Läraktig polis ljuger

.
Det är inte länge sedan Uppdrag Granskning visade hur högt uppsatta poliser medvetet ljög om den svårt misshandlade häktesvakten.

I våras kunde Kalla Fakta visa hur polisen mer eller mindre uppsåtligt hade hetsat motorcyklisten Christopher till döds för att därefter manipulera dokumentationen och ljuga svart till vitt.

Knappt har debatten hunnit lugna ned sig om vad åklagaren Krister van der Kwast och polisen Seppo Penttinen åstadkommit, med sina lögner i Quickmålen, innan vi söndagen den 7 oktober 2012, fick en ny påminnelse om vad lögnarkulturen inom polisen betyder för rättssäkerheten.

I dagarna har det varit uppmärksammat i media att polisaspiranterna under sin utbildning lär sig tiga och inte kritisera polisledningen eller framföra systemkritik offentligt. Även det en sorts lögn. Den tysta lögnen.

Huvudnyheten söndagen den 7 oktober 2012, åtminstone efter att advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg kastat in handduken i fråga om SD-representationen i domstolarna, blev poliserna som övade krig mot civilbefolkningen, genom att på mindre än en halv minut, med 26 skott, skjuta ihjäl två hundar som praktiskt taget satt i famnen på sin ägare.

I efterspelet till polisens gatukrig mot en obeväpnad ung man, som satt stilla på en trappa, fick vi se polisen frisera sanningen igen. Hade inte privatpersoner, polisen ovetande, filmat händelseförloppet skulle alla ha blivit förda bakom ljuset: allmänhet, polis, rättsväsende med flera. Polisbefälets lögner skulle då ha gällt som sanning. Ingen domstol skulle ha brytt sig om den enskilda medborgarens beskrivning av händelseförloppet. Även med flera vittnen till stöd skulle hundägaren förlora i domstol mot tre poliser med synkroniserade berättelser.

Att polisen ljuger är inte konstigt. Det är bara ett tecken på att polisen är läraktig. Det finns naturligtvis ingen regel utan undantag men i allmänhet har domstolarna, åtminstone så länge jag kan minnas, premierat att poliser som inte kan göra en ordentlig utredning ljuger för att stötta utredningen. Lögnen belönas av domstolen, även om den är uppenbar eller innehåller olika luckor eller motstridigheter.
Att våra domare gör så beror på deras för en demokrati och en rättsstat defekta självbild. De flesta ser sig inte som rättvisans tjänare utan som statens tjänare. Att det är så i förvaltningsdomstolarna är inte så konstigt eftersom handlingsutrymmet i dessa är mer begränsat till att stadfästa vad myndigheterna har beslutat, för att inte Sverige ska bli stämt för brott mot de mänskliga rättigheterna. Att det sker i övriga domstolar är inte lika självklart men sannolikt följden av uråldrig indoktrinering och krav på konformitet för att inte bli mobbad.

Polisen har fostrats av svaga och korrumperade domstolar att ljuga ihop någonting. Det har rått en sorts "gentlemen's agreement" mellan domstolar och poliser:

- Ni ljuger ihop något passande och vi rotar inte i det.

Därav dagens situation. Polisen har med andra ord fostrats att lägga sina moraliska betänkligheter åt sidan och ljuga om de vill vinna i domstolen. Och det vill polisen, om han inte vill bestraffas karriärmässigt.

- Våra domstolar har gjort våra poliser till lögnare och mytomaner som inte går att lita på. I förlängningen gör det polisen och domstolarna till rättvisans, sanningens och folkets fiender.

Men i vårt samhälle, som i de flesta andra samhällen, slickar man uppåt och sparkar nedåt. Följaktligen sätter vi svaga domare på pidestal och sparkar på polisen som gjort som domarna vill.

Att polisen sedan tar sig för att tänja på regelverket, begå olika grova brott och ljuga sig fri, är en naturlig om än oönskad konsekvens av den rådande ordningen. Den skrupelfria men läraktiga polisen inser naturligtvis att om man får ljuga för statens räkning, kan man också ljuga för att klara sig själv.

Gulag-Kolmården måndagen den 8 oktober 2012
Mikael Styrman
.