Sveriges Pussy Riot?

.
Så fick Sverige onsdagen den 10 oktober 2012 en motsvarighet till Rysslands och Putins Pussy Riot. Jag tänker förstås på de 70 Greenpeace-aktivisterna som klädde av den organiserade svenska statsbrottsligheten häromdagen.

De visade med all önskvärd tydlighet vad som händer när rättsväsendet slutar fungera . När tjuvar och banditer i politiken och den offentliga sektorn får strunta i sina uppgifter, rasera fungerande telenät, låta kärnkraftverk och elnät förfalla, leka el- och teleföretagare i utlandet för att få mjölka sina offentligt ägda företag på sina tillgångar, efterlämnande sig ett tomt skal, en potemkinkuliss.
Politikens och byråkratins tjuvar och banditer får hjälp av byråkrati och rättsväsende att tysta obekväma röster genom att stjäla fungerande privatägda företag som Ekfors-bolagen för att kunna fortsätta med plundringen av skattebetalarna.

Det går an, och förtjänar, att kritisera Putin för behandlingen av Pussy Riot. Vi får se hurdan behandlingen blir av Greenpeace-aktivisterna som med all önskvärd tydlighet visat vad som blir kvar av samhällsnyttiga företag som får plundras av den organiserade brottsligheten därför att ett fegt och dysfunktionellt rättsväsende håller brottsligheten om ryggen för att den består av AB Släkt och Vänner i form av inflytelserika politiker och högre tjänstemän.

I eftersvallet till Greenpeace aktion hörde jag i biblioteket här i Gulag kommentaren:

- Den svenska polisen duger inte till att hitta en elefant i ett växthus.

Och det kan man ju ha roligt åt. Det känns inte alldeles fel när man tänker på polisens bravader i fallen Cattis Falck och Lena Gräns, Carl-Fredrik Algernon, Catrine da Costa, Bordellhärvan, Thomas Quick, mutbrott i samband med vapenaffärer med flera.

Men just i det här fallet, med de vanskötta kärnkraftverken, känns det inte rättvist att belasta polisen med säkerhetsbristerna som är en följd av åratal av vanskötsel föranlett av att nyckelfunktionärer på kraftbolagen prioriterat att leka internationella aktörer för att kunna mjölka sin huvudman på pengar därför att kontrollen då varit och är obefintlig.

Polisen kan inte trolla med knäna och i ett nafs göra åratal av huvudmännens försummelser ogjorda. På något sätt känns det dock som att polisen inte kan undgå kritik för att tjuvarna som plundrar Vattenfall, TeliaSonera och LKAB får hållas. Samtidigt är det naturligtvis svårt för polisen, åtminstone den svenska polisen, att agera när polisens huvudmän är infiltrerade av, eller utgörs av, maffian. Varför det kan fungera för polisen utomlands men inte i Sverige har jag svårt att omedelbart förklara. Även i utlandet utsätts naturligtvis den offentliga sektorn för infiltration från maffian. Ändå tycks brottslingar i den offentliga sektorn återkommande kunna lagföras i andra länder.

Kanske är det så enkelt som att det är en naturlig konsekvens av det långt drivna och hårt toppstyrda partivalssystemet i Sverige som gör att inte väljarna kan rösta bort en oduglig eller korrupt politiker.

Politikerna, finansierade med statsbidrag och mutor, väljer i praktiken om sig själva och väljarnas roll är decimerad till att stadfästa det politikerna redan beslutat om i sina partier utan medlemmar, med stöd av pressen korrumperad av presstöd och i statligt ägda media dessutom av ett politiskt inflytande över partigränserna.

Vi kan inte förvänta oss att svenska kärnkraftverk är välskötta, säkra och tillförlitliga om vi inte kan komma till rätta med kriminaliteten i den offentliga sektorn. Då kommer ofrånkomligt kärnkraftverken, liksom telenät, järnvägar, skola, vård och omsorg alla att förvandlas till urätna skal, oförmögna att utföra sin uppgift.

Gulag-Kolmården torsdagen den 11 oktober 2012
Mikael Styrman
.