tisdag 14 januari 2014

Farligt samarbete för Finland?

.
Enligt svenska media ska försvarssamarbetet öka mellan Sverige och Finland.

För Sverige finns det knappast något att förlora på det. Det finns knappt något att förlora oavsett vem Sverige skulle inleda försvarssamarbete med. Åtminstone inte ur betydelsen duglighet eller förmåga. Förlorare är möjligen de finansintressen som sitter ihop med den svenska politiken och byråkratin som ler- och långhalm. De som tog hand om den förr enorma försvarsbudgeten i utbyte mot oanvändbara grejor och förvandlade försvaret till en material- och fastighetsförvaltarorganisation med uppgift att förvara oanvändbara grejor utan att någon som betalar för det ser det.

För Finland är det inte med nödvändigt samma fördelar i utsikt. Om två organisationer med så fundamentalt olika förutsättningar ska samarbete kommer det att medföra förändringar. Antingen drar Finland upp Sverige, eller så drar Sverige ned Finland. Att ett samarbete inte skulle förändra något är inte så troligt. Undantaget som bekräftar regeln(?) är Saab-Scania. Där slog en industriellt okunnig ägare ihop två företag som inte inte hade något att erbjuda varandra. Den ena fortsatte att gå bra och den andra fortsatte att gå dåligt. Kanske för att de just hade så lite beröringspunkter. Men varför slog man då ihop dem?

Samarbetet pågick tills ägaren förstod vilka drivkrafter som får chefer i stora amerikanska organisationer att ticka och gå och tills man lyckades slarva bort den andra halvan till tyskarna. Men tyskarna kan inte anklagas för att de gapade när det kom stekta sparvar flygande. Synd bara att de förmodligen, i klassiskt germanskt övermod, kommer att låta det sämre företaget förstöra det bättre, utan annat skäl än att det föregående är germanskt.

Att Sverige har intresse av ett fungerande försvar i Finland är uppenbart. Finland har många gånger skyddat Sverige från att bli en rysk region. Men vad kan Sverige erbjuda Finland som uppväger risken för att den svenska odugligheten eroderar även det finska försvaret? Det är ju knappast försvar mot Norge eller någon annan anfallare västerut. Möjligen skulle det vara att underlätta förstärkningar från väster vid ett anfall österifrån. Och kanske lite mer grejor att kriga med. Förra gången - under andra världskriget - fungerade det inte därför att Finlands bundsförvant enligt devisen ”min fiendes fiende är min vän”, gjorde alla tänkbara hjälpare från väster till Finlands fiende. Men Sverige gör ju redan allt som Sverige rimligen kan göra för att underlätta en ockupation från väst. Även småbarn matas men i slutändan är man ändå beroende av att de vill tugga och svälja själv.

Kanske är hela samarbetet från finsk sida motiverat av en strävan efter upprättelse från det finska mindrevärdeskomplexet grundat av sekler av svenskt översitteri? Nå det är nog inte det ovanligaste av skäl till samarbete. Hoppas bara att det inte leder till att finska försvaret blir som det svenska, för då går det garanterat åt helvete för oss allihop.

Mutholm tisdagen den 14 januari 2014
Mikael Styrman
.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Så länge samarbetet inte avser annat än att träna den svenska officerskåren i krigföring så kommer det nog att gå bra, ska du se.

Hägglunds och bofors tillverkar fortfarande prylar i världsklass och dras inte likt SAAB med diverse särskilda avtal som härrör från ww2 och fredsavtalen 1947, vilka essentiellt begränsar exportförmågan map. flygplan och binder företaget till främst USA, vilket förstås knappast är en nackdel map. utvecklingskostnader...

I övrigt får du nog studera historien lite mer ingående avseende ww2. Kan vara jobbigt att göra korrekta slutsatser avseende massmediebeskrivningen. En god start för att förstå ww2 ur ett svenskt perspektiv är historiska böcker från den aktuella tiden och tiden två decennier efteråt. Dagens historiebeskrivning är ju inte direkt bra ens map. 1809 års krig men historikerna kan ju ha svårt att förklara mordet på Gustav III samt att Gustav IV verkar ha varit en komplett idiot, rent strategiskt. Det var ju inte som så att Sverige förlorade Finland utan det var något som Finland anhöll om, och som Sverige följde några månader senare då även Sverige avsade sig troheten till Gustav IV. Eller Sverige och Sverige, begreppet tillkom ju faktiskt först med den nya konstitutionen och konung Bernadotte.

En lokal bok som du skulle kunna studera är ÖT:bon Assar Tanos självbiografi. Ganska intressent att ställa i relation till dagens massmedietolkningar då herr Tano krigade runt i Europa och Afrika mellan 1929-1945 och hann med att slåss tillsammans och mot de flesta samt beskriver läget i sammanhang av vad de visste på den nivån vid den tiden.

Bonniers har några bra böcker från sextio och sjuttiotalet också, men dessa trycks inte idag... utan man får hoppas på att hitta äldre exemplar i bibliotek och liknande.

Slutligen så verkar den materiel som Sverige levererade till Finland under ww2 ha fungerat utmärkt. Faktum är att det handlar om material som var så bra att många NATO armeer införde samma teknik under femtio, sextio och sjuttiotalet, vilket inte är illa pinkat i sammanhanget. Det handlar alltså om världens mest tillverkade och kopierade kanoner.

Mikael Styrman sa...

Svar till Anonym:

Naturligtvis har jag läst Assars memoarer. Fattas bara annat när Assar bodde granne med mig, bara 100 m bort och var vår enda främlingslegionär. Det var sällan han berättade något, trots att man träffade honom mycket frekvent. Ändå var jag lika fylld av spänd förväntan varje gång jag såg honom. Skulle han månntro berätta något idag?

Men däremot verkar Du inte själv ha läst hans memoarer eftersom Du tycks ha dålig koll på vad de innehåller och vad de inte innehåller.

Tack för Dina synpunkter i övrigt på frågor som jag inte alls tog upp i det blogginlägg Du kommenterade. Det kallas nog härskarteknik det där, att vilja sätta sig på någon och åberopa att den andre bör ”läsa på”, dock utan att konkretisera varför eller på vad. Är du kanske släkt med Göran Persson?

Hägglunds och Bofors ordar Du om. Men det gjorde inte jag. Men eftersom Du tar upp det - vad är det Hägglunds fortfarande gör av världsklass?

1970-talets, och senare års, ansvarslösa bortsvindlande av försvarsanslagen, och i förlängningen av hela försvaret, har mycket lite att skaffa med ww2. Det förefaller mig som om Ditt intresse egentligen är att mörklägga stolligheter och oärligheter som ännu svider, genom att styra över debatten mot andra frågor.

Även vad gäller den utrustning som finnarna fick av Sverige under ww2 - återigen för att utkämpa krigen åt Sverige - så är deras status inget jag har ifrågasatt. Så Du argumenterar vilseledande genom att anmäla avvikande uppfattning i frågor som jag inte berört.

Men eftersom Du tar upp detta med det svenska materialet, som de finska soldaterna stred med, finns det kanske anledning att komma ihåg vad finnarna brukar säga om det svenska försvaret - man och man emellan: Svenskarna har allt ett försvar kan önska sig - utom soldater…

Anonym sa...

Jag har järnkoll på AT:s memoarer. Poängen med AT:s 'tidsålder' i försvars och omvärldssammanhang är väl att tiderna påminner om varandra på ett närmast likartat vis. Det handlar alltså om AT:s världsbeskrivning kontra dagens omvärldsbeskrivning liksom historiebeskrivning.

Nej, jag är inte släkt med GP, vad jag vet åtminstone. Och inte var det heller menat som härskarteknik. Ledsen ifall du uppfattade det som så.

Hägglunds eller BAE Hägglunds tillverkar väl fortfarande världens mest förnämsta bandvagnar och även stridsfordon.

Det enda som försnillats i det sammanhanget är väl AB flygindustri, landsverk m.fl. Bofors är ju fortfarande 'numero uno' med prestige ordern till zumvalt samt sannolikt deltagande även avseende de tyngre instrumenten på fartyget. Flygindustrin blev robbat av SAAB genom regeringsbeslut och blockad medan Bofors m.fl. klarade sig tämligen skadelöst trots att krupp ägde närmare hälften, men så var de ju storleverantör till USA utöver Tyskland.

Sedan kan man ju tycka lite illa om att livsmedelsförråden sålts och att det inte längre finns lastbilslaster med automatvapen att hämta med en bultsax, 15m bort, med bil. Men det är ju som så att sådana förråd försvunnit pga. samhällsutvecklingen även om matförråden kunde varit intressanta att bibehålla beredskapen på.

Jag syftade mer på din utsaga avseende oanvändbara saker när jag åsyftade kvaliteten. Att prylar går sönder efter fyrtio år är inget konstigt så att säga, men du kanske kan exemplifiera vad du menar med oanvändbara saker?




Mikael Styrman sa...

Finn mitt svar i nytt blogginlägg "Försvaret och rovdriften på försvarsanslagen".

Anonym sa...

På tal om kanoner från Sverige så hade min nu bortgågna far en del att berätta om: Han sade att nog fick vi kanoner, men inga granater till dem. Vad man skulle ha dem till visste han inte. Han berättade en annan speciell händelse, då de Svenska frivilliga var på väg norrut så stannade de bredvid min fars föräldrahem , där de slog läger för några dagar. Farsans bröder sålde ved till dem, och fick sig en hacka som var väl behövligt på den tiden. Men nu till en rolig episod. När de hade lämnat sitt läger så gick farsan och bröderna dit för att kolla på stället. Till deras förvåning fanns en häst bunden vid ett träd. Killarna tog hästen och skulle lämna tillbaka den. De ledde den tills de hann ifatt de frivilliga. Men en av befälen sade att Sveriges armè inte glömmer saker! Killarna återvände hem med den nyfunna hästen och de hade den länge kvar i sin ägo. En liten parentes bara ang, "hjälpen".
AK