.
Uppdaterad 200919, kl 14:54
I media pågår en efterdebatt i kölvattnet på Nike Nylanders partiledarintervju med Jimmie Åkesson i SVT. Fokus ligger på att en del individer har hört av sig till Nike Nylander och spytt galla på och/eller hotat henne. Nike Nylander svär sig fri och framhåller att hon minsann ställer lika fräna frågor till alla hon intervjuar.
Det är naturligtvis tråkigt att Nike Nylander blir hotad, även om hon inte varit saklig och opartisk på ett sätt som vi förväntar oss av en riktig journalist. Jag har inte sett de övriga intervjuer av partiledare hon gjort, åtminstone inte i sin helhet, men så som Nike Nylander säger sig ha agerat brukar det inte gå till. Det brukar istället vara ett vänligt gullande utan besvärliga frågor till övriga partiledare och snärjande och hån mot Jimmie Åkesson. Det ligger definitivt i farans riktning att det har gått till på samma sätt även denna gång.
Med en hederlig och någotsånär opartisk journalistik skulle efterdebatten i media istället hamna om varför Nike Nylander agerade så partiskt. Debatten skulle också handla om de absurda konsekvenser som blev följden av att Jimmie Åkesson följde Folkhälsomyndighetens anvisningar, så som alla andra förväntas göra. Det är väl där skon klämmer? Media-politrukerna lyfter fram hoten mot Nike Nylander för att dölja SVT:s prosocialdemokratiska hållning och de bitvis absurda konsekvenserna av regeringens genom Folkhälsomyndigheten framförda svamliga och hycklande anvisningar.
Vad sedan beträffar hoten som Nike Nylander utsattes för ska vi komma ihåg att ingen vet vem eller vilka som utförde dem. Det kan ha varit SD-sympatisörer som blev fly förbannade och inte hade vett att tygla sig. Men det kan lika gärna ha varit sympatisörer till helt andra partier som gjorde det, fullt medvetna om att SD får skulden. Exempelvis Sosseriet har ju utmärkt sig för false flag-operationer förr. Till och med förre statsministern Göran Persson gjorde sig känd för att skriva anonyma insändare i manipulativt syfte. Så det kan lika gärna ha varit S-sympatisörer eller vänsteranarkister. Man gör nog klokt i att vara lite skeptisk. Det kan ju faktiskt vara fråga om en i förväg planerad aktion. Politik är ofta ett smutsigt hantverk.
Falun lördagen den 19 september 2020
Mikael Styrman
.
2 kommentarer:
På tal om manipulering! Läs denna klargörande artikel om Navalny och den påstådda "förgiftningen" med det närmast ofarliga giftet kallad Novichok av propagandamakarna!
https://www.lindelof.nu/navalnyj-och-novitjok-undringar-fran-skogarna-norr-om-uppsala/
Benny
Ja, det var ju en nykter artikel. Jag delar åsikten att det är långt ifrån självklart att Putin ligger bakom mordförsöket mot Navalnyj - om det nu var ett sådant.
Som i alla goda agent-intriger erbjuder verkligen flera vägar ut, vilka är svåra att rangordna i inbördes trovärdighetsordning. Det är också lite för många märkliga turer i fallet. För många för att det inte ska se arrangerat ut. De olika sammanträffandena som beskrivs i artikeln gör att det onekligen ser mycket ut som en false flag-operation ägnad att misskreditera Ryssland.
Sedan går det ju inte att veta i en maktapparat att inte någon underhuggare skenar på egen hand - utan den högsta ledningens uppdrag. Den moderna amerikanska historien rymmer ju många sådana exempel, även avhandlade i kongressförhör, men mycket sparsamt återberättade av våra proamerikanska propagandaorgan.
Om det nyssnämnda, med skenande underhuggare i maktapparaten, som kanske gör sina egna analyser och affärer, gick att utesluta då skulle ju Olof Palme ännu leva och kanske vara statsminister. Men eftersom maktapparatens hundraprocentiga lojalitet aldrig kan garanteras, och särskilt inte i ett korrupt system, så är det naturligt att Ingar Carlsson upplevde sina händer som bakbundna och försökte välja den väg som skulle vara minst skadlig för partiet. Må vara att Palmes mördare därmed fick absolution.
Vad gäller Navalnyjs återvändande till Ryssland kan det ju vara så, att Navalnyj själv gjort analysen att han kan vara mer värd för den amerikanska gangsterapparaten död än levande. Det kan ju faktiskt vara tvärtom för Putin.
Fallet Scripal, framför allt dess bakgrund, saknar jag insikt i. Så är det nog med de flesta av oss. Vad gäller Scripals eventuella värde och farlighet finns det utrymme för analysen att han hade spelat ut sina trumfkort och numera bara var en kostnadspost. Dessutom en kostnadspost som kanske inte var helt ofarlig för den som matade honom. Scripals västliga värdar och beskyddare kan ju faktiskt också ha landat i slutsatsen att han var mer värd död än levande. I all synnerhet när man tar i beaktande den show som amerikanernas underhuggare iscensatte i samband med Scripals död.
Skicka en kommentar