Med stormsteg mot en mixad grön omställning

.

Utvecklingen kring de många luftslotten som lanserats under klimaträddande täckmantel - inte minst i Norrland - upphör inte att förvåna.

Först och främst förvånar det - åtminstone lite - att så mycket kommunfolk fullständigt förlorat förståndet när charlatanerna från huvudstaden gjort entré.

Sedan förvånar det - fortfarande bara lite - att så många som förvaltar andras pengar så lättvindigt kastat miljarderna över första bästa skurk som räcker upp handen. Vad beror det på? Är de bara dumma i huvudet på vanligt sätt eller får de en kickback under bordet på nästan lika vanligt sätt?

Sedan imponerar det lite - men väcker ändå ingen beundran - att de här företrädesvis Stockholmsbaserade skurkarna på så lösa boliner kan prata till sig hundra miljarder av andras pengar till någonting som inte fungerar, som aldrig har fungerat och som förmodligen aldrig kommer att fungera.

Den vanliga ordningen när man börjar sälja något är att man först hittat på en produkt, eller ett sätt att tillverka någonting eller designat något på ett banbrytande sätt. Sedan finansierar man tillverkningsstarten och gör den i lite försiktigt tempo, så att man har råd att korrigera och börja om ifall det inte fungerar. 

Alla regler har sina undantag. Plastcykeln Itera exempelvis drog igång med buller och brak i Vilhelmina. Framför allt med brak eftersom man hade förutsett några små detaljer som att cykeln blev svajig som en gummisnodd när man trampat en tid och att man aldrig fick grönt ljus eftersom trafikljusens sensorer inte kände av plastcykeln. 

Ett annat exempel är Ericson som dränkte världen i mobiltelefoner som inte fungerade. Man hade räknat ut att man kunde kapa åt sig en stor del av världsmarknaden om man var först ute. Men man missade den lilla detaljen att man i så fall måste vara först ut med telefoner som fungerar.

Northvolt tycks ha tillräckligt mycket östermalmsinflytande i företaget för att kunna resonera på ett sätt besläktat med nyss nämnda pionjärer. Först skaffar man sig jävligt mycket av någon annans pengar. Sedan börjar man tillverka något. Skit samma vad, är jag frestad att säga, men det vore inte rättvist, för nog har man väl hela tiden varit inne på att man skulle tillverka batterier till elbilar?

Men nu verkar det som om man har missat den lilla detaljen att om man håvar in hundra miljarder av någon annans pengar kan det vara fiffigt att också kunna tillverka det med vars hjälp man håvat in pengarna. Så tycks det inte vara med Northvolt. 

I skrivande stund hittar jag - helt i enlighet med lagen om alltings jävlighet - inte uppgiften om hur fantastiskt få batterier man lyckats åstadkomma med så enormt mycket pengar. Tankarna går osökt till vad Winston Churchill uttalade efter slaget om England:

”Aldrig har så många haft så få att tacka för så mycket.”

Om Northvolt kan man nog på snarlikt sätt komma att säga:

”Aldrig har så få haft så många att tacka för så mycket.”

Om något över huvud taget fungerar längre i Sverige kan det nog komma att behövas celler målade i omställningsgrönt eller någon annan lämplig mix.

Det är en sak att många vill ha del av alla de där pengarna som förvaltas av någon annan än ägaren. Med det är ju inte detsamma som att den som förvaltar andras pengar nödvändigtvis ska försöka dränka alla som vill ha pengar i sådana.

Betänk att det här inte är det enda luftslottet som sjösatts på stor fot och lösa boliner i landet under senare tid. Fortsättning följer.

Om det här hade utspelat sig i ett land med fungerande rättsväsende hade snart de omställningsgröna cellerna tagit slut.

Men nu är vi ju i Sverige, så de omställningsgröna cellerna kommer antagligen att eka lika tomt som skattebetalarnas plånböcker efter hand som de här luftslotten som nu slår upp som svampar ur Jorden vandrar vidare dit deras affärsidé oundvikligen leder dem, efter hand som de kolliderar med verkligheten.

En sann visionär låter sig inte nedslås av sådana petitesser. Snart ser vi dem kanske lansera omställningsgrön färg till kriminalvården. Fast kanske inte ändå. De vet alldeles för väl hur liten efterfrågan blir på sådan färg. Att fängsla grova ekonomiska och politiska brottslingar är inte riktigt det svenska rättsväsendets grej. Fråga fast Anders Sundström eller Sven-Erik Bucht…

Falun torsdagen den 27 juni 2024

Mikael Styrman

.

Ohederligt av Aftonbladet?

 .

Aftonbladet publicerar - lite undanskymt - en lista på 185 svenskar som sitter fängslade utomlands.

Men man undviker noggrant att kommentera frågan vilka av dem som är infödda svenskar och vilka som är nysvenskar?

Varför gör man så?

Varför över huvud taget publicera en lista, när man ändå inte vågar nämna det som är intressant i sammanhanget?

Falun måndagen den 24 juni 2024

Mikael Styrman

.

De underjordiska städerna i Kappadokien

 .

De underjordiska städerna i Turkiska Kappadokien, under och i närheten av Derinkuyu, fortsätter att förbrylla.

Vem byggde ursprungligen de underjordiska städerna - och när skedde det? Hittills saknas material med vars hjälp det kan avgöras och kanske får vi aldrig veta. Vi kan få svar på frågor som vem som nyttjat de underjordiska städerna under senare tid, men det är ju inte nödvändigtvis samma sak som att samma personer också ursprungligen grävt ur och tagit dem i bruk.

De förklaringar och tidsbestämningar som hittills presenterats framstår som uppenbart orimliga och framför allt presenterade för att inte vara kontroversiella och därigenom kunna äventyra akademiska karriärer.

Min slutsats är att de är mycket, mycket äldre än vad arkeologin hittills ångestfyllt vågat nämna.

Jag skulle inte bli förvånad om man så småningom landar i slutsatsen att de underjordiska städerna ursprungligen karvats ut och tagits i bruk av neandertalare och dessutom under eller före den senaste istiden. Kanske inte bara före den senaste istiden. De kan mycket väl vara äldre än så. Men vetenskapen har ett bryderi eftersom man uppenbart låst in sig på helt galna tidsbestämningar i fråga om hur länge människan vandrat på Jorden.

Falun söndagen den 23 juni 2024

Mikael Styrman

.

Tusentals ”svenskar” i Iran?

 .

Härom dagen rapporterade någon av SVT:s nyhetssändningar att det finns 1.500 ”svenskar” bosatta i Iran.

Det är nog bara toppen på isberget. 

För det första är det nog ytterst få av dem som är svenskar. Den helt övervägande delen torde vara iranier som bott i Sverige en kortare tid för att få upp bidragskranen.

För det andra lär det finnas betydligt fler svenska iranier som vistas i Iran mer eller mindre stadigvarande men som går under radarn. 

Det är sannolikt följden av en sorts organiserad plundring av Sveriges skattebetalare, iscensatt av korrupta tjänstemän och politiker i utbyte mot en slant under bordet.

Falun fredagen den 21 juni 2024

Mikael Styrman

.

Turkiets antika mysterier

 .

Vår kollektiva kunskap om forntiden har varit mycket koncentrerad på istider och vad de kan innebära för mänskligheten. Inte mycket uppmärksamhet har ägnats hot från värme trots att vädret i forntiden har växlat mellan kalla och varma perioder. Kalla perioder har upplevts som hot, men inte nödvändigtvis varma, åtminstone här i norr. Allt mer pekar nu mot att varma perioder kan utgöra större hot mot mänskligheten än kalla perioder.

Trots ganska ihärdigt motstånd från försvarare av inom forskningen rådande dogmer blir det allt mer accepterat att det har funnits en blomstrande mänsklig, havsnära, civilisation i områden som numera är under havet på grund av att omfattande landisar smält av och dränkt dessa civilisationer. Numera är havens yta upp till ca 120 m högre än de varit under istider. Insikten om att exempelvis Doggers Bankar en gång varit Doggerland som utgjort en landmassa som fyllt nästan hela ytan mellan Danmark och Storbritannien är numera accepterade. Yrkesfiskare har vetat det i generationer.

Graham Hancock har på ett förtjänstfullt sätt och mot betydande motstånd lyft fram hur sägnerna om Atlantis finns i snart sagt alla mänskliga civilisationer och sannolikt utgör delar av mänsklighetens kollektiva minne av saker som inträffat mycket långt tillbaka i tiden.

Havsytan har inte bara periodvis varit lägre i forntiden utan även högre, vilket man tenderar försumma. Under haven begravda civilisationer är svåra att undersöka - kanske inte heller nödvändiga att undersöka. Vi förväxlar ofta frågan om höjda havsnivåer på grund av landhöjningen med höjda havsnivåer på grund av avsmältning av isar. Viss vägledning om historiska skeenden får vi sannolikt från Egypten som dels har haft en civilisation vilken numera är täckt under havet, dels en nuvarande civilisation över havets yta men kustnära, sedan nästan inga lämningar av tidigare civilisationer innan man når Luxor på 76 m höjd över nuvarande havsyta. Det förefaller rimligt att anta att Luxor ligger där det ligger för att det är beläget högre än havens högsta nivå. Det stora sparsamt bebyggda området utan historiska lämningar mellan Egyptens nuvarande havsnära områden och Luxor är sannolikt en följd av att förändringen från högsta havsnivå till nuvarande havsnivå gått förhållandevis snabbt, utan att vi vet varför. Det kan bero på faktorer vilka är okända för oss och som har fått havet att dra sig tillbaka ganska snabbt. Det i sin tur skulle möjligen kunna förklaras av att den högre havsnivån som skonade Luxor var tillfällig och ett resultat exempelvis av att stora mängder vatten släpptes lös på kort tid genom att isbarriärer brast och frigjorde stora mängder smältvatten, vilket utraderade den tidens kustnära civilisationer. Därav myten om Atlantis. Även detta är Hancock inne på även om han i sin Netflix-serie inte specifikt behandlar Egypten.

En annan intressant fråga - som har beröringspunkter med den utveckling vi tycker oss se tecken på nu i och med stigande temperaturer, är de forntida lämningar som hittills varit okända och/eller förnekats och som i flera fall har det gemensamt att de återfinns på höga höjder. Temperaturen avtar vanligtvis med stigande höjd. De kan således vara en följd av att ett mycket varmt klimat drivit människor upp i bergen. Men det ska ihågkommas att det kan ha funnits, och troligen har funnits, samtida kustnära civilisationer vilkas lämningar är oåtkomliga för oss.

Det finns flera exempel på lämningar av tidigare mänskliga civilisationer på hög höjd. Graham Hancock har uppmärksammat en del, exempelvis Gunung Padang på 885 m höjd över havet i Indonesien och Derinkuyu på 1.300 m höjd över havet i Kappadokien i östra Turkiet. Kanske har Göbekli Tepe på 760 m höjd i sydöstra Anatolien i Turkiet en snarlik bakgrund? De har alla det gemensamt att de saknar organiska lämningar som gör det möjligt att åldersbestämma dem.

Derinkujus forntida underjordiska städer upptäcktes av en händelse genom att en underjordisk gång upptäcktes under ett hus i samband med att det skulle byggas om. De har tidigare - och kanske ännu - åldersbestämts felaktigt för att passa in i arkeologins och rådande samhällsstrukturers önskvärda världsbild. Man har så vitt jag vet inte kunnat enas om någon rimlig åldersbestämning. Det har hittills inte givits någon rimlig förklaring till att de omfattande bostäderna utförts underjordiskt.

En förklaringsmodell innebärande att utformningen av städerna är en följd av önskat skydd mot andra folkstammar känns avlägsen, tycker jag. De underjordiska städerna erbjuder visserligen visst skydd mot fiender, men dess verkan ska inte överdrivas. Däremot skulle de kunna erbjuda skydd mot vilda djur och möjligen även mot höga temperaturer i atmosfären. Om vilda djur varit det viktigaste hotet säger det oss något om hur gammal bebyggelsen är. Den är i så fall så gammal att det har existerat vilda djur av arter som människan haft svårt att skydda sig mot på annat sätt. Säkert kan det finnas fler förklaringar eller delförklaringar. En möjlighet är naturligtvis att de nämnda lämningarna härrör från civilisationer som överlevt av en händelse, på grund av sitt höga läge, när mer havsnära civilisationer utraderats i samband med isarnas avsmältning. Oavsett orsak återstår att förklara vad som blev av befolkningen och varför det inte finns några spår av dem. Den mest närliggande förklaringen torde vara att orsaken till att det inte finns några spår är att tidsutdräkten är så lång att alla spår har utraderats genom naturliga processer. Det vänder ju i så fall upp- och ned på alla vetenskapens hittills rådande teorier om människans tidiga historia. Det förklarar ju också frenesin i motståndet mot Graham Hancocks teorier.

Göbekli Tepe tror man att är ca 12.000 år gammalt, men det är naturligtvis mycket svårt att veta dess ålder. Samma gäller frågan om huruvida Derinkuju och exempelvis Göbekli Tepe är samtida eller ungefär samtida, eller om det rent av skiljer en istid dem emellan. Det är inte helt lätt avgöra utan organiska fynd. Inte ens om man har tillgång till lokala organiska fynd behöver det vara lätt. Det kan vara mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att veta om fynden är samtidiga med anläggningarnas uppförande. Det är ca 55 mil mellan Derinkuju och Göbekli Tepe. I en tid utan bilar är 55 mil ett betydande avstånd, särskilt om de har sitt ursprung i en tid då mänskligheten varit betydligt mindre, i synnerhet efter att kustnära civilisationer utraderats. Det säger inte heller någonting om deras inbördes ålder.

En i mitt tycke fascinerande fråga beträffande Göbekli Tepe är: Varför är de övertäckta? Det verkar vara så att man lutar mot att de är övertäckta av människor, dock har inte jag ännu råkat se att det finns några belägg för det. Är det en rationalisering, ett sätt att begripliggöra att de är täckta? Är de i själva verket övertäckta genom en naturlig process som exempelvis en istid och/eller avsmältningen från en sådan? Om det inte är människor som täckt över dem öppnar det dörren till ett ganska hisnande tidsperspektiv. I så fall är nästan allt som vi trott oss veta om tidsbestämningen fullständigt galet. Men, sådant händer…

Falun fredagen den 21 juni 2024

Mikael Styrman

.

Golfströmmen - lite funderingar

 .

Debatten rasar, åtminstone lågintensivt, i media om Golfströmmen. Ska den stanna? Har den mattats av? Mycket av den debatten präglas av en medial önskan om att koka soppa på en spik, för att fylla sina radio- och TV-inslag och sina tidningar med intressant innehåll.

Sjävklart varierar Golfströmmens såväl sträckning som styrka, kanske till och med riktning, över tid. Golfströmmen, i likhet med andra havsströmmar drivs av temperaturskillnader - kallt och varmt. Strömmarna transporterar varmt ytvatten i ena riktningen och kallt djupvatten i andra riktningen.

Styrka, sträckning och riktning styrs av var det finns varmt, särskilt grunt och varmt, vatten på grund av solinstrålning, exempelvis Mexikanska Golfen och var det finns kallt vatten, på grund av svagare solbelysning och eventuellt smältande is, exempelvis Grönland, Sydpolen och Nordpolen.

Återkommande dyker de upp, förmenta nyheter om att Golfströmmen har saktat in, kanske håller på att stanna. Det mesta är naturligtvis trams. Olika sätt att göra sig själva eller sin institution intressant, kanske för att få medel att resa Jorden runt för och roa sig och fascineras i största allmänhet.

Men Golfströmmen har funnits under så lång tid att det är omöjligt för oss att bestämma hur länge. I vart fall så länge att det för oss människor med våra mycket korta liv är ointressant hur länge. Någon gång för länge sedan har kontinenternas placering och inbördes relationer sett annorlunda ut än i dag. Men strömmar har det funnits då också, även om de av naturliga skäl sett annorlunda ut då än nu.

De här resonemangen om Golfströmmen som ett hot mot oss vilar på vanföreställningen att naturen är statisk och oföränderlig och att alla förändringar är avvikelser från det normala och till nackdel för oss. Men i själva verket kan det ju vara tvärtom. Naturen är under ständig förändring, och förändring, eller varierande förhållanden, är det normala, om än inte genomsnittet.

De som nu av och till orerar om Golfströmmens förändring missar - ibland säkert avsiktligt - det fundamentala, att för att veta vart vi är på väg behöver vi också veta var vi är och var vi kommer ifrån. Kunskapen om Golfströmmen är så begränsad att vi inte kan veta om den mattats av eller om den istället återgått efter att tillfälligt ha varit förhöjd. Förmodligen varierar den bara och styrs främst av temperaturskillnader.

Vad sedan beträffar frågan om huruvida det utgör ett hot mot oss - på våra breddgrader - om Golfströmmen mattas av, är det ingen självklarhet. Många tecken i tiden tyder nämligen på att det kan vara tvärtom. Extrema temperaturer verkar bli vanligare och uthålligare i områden till vilka vi vanligtvis reser just för att finna värmen. Östra Medelhavsområdet, som vanligtvis har varmt väder på försommaren och hett väder på sensommaren har nu hett väder på försommaren. Otaliga väntar ängsligt på svar på frågan om det även i år kommer att vara hetare på sensommaren än på försommaren. Redan nu är det ju så hett i östra medelhavsområdet att det dör mer folk än vanligt på grund av värmen.

Vi som är födda, uppvuxna och har levt våra liv uppe i nord är av naturliga skäl sämre rustade mot hetta än människor bosatta i varmare områden. För trettiotalet år sedan fick jag uppleva 45 graders hetta i Mombasa, Kenya - i skuggan - en dag. Det är en temperatur som nu av och till förekommer i östra medelhavsområdet. Det var vedervärdigt trots att jag låg under palmerna i en hotellträdgård vid Indiska Oceanens strand, med stadigt fläktande havsbris, om än ganska läigt just där jag låg. Låg jag några minuter på mage bildades en sjö på ryggen som upplevdes som forsande isvatten minsta lilla jag rörde mig. Jag upplevde som absolut nödvändigt att med ganska korta mellanrum uppsöka hotellets väl kylda badrum. Jag har nästan svårt att föreställa mig hur jag skulle klarat mig utan dessa svalkande andningspauser? Därför förvånar det mig inte det minsta om människor börjar dö vid sådana temperaturer, i synnerhet om de inte kan finna svalka någonstans och måste vistas i solen, dessutom intill obegriplighet inlindade i svarta hucklen.

Kring Mekka dör muslimska pilgrimer som flugor just nu. Media rapporterar om 1.000 döda. Men med 1,8 miljoner pilgrimer på plats tar de nog inte slut. Kanske måste maktutövarna inom islam ändå snart skriva om koranen så att Kaba istället trillade ned i kallare områden? Hoppas det inte blir här. Det blir i så fall odrägligt trångt.

Vad sedan gäller frågan om hotet mot oss av en eventuellt avstannande Golfström så kan det ju vara tvärtom. Det verkar  bli hett som attan i de ekvatornära områdena. Fortsätter utvecklingen kommer människorna att sakna vatten och svalka samt möjligheter att odla livsmedel på grund av torka. Många kommer att dö på plats. Med en befolkning på över åtta miljarder finns knappast räddningen i att människorna söker sig till svalare platser på nordligare respektive sydligare breddgrader eftersom det knappast kommer att finnas möjligheter att odla livsmedel i tillräcklig omfattning i dessa nybefolkade områden ens om vattenförsörjningen skulle finna gynnsamma lösningar. Fortsätter värmen att öka kommer nog de flesta av oss att dö i förtid, oavsett om Golfströmmen går långsammare eller snabbare.

Falun fredagen den 21 juni 2024

Mikael Styrman

.

Ännu ett fiasko för den humanitära stormakten?

 .

Den syriske brigadgeneralen Mohammed Hamo som stått åtalad för grovt folkrättsbrott har frikänts av Stockholms tingsrätt. Efter det präktiga fiaskot som den humanitära stormakten Sverige åstadkom i sin stolta expedition mot den iranske till livstid för folkrättsbrott dömde Hamid Noury, som utväxlades mot en praktikant på UD redan efter någon månad, säger det dessvärre ingenting om huruvida brigadgeneralen är skyldig eller inte. Han skulle nog ha frikänts vare sig han var skyldig eller oskyldig.

Nu slapp vi åtminstone se honom bli dömd till livstid och strax efter frisläppt i utbyte mot en homosexuell praktikant på UD vars frigivning förvandlas till en intim internationell HBTQ-manifestation i en flyghangar.

Sverige är fortsatt i fritt fall, men det borde väl börja vara ganska lite fallhöjd kvar?

Falun torsdagen den 20 juni 2024

Mikael Styrman

.

Svenska Iran-affärer i historiskt perspektiv

.

Många kliar sig nog i huvudet just nu och försöker förstå vilken logik och vilka överväganden som har varit vägledande för den svenska regeringen när Sverige gått igenom utomordentligt omfattande procedurer och lagt ned stora kostnader genom att exempelvis ha flugit vittnen kors och tvärs över världen för att rannsaka och döma en grov iransk statsterroristisk brottsling. Allting bara för att sedan släppa honom fri i utbyte mot en diplomatisk valp som tagit huvudet under armen och rest till Iran trots rådande uppenbart osäkra förhållanden.

Om nu inte Sverige längre duger till att göra någonting alls ordentligt internationellt - varför hålla på och kladda med barnafingrarna i syltburken? Vad finns det för rimlig anledning att över huvud taget ta på sig att hålla på och peta i fallet Noury när man ändå inte har vare sig förstånd eller moral att fullfölja ärendet? Varför överlät man inte åt mer vuxna i andra länder att hantera fallet?

För att förstå vad det är som föranlett denna minst sagt skumma hantering tror jag att man måste betrakta saken i ett historiskt ljus.

Svenska skurkar, såväl näringslivets som politikens och byråkratins, har i långa tider spelat dubbelspel, som ofta har involverat Iran.

Sverige har en lång tradition innebärande att politiken officiellt framhåller Sveriges förfining och höga moral och förbjuder vapenexport till krigförande makt och skurkstater. Samtidigt visar man en väg att smuggla ut vapen för att hålla kommersen igång och hjulen snurrande. Inget förbud införs utan att man först tänkt ut hur det ska kringgås.

Förr tvättades svensk vapenexport till skurkstater via Östtyskland. På vilket sätt tvätten sker nu vet inte jag.

Vi har i det historiska bagaget fallet med krigsmaterialinspektören Karl Fredrik Algernon som, av allt att döma hade svårigheter att förlika sig med att tiga om vad som pågick när han fick insikt om det, och därför knuffades under ett tunnelbanetåg på Stockholms Central. Föga förvånande mynnade polisutredningen ut i ingenting.

Vi har också fallet med journalisten Cats Falck och hennes väninna Lena Gräns. Cats arbetade med vapensmuggling och hade utlovat stora avslöjanden i närtid. De två kvinnorna drogades och placerades i den enes bil som sedan rullades över kajkanten nerd i Hammarbykanalen. Naturligtvis ledde polisutredningen ingenstans.

Längre tillbaka har vi kriget mellan Iran och Irak vid vilket Olof Palme utsågs till medlare och bägge krigförande parterna synbarligen var till freds med det eftersom de trodde att ”deras” man hade utsetts till medlare. I själva verket var han ju bägge parters man eftersom Sverige smugglade för fullt till båda sidor.

Det är också i det här ljuset man måste se Palme-mordet och de charader inom politiken och polisen som blev följden av mordet.

Det är naturligtvis också i det ljuset vi måste den svenska nomenklaturans pajaserier nu med utbytet av den grova iranska brottslingen Hamid Nouri mot en en lättviktig elev i EU-byråkratin. 

Det fanns naturligtvis ingen som helst anledning för det korrupta Sverige att börja leka internationell domstol annat än den att kumpanerna i Iran begärde det, eftersom de visste att de kunde lita på att den grova svenska offentliga brottsligheten skulle släppa Nouri.

Ibland blir det genant när man ska sitta på alla stolar samtidigt och inte står för någonting.

Falun onsdagen den 19 juni 2024

Mikael Styrman

.

Olika uppfattningar om Sveriges försvarsavtal med USA

 .

Försvarsminister Pål Jonsson, M, tolkar i SVT:s Agenda ikväll försvarsavtalet med USA utifrån hur det faller ut om allt går bra.

Professorn i folkrätt vid Stockholms Universitet, Pål Wrange och förre IAEA-chefen Hans Blix tolkar avtalet utifrån hur det faller ut om allt inte går bra, eller om parterna inte har samsyn i vitala frågor.

Om detta kan man säga, 

att om man är överens behöver man inget avtal,

men när man inte är överens visar det sig sig om avtalet man ingått är bra eller dåligt.

Utan att onödigtvis uttrycka mig föraktfullt om någon är jag benägen att tro att de amerikanska förhandlarna har rik erfarenhet av att äta svaga motparter till frukost. Denna vana balanseras inte av någon dokumenterad motsvarande förmåga hos de svenska förhandlarna innebärande att klara sig bra i förhandlingar med starkare motparter.

Redan det säger förmodligen en hel del om avtalet. Till detta ska vi lägga att svenska politiker systematiskt och i samförstånd kört försvaret i sank och sedan följdriktigt skitit på sig när Putin satt ryssarna att börja marschera.

Till detta kan läggas att svenskarna - de flesta inblandade svenskar - sannolikt ser avtalet som ett försvarsavtal. Med amerikanerna vet vi inte riktigt hur många som ser avtalet som ett försvarsavtal och hur många som ser det som ett anfallsavtal. Det är alltid lättare att gå till anfall när kriget ska utspelas i någon annans land.

Det säger förmodligen allt vi behöver veta om avtalet för att förstå vad våra förhandlare har begåvat oss med.

Falun söndagen den 16 juni 2024

Mikael Styrman

.

Svenskt dubbelspel i fallet Hamid Noury?

 .

Det kan - och bör - ifrågasättas om Sveriges regering, eller dess byråkratiska underhuggare, ägnat sig åt dubbelspel i fallet Hamid Noury.

Sverige har på sedvanligt svenskt sätt hållit den rättsliga och moraliska fanan högt, som Sverige ofta gör och nästan lika ofta utan grund. Man har låtsats åtala och döma Noury till livstids fängelse för brott mot folkrätten. Sedan har man skickat in en obetydlig spelare - en valp - i Iran - till synes helt omotiverat och trots rådande uppenbart osäkra läge. Givet det rådande läget med Noury i svenskt förvar var nog fortsättningen ganska given. Avsikten var sannolikt att Floderus skulle bli gripen och fungera som handelsvara.

Varför ville Sverige åtala och döma Noury? Man begärde och fick tillstånd att göra det, men varför? Var svenska politrukers avsikt egentligen inte att åtala, döma och fängsla Noury på livstid utan istället att hjälpa honom att komma undan, vilket han inte så lätt hade gjort om han inte hade åtalats i en bananrepublik?

Det förefaller utomordentligt märkligt - givet rådande känsliga läge - att en diplomatisk valp söker sig till, eller skickas till Iran, samtidigt som detta med Noury utspelar sig. 

Om alltihop var riggat i samspel med iranska funktionärer förklarar det nog också varför man så lättvindigt släppte kraven på frigivning av den andre iransvensken.

Att Noury lurades till Sverige av iranska oppositionella i exil var i så fall en synnerligen oönskad gåva till Sverige. Exil-iranierna hade låtit lura sig av myten om det rättfärdiga Sverige. De hade missat den viktiga researchen som skulle ha visat på Sveriges trac-record med Folke Bernadottes Vita Bussar som tvättade bort den nazistiska skammen och Baltutlämningen för att bara nämna två exempel på det svenska dubbelspelets långa anor. Exil-iranierna gjorde nog det mesta rätt. Men de gjorde ett fundamentalt fel. De lurade Hamid Noury till den korrupta bananrepubliken Sverige. De borde ha lurat Noury till ett hederligare land.

Falun söndagen den 16 juni 2024

Mikael Styrman

.