Fortsatt Sovjet-censur på SVT

.
Jag råkade tittade på intervjun med Arvid Solli i Nordnytt igår. Solli är pappa till en nittonårig pojke som nu ligger svårt skadad på akademiska i Uppsala efter den stora olyckan i en kalkugn i Luleå för en tid sedan.

Som så många gånger tidigare har Nordnytt gjort ett utmärkt reportage vilket sedan har vanställts av centralpolitrukerna på SVT i Stockholm.

Om det är brist på sändningstid kan det säkert finnas anledning att korta av regionernas inslag. Då uppstår, säkert inte sällan, frågan om hur avkortningen ska gå till för att inslagen inte ska förstöras. Det förefaller onekligen som om SVT:s centrala nyhetsredigering snarare är central nyhetscensurering som alltid lyckas klippa bort allt som kan uppfattas som systemkritik.

Det är nämligen typiskt att censuren tar sikte på att rapportera om nyheten men att göra det på ett intetsägande och obegripligt sätt. Varje tendens till samhällskritik städas bort eller görs obegriplig. Journalistiken övergår från att vara granskande och driva fram förbättringar till att skydda och konservera inkompetens och därmed främja fortsatt förfall.

Det må vara att det kan finnas utrymmesbrist i Rapport eller Aktuellt-sändningar. Men det finns ingen utrymmesbrist på webbsidan, varje sig på hemsidan, nyhetssidan eller SVT-Play. Ändå är det alltid den sönderredigerade och tandlösa versionen som publiceras där.

Man kan fundera på om detta sker medvetet, om det finns direktiv om att det ska gå till på det här sättet eller om det är ett beteende, en kultur som sitter kvar i väggarna sedan Sovjettiden? Är det en kultur som är kvar sedan Sovjettiden eller är det sovjettiden som är kvar?

Det svenska förfallet tvingas vi alla bevittna och drabbas av. Det beror på att saklighet, hederlighet och kompetens fått vika undan och ge plats för politisk anpasslighet och dito lojalitet, mygel och nepotism.

Poltiskt mygel och lojalitet kan förvisso ge någon ett arbete - även, eller kanske framför allt, ett viktigt sådant. Men det kan inte lära vederbörande att sköta jobbet så att samhället kan fungera.

När förfallet går tillräckligt långt

- stannar trafiken för att mitt- och sidoräckesvägar inte kan plogas eller hållas igång när något inträffar,
- stannar tågtrafiken för att 1.600 järnvägsbyråkrater inte kan hålla i en spade men väl titta på när några hundra inlejda privatanställda skottar snö,
- blir sjukvård en bristvara som måste fördelas,
- lämnas åldringar liggande i gamla pissblöjor och låses in och överges nattetid,
- slutar eldistributionen att fungera när det börjar snöa eller blåsa,
- tvångsförvaltas fungerande elverk medan dysfynktionella sådana istället skyddas,
- hotar vanskötta kärnkraftverk att haverera med omfattande ödeläggelse som följd.

Jag orkar inte ens räkna upp fler exempel. Bakom snart sagt varje samhällsfunktion som slutar att fungera döljer sig samma fenomen. Nepotism, lojalitet och mygel som trängt ut kompetens och civilkurage. Insikt om detta censureras aktivt och medvetet av media och samhället lägger allt mer resurser på att övervaka och trakassera medborgare som inser detta och inte vill tiga om det.

Typiskt för detta fenomen är oviljan att ta ansvar för sina åtgärder. Har Ni någonsin försökt fråga någon på Telia om vem som fattat ett visst beslut? Jag har gjort det ett antal gånger och det brukar alltid gå ungefär som det här exemplet ur verkliga livet:

Jag: Vem har fattat det här beslutet?
Anonym Teliapolitruk: ”Telia” har fattat beslutet.
Jag: Men vem på Telia?
Anonym Teliapolitruk: ”Vi” på den här avdelningen har gjort det.
Jag: Är det ett kollektivt beslut eller finns det en beslutsfattare som har ett namn och som man kan prata med? Vad heter Du?
Anonym Teliapolitruk: - Klick!

Just denna ovilja mot att ta ansvar och att stå för sina beslut är den luft som mygel och inkompetens andas. Där inkompetens kan gömma sig upphör viktiga samhällsfunktioner att fungera och människor kommer till skada. Arvid Solli berättar om hur han mött samma fenomen i den organisation som skadat hans son för livet och dessutom skadat sex andra, genom vad som för en utomstående förefaller vara en mix av inkompetens och hänsynslöshet. Och den ”granskande” journalistiken på SVT:s nyhetsredaktioner i Stockholm klipper bort det viktiga enligt gammal vana för att i stället rapportera om en till synes obegriplig olycka.

Innebörden av SVT:s rapportering på riksnivå blir: Ingen gjorde fel, inget kan göras bättre, det bara hände.

Konsekvensen av SVT:s rapportering blir: Bara en tidsfråga innan samma inkompetens och/eller hänsynslöshet skadar eller dödar fler.

Övertorneå den 9 december 2011

Mikael Styrman

.