.
Jag blir alltid lika frustrerad över den tafatta journalistiska granskningen av den dysfunktionella eldistributionen. Att det blir fel på elnät i samband med stormar och andra väderpåfrestningar är inte konstigt. Men när det blir väldigt långa elavbrott betyder det att någon inte har gjort sitt arbete. Och när det förhållandet inte uppmärksammas betyder det att några andra - våra massmedia - inte gör sitt arbete.
Media uppmärksammar avbrotten lite tafatt de första dagarna, utan att ställa några känsliga frågor eller ställa någon till svars, för att sedan dra vidare i jakten på nästa kadaver. Att sedan tusentals människor är utan ström i veckor, kanske månader, blundar man så småningom för.
Kraftindustrin tillåts i det närmaste helt undkomma en kritisk granskning trots att det skulle vara ganska lätt för kraftindustrin med sina stora resurser att lösa de problem som deras kunder återkommande drabbas av. Man kan jämföra med nära nog vilken bransch som helst och finna att det är tydligt att någon kritisk journalistisk granskning inte sker av kraftindustrins verksamhet. Skulle vi till exempel acceptera att åka taxi om taxibilarna sköttes så illa av sina ägare att de rosade dikeskanterna och vi tvingades gå till flygplatsen när vi är på väg att flyga någonstans? Skulle vi acceptera att alla flygresor från Arlanda återkommande skulle ställas in i flera veckor för att flygplatsen inte har tagit hem bränsle trots att det tagit slut flera gånger tidigare? Skulle vi acceptera att viktiga vägar togs ur bruk under överskådlig tid därför att stormar återkommande blåste ned broarna? Broar är som kraftledningar. Må vara med den skillnaden att medan broarna dimensioneras för att hålla, dimensioneras kraftledningarna för att gå sönder. Det är väl nästan bara polis- och rättsväsendena som fungerar lika illa som kraftbolagens dimensionering av sina ledningar. Polisen med nära noll i uppklarningsprocent - med undantag för politiska justitiemord - och domstolsväsendet med snarlika resultat om inte inte justitiemorden friserade siffrorna.
Alla reparationsarbeten på nedrivna kraftledningar bedrivs på ungefär samma sätt. Man skjuter in sig på de ställen där man kan göra mest nytta med minst resurser. Naturligtvis. Konstigt vore väl annars. Men den självklara konsekvensen av detta är att man fixar de enkla, lätta och snabba problemen och de fel som blir kvar till sist blir mycket dryga och tidsödande.
Massmedia har påtaglig beröringsskräck visavi elnätsbolagen - trots att de bedriver en verksamhet som vi alla är så extremt beroende av. Ingen granskar om det verkligen måste bli så långa avbrott. Man skulle kunna tro att elnäten dragits med av ett vulkanutbrott eller svepts med av en tsunami. Något som inte alls går att påverka. Men så är det ju inte. Det har fallit lite träd på ledningarna och de har därför gått sönder. Och det leder oss fram till pudelns kärna. Media och elnätsbolagen hjälps alltid åt med en cover up. Fokus läggs på elmontörernas heroiska insats med att resa upp företagens skitlinjer. Kritik mot elnätsbolagen blir därför inte rumsren. Man vinklar frågan i media så att kritiken riktas mot arbetets hjältar.
Men det är inte EFTER stormen det bestäms hur långa elavbrotten ska bli. Då är möjligheterna att påverka situationen mycket begränsad. Det är FÖRE stormen det avgörs. Då, när elnätsbolagen är fullt upptagna med att höja taxorna för att ”höja leveranssäkerheten”, men inte gör det. Pengarna förskingras, svindlas och slarvas bort. De begränsade summor som ändå återstår till att bygga linjer för används till att bygga nya skitlinjer som kommer att gå sönder i nästa storm. Så går det nämligen till i kraftindustrin. Det är inget stort hokus pokus att bygga kraftledningar som håller. Vi har inga tornados här, som sliter upp ledningarna ur marken och kastar iväg dem. Vi har vindlaster som inte alls är imponerande. Och vi har trädpåfall. Men det är kända fenomen som är lätta att beräkna. Det är inga problem att fastställa hur en kraftledning behöver byggas för att den ska hålla för en storm. Men trots samhällets extremt stora elberoende bygger våra kraftbolag sina ledningar som om vi fortfarande levde på 1800-talet och ingen egentligen är beroende av el. För den som kan jobbet är det självklart att det går åt helvete när man använder sig av dimensioneringsregler som inte alls tar hänsyn vare sig till att det finns skog eller till att man vill att linjerna ska hålla.
Det är svårt att helt förhindra att träd faller på elledningar. Men man kan göra mycket för att minska risken och minska antalet träd som kommer att falla på ledningarna. De på kraftbolagen som återkommande klantar till det argumenterar emellertid alltid lika ohederligt i frågan. Man menar att man inte kan göra alla ledningar trädsäkra osv. Men det finns en mängd åtgärder man kan vidta för att minska trädpåfallen - utan att hugga upp extremt breda ledningsgator, men det ljuger oduglingarna som ställt till det alltid om. Och det är inte heller den viktigaste frågan att hindra träd att falla på linjerna. Träd går ganska fort att ta bort från linjer som är rätt byggda och därför håller sig hela. Det är när feldimensionerade ledningar går sönder som det tar lång tid.
Tyvärr har vi samma systemfel inom kraftindustrin som inom många andra branscher. Vi har en förmåga att tillsätta människor på ledande befattningar vilka inte har en aning om hur den egna verksamheten egentligen bedrivs, respektive borde bedrivas. Sådana människor blir svaga chefer och svaga chefer är rädda för kunniga medarbetare. När man tillsätter oduglingar på chefsbefattningar blir konsekvensen därför att de snabbt tömmer företagen på kompetens och efter ett tag lallar ett antal åtminstone symboliskt blinda omkring och försöker driva verksamheten.
Ungefär så gick det för branschen som helhet när mutade politiker och förskingrande chefer såg till att statens resurser användes till fälla och plundra Ekfors-företagen, med massmedias benägna bistånd, för att det var allt för farligt för långfingrat slödder att ha ett företag att jämföra sig med som faktiskt byggde sina linjer - inte för att gå sönder utan för att hålla.
Man kan jämföra det sätt kraftindustrin dimensionerar sina linjer på med en halvkänd definition på galenskap. Galenskap är, sägs det, att göra om samma sak gång på gång, med alla parametrar lika, och alltid förvänta sig ett annat utfall. Så gör man nämligen med linjerna. Man fortsätter att bygga linjerna på samma sätt, trots att de inte höll den här gången heller…
Men, skämt åsido, så tror jag inte att det är direkt galenskap som är problemet, men väl rejäla portioner av både inkompetens och kriminalitet.
Falun söndagen den 6 januari 2019
Mikael Styrman
.
2 kommentarer:
När blir den där jäkla konkursen klar så man får reda på hur mycket du till slut snillades på pengar?
Det landar mellan 300 och 400 miljoner. Men det kommer man inte att se av konkursredovisningen eftersom många tillgångar är sålda svart och resten avsiktligt sålt på sätt ägnat att ge kraftiga underpriser.
Det är inte den största konkursen i modern tid i Sverige, men det kanske är den största som drabbat ett skuldfritt företag. De har gjort bra i från sig - med ett nazistiskt synsätt - Sven-Erik Göring och Anders Himmler. De hade nog gjort bra ifrån sig även under den tyska nazismen.
Northland var naturligtvis större med de 12 miljarder som Anders Himmler och kompani roffade åt sig och Trustor också med sina 600 miljoner. Men i de fallen var skadan utspridd på många. Ekfors kan vara det största förmögenhetsbrottet i modern tid i Sverige om man beaktar att det till så stor del drabbar min familj.
I Northland får vi naturligtvis inte heller reda på sanningen eftersom maffian i det fallet använder sig av samma ”städgumma” eller ”fixare” som i Ekfors-konkursen.
Det verkar inte som om bygden direkt blomstrar efter Sven-Eriks och Anders framfart…
Skicka en kommentar