onsdag 30 januari 2019

Är vi verkligen på rätt väg?


.
Regeringen, och deras stödtrupper i C och L, slår sig på bröstet och berättar belåtet om vilken framgång de uppnått i regeringsförhandlingarna. Det ska bli ännu mer av samma. Och så ska det bli snabbtåg. I ett land vars politiker inte kan få de vanliga långsammare tågen att fungera ska det nu bli snabbtåg, som kommer att förbruka de resurser som behövs så väl till verklighetsförankrade behov.

Jag sitter och funderar över hur vårt samhälle förändrats under de fyra år som S + Mp lekte regering. Jag ska inte trötta ut läsaren med någon lång litania över hur det har blivit. Alla kan nog se samma sak som jag kan se. Man kan nog vara blind och ändå se det. Och nu ska det bli fyra år till med samma ”framgångsrecept”. Vad kommer att finnas kvar av vårt samhälle när de fyra åren är till ända?

En liten betraktelse, som inte har så mycket med de fyra senaste åren att göra, men ändå borde stämma till viss eftertanke. I Sverige, på 1960-talet, när jag var barn, då var bensinstationerna bemannade med servicepersonal. De tankade, kollade oljan, rengjorde vindrutan. Idag, i Sverige är bensinstationerna inte längre bemannade. Servicepersonalen försvann för ungefär 50 år sedan. Nu finns ofta inte ens kassapersonalen kvar. 

Ibland finns dock kassapersonalen kvar. Då får man betala förskott när man ska tanka. När vi var i de gamla gruvdistrikten i Lorraine i norra Frankrike för cirka 20 år sedan och arbetade var områdena drabbade av social kris, rent av misär. Gruvorna var nedlagda. Människor arbetslösa. Brottsligheten hög. Då konfronterades jag första gången med förskottstankningen och blev djupt beklämd över tillståndet där. Det var inte bara förskottstankning. Personalen satt inne i en liten inbrotts- och förmodligen även skottsäker kiosk. Pengarna växlades genom draglådor som förr i järnvägsstationernas biljettluckor. Men i Frankrike var det uttalade syftet att skydda personalen mot våldsverkare. Nu, efter fyra års härjande av verklighetsfrämmande dårar som Annie Lööf, Åsa Romson och Gustaf Fridolin, den maktgalna och ansvarslösa sosseeliten och hela köckenmöddingen påhejad av Jonas Sjöstedt, som väl inte befinner sig ett dugg närmare marken än någon av de andra hjältarna, har samhället förändrats. Fyra års import av fattiga hel- och halvanalfabeter och grova brottslingar från Afrika och Asien har tryckt ned Sverige i så djup misär, att det som vi upplevde i Frankrike för snart 20 år sedan inte längre framstår som så tokigt.

Visst, i Marseille varnades vi för femton år sedan för att gå från bilen till hotelldörren på grund av hotet från grova kriminella, vilka invandrade helt okontrollerat från Afrika. Polisen hade upphört att åka omkring med polisbil. Istället åkte man omkring, tungt beväpnade, i piketbuss - två åt gången. Och ja, så är det ju i Stockholm nu, efter regeringens senaste framgångsrika fyra år. Ännu inte på Östermalm, i City, på Kungsholmen och Södermalm. Men det kommer nog inte att ta lång tid innan det är likadant där.

Det går i stort sett inte en dag längre utan att någon eller några blir skjutna på öppen gata, åtminstone någonstans i Sverige. Ikväll rapporterar media för första gången - tror jag - att en man har blivit skjuten på ICA. Denna gång var det i Järfälla. Nästa gång är det kanske på ICA där Du handlar? Tidigare har vi upplevt hur mor och son blev knivmördade på IKEA på grund av ett utvisningsärende misskött av våra politiska oduglingar. Ett annat misskött utvisningsärende resulterade i många döda på Drottninggatan. Det resulterade också i att våra politiska psykopater mobiliserade rättsväsendets alla resurser för att försöka vrida till det till ett terrordåd utfört av någon märkvärdig organisation - när det bara var en vanlig buse som politiker och byråkrater släppt lös på våra gator som en blindgångare. Men ändå…att bli skjuten på ICA…

Är det här samhällsutvecklingen? Något som inte går att påverka? Politikerna och våra på allt sätt förträffliga journalister vill ofta göra gällande att det är så. Och sällan missar de en chans att ösa galla över Polen och Ungern och deras förhatliga regimer. Rumänien tror jag också brukar få sin släng av sleven. Det måste vara hemska länder att leva i - åtminstone om man får tro svenska media. Jag har aldrig varit i Polen. Men jag har varit i Ungern och Rumänien. Båda länder som ännu är märkta av att under ungefär ett halvt sekel plågats under socialdemokrati och jämförbara kriminella regimer.

Visst, båda länderna är märkta av den av socialismen skapade fattigdomen åt alla - utom partipamparna. Men numera på tydlig uppgång. Ännu trafikinfarkt på sina håll, på vanliga landsvägar. Men stora, delvis färdiga byggprojekt med riktiga motorvägar. Inga av de av svenska galenpannor så omhuldade 2+1-vägarna. Nej, riktiga motorvägar. Rena, prydliga bensinstationer. Servicemän som tankar åt en när man rullar in på mackarna, som i Sverige på 1960-talet. På pumparna sitter hållare med pappersrullar och gratis engångshandskar åt den som vill göra något själv utan att smutsa ned sig. Inte ett synligt spår av kriminalitet.

Alla de där människorna som arbetar med service i Ungern och Rumänien, de finns i Sverige också. Men i Sverige arbetar de inte med service. De får betalt av svenska politiker med pengar som de i sin tur stulit från svenskarna med maffiastatens rätt. De skickar pengarna till människorna för att de ska sitta hemma istället för att vara ute i samhället och göra nytta. Och hemma sitter många av dem ibland, med sin statliga lön och försörjningen tryggad, och funderar ut djävulskap, som var man kan göra inbrott, var man kan få tag i knark eller vem som ska knivmördas eller skjutas och var - för maximal respekt.

- Är vi verkligen på rätt väg? 

- Orkar Sverige verkligen med fyra år till med Stefan Löfven, Miljöpartiet och Annie Lööf?

- Vad kommer det då att finnas kvar av det samhälle vi hade?

Falun onsdagen den 30 januari 2019
Mikael Styrman
.

Inga kommentarer: