäkerhet, möjligen på grund av en viss ovilja från politiken att visa vidden av vad de ställt till med.
Enkla överslag
I verkligheten finns många olika sorters invandrare och/eller flyktingar som drar olika mycket kostnader. Men några enkla överslag kan vi lätt göra med varierande antal genomsnittliga invandrare:
0,5 miljon invandrare x en kostnad om 0,2 miljoner per person = 100 miljarder kronor per år.
0,2 miljon årsarbetstillfällen sysselsatta av invandringshanteringen x en kostnad om 0,3 miljoner per person = 60 miljarder kronor per år.
Dessa antaganden som ganska säkert är otillräckliga stannar således på en årskostnad om 160 miljarder kronor per år.
Mer rimliga antaganden, tror jag, är följande:
0,8 miljon invandrare x en kostnad om 0,35 miljoner = 280 miljarder kronor per år.
0,2 miljon årsarbetstillfällen sysselsatta av invandringshanteringen x en kostnad om 0,4 miljoner = 80 miljarder kronor per år.
Dessa justerade, men fortfarande säkert försiktiga, antaganden skulle således innebära kostnader om 360 miljarder eller trehundrasextiotusenmiljoner kronor per år.
Jämförelse med Kriminalvården
Som en jämförelse kostar kriminalvården, enligt egna uppgifter, ca 7,3 miljarder kronor per år och dess medelbeläggning är ca 4.600 personer enligt BRÅ. Kriminalvårdens kostnad utslaget per intagen är då nästan 1,6 miljoner kronor. Då har man några anstalter för tunga förbrytare som är mycket dyra att driva men det mesta är rena vuxendagisverksamheten, politiska fångar m.m. Kriminalvårdens verksamhet är förhållandevis lättadministrerad. Man har stora möjligheter att bestämma var kunderna ska vara exempelvis och personliga hänsyn behöver inte tas i någon större utsträckning. Invandrar- och flyktingadministration låter sig inte styras på motsvarande sätt och innebär mycket tillfälliga arrangemang utspridda över landet vilket alltid fördyrar verksamheten.
Sammantaget finns det inte särskilt stor risk för att kostnaderna för invandrings- och flyktingadministration skulle vara lägre än Kriminalvårdens kostnader per intagen, snarare tvärt om.
Om kostnaden är densamma per kund som inom kriminalvården motsvarar det vid 0,5 miljoner ”kunder” 793 miljarder och vid antagna 800.000 genomsnittskunder 1.270 miljarder kronor per år.
Redan de här enkla överslagen visar dock varför det inte är så svårt att förstå om politikerna gärna vill hålla väljarna i mörker om vad politikerna har ställt till med - och fortlöpande förvärrar.
Ta fram korrekt statistik
För att göra en riktig beräkning krävs tillförlitlig statistik om invandringen. Hur många invandrare, hur många arbetslösa, hur många med riktiga arbeten, hur många pensionärer, hur många privat-, kommun- och statsanställda sysselsatta i vuxendagisverksamheten osv.
Dålig skolning till följd av DDR-systemet orsakar resursslöseri
Nu tror jag inte att politikerna och den högsta byråkratiska ledningen ser riktigt på det här sättet på frågan. Fostrade som de är i ett sjuttioårigt DDR-likt styre har de fått dålig skolning i hantering av skattebetalarnas pengar. Jag tror att de aktivt, och medvetet, gömmer kostnaderna för invandringen genom traditionell statlig bluffbokföring. Det gör de, väl medvetna om, att i den här invandringscirkusen sysselsätts massor av människor som annars skulle vara öppet arbetslösa. Och den arbetslösheten vill de inte visa. Den är varken förenlig med alliansregeringens retorik eller dess företrädares. Men eftersom politikerna är oförmögna att sköta någonting ordentligt slösas dessa resurser bort. De leder nämligen inte till de (troligen) uppsatta målen - att invandrarna upphör att cirkulera i dagisverksamhet och hamnar i produktivt arbete.
Riksdagen - Sveriges mest vanskötta verksamhet?
Det finns förmodligen få så klantigt skötta verksamheter i landet som den som våra riksdagsmän administrerar och förmodligen manifesteras det allra tydligast i just invandrarförvaltningen.
Ofantliga resurser svamlas bort trots resursbrist
Hela landet är fullt av arbetslösa. Hundratusental - kanske mer. En del analfabeter, andra mycket välutbildade. Skattebetalarna försörjer dem alla, men deras arbetsförmåga nyttjas inte. Istället tillåts, eller tvingas, de att ligga på sofflocket. Men samtidigt stängs sjukhus av kostnadsskäl och vårdbehövande transporteras till döds i ”Luleå-Ambulanser” längs vägarna - om ambulansen alls kommer. Gårdar och tak finns att skotta, vägrenar att städa, gräsmattor att klippa, skogar att röja, skogar att stamkvista, bär att plocka, tågväxlar att avisa, tåg att isrensa, tunnelbanestationer och sjukhus att städa, sopor att transportera till konkurrenskraftiga priser, åldringar att vårda och hålla sällskap istället för inlåsta och övergivna på nätterna och andra som behöver personliga assistenter, eftersatta kraftledningsgator och annars väl fungerande teleledningar att röja, istället för att rasera på grund av beslut vars intellektuella grund gränsar till efterblivenhet.
Tiotusen analfabeter under ledning av hundra läskunniga kan göra järnvägarna trädsäkra på ett år. Hundra läskunniga kan övervaka istappar i järnvägstunnlarna under ledning av transportstyrelsens 1600 pappersskyfflare. Tusen läskunniga kan byta slutkörda kontaktledningar. Sedan kommer och går tågen i tid. Och då har vi ännu bara skrapat på ytan av det här nationella sammanbrottet. Men det händer inte av sig själv.
Jag kan fortsätta att räkna upp hur länge som helst. Och det kan förmodligen Du som läser också. Skattebetalarna avlönar och försörjer redan alla - för att göra ingenting! Och statsministern arrangerar toppmöten för att diskutera hur vi ska öka antalet kvinnliga företagare och få de allt färre som ska försörja allt fler att jobba till 75 års ålder.
Odriftigas självsmekeri prioriteras
Men våra politiker är mer intresserade av egna förmåner och av att hitta på flashiga toppmöten för sig själva för att få sola sig i kamerablixtarnas sken. De är helt enkelt odriftiga personer som gömt sig i partiorganisationernas kryptor. Och det Sverige av idag behöver är driftiga entreprenörer - även i den politiska ledningen. Men våra politiker och journalister kan inte skilja på en entreprenör och en myglare. Och de är helt väsensskilda saker.
Den nya hjälplösheten
Det finns hundratusentals lediga händer som kan hjälpa till. Även en analfabet kan göra nytta medan han/hon lär sig skriva och tala svenska. Men alla resurser rinner idag ut på marken till ingen nytta och orsakande höga kostnader. Våra politiker står för den nya hjälplösheten som får hela samhället att sluta fungera.
Bästa Fredrik Reinfeldt, när Du och Dina reklambyråkompisar någon kortare stund bestämmer Er för att gästa verkligheten och kanske upptäcker att Sveriges problem inte är att människor inte arbetar till 75 års ålder, utan att en miljon människor inte arbetar alls, då kanske Du kan berätta för oss andra vad David Cameron och Dina andra kollegor tycker om det all-inclusive-semester-hotel, free of charge, för hela världens befolkning, som Du tycks tro att Du är kapabel att förvandla det här landet till.
Övertorneå den 9 februari 2012
Mikael Styrman
.
13 kommentarer:
Visst, en hel del skattepengar går åt. Man får inte glömma, att en del svenskar gjort sig förmögna på invandringsindustrin.
Ett exempel är Jan-Emanuel Johansson (s), i dagarna föremål för en polisutredning angående grovt skatte- och bokföringsbrott.
Han deklarerade år 2010 en vinst på 5,2 miljoner kr från hem för ensamkommande barn samt missbruksvård.
Det är intressant, eftersom Jan-Emanuel är fd medlem i justitieutskottet, lagutskottet och konstitutionsutskottet.
Indirekt har Sverige kommit närmare militanta grupper i och med den i praktiken fria invandringen.
Al-Shabaab, en militant organisation som behärskar hela södra Somalia med sharialagar, har Sverige som ett av sina starkaste fästen.
I går gick al Shabaab samman med al-Qaida enligt CNN.
Vilka konsekvenserna för Sverige kan bli är svårt att uttala sig om.
Martin
Det är naivt att tro att det någonsin går att få dessa människor från MENA-länderna (Mellanöstern och Nordafrika) i arbete. Men våra styrande tycks tro det?
Vanligt arbete i dessa länder har mycket låg status. Hög status har däremot arbetsfria inkomster. De kommer att göra allt för att undvika vanligt arbete.
Det enda sorts arbete bland dessa, som har någon status, är att vara köpman. Det kan man se på bl.a.hur många invandrarbutiker och pizzerior det finns.
Man kan också se att om någon form av vanligt arbete skall utföras i t.ex. oljeindustrin runt persiska viken så importerar man arbetskraft från Filipinerna. Inte från närliggande länder som Somalia eller Egypten som kanske vore mera logiskt.
Rune
Bra Micke- du är den stora dolda sanningen på spåret i dina aningar om kostnaden för invandringen.
Rekommenderar boken "Mångkultur eller välfärd" av ekon. lic. Lars Jansson från Handels i Gbg. Förlag Vitsippan, ISBN 91-631-2438-6. Naturligtvis finns den inte i bokhandeln men väl via nätet.
Han går igenom de flesta sektorer i samhället som påverkas på ett vederhäftigt och analyserande sätt. Hans slutbedömning är att kostnaden uppgår till ca 300 miljarder årligen och då är hansyn tagen även till de intäkter invandringen skapar!!! Så dina beräknar är fel med mer än 100%!
Trevlig läsning!
Bo
Svar till Rune:
Jag har inga egna erfarenheter av det, men jag har flera bekanta som lett arbeten i dessa länder. Det är fascinerande att lyssna på hur det går till. Inte är det omöjligt att få dem att arbeta. Men det går ju till på helt annat sätt än vi är vana vid.
Det tycks snarare vara så att det inte gjorts något riktigt försök att få dem i arbete i Sverige. Snarare har man använt den normalsvenska metoden att låta okvalificerade medarbetare försöka få dem i arbete. Medarbetare som ingen skulle drömma om att skicka till mellanöstern och tro att de skulle kunna åstadkomma någonting där. Människor som inte ens skulle hitta ut från flygplatsen utan hjälp.
Och vi vill ju inte klandra invandrarna för att svenskarna hanterar dem inkompetent, eller hur?
Engelsmännen har alltid varit duktiga samhällsbyggare och administratörer och har kunnat verka även i dessa regioner. Jag hoppas att Fredrik Reinfeldt hade förstånd att be Cameron om hjälp på deras lekstuga som avhållits i dagarna.
Vad Du säger, när Du beskriver deras nationalkaraktär är ju egentligen att ganska många av dem är lik ganska många svenskar i sin inställning till arbete och inkomster.
Jag håller med om att de är duktigare både köpmän och pizzeriainnehavare än svenskarna. Det tror jag till stor del beror på att de är flitigare. De är helt enkelt beredda att arbeta mer för mindre pengar utan att klaga än svenskarna är.
Det är bekant att de importerar filipinos för att få arbete utfört. Men det bevisar ju bara att de är klyftigare än vi är som importerar somalier. Det tror jag faktiskt att man påstå utan att andra än de allra värsta hycklarna kan påstå att man är rasist.
Det behövs väl inte mer än några enstaka arbetare för att övervaka och ta bort istappar ur järnvägstunnlarna? För exemplets skull drog jag till med 100 st läskunniga. Men det var ju mest för att det finns en miljon att tillgå som den svenska regeringen inte duger till att sätta i arbete och därför redan betalar lönen till. Vilket är egentligen värre? Att det i så fall skulle gå åt 100 st invandrare till att övervaka tunnlarna och utföra några mans arbete eller att 1600 transportstyrelseanställda svenskar inte duger till att få det skött?
Det är klart att det är annorlunda att sätta invandrarna i arbete. Det krävs proffs för att det ska fungera. Inte lär det bli likadant som om svenskar skulle göra jobbet heller. Men det innebär ju inte att regeringens metod är den rätta - att göra ingenting och tro att det ska ske av sig själv.
Så ”jobbar” ju tyvärr den svenska regeringen. De fattar till exempel ett skrivbordsbeslut om uppdelningen av järnvägen, av partipolitruker direkt från skolbänken, men duger inte till att genomföra det. De tror att om man bara fattar beslutet så hoppar pusselbitarna på plats av sig själv. Inga dugande projektledare. Ungefär som Energimarknadsinspektionen. Och visst, det är ju jättesympatiskt att åka runt som en snäll nallebjörn och bara smeka alla medhårs. Kanske blir Fredrik omvald en gång till på det sättet. Men någon ordning på landet blir det inte. Det blir fortsatt lekstuga under snabb färd mot katastrof. Men det primära verkar ju vara att bli omvald. Hur landet utvecklas tycks vara av underordnad betydelse. Det är en gammal härskarregel att det nästan inte kan bli så dåligt i ett land att inte de som befinner sig högst upp ändå har det bra.
Och partivalssystemet tycks göra det lika illa i alla partier. Se bara hur det gick i (S) när de var tvungna att spara i organisationen. När stödtrupperna försvann fick politikerna bara till barnsligt klotter. De dög inte ens till att skriva rent förslaget själva.
Jag vidhåller, det är inte invandrarnas fel att svenskarna sköter invandringsfrågorna klantigt. Men vi kommer alla att få lida av det.
Svar till Bo:
Jag tror att Du har haft lite bråttom när Du läst mitt inlägg. Vad jag säger är, att jag inte vill göra någon ordentlig uppskattning utan att veta att grunddata är tillförlitliga. Och att såväl mina två första överslag som den beräkning som Du presenterar nu förmodligen är för låga. Jag tror, men vill inte påstå säkert utan bättre underlag, att jämförelsen med Kriminalvårdsstyrelsen kommer närmast sanningen. Att göra en riktig kalkyl är ju ganska arbetskrävande och det vill jag ju inte göra utan bra ingångsdata. Jag vet naturligtvis ingenting om den beräkning som Du nu flaggar för. Den kan vara alldeles utmärkt. Men så mycket kan ju konstateras att när invandringsfrågan beter sig som ett skenande expresslok är varje kostnadsberäkning färskvara. Om 300 miljarder var sant igår så är det lögn idag. Jag ska försöka få tag i boken.
Att det blir en omöjlig ekvation att få ihop detta med pensionerna kan i princip en dagisunge räkna ut utan hjälp av nåt annat än röven och en näve med grus.
Först så ska vi utbilda oss tills vi är ca 25 år och sen så ska vi vara pensionärer i 20-35 år beroende på hur medellivslängden utvecklas.
Vi ska alltså med dagens regler arbeta i 40 år, från 25 till 65 och leva av andras arbete i 45 - 60 år.
Av dom som skall arbeta i 40 år är 10 - 15% arbetslösa och ca 30 - 35%arbetar inom den offentliga sektorn, vilket innebär att 40 -50%av de som skall arbeta i 40 år också dom i huvudsak skall leva på andras arbete.
Tror f-n att pengarna inte kan räcka. De enda som kan ha en riktigt tryggad ålderdom är politiker i kommuner, landsting och stat eftersom de själva bestämmer sina pensionsvillkor och inte drar sig för att skära breda remmar av andras läder.
Likt folket i Sovjetunionen som efter 70 års kommunistdiktatur fick ett bryskt uppvaknande till verkligheten så är snart turen kommer till den svenska befolkningen att möta samma öde och att se sanningen i vitögat. Den offentliga sektorns framväxt som exploderade på 60-talet i form av att det skapades stora mängder arbeten för att passa andras ungar och vårda andras åldringar liksom det pensionssystem vars rötter vi hittar i det i slutet av 50-talet tillskapade ATP-systemet har inte varit något annat än ett gigantiskt kedjebrev i offentlig regi och nu står inför sitt snara sammanbrott.
Svar till Anonym:
Jag håller helt med Dig i Ditt resonemang, i princip. Men jag tror att situationen är mycket värre. Den ”borttrollade” arbetslösheten gör att de 10-15% Du nämner förmodligen tillhör historien. Rätta värden, efter borttvättning av mörkläggningen är säkert med råge över 20%, kanske runt 30%.
Framtagning av pålitliga siffror om arbetslöshet, invandring m.m. är prio 1 för att ta reda på var vi befinner oss i det här pyramidspelet.
Det är nog sannolikt att situationen kan vara ännu värre.
Visst är det angeläget att det tas fram pålitliga siffror om arbetslöshet, invandring m. m. - men var ska man hitta bröd i öknen?
Det finns knappast några pålitliga siffror att tillgå då både SCB och Riksdagens Utredningstjänst riggar sina undersökningar och resultat just för att möjliggöra den där mörkläggningen som inte låter sig tvättas bort i brådrasket.
Svar till Anonym:
Ja, det kanske inte blir helt lätt, men det finns nog all anledning att försöka få fram riktiga siffror.
Jag läser just nu Knapptryckarkompaniet - Rapport från Sveriges Riksdag, skriven av Anne-Marie Pålsson, den moderata tidigare riksdagskvinnan som låg bakom RUT-avdraget. Hon är, i boken, mycket positiv till Riksdagens Utredningstjänst. Men det kanske är skillnad beroende på vem som frågar efter uppgifter och för vilket syfte?
Precis, och det beror säkert också på hur frågan ställs. En av de oftast använda formuleringarna i många utredningar är ju "vi har inte funnit något som pekar på eller visar att......".
Vad man då omedelbart måste ställa sig för fråga som läsare är ju om man har verkligen letat efter det som man inte har funnit, har man ställt de rätta frågorna och pratat med de rätta personerna? Så gott som alltid finner man ju då att man har inte alls letat, man har inte ställt de rätta frågorna och inte heller pratat med de personer som skulle kunna ge svar, snarare tvärtom så har man styrt utredningen på sånt sätt att man inte har fått svar som inte varit önskvärda.
Apropå de "röda kuverten" som nu de senaste veckorna dunsat ner i brevlådorna och som skall utvisa vad vi var och en har tillgodo i form av kommande pensionsutbetalningar så kan man ju verkligen ifrågasätta trovärdigheten av dessa.
De skall väl tjänstgöra ungefär som hötappen/moroten framför åsnans ögon men som hela tiden hålls precis utom räckhåll och skall motivera åsnan att fortsätta gå framåt och kanske t o m att öka farten.
Trovärdigheten däremot, eftersom dessa pensioner (förutom de av PPM-delen) skall betalas av de som eventuellt i framtiden har ett arbete, är väl ungefär att jämställa med ett kontoutdrag från OBOL över värdet på satsade medel?
Så länge som man tror på det hela så existerar det men om det blir fråga om att det skall upp till bevis så spricker såpbubblan.
Så kommer det också att bli med de kontobesked som vi får från bankerna den dagen som de kontanta pengarna har avskaffats och vi bara har elektroniska pengar. Om det inte redan i stor utsträckning redan har skett då det redan idag råder stor restriktivitet när det gäller möjligheterna att få ut sina banktillgodohavanden i reda pengar.
Vi blir fångar i ett system där våra pengar bara existerar i elektronisk form och finns till endast så länge som vi tror på systemet. Detta är återigen endast en ny form av kedjebrev och när systemet brakar ihop så blir vi alla totalt utfattiga.
Svar till Anonym:
Se mitt svar i egen blogg med rubriken ”Som om pengarna kan tänka själv”.
Använd kontanter i mesta möjliga mån för att protestera mot maktens försök att få bort kontanterna och samtidigt få full koll på vad vi handlar och var vi är med kortregistreringen.
SD
Svar till SD:
Absolut bör man använda kontanter. Om tiden medger och lusten faller på, ska jag berätta om mina vedermödor för att försöka betala en räkning med kontanter i Stockholm. I Sverige, 2012, 43 år efter att amerikanarna åkte till månen, åkte runt månen, landade på den, gick ut och promenerade och åkte hem igen.
Skicka en kommentar