.
Onsdagens Dagens Nyheter bjöd på märklig läsning. Sällan har våra Stasi-journalisters ångest över att det ska komma fram hur de har burit sig åt varit så tydlig. Och redan första sidan toppas av det - kodordet - alla Stasi-journalisters kodord framför andra. Ordet som förklarar varför det är rätt att slicka förbrytare och makthavare medhårs istället för att göra sitt jobb. Ordet som förringar den som påtalar, försvarar sig mot, eller bekämpar grov brottslighet och som rättfärdigar journalistisk ryggradslöshet.
Fullt pådrag på DN
Som vanlig gräsrot som försöker följa med vad som egentligen händer i världen, bakom Stasi-journalisternas gallrade och vinklade urval, blir man förundrad. Inte mindre än tre substantiellt illa underbyggda artiklar om Wikileaks, i ett och samma nummer av DN, varav en ledare, och dessutom två förstasidespuffar med rättshaveristepitetet! Den journalistiska underbyggnaden nära Kamratposten-nivå. Ångesten är tydligen påtaglig och paniken nära på DN?
Den politiska maktens Sancho Panza
Vissa rykten gör gällande att svenska journalister blivit hackade. Då finns det naturligtvis många såväl journalister som chefredaktörer som vet att den egna hedern kan ligga i vågskålen redan - inte minst på den, svenska politiska maktens och grova organiserade brottslighetens, ständigt närvarande och servila Sancho Panza - Dagens Nyheter.
 |
| Sancho Panza? |
Avledande anfall
Att det är mer än ett rykte som ligger bakom förefaller minst sagt troligt mot bakgrund av att DN tycks ha hamnat i fullkomligt sken - journalistiskt sett. Finns det ett, för svenska makthavare graverande material ute, som svenska media tiger om och vilket tigande ”rättfärdigas” genom att istället leverera angrepp mot Wikileaks? Angrepp vilka bär tydliga tecken på att vara ”kokade på en spik”? Det som hittills rapporterats om Carl Bildt verkar inte vara särskilt tungt vägande. Å andra sidan är det ju känt vad som händer, såväl inom journalistiken som den offentliga sektorn, om man ställs inför två uppgifter - en farlig och en ofarlig. Då blir raskt den ofarliga uppgiften väldigt viktig och den farliga helt ointressant. Då skulle man kunna rapportera om trams som Carl Bildts längd och minne och istället tiga om viktigare - och farligare - uppgifter.
 |
| Liljestrands artikel - se länk i texten nedan |
Påstådda memoarer en CIA-produkt?
Ingen av de aktuella artiklarna lär går till journalistikens ”Hall of Fame”. Den artikel som gav Stasi-journalistikens anförare, DN, möjlighet att publicera kodordet rättshaverist i topp på första sidan är en sorglig historia. (Klicka här för att läsa artikeln) En presentation av Julian Assange påstådda ”självbiografi” som ”slår över i rättshaveristiskt babbel” och som visar sig inte alls vara Julian Assange självbiografi utan en bok om honom som någon annan skrivit. Möjligen en CIA-produktion. Här ligger nära till hands att tänka, att DN sänkt sig till kvällstidnings- eller damtidningsjournalistik. Men att påstå det vore att uttala sig kränkande om kvälls- och damtidningar, för så låg journalistisk nivå har nog inte de.
Ledarredaktion i moraliskt dilemma
Man tror nästan inte att det är sant, man måste nästan nypa sig i armen för att vara säker på att man inte drömmer när man vänder på de två första bladen i tidningen och ser att angreppet (i självförsvar?) mot Wikileaks involverar ledarsidan. Det blir inte bättre när man ser att ledarsidan kokar sin soppa på våldtäktsspektaklet som i det land som numera tycks vara USA:s 51:a delstat spelas upp i det allt mer förfallna rättsväsendet.
 |
| Ledaren - se länk i texten nedan |
Och det blir närmast humoristiskt, den svarta undertonen till trots, när hanteringen av fallet Bradley Manning används. Inte mot USA:s hantering av Manning. Inte heller mot en undfallande journalistik som låter USA komma undan med att låta mördarna undgå straff för brott mot mänskligheten men istället förstörande Mannings liv. Vad har egentligen DN gjort i fallet Bradley Manning? Finns DN där uppe på journalistikens och människorättens barrikader? Jag kan inte erinra mig det. Var är DN:s indignerade kampanj mot de amerikanska brotten mot mänskligheten världen över eller för Bradley Mannings heders återupprättande? Den här ledaren, den 29 februari, förstärker inte heller DN:s journalistiska heder. Den kunde lika gärna vara skriven av CIA eller varför inte av Carl Bildt? (Klicka här för att läsa hela ledaren)
I väntan på tsunamin
Får vilket journalistiskt avskrap som helst skriva ledarsidan på DN numera? Frågan upplever åtminstone jag som synnerligen motiverad. Samtidigt inser jag, att det kan vara en fördel att tidningen så tydligt visar sin roll som propagandacentral. Det korrumperade Stasi-journalistiska nätverket är naturligtvis starkt. Den som skamlöst ljugit för folket hela sitt yrkesliv har ju investerat hela sin yrkesheder i att lögnerna inte ska avslöjas. Det är därför inte konstigt att ångesten, nu när alltihop krackelerar, är stark bland Stasi-journalisterna. Förändringen lär därför inte komma smygande som man kunde ha trott. Den blir snarare som en journalistisk tsunami som sopar bort den här korrumperade journalistiken och förpassar den och dess utövare till historiens soptipp.
Mycket hat men lite substans
Själva artiklarna, skrivna av Jens Liljestrand och Lars Linder, förbluffar först. (Klicka här för Linders artikel) Så mycket hat som förmedlas, men så lite substans att hänga upp det på. Men det är skräcken förstås. Skräcken inför vad man kommer att råka ut för när man väl avslöjas.
 |
| Linders artikel - se länk i texten ovanför bilden |
Genom sitt stora tendentiösa pådrag visar DN:s medarbetare att man också tror att etik-tsunamin i den svenska journalistiken är på väg. Med sitt stora pådrag, som DN är ganska ensam om, röjer man även vilken särställning Dagens Nyheter och dess medarbetare haft som redskap för en maktutövning som kräver att människor förs bakom ljuset.
Det måste vara väldigt graverande uppgifter, om vår politiska lednings spel under täcket med de kriminella krafter som numera utövar ett så stort inflytande i USA, som Wikileaks har att komma med, eftersom DN sänkt sig till denna låga nivå. Personligen skulle jag inte bli helt förvånad om det även finns uppgifter om hur enskilda medarbetare på DN utövat sitt smutsiga värv. Jag trodde tidigare att presstödet gjorde Haparandabladet till Sveriges mest undermåliga journalistiska produkt. Men jag hade tydligen fel. Dagens Nyheter borde med artiklarna om Wikileaks den 29 februari 2012 ligga ganska bra till för att bli utsedd till Årets Förvillare.
Övertorneå den 2 mars 2012
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar