Ibland när man läser tidningen vet man inte om man ska skratta eller gråta. Man tar sig för pannan och tänker: kan detta vara sant? En snabb koll högst upp på tidningen gör dock att man kan utesluta att det rör sig om ett aprilskämt.
För någon vecka sedan rapporterade svenska media om att Energimyndigheten har en man stationerad i Kina som ska lära kineserna tillverka lågenergilampor. Och de är ju ganska klart att med de höga skatter vi betalar i Sverige måste det vara jobbigt att sätta sprätt på allt som regnar in. Det kan därför bli lite lustiga äventyr.
Varför Kina? Vanligen finns det en förklaring när svenska politiker och tjänstemän hamnar så långt bort. Typiskt sett brukar det betyda att man vet för mycket om någon eller någonting. Som när regeringen gömde Ola Alterå i Nairobi för att inte pressen och andra intresserade skulle kunna få tag i honom. Eller att någon annan upplever personen som ett hot. Som när Göran Persson deporterade Margareta Winberg till ambassadörsposten i Brasilien för att få lugn i huset.
När politiker och byråkrater tar sig för att styra och mästra utvecklingen brukar det ofta leda till att utvecklingen hämmas eller styrs i en oönskad riktning. Så tycks det vara även den här gången eftersom lamptypen som våra byråkrater ska förbättra i Kina anses förlegad av de flesta (alla?) sakkunniga bedömare.
Vad kan det då komma ut av Energimyndighetens Kina-äventyr? Jag skulle nog drista mig att tro att Energimyndigheten ganska snart kan fungera som en resebyrå för svenska byråkrater som vill ha en anledning att resa ut i världen på betald semester, under trevliga former, istället för att gå hemma i den grå vardagen och övervaka skottning av järnvägsväxlar och vägning av pissblöjor. Kanske måste Energimyndigheten snart öka antalet anställda i Kina för att kunna ta emot stora delegationer av miljöintresserade kommun- och landstingspolitiker och dito tjänstemän som vill följa det viktiga och framgångsrika svenska miljöarbetet i Kina på ort och ställe - och på skattebetalarnas bekostnad.
Övertorneå den 10 december 2011
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar