Förfallet till Alfred Nobels minne

.
När Barack Obama fick Fredspriset till Alfred Nobels minne, innan han hade hunnit uträtta något för att förtjäna det, var det orättvist både mot Obama och mot alla som hade gjort något som innebar att de bättre förtjänade att få priset.

Nobelkommittén klädde i handling allas avsky och förakt inför vad George W Bush och psykopaterna runt honom hade ställt till med. Om Obama hade fått priset EFTER att ha genomfört det han utfäste sig att göra, skulle det ha varit alldeles utmärkt. Nu fick han istället priset först och skulle leverera sedan, vilket han inte har lyckats med.

Om man ska vara snäll, kan man säga att Nobelkommittén verkligen inte höjde anseendet, vare sig hos fredspriset till Alfred Nobels minne som sådant eller hos dem som fått priset tidigare.

Men, när man har nått botten har man i alla fall fast mark under fötterna, trodde jag. Men då utser Nobelkommittén EU till mottagare av fredspriset...

- Vad är det för svammel, tänkte jag? Kan det verkligen vara sant? Och av allt att döma var jag inte ensam om att fråga mig det.

Om man återigen ska vara snäll mot Nobelkommittén, får man väl åtminstone gratulera till att de lyckades skänka priset till EU innan EU:s parlamentariker och byråkrater lyckats sätta Europa i brand. Men det blev nog inte med någon särskilt bred marginal.

Dessa dilletanter och egennyttiga skurkar, som är de egentliga mottagarna av priset, har lyckats skuldsätta i stort sett alla Europas länder upp över öronen. De har fått bankväsendet, euron och kanske till och med världens monetära system lotsade fram till katastrofens rand. I Grekland pågår sammanbrottet för fullt. Spanien tycks vara på väg att brytas sönder i flera länder. Sammanbrottet är inte långt borta i Italien och Portugal. Frankrike och Storbritannien tuffar på mot konkursen. I Europas motor, Tyskland, väntar massarbetslöshet om hörnet, sannolikt följt av ekonomisk stagnation och svåra sociala motsättningar.

Kort sagt, EU har lett Europa, från återhämtning och relativt välstånd efter Marshallhjälpens och Konrad Adenauers återuppbyggnad av Europa och Tyskland, till monetärt sammanbrott, finansiellt sammanbrott inom bankväsendet, akut skuldkris i länder, regioner, kommuner och samhällen, sociala oroligheter, etniska motsättningar, välståndskollaps, förestående inbördeskrig, kanske även krig mellan länder men med största säkerhet utbredd laglöshet. Och Nobelkommittén ger Fredspriset till Alfred Nobels minne till EU...

Vad ska man säga? Invektiven förlorar sin betydelse. Jag är alltför förbluffad för att kunna uttrycka vad jag känner inför detta. Men förfallet inom Nobelkommittén återspeglar förfallet i den svenska staten, administrationen, politiken och rättsväsendet.

- Det är skamligt!

Gulag-Kolmården lördagen den 13 oktober 2012
Mikael Styrman
.