Varför ska det alltid gullas med journalistiska brottslingar?

.

Leni Riefenstahl i arbete med dåtidens motsvarighet till TV-nyheterna, 1939 i Polen.

 Svar till Anonyms kommentar till bloggen ”Industrins giftkok och flamberade politiker”

Ja, det är klart att det är ett pyramidspel.
Det mesta tyder på att det hänger ihop precis som Du beskriver det.

Vi tenderar att hålla på och gulla med journalister och redaktörer.
Behandlar dom som om de vore mindre vetande, lite efterblivna.
Men det är ytterst få journalister som är mindre vetande.
De flesta är maffians medarbetare och flertalet är fullt medvetna om det.
En och annan finkänslig stackare finns säkert, som intalar sig att han/hon är någon sorts journalist.
Men det stora flertalet är maffians medarbetare.
Journalistiken är ett av de ben som den svenska maffian är uppbyggd på.

Amon Goeth

Vad är egentligen skillnaden mellan en Amon Goeth och en Leni Riefenstahl eller en Peter Wolodarski för den delen? Skillnaden är inte så stor. De är kuggar i samma maskineri, men med lite olika roller.
Goeth var lägerkommendant som godtyckligt sköt ihjäl interner. Leni Riefenstahl var filmregissör och fotograf, som berusade det tyska folket och hjälpte till att föra Hitler till makten samt föra det tyska folket bakom ljuset, i viktiga frågor under kriget. Peter Wolodarski hjälper till att mörklägga plundringen av den svenska statskassan och förhärligar olika politiska pseudohändelser ägnade att möjliggöra för bedrägerierna och rättsrötan att fortgå.

Men vad är det för skillnad mellan dem egentligen? Var Leni Riefenstahl oskyldig till de enorma mängder av övergrepp, grova brott och massmord som kom att utföras och som pågick medan hon gjorde sina propagandafilmer? Är Peter Wolodarski oskyldig till de många brott som begås i sken av att vara politiskt arbete och offentlig förvaltning? Eller är Wolodarski i hög grad medskyldig?

Finns det någon anledning varför det ska gullas just med brottsliga journalister? Varför måste alla andra yrkeskategorier ställas till svars men journalistiska brottslingar alltid komma undan? En sköterska på SOS som gör en felaktig bedömning åtalas. En barnläkare vars patient avlider häktas och åtalas. En bussförare vars buss hamnar i diket åtalas. Men en journalist eller redaktör, som alldeles uppenbart undanhåller sin läsekrets viktiga fakta, för att istället framhäva andra vilseledande, och inte sällan fabricerade, fakta ska alltid komma undan, trots att agerandet sker för att främja grov brottslighet.

Det kan gälla Kurirens redaktörer som i nära samarbete presenterar fejkade prisjämförelser, som ett led i ett nazistiskt drev och som publicerar dem dagen före julafton, för maximal skada för den förföljde. Eller det kan handla om Radio Norrbottens egen ”Leni Riefenstahl”, som alltid intervjuar båda sidor, sänder maffians material, men censurerar och förvränger motbilden - systematiskt. Eller en Peter Wolodarski som åsidosätter journalistens kall, att granska makten, för att istället vara dess megafon - oavsett om makten är rättrådig eller korrumperad.

Peter Wolodarski, Dagens Nyheter.

Varför ska det gullas med dem?
Särskilt som det är deras brottslighet som håller maffian kvar vid köttgrytorna,
som möjliggör en fortsatt plundring av allmänna medel
och utsätter folket för havererande sjuk- och åldringsvård, rättsröta, maktmissbruk och ett kollapsande pensionssystem mm?

Ska inte även kriminella journalister och redaktörer ställas till svars för sina brott?

Ska inte även de vara med och ersätta de människor som de hjälpt till, och hjälper till, att plundra?

Hur länge ska journalistkårens falska självbild skydda den från verkligheten?

Övertorneå den 15 februari 2012
Mikael Styrman
.