Varför så viktigt att luras om klimatavtalet?

.

(Uppdaterad 14/12-15, kl 03:23)

Den ena politruken efter den andra intervjuas nu om klimatavtalet och förklarar med ett strålande leende hur glada de är över att mänskligheten har löst klimatproblemet. Så även Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson som intervjuades i P4 på söndagen. Och Åsa Romson förstås, som var lycklig i Agenda på kvällen. Men hon tycks ju vara oförmögen att tala sanning, så det är kanske inte så konstigt i just hennes fall. 

De påstår att man nu avtalat om att temperaturen inte ska öka mer än två grader och då kommer den inte att göra det. Så behändigt! Det är bara det att det inte fungerar så i verkligheten. I verkligheten måste man också göra något för att dämpa temperaturökningen. Det räcker inte med att bara komma överens om att problemet är löst.

Man har inte kommit överens om några mätbara åtgärder. Och ingenting av betydelse ska göras före år 2050. Då ska våra barn vidta åtgärder som snabbt får ned utsläppen till noll. Hur ska det gå till? När vi, eller våra svaga politiker, inte ens kan minska utsläppen. Det finns bara ett scenario i vilket människans utsläpp kommer ned till noll år 2050 och det är om det inte längre finns några människor kvar då. Är det vad som åsyftas eller handlar det om det gamla politikerpsykopattricket att lämpa över problemen till våra barn?

I själva verket är det väl så, att temperaturen redan har ökat för mycket, att glaciärerna redan smälter i accelererande takt och att temperaturen i haven som då borde sjunka, istället ökar. Vad blir då följden sedan, när det inte finns någon is kvar att smälta - om inte en snabb temperaturökning? Konsekvenserna av detta är sannolikt, mot bakgrund av utsläppens långtidsverkan, att både diskuterade 1,5 och 2 grader, kanske även tre grader sprängs - även om inga ytterligare utsläpp sker?

Är det anledningen till detta monumentala bedrägeri - att man insett att vi är bortom the ”point of no return”? När tänker man i så fall tala om sanningen för oss? Vad tänker man skylla på? Vi visste inte, förstod inte….forskarna sa…? Vad ska vi göra nu, vi som inte var med i Paris? Ska vi dansa av glädje på gatorna, runt guldkalven, för att hylla Romson och de andra, som räddat oss - bara genom att komma överens om att temperaturen inte kommer att öka?

Åtminstone om vi inte är bortom punkten från vilken det inte finns någon återvändo, finns det all anledning att tala sanning i en så viktig fråga istället för att ljuga. Då kan människor som kan mer, och vill mer, än att lura till sig oförtjänt beröm, förstå att de behövs för att göra en bättre insats för mänsklighetens överlevnad.

Södertälje måndagen den 14 december 2015

Mikael Styrman

.