Mörkläggningen kring Ringhals

.
Vi har alla kunnat följa i media vad som utspelat sig i Ringhals. Man glömde en dammsugare i reaktorn - till en konstnad av 1,8 miljarder kronor. Klantigt säger kanske en del och tenderar att skratta åt det. Det skulle man kunna göra om det inte var för att den bortglömda dammsugaren är det synliga beviset på en säkerhetskultur som har havererat. Dessvärre inte bara i Ringhals utan i stora delar av, kanske hela, Vattenfall.


Påminner om Tjernobyl

Det som hände i Ringhals uppvisar stora likheter med det som utspelade sig i Tjernobyl och resulterade i att reaktor 4 gick i luften. Även i Tjernobyl hade man noggrant upprättade säkerhetsrutiner. I både Tjernobyl och Ringhals struntade man i rutinerna och improviserade. I Tjernobyl resulterade det i känt resultat i form av vår hittills största kärnkraftsolycka.


Försiktig kritik leder till kosmetiska åtgärder

Oförmågan att följa fastställda rutiner har Vattenfall fått viss kritik för. Möjligen nog så avvaktande. Vattenfall har svarat med att byta ut chefen på Ringhals. Den hittillsvarande pensioneras och en chef omplaceras internt.


Indragna tillstånd i Tyskland

Det där tricket försökte Vattenfall med flera gånger i Tyskland. Dock utan att uppnå erforderliga resultat. Varje gång betonade man med emfas hur varje ny Vattenfallare som omplacerades skulle lösa alla problem. Vi vet alla hur det gick. De tyska säkerhetsmyndigheterna vågade inte längre chansa och Vattenfall förlorade sina drifttillstånd.

Detta kan någon tycka att var en katastrof. Och det kanske det var på sitt sätt. Men den verkliga katastrofen kunde naturligtvis ha uppstått om man hade låtit Vattenfall fortsätta att rappla med kärnkraft i Tyskland.


Korrumperad tillsyn i Sverige

I Sverige har vi inte riktigt den myndighetstradition visavi Vattenfall som man har i Tyskland. Här är i stället Vattenfall skolade i en korrupt myndighetskultur som bland annat innebär att man är van vid att tillsynsmyndigheterna hjälper Vattenfall att smita undan.

Några exempel kan ges:


Bevis förstördes

När Vattenfall släppte ut stora mängder olja i Luleälven saboterade man åklagarens utredning genom att förstöra bevisen. En uppgiven miljöåklagare, som inte fick erforderligt stöd av svaga och korrumperade chefer, gav upp och flyttade till Skåne.


Vattenfall fick själva utreda sina brott

En annan gång byggde Vattenfall om blanktrådsledningar, på försommaren, utan att vidta erforderliga försiktighetsåtgärder. Sådana åtgärder kunde ha varit att bryta strömmen, klippa det långa fjolårsgräset eller att blöta marken. Enkelt att göra men inget gjordes. Det bar sig inte bättre än att de spänningsförande linorna slog ihop i samband med sidolutning. Gnistregnet från kortslutningen antände det långa fjolårsgräset. Vattenfalls personal försökte släcka. Oförberedda som man var lyckades det inte. Då ringde man Brandkåren som inte hann fram. Så är det. Tänt är bränt, brukar vi säga om våra politikers sätt att sköta brandkåren på landsbygden. Den intilliggande gården brann ned till grunden. Och kanske värst av allt - den politiska åklagaren Thor-Bertil Mjörnerud överlät hela utredningen till Vattenfall som alltså själva fick utreda om de hade gjort något fel. De hade de förstås inte och husägaren lurades på en skälig ersättning och det prövades aldrig om de skyldiga skulle ha straffats. Därutöver vidtogs åtgärder för att mörklägga vad som hänt. Delvis kanske det förklaras av att man var upptagna av att just ha dragit in Ekfors koncession och därför inte vill ha någon offentlig tvätt av Vattenfalls byk.


Komprometterande handlingar förstördes

En annan gång träffade Vattenfall och Ekfors Kraft AB överenskommelse om gränsjustering i Mattila, utanför Haparanda. Det var ett krav för att Ekfors skulle få koncession. Utpressning eller stöld, kan man säga. I utbyte mot Mattila-området skulle Vattenfall tillstyrka Ekfors koncessionsansökan. Uppgörelsens arkitekt var dåvarande industriministern Tage G Petersons bror, Tore P, då byråchef på Statens Energiverks koncessionsbyrå. På den tiden krävdes det - vilket kan te sig absurt för dagens människor - att Vattenfall - konkurrenten (!) - skulle tillstyrka koncessionsansökan för att man över huvud taget skulle kunna få koncession. Det kanske gäller än? Vi erfor senare att man hade brutit mot överenskommelsen. Man hade övertagit Mattila-området men inte uppfyllt sin del av avtalet. Vi begärde fram handlingen med tillstyrkandet. Tore P  begav sig skyndsamt till Länsstyrelsen i Luleå där han sammanträffade med dåvarande chefsjuristen Gustaf Bjelle. Make till den folkpartistiska riksdagsledamoten Britta Bjelle. Den lite äldre och minnesgoda läsaren minns Britta Bjelle som fick en helt onödig statlig myndighet upprättad åt sig - Brottsoffermyndigheten - som tack för utförda tjänster. Därefter meddelade Tore P att handlingen ”inte gick att återfinna i deras arkiv” samt att de - utan att ha haft något sådant uppdrag - för vår räkning efterfrågat handlingen på Länsstyrelsen i Norrbotten och på Vattenfall, men att den inte gick att återfinna på något av ställena... Tore P åkte, föra att tala klarspråk till Luleå och såg till att handlingen förstördes för att dölja sitt och Vattenfall ohederliga dubbelspel.


Olaglig kabel - med politikens goda minne?

Senare fyllde Vattenfall på, under Maud Olofssons ministerskap, med att gräva en helt olaglig kabel in i vårt område i gamla Mattila.


Försöker ruffla till sig Ekfors Kraft

Ett annat exempel utspelar sig nu i dagarna där Vattenfall får hjälp av hela samhällsapparaten för att plundra till sig Ekfors Kraft.


Står ovanför lagen?

Hur kan någon över huvud taget tro, att ett företag som fått existera och frodas i en sådan fullständigt kravlös och genomkorrumperad miljö över huvud taget ska bry sig som säkerheten i kärnkraftverken eller ta strålsäkerhetsmyndigheten på allvar? Det gäller kanske särskilt nu, när regeringen har satt sitt huvud i pant, på att Vattenfall ”har lovat” att det ska fungera bättre och att det äntligen ska bli lägre elpriser.


Inte bara Ringhals

Löser en intern chefskarusell inom Vattenfall löser några problem? Kommer även den nya chefen från en del av organisationen som är drabbad av samma problem? Då medför chefsbytet att en blind ska leda en blind. Problemet begränsar sig nämligen inte till Ringhals. Från Vattenfalls övriga kärnkraftverk rapporteras det om att underhållspersonalen har stora svårigheter att få hålla verkens försörjning med reservdelar på en ändamålsenlig nivå. Alla som sysslar med drift- och underhåll vet, att underlåtenhet att tillhandahålla erforderliga resurser tenderar att resultera i improviserade, och inte sällan sämre, lösningar.


Pengar finns till bonusar och erövringståg men inte till kärnkraftssäkerhet

Det finns med andra ord pengar för att betala nya bonusar och ge sig ut på nya erövringståg i Europa. Denna gång i England. Men inte till att hålla kärnkraften med reservdelar eller vidta adekvata åtgärder i avvaktan på att Ringhals åter kan drivas under säkra förhållanden.


5 mil till Göteborg

Ringhals ligger ca 50 km från centralstationen i Göteborg. Staden ligger ungefärligen i den förhärskande vindriktningen från Ringhals. Om den rådande ordningen i Ringhals resulterar i ett haveri, kan det leda till att en miljon människor, i och runt Göteborg, för flera generationer framåt måste överge sina arbeten och industrier, sina hem och allt vad de äger. Utöver det direkta mänskliga lidande som kan bli fallet är det ett nästan ofattbart stort industri- och fastighetskapital som måste överges - en sanslös kapitalförstöring. För de som överlever vill säga. Det kan i så fall bli en ekonomisk smäll som ett Sverige, som redan befinner sig i sönderfall, aldrig reser sig ifrån.

Det kan även noteras att Köpenhamn, i förhållande till Barsebäck, var jämförelsevis gynnat jämfört med Göteborg i förhållande till Ringhals, på grund de vindriktningar som är förhärskande i de två nämnda områdena.


Prioriteringsfrågan

Det kan inte få vara möjligt, att regeringen och dess strålsäkerhetsmyndighet prioriterar mygel och mörkläggning högre än dessa människors säkerhet och livsbetingelser.


Vart ska vi rikta vår ilska?

Det är naturligtvis inte säkert att det händer ett haveri. Men det är utomordentligt allvarligt att var och en kan konstatera, att det inte är säkert att det inte händer. Och att det inte går att känna förtroende för, att det är säkerhetskraven som styr tillsynsarbetet, utan att det istället är det politiskt önskvärda som styr.

Om det som inte får hända ändå händer och om det sker på grund av den slapphet och mygelkultur som präglar den svenska statsapparaten - vart ska vi då rikta vår ilska, Fredrik Reinfeldt?

Det hjälper ju föga att rikta den mot en ung och oerfaren politisk bimbo, som lyssnar till det dåliga rådet att låta svara goddag yxskaft, när medborgarna tillskriver henne i angelägna ärenden och om grova missförhållanden inom hennes fögderi. Redan hennes utnämnande är ju en skam och ett spektakel som närmast kan liknas vid att utse Rödluvan att hålla ordning i varglyan.

Övertorneå den 4 december 2011
Mikael Styrman
.