Bilindustri eller självmordsindustri?

.
Media rapporterar om att bilindustrin är i kris. Försäljningsvolymerna backar för femte året i rad. Det mesta går dåligt, tycks det - utom de tyska välbyggda prestigebilarna.

Av detta tycks den samlade bilindustrin dra slutsatsen att alla bör tillverka snarlika tyska välbyggda prestigebilar med högt pris.

Utvecklingen har under de senaste två decennierna gått från enkla okomplicerade bilar, som kunde köras 40.000-60.000 mil, som vem som helst kunde reparera, till avancerade elektroniska TV-apparater eller dator på fyra hjul som ingen kan reparera, fullspäckade med onödiga finesser och elmotorer till de mest finurliga ändamål, konstruerade för att bli otillförlitliga efter 10.000-20.000 mil på grund av den onödiga men allestädes närvarande elektroniken.

Samtidigt som oljetillgångarna sinar och allt fler människor kör bil har motorstorlekarna på typiska tjänstebilar ökat från under 100 hk till över 200 hk. En extrem tävlingsbil hade förr 500 hk motor. Idag sitter det sådana motorer i inte allt för märkvärdiga prestigebilar. Samtidigt kan man nyttja ens en 100 hk motors resurser på endast få ställen i världen. Människans självdestruktiva beteende imponerar onekligen. Priserna på nya bilar i medel- och billigare segment har samtidigt stigit med ca 10.000 kr per bil och år.

Följden har blivit att det finns bilar till salu. Det finns människor som vill köpa bilar. Det finns maffiaägda statsunderstödda banker i kris som har lånat ut pengar till människor för att de ska köpa bilar som de inte har råd med. Det finns en bilindustri i kris. Men det finns inte bilar som människorna har råd att köpa.

Upplysta om förhållandet tar bilindustrin inte fram billiga, enkla, bra och driftsäkra bilar med lång hållbarhet, som människor har råd att köpa. De tar istället fram en prototyp till en livsfarlig motoriserad banankartong som ingen vill ha. Inte för att människorna ska köpa den, utan för att bevisa att den väg som fört bilindustrin till avgrundens kant hela tiden har varit rätt väg.

Man tar sig för pannan - lycka till!

Gulag-Kolmården torsdagen den 4 oktober 2012
Mikael Styrman
.