Det blir allt mer tydligt hur den grova svenska statsbrottsligheten har ändrat karaktär och arbetsmetoder. Förr nöjde man sig med att skumma av överskottet av statskassan. Numera är situationen mer lik den som gällde i Sovjet och Ryssland åren kring Sovjetunionens sammanbrott. Trots världens högsta skatter förslår inte Svenska statens intäkter ens till det nödvändigaste. Eller rättare sagt, kärnverksamheterna får spara, för att pengarna ska räcka till de meningslösa pajaskonsterna.
På snarlikt sätt som i den tidens Sovjet hittar numera statsbrottsligheten på statliga expeditioner för att få en möjlighet att sko sig. Ibland blir det ”bara” ekonomisk skada - åtminstone synligt. I ett lite vidare perspektiv innebär även den ekonomiska skadan i förlängningen mänskliga skador.
Vi har kunnat se hur industrins transporter stannat för att våra isbrytare shanghajats till privatekonomiskt nyttiga expeditioner. Saltning av vägar och montage av räcken har gett riklig privatekonomisk utdelning i form av mutor, vilket lett till överkonsumtion av vägsalt och mutor. Dräneringen av LKAB har ännu inte kunnat utredas eftersom regeringen ännu inte öppnat böckerna.
Men nu kan vi allt oftare se att maffians hänsynslöshet är mycket vidare än så. Vilken blir till exempel konsekvensen av den löjeväckande proceduren kring ”yrkes-småförbrytare” som de som Uppdrag Granskning berättade om ikväll? Blir inte konsekvensen att fler oskyldiga människor trafikdödas?
Redan tidigare har jag funnit det märkligt att inte världens högsta skatter och ”Tigerekonomi” gör det möjligt att avhålla rättegångar, vilket man ju klarar i snart sagt vilket U-land som helst. Då tänker jag på hur tingsrätten i allt högre grad blivit den enda domstol man kan få sin sak prövad i.
Nu visar det sig, i UG:s reportage, att en person kan få åtalseftergift i 28 fall av 30 - på ett år. Då döms man i två fall och de övriga 28 blir okända för domstolen. Och de måste bli okända. Eftersom man inte är dömd i dessa fall ska man betraktas som oskyldig. Åtalseftergiften sker, framkom i programmet, ibland med hänvisning till att man är föremål för frivårdens omsorger. Men ingen rapporterar till frivården om att någon har fått åtalseftergift - inte ens när det är 28 fall på ett år, för en person. Och varför skulle någon göra det? Har man fått åtalseftergift är man ju inte rannsakad och dömd. Mot detta invänder säkert någon att man inte får åtalseftergift utan att det är mer eller mindre klarlagt att man är skyldig, kanske för att man har erkänt. Men Thomas Quick erkände åtta mord utan att vara skyldig till något av dem, efter att en tid ha varit föremål för rättsväsendets omsorger.
Man ska tydligen få åtalseftergift om det inte skulle påverka straffets längd om åtal väcks även i brottet i fråga. Men det kan väl inte vara möjligt - inte ens i Sverige - att inte man får ett annat straff för två brott på ett år, än man skulle få för 30 brott?
Det här stinker återigen lång väg att statens tjänstemän och politiker bryter mot avtalet med medborgarna och inte tillhandahåller den samhällsservice för vilken vi betalar världens högsta skatter.
Om inte det här var så tragiskt skulle jag funnit det ytterst underhållande. Sveriges åklagare och domstolar skriver av brotten och släpper busarna fria för att spara statens pengar. Ut och begå nya brott. Och vem drabbas av den skadan? Skattebetalarna naturligtvis, som redan betalar världens högsta skatter för att inte drabbas av sådant. Tigerekonomin Sveriges pengar räcker inte till att rannsaka brottslingar. Månntro vad de övriga finansministrarna i Europa skulle säga om de visste vad som döljer sig bakom Tigerekonomin?
Mot bakgrund av hur man hanterar bankspararnas, skattebetalarnas och pensionspararnas pengar i flertalet Europeiska länder menar jag att man inte kan vara säker på om den kunskapen skulle mötas av förakt eller beundran.
Det börjar väl vara ganska tydligt att den omfattande skandalen kring vaccinet mot svininfluensan var ett gigantiskt bedrägeri drivet av girighet och belönat med mutor och svarta pengar. Fullständigt samvetslösa psykopater äventyrade människors liv och hälsa i en nästan ofattbar omfattning. Det kunde faktiskt, med lite otur att slutat precis hur illa som helst.
Just detta fall är naturligtvis särskilt upprörande eftersom det skadat åtminstone hundratalet ungdomar för livet. Det är för sorgligt att vi har ett så odugligt och korrumperat rättsväsende att vi med säkerhet aldrig kommer att få tag i de som ligger bakom detta för att kunna ge dem deras rättvisa belöning. Det närmaste de här psykopaterna kommer en bestraffning blir väl en ryggdunk från domarna, åklagarna och chefredaktören på klubben.
Övertorneå den 15 februari 2012
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar