Tågnytt från Kleptokratien

.
Transitio - namnet på det landstingsägda tågbolaget, eller ska vi hellre säga penningtvättsbolaget - vad betyder det? Namnet på bolaget menar jag.

Det är inte länge sedan vi fick lära oss att en obol var det sista myntet en människa behövde. Den skulle betalas till Charon, färjkarlen som förde de döda över floden Styx till dödsriket. Eftersom den sista skjortan inte har några fickor var det brukligt att lägga en obol under tungan på avlidna. Och ännu har vi inte fått reda på hur mycket Obol kostade LKAB.

Charon får sin belöning

 Men för att återvända till Transitio - betyder det månntro "Transitera tio procent" ?
Är det vad man skummar av genom att gå utomlands för att van der Kwast och de andra pajasarna ska finna för gott att tappa spåret?

Att skattefinansierade företag och institutioner fuskar med skatten är naturligtvis skandalöst. Om inte de betalar skatt - vem ska då göra det?

Det påminner väldigt mycket om Sovjetunionens sammanbrott som orsakades av att nomenklaturan tappade tron på systemet och slutade vara lojala med det. Men ändå är det nog bara förnamnet på vad som döljer sig bakom Transitios och Handelsbankens affärer i USA med flera länder.

Förutom att riskerna säkert är mycket stora och ansvarslöst undersökta så är förmodligen hela utlandsäventyret föranlett - inte av skatteplanering - utan av penningtvätt. 

Grov stöld med andra ord.

Transitio är Handelsbankens och Sveriges Kommuner och Landstings bolag för penningtvätt. Sannolikt ett i mängden. Sveriges Kommuner och Landsting torde vara en outsinlig källa för grävande journalister.

I andra länder kallas företeelsen Maffia, Camorra,  n'drangheta, Cosa Nostra, Triader, Yakuza. I Sverige heter det Sveriges Kommuner och Landsting och våra fåntrattar till åklagare som, van der Kwast och Thomas Lindström, skyddar mördare, stjäl och driver politiska processer mot visselblåsare och dissidenter.

Och detta med Transitio är vad vi får när rättsväsendet slutar att avsätta och straffa politiska och offentliganställda förbrytare.

Kunde vi få stopp på dessa straffriförklarade offentliga tjuvar så skulle varken vård, skola eller omsorg behöva sakna pengar till sin verksamhet.

Övertorneå måndagen den 28 januari 2013
Mikael Styrman
.

Slavarna, pamparna och rättvisan

.

Så väntar vi då på det rättsliga efterspelet efter slavhandeln i skogen, för den här gången.

Planterarna från Kamerun kommer att få sin ersättning. Åtminstone beslut om att de ska få sin ersättning. Men ersättning för eventuella följdskador i form av förlorad egendom kan de naturligtvis se sig i månen efter. Men om Skogs-Nicke har några tillgångar får de naturligtvis någonting.

Kanske kan någon pamp i vanlig ordning ta initiativ till en insamling som ger Svensson plåster på det sårade samvetets blessyrer?

Till skillnad från tidigare aktuella fall, exempelvis bärslavhandeln, i vilka slavhandlarna haft pampar i ryggen som de tillsammans har plundrat statskassan med, förefaller det utifrån hittills känd information som att Skogs-Nicke har en välförtjänt tid i träningsläger att se fram emot.

Lika troligt är att inget mer kommer att hända. Inget hår kommer att krökas på huvudena till dem som i slutändan dragit nytta av slavhandeln och även framgent gör den möjlig.

Någon kanske kommer att peka på det korrupta nätverket som gör det möjligt för skogsmaffian att plundra enskilda skogsägare. Vi vet från tidigare vad det kan förväntas resultera i. Bland annat hur Maggie Mikaelsson indignerat utbrast: - Jaaag? Skulle jaaag vara korrumperad? Skulle jag inte kunna skilja på en social jakt med grabbarna och mitt ämbete?

"Klart man vill jaga..."

Och så skulle naturligtvis varje annan korrumperad landshövding också uttrycka det:

Nej, vi har prioriterat vägarna till SCA:s industrier vid kusten för att vi trodde att alla inlandsbor ville ha vägar dit för att åka och titta på industrierna som de är mäkta stolt över att deras skogar har byggt upp. Vi förstod inte alls att någon skulle kunna anföra konkurrensbegränsningsargument på att alla vägar leder bara till skogmaffians industrier. Och vi gjorde pajaskonster av järnvägen för att vi upplevde att människorna ville ha det så.

Övertorneå tisdagen den 29 januari 2013
Mikael Styrman
.

ÖB, skräcken och visselblåsarna

När försvarsbranschens årliga almedalsvecka, rikskonferensen Folk och Försvar inleddes i Sälen beordrades ÖB Sverker Göransson hem därifrån.

Av vem eller vilka?

Det har vi inte fått veta - än. Men vi kunde se att det följdes upp av att maffians käringar hånade ÖB.

Varför? Vad gjorde ÖB så farlig att "man" var tvungen att skicka hem honom från Sälen?

Att han sade vad alla redan visste? Att landet inte kan försvaras. Men varför var det som alla redan vet så farligt att säga? Finns det ett samband mellan att landet inte kan försvaras och att ledande politiker nyss enats om att låtsas köpa flygplan som inte heller kommer att kunna försvara landet för 60 miljarder? Pengar som till ganska stor del kommer att slösas bort och/eller hamna i fickorna på kriminella.

Eller den bakomliggande strategin som gör det möjligt att plundra statskassan på försvarsanslagen? Att landet ska försvaras av Nato som inte ens kan besegra världens fattigaste barfotakrigare. Utan JAS, drönare, kameror på hjälmarna och annan Hi-Tech men väl utrustade med uråldriga kalasjnikovs.

Vad var det som var så känsligt?

Och vilken är signalen som regeringen skickar ut om vilken behandling visselblåsare kan förvänta sig? Människor som inser hur idioterna misshushåller med våra gemensamma resurser och som har civilkurage nog att tala om det....

Och vem ska försvara landet? Om försvaret står på så bräckligt fundament att ÖB försvinner efter påtryckningar - från maffian? - vem ska då stanna och slåss när fienden kommer? Ska landet alls försvaras eller är alltihop ett skådespel för att göra det möjligt för den organiserade brottsligheten att svindla till sig försvarsanslagen?

Mikael Styrman, Övertorneå
Anders Mansten, Nyköping
.

"Ideella" organisationer sig själva närmast

.

Skänk en slant till den ideella organisationens stenhus.

Uppdaterad 31 jan 2013, kl 00:55.
Röda Korset, Majblomman, Rädda Barnen, Bris, Amnesty International, Riksförbundet Barn och Unga, Anna Johansson-Wisborgs Stiftelse, Skattebetalarnas Förening, Arbetsgivarföreningar, kooperativa företag m fl stora organisationer - ideella såväl som kommersiella. Alla har de ett gemensamt.

Om medlemmarna, eldsjälarna, initiativtagarna lutar sig tillbaka blir organisationerna snart egennyttiga och/eller infiltreras av andra, exempelvis politiska organisationer eller främmande ekonomiska intressen.

Avslöjandena har stått som spön i backen. Efter en tid har det lugnat ned sig. Man kan, vid en ytlig betraktelse undra varför exempelvis avslöjanden om grava missförhållanden i Röda Korset, Majblomman och Rädda Barnen inte leder till väsentliga och varaktiga förbättringar av organisationernas moral?

När det gäller just de ideella organisationerna tror vi att det beror på att många bidragsgivare egentligen inte är tillräckligt intresserade av om pengarna de skänker verkligen når fram, eller kommer till nytta. Många vill bara ha en slickepinne, en tröstare, något som dövar deras ömmande samvete över att de har det så bra, medan andra har det så eländigt. Om det hade varit på något annat sätt menar vi att huvudena hade rullat och medlemmar och eldsjälar hade ställt till räfst och rättarting för länge sedan.

Beträffande Villaägareföreningen har den ena av undertecknarna många års erfarenhet av hur den inte alls är till för villaägarna. Vid ett flertal tillfällen har Villaägareföreningen stått till tjänst med manipulerade kostnadsjämförelser som sosseriet och deras vapendragare kunnat använda sig av i häxjakten på Ekfors Kraft. Med förkärlek har dessa vinklade kostnadsjämförelser publicerats i framför allt Norrbottens-Kuriren på julafton eller dagen före jul, då tidningarna blir väl lästa under helgen och bestridanden och tillrättalägganden inte längre kan nå den stora gruppen läsare.

Ibland klär de av sig själva. Som nu till exempel när Villaägareföreningen, genom sin chefsjurist Ulf Stenberg på DN Debatt den 23 januari, ska visa framfötterna i skandalen med de 22.000 fuskbyggda småhusen och 140.000 fuskbyggda bostäderna i flerbostadshus.

Problemet, som det nu har blottlagts, är att 34 småhusägare som har processat mot Myresjöhus har förlorat i Göta Hovrätt. De riskerar sin hälsa genom att bo i husen, en del har redan tagit skada och husen går inte att sälja annat än genom att slumpas bort. Enligt Göta Hovrätt har byggaren, Myresjöhus, inget ansvar för att husen är felaktiga.

Vad är då lösningen på problemet enligt Villaägareföreningen? Jo, den lösning som föreslås är att det ska bli billigare för Villaägare att processa mot husbyggare. Men hur löser det problemet? Villaägarna i fråga har ju haft råd att processa. Problemet är att de inte vinner och att husbyggare enligt Göta Hovrätts lagtolkning har fritt fram att fuska och lämpa över skadan på husköparen.

Bakom kulisserna skymtar bytet. De många husägarna med de felbyggda husen vilkas grupptalan Villaägareföreningen gärna organiserar. Villaägareföreningens chefsjurist, röjer med sin debattartikel, menar vi, att man inte är så intresserade av att lösa problemet för villaägarna. Man är desto mer intresserade av att växa och bli en maktfaktor genom att organisera villaägarnas processande i ett dysfunktionellt rättsmaskineri. Men villaägarnas motiv för att gå med i Villaägareföreningen är inte att göra Villaägareföreningen vare sig stor, rik eller mäktig. Det är att få hjälp med viktiga angelägenheter rörande sitt villainnehav.
Om Villaägareföreningen har förfallit till en egennyttig organisation som är till för sig själv och sina funktionärer och har glömt bort sina medlemmar bör de senare lämna föreningen.

En villaägareförening som har fokus på medlemsnyttan skulle naturligtvis agera med emfas mot att det har visat sig i Göta Hovrätt att det går bra för hustillverkare att sälja obeboeliga hus som ägarna varken kan bo i eller sälja. Det vill säga - de är varken hus eller bostäder - snarare attrapper.

Mikael Styrman, Övertorneå
Anders Mansten, Nyköping
.

Efterrätten

Överbefälhavare Sverker Göransson sjukskrev sig strax efter sitt utspel kring landets försvarsförmåga. Den han bedömde räcka för en vecka vid begränsat angrepp utan hjälp från andra. Ryktet om att hans sjukskrivning beordrats från regeringen har dementerats; diagnosen är arbetsutmattning enligt militärhögkvarteret, inte vinterkräksjuka som först antogs eftersom Göransson så snabbt avvek från Sälenkonferensen.

I Region Skåne har fyra femtedelar av barnintensivvårdssköterskorna sagt upp sig; 34 stycken; Arbetsmiljöverket har övervägt att stänga akutmottagningen på samma sjukhus men som verkschefen säger – Det går ju inte. Regionens nye överdirektör – Jonas Rastad – menar att alla måste lyda politiska beslut och den som protesterar offentligt har visserligen grundlagen på sin sida (YGL) men inte etiken. 

En annan hög chef i andra änden av landet – Rolf Kummu – har i linje med kommunens paroll – Övertorneå, det goda livet – förslagit indragen efterrätt på kommunens äldreboenden.

Under ÖB: s sjukfrånvaro har sedermera framgått hur hans bedömning var något överdriven. Det är högst ett av fem försvarsvärda områden i landet som en vecka står mot lede Fi; Norrbotten, Skåne, Göteborg, Stockholm eller Gotland. Övriga måste hissa vit flagg omedelbart.

För gamla i Övertorneå verkar ryskt Blitzkrieg vara hoppet som återstår om det ska bli några hjortron med vispgrädde före ankomsten till de saligas ängder.

För nyfödda barn med operationskrävande hjärtfel från treriksröset ända ned till Skåne står hoppet sedan till att Anders Fogh Rasmussen håller sitt löfte om att NATO den dagen håller sig undan.

Snabbast och bäst vore nog att putta iväg alla JAS-plan vi kan mot Oslo och sen efter NATO: s motattack synkront hissa flagg; i Norrbotten, Skåne och övriga tre försvarsvärda landsdelar.

Bäst för alla sjuka barn, alla gamla men kanske också för oss andra.

I väntan på efter- och krigsrätter säger vi:

Krya på dig Sverker!

Anders Mansten, Nyköping

Mikael Styrman, Övertorneå

.

Slavar i skogen - javisst!

Uppdaterad ons 23 jan 13, kl 13:45.

Kvällens Uppdrag Granskning ska handla om slavarbetare från Kamerun som kommit till Sverige för att jobba i skogen och sedan, som det verkar, inte har fått betalt. Åtminstone inte fått vad de trodde att de skulle få.

Att även den svenska skogen skulle vara hemsökt av slavarbete förvånar dess värre inte. Det är ju känt sedan tidigare att bärbranschen, delvis med statligt indirekt engagemang i täten, länge ägnat sig åt slavhandel. Bidragsbedrägerier eller bärslavhandel - det kan väl gå på ett ut. Kriminalitet som kriminalitet. Tyvärr är väl detta en naturlig konsekvens av att offentliganställda i stor utsträckning avskaffat sitt eget straffansvar. Om en tjuvaktigt eller kriminellt lagd person har att välja mellan en tillvaro där denne är utsatt för granskning och straffansvar och en tillvaro som straffriförklarad i gräddfil - vad väljer vederbörande då?

Lagstiftningen, och missriktad kollegialitet, har därför gjort den offentliga sektorn till ett reservat för straffriförklarade brottslingar.

Att slavhandeln skulle hemsöka just SCA är också följdriktigt. SCA har, så länge man kan minnas hållit Norrlands skogsägare förslavade. I de områden där SCA dominerar har normalt priserna legat åtminstone 15-20 % under prisnivån i angränsande områden, ofta mer. Priserna har varit högre både norr och söder om SCA-land. Att priserna är högre på södra sidan är inte så konstigt. Men att de är högre på norra sidan är mycket avslöjande.

Förklaringen till detta är att SCA har förvärvat stora skogsområden i Norrland. Med dessa som hävarm har man sedan stulit avkastningen även från övriga skogar i området. På psykopatspråk blir det att man har nyttiggjort sig en stark marknadsposition.

Sönderdelning av timmer - sågning med andra ord - skapar mycket svinn i form av spån, flis och bark. Relationen är ungefär som vid slakt och styckning av kött. Hälften av volymen blir sågat virke. Resten blir det nyss nämnda spillet. Sågverkens ekonomi styrs därför i hög grad av vad man får ut för restprodukterna. Om något sågverk betalar för mycket för virket till skogsägarna sänker SCA priset på restprodukterna.

I gengäld - om de fogar sig i SCA:s monopol - får då sågverken billig råvara. Det borde ge dem god konkurrenskraft och god lönsamhet. Jag nämnde detta för en skogsman från SCA-land en gång. - Pyttsan, sa han, och påminde mig om en gammal sanning: man är aldrig effektivare än man behöver vara (åtminstone gäller "sällan").

Sågverken i området är högt skuldsatta och ineffektiva, berättade han vidare. Det föranledde mig att lite senare titta på deras årsredovisningar och de stöttade hans uppgifter. Den artificiellt, eller suspekt, skapade låga inköpskostnaden hade inte resulterat i starka sågverksföretag utan i svaga. Motsvarande gäller skogsentreprenörerna. De stora skogsbolagen förslavar, suger ut och förbrukar skogsentreprenörer på samma sätt som IKEA konsumerar snickerier - alla utom ett. Så hela skogsnäringen i området, och därmed en stor del av bygden har blivit efterbliven. Inte så konstigt. Det är också den förväntade effekten av monopol enligt liberala teorier.

Eftersom jag räknade på fastigheter som var till salu studerade jag möjligheten att köra ut virket ur SCA-land och sälja det på annat håll. Om jag kunde köra iväg virket 35 mil bort kunde jag få nästan 100 kr mer per kubikmeter. Vid tiden var det, vill jag minnas 20-25% mer. En helt avgörande konkurrensfördel om det gick att genomföra.

Vägnätet som ledde till SCA:s industrier var förhållandevis starkt. Vägnätet som ledde ut ur SCA-land var undermåligt, svagt, backigt och kurvigt med smala vägar. Järnväg fanns det. Men dess förmåga att svara upp mot efterfrågan var ett skämt. Och är förmodligen så än idag. Järnvägen lever kvar i sitt 1800-tals reservat där man är befriad från prestationskrav. Och där dess inriktning mot att endast serva stora och statiska företag är konserverad.

Det är klart att det här är verkan av korruption. Det krävs mer än bara några bolagsjakter med landshövdingar för att det ska bli så här. Men det hindrar inte att landshövdingejakterna försvarar sin plats i korruptionens pussel.

Detta skulle inte ha varit möjligt utan korrumperade och inkompetenta politiker som har valt att skydda SCA mot folket istället för att skydda folket mot SCA.

Övertorneå onsdagen den 23 januari 2013

Mikael Styrman

.

Så sant som det var sagt

I gårdagens utgåva av Dagens Nyheter från nomenklaturan fanns en andraledare med rubriken "Teserna förblindar granskare". Ämnet var förstås Uppdrag Gransknings program om de forna frivilligorganisationerna som numera är något helt annat och mycket egennyttigare. Men enligt nomenklaturans språkrörs synsätt är de fortfarande frivilligorganisationer eftersom DN ännu omnämner dem som sådana i ledaren. Och helt fel är det kanske inte. Det kanske ännu finns en del gräsrötter som man kan lura att arbeta ideellt? Men det är förstås mycket långt ned i organisationen.

"Den makthavare som granskas kan aldrig vinna" skriver DN och menar att det beror på partiskhet hos granskaren. Och partiskhet hos granskaren är naturligtvis ett problem. Ett ännu större problem är att makthavarens vandel numera allt oftare utgör ett avgörande hinder för makthavarens seger. Utom i DN förstås. Där vinner alltid makthavare. Utom i ett speciellt undantagsfall: När DN får anfallsorder uppifrån. När makthavarens forna kompisar kastar denne till vargarna.

Den här metoden som DN använder sig av - att undvika att granska insamlingsparasiterna genom att istället granska granskaren påminner oss om ett kinesiskt ordspråk:

- När man pekar på månen tittar oduglingen på fingret.

Det är tur att DN finns. Hur skulle världen annars se ut? Kanske frivilligorganisationernas chefer skulle stanna hemma och jobba - ideellt - under Almedalsveckan, så att verksamheten skulle fungera - och det utan påhittad eller överdriven "barnfattigdom".

Mikael Styrman, Övertorneå
Anders Mansten, Nyköping

.

Doom-spelarna

 

Engelska prins Harry har väckt uppståndelse genom att i media berätta att han som skytt på en attackhelikopter har dödat talibaner. Som om det nu skulle röja några stora statshemligheter att en skytt på en attackhelikopter i Afghanistan gör just det.

Ännu mer uppståndelse väckte han nog genom att jämföra kriget med att spela TV-spel. Och det kanske är ett problem?

Ett större problem borde vara att hans inställning till kriget torde vara ganska representativ. Att kriget faktiskt till stora delar är ett TV-spel i vilket människor dödas godtyckligt från exempelvis Virginia i USA. Att USA håller på att ruinera sig på att köpa in dessa TV-spel som är själva anledningen till att kriget - eller TV-spelet - över huvud taget pågår. Att det färgar insatsen och effektiviteten hos de, enligt uppgift, 49 ländernas militär som leker med talibanerna i Afghanistan.

Ett ännu större problem torde vara att inte talibanerna ser kriget som ett TV-spel.

Övertorneå onsdagen den 23 januari 2013

Mikael Styrman

.

Tyst om Saltsjöbadenolyckan

.
Det är svårt att få tågen i det här landet att fungera som de ska. De står stilla när människorna vill resa med dem. Och på nätterna när de ska vara i stallarna och vila, tror de sig vara franska höghastighetståg och ger sig ut på banorna alldeles själva - utan vare sig förare eller passagerare. Och då stannar de inte ens när rälsen tar slut.

Det är påfallande tyst om vad som orsakade Saltsjöbaden-olyckan. Hur kunde en städare - såvitt man kunnat lista ut av den censurerade rapporteringen - sig själv ovetande sätta ett stillastående och avstängt tåg i sken och sedan inte kunna stanna det?

Den inte helt nyfödde, men ändå minnesgode, drar gärna paralleller till spårvagnsolyckan på Aschebergsgatan i Göteborg, med 13 dödade och 29 skadade (enligt Wikipedia) och massiv ödeläggelse vid Vasaplatsen 1992. Då skulle spårvägspersonal flytta en spårvagn som blockerade en vägkorsning på grund av ett strömavbrott. Tyvärr fick de inte stopp på tåget som skenade nedför Aschebergsgatan.

Det visade sig att alla(?) spårvagnar i Göteborg hade en fullständigt vansinnig konstruktion. På utsidan av tåget satt ett olåst vred, med vars hjälp vem som helst kunde koppla bort tågets bromsar. Då fungerade inga bromsar i tåget - inte ens nödbromsarna. Och personalen kunde manövrera vredet, men utan att förstå konsekvenserna av det.

Det var ju förbluffande hur en sådan konstruktion kunnat leta sig fram genom hela konstruktions- och tillverkningsprocessen och kunnat användas i många herrans år - utan att någon hade förstått vad man höll på med.

Det verkar onekligen som om det finns fler tåg i Sverige som lider av oacceptabelt hög hjärnsläppskoefficient.

För den som är intresserad och vill fräscha upp sina kunskaper finns det en P3 Dokumentär på Sveriges Radio som man kan lyssna på som podcastersändning. Den heter "Spårvagnsolyckan i Göteborg".

Nu är det bara en sak, eller två egentligen, som kittlar min nyfikenhet. Varför hade berörda tågbolags chefer så bråttom att skylla ifrån sig? Beror det på att rutinerna lämnade en del i övrigt att önska? Och varför var det så lätt att påstå att städaren hade tagit tåget? Var städaren månntro invandrare?

Lägg märke till att jag har berättat om dessa båda monumentala misslyckanden och systemkollapser utan att använda ordet idiot en endaste gång, trots att det nog inte hade varit några överord.

Övertorneå tisdagen den 22 januari 2013

Mikael Styrman

.

Tekniska problem på bloggen

.

Läsare har uppmärksammat mig på att de har problem att läsa bloggen. Såvitt jag har kunnat finna ut kan läsare som har Windows och använder Microsofts webbläsare Explorer vara drabbade av problemet.

Det är väl inte direkt uppenbart om felet härrör från Googles blogghotell eller Microsofts Explorer men jag har felanmält saken till Google, så får vi se. Google, liksom Hotmail, brukar vara svåra att komma fram till när man har problem. Man brukar hamna i en loop av vidarekopplingar som till slut inte leder någonstans. Men det här meddelandet gick i alla fall iväg. Och Google svarar ju åtminstone när politiker hör av sig och vill ändra sökparametrar för att skydda någon brottslig politiker eller minska någon bloggs genomslagskraft eller publicera fejkade undersökningar som även de undergräver någon bloggs auktoritet och genomslagskraft. Det är inte bara i Kina Google slickar makten. Det sker här också.

Felet verkar inte beröra Appledatorer med någon av webbläsarna Safari, Firefox eller Google Chrome. Det verkar inte heller drabba Windowsdatorer med någon av webbläsarna Firefox eller Google Chrome. Den som vill kunna läsa bloggen och inte vill vänta på eventuell felavhjälpning kan enkelt ladda ned någon av de angivna webbläsarna från nätet.

Lycka till!

Övertorneå tisdagen den 22 januari 2013

Mikael Styrman

.

Fler frågor om tågen

.

Torsdagskvällens Nordnytt innehöll klarlägganden om Norrtåg och Ahlstoms relationer i fråga om de stillastående tågen. Men inslaget väcker fler frågor än det besvarar.

Lite märkligt förresten att uppgifterna är offentliga - om de nu är det. Annars är de ofta omfattade av sekretess. Det brukar rendera skadestånd att röja sekretessbelagda uppgifter. Men sekretessen kanske inte räknas nu...

Formuleringarna om vad tågen ska klara föreföll ganska omfattande och heltäckande men gentemot vem gäller de? Och vad händer om de inte kan infrias? Landstingspolitikerna har gjort en ganska omständlig konstruktion av olika bolag för denna upphandling. Varför? Gentemot vem gäller utfästelserna om vad tågen ska klara? Gäller de gentemot slutanvändaren eller är det landstingen som är ansvariga mot sig själva?

Vad är det för typ av isbildning garantin i avtalet avser? Har man definierat det? Är det isbildning på karossen? På fönster? På kontaktledningar eller strömavtagare? På grund av underkylt regn? Är det rimligt att tänka sig att den formuleringen i avtalet är så stark att landstingen med stöd av denna diffusa formulering skulle kunna bli det första järnvägsbolaget att klara sig utan avisningsanläggningar? Vi tror inte det. I våra öron låter det här som en bullshitgaranti. Eller RH-garanti som det också heter. RH= Runt Hörnet.

Och vad händer om utfästelserna inte innehålls? Ska leverantören åtgärda felen inom rimlig tid? Har köparen rätt att häva köpet? Eller rätt till jämkning av priset? Eller rätt till skadestånd? Rätt att hyra in bussar månadsvis utan tak för kostnaden? Vilka kostnader ska leverantören täcka?

Enligt uppgifter i media den senaste tiden menar tågexpertis att kombinationen snabbtåg och vinter aldrig har fungerat.  Står de priser landstingen betalar i någon rimlig relation till den prestation som förväntas? Att tågen ska klara något som aldrig har klarats tidigare?

Innebär den formulering i avtalet som visades i Nordnytt att det är fritt fram för landstingen att beställa bussar på leverantörens bekostnad när man själv i det närmaste helt saknar avisningsmöjligheter? Vi tror inte det. Det skulle vara ungefär första gången i världshistorien som en garanti är så generös. Om man ställer ut så generösa garantier brukar man ta höjd för det i prissättningen. Så hur mycket har då landstingen betalat för den garantin?

Och hur mycket betalar landstingen och tågföretagen i denna invecklade ägarkarusell - i första led, i andra led, i tredje led?  Är inte det en fråga som vore naturligt att få belyst i media sedan affärens upplägg avslöjats?

Nog tycker vi att det känns som om detta storverk kommer att betalas med ytterligare nedskärningar i vården.

Mikael Styrman, Övertorneå

Anders Mansten, Nyköping

.

Fulordet

.

I vad som artar sig till blivande pris för undersökande journalistik har SVT: s norra nyhetsredaktioner avslöjat hur stillstående tåg levererade från det tyskfranska företaget Alstom stannat därför att de – trots kravspecifikationer – inte klarar nordsvensk vinter. Vidare har den mycket komplicerade inköpskarusellen beskrivits där ett landstingsägt företag – Transitio – köpt tågen för en knapp miljard kr; som sedan hyrs ut till nästa landstingsägda bolag – Norrtåg – som i sin tur hyr ut till ett tredje landstingsföretag – Botniatåg – som kör tågen.

I TV-reportagen så här långt har en Bagdad Bobfigur trätt fram men kovänt; Norrtågs styrelseordförande Thomas Hägg (S). Först med – Jag avgår inte, det här är inget fiasko. Någon dag senare meddelar han istället – Norrtåg och Transitio ställer in betalningar för tolv senast inköpta tåg tills felen har åtgärdats. Lite finstiltare framgår att Norrtåg faktureras som vanligt av Transitio trots att tågen fortfarande helt eller delvis står stilla. Om Norrtåg i sin tur som vanligt fakturerar Botniatåg är oklart?

Nordsvenska skattebetalare fortsätter därför att (dubbelt upp?) betala för nästan ingenting till det landstingsbolag som äger tågen men som ägs av landets alla landsting tillsammans.

I väntan på nya kommunikéer från Bagdad Hägg och hans norrbottniske styrelsekamrat Kenneth Backgård (NS) som båda lagt alla ägg i samma korg – Att Alstom står för alla extrakostnader tills tågen fungerar igen – bör vi andra fundera på varför landstingens inköpsprocesser fungerar som de gör. Samtidigt som landstingens viktigaste uppgift – Sjukvård – hela tiden tvingas pressa sina kostnader och minska sin personal; både i antal och som andel av totalbudget.

Det är dags att bekanta sig med det fulaste av alla K-orden i det svenska språket. Hittills använt bara för hemskheter utomlands tills helt nyligen när Telias äventyr i Uzbekistan visat sig starta i hemlandet.

Fulordet på Västerbottniska (eller Pitmål):

- Korruption.

Anders Mansten, Nyköping

Mikael Styrman, Övertorneå
.

Negativ ränta

.

Den som inte amorterar kan låna mer och betala mer ränta. Den som amorterar och minskar sin skuld minskar också bankens omsättning, intäkter och resultat. Det är klart att det finns inflytelserika intressen som inte önskar några amorteringar - alla de oräknade som inte kan amortera i sin egen ekonomi.

Ingen ränta på lån, ingen amortering på skulder, pengar trycks och delas ut godtyckligt utan annan motprestation än att förbinda sig att förbruka dem. Kina ska "dra" världsekonomin - ett kina där fabriker kan brinna i tre timmar utan att någon märker det, för att luften redan är så förorenad. Ett kina där den ekonomiska statistiken är lika tillförlitligt som en väderprognos utläst i en renmage.

Vad finns det mer att göra, för att undergräva förtroendet för det monetära systemet och fullfölja assessineringen av världsekonomin?

Kanske man kan ta steget fullt ut och erbjuda negativ ränta? Alla som lånar och konsumerar för att "tillväxten" ska kunna komma igång får betalt med negativ ränta. Varför inte i kombination med bonus? Ju mer man lånar och ju fortare man spenderar "pengarna" desto mer bonus i form av högre negativ ränta. Det är ju i praktiken det system som vi redan har, även om det är nödtorftigt kamouflerat. Och ett system med allt högre "bonus" som belöning för ett allt ansvarslösare och allt samhällsskadligare beteende, måste väl tilltala de hel- och halvbrottslingar som snart har trängt undan alla ansvarstagande individer med integritet, från våra viktigaste ekonomiska och finansiella institutioner?

Övertorneå söndagen den 20 januari 2013

Mikael Styrman

Det smitande rättsväsendet

.

Media rapporterar ikväll om 46.000 smitningar per år från tankningsräkningen och ett rättsväsende som har kapitulerat. Smitningar är mycket kostsamma för den näringsidkare som drabbas. Det krävs 80 sålda fulltankningar för att kompensera för en smitning.

Det är ännu ett exempel på konsekvenserna av ett havererat rättsväsende. Det kostar oss pengar men ger allt mindre tillbaka. Det är snart bara den politiserade delen av verksamheten och de legaliserade stölderna på den grova organiserade brottslighetens uppdrag som fungerar. Egentligen kan man nästan se det som att de lika gärna kunde stjäla bensinen själv som lura till sig sin lön och sina förmåner utan att tillhandahålla den prestation som belöningen förutsätter. Det kanske till och med är så, att termen rättsväsendet numera är direkt missvisande. Det kanske borde heta brottsväsendet?

Smitningar leder nämligen ytterst sällan till åtal och fällande dom. Men i rättvisans namn tror jag inte att det bara är rättsväsendets fel. Jag tror nämligen inte att det material polis och åklagare får att arbeta med från övervakningsanläggningar är särskilt förstklassigt. Min egen mycket begränsade erfarenhet från sådana, samt vad man kunnat se bland annat i TV från bevakningsanläggningar talar nämligen ett så gott som entydigt språk:

- Landet är fullt av övervakningsanläggningar som levererar undermåligt bevismaterial. Visst, man kan se att något sker på bilderna. Men man kan inte se vad som sker. Man kan ofta inte se registreringen, inte kännetecken på bilen, inte identifiera tjuven, inte se vad han tankar eller hur mycket. Kort sagt - materialet är odugligt till sitt ändamål.

Tydligen åker det runt för sitt yrke fullständigt inkompetenta personer, som för dyra eller billiga pengar, säljer och monterar undermåligt skräp, till personer som, i de flesta fall, aldrig har upphandlat sådant tidigare och som därför tror att de upphandlar något som ska lösa deras problem.

Det löser deras problem om de är flygtrafikledare, om macken är ett flygfält och de bara behöver kunna se om det finns ett plan i området - dock utan att kunna identifiera det. Men nu är det ju inte så. Mackägaren är ju inte mycket betjänt av en lågupplöst översikt ifrån fågelperspektiv. Han är intresserad av bevismaterial som det går att identifiera tjuven med och se vad han gör, även om han har falskskyltad bil och skärmmössa.

Fast jag tror inte heller att det nödvändigtvis skulle vara tillåtet att publicera en bild av en tankningssmitare. Stora delar av vår förvaltning är mer eller mindre kriminell, eller leds åtminstone ofta av kriminella. Medvetet eller omedvetet känner de sig befryndade med tankningssmitare. De är kollegor. Så att publicera bilder av tankningssmitare är inte att tänka på. Tjuvens integritet måste värnas. Vem vet - det kan ju vara en lokalpolitiker, en riksdagsman, en generaldirektör eller en nära släkting.

Undrar för övrigt vilket som är värre? Att tjuvtanka eller att lura på butiksägarna en helt oduglig övervakningsutrustning som underlättar riskfri tjuvtankning?

Övertorneå söndagen den 20 januari 2013

Mikael Styrman

Maskerat kolonialkrig

Saladin, 1138-1193 e.kr

I en osignerad ledare, skrev "Dagens Nyheter från Nomenklaturan", igår lördagen den 19 januari 2013, under rubriken "Inget kolonialkrig" om kalabaliken i In Amenas och den möjligen utlösande konflikten i Mali.

Men det är klart att det är ett kolonialkrig.

Det skulle egentligen vara en polisiär fråga. Med fungerande afrikanska nationalstater skulle folk som ockuperar anläggningar och tar gisslan tas om hand av polis och rättsväsende. Men Afrika har mycket få, om ens någon, väl fungerande nationalstat. Åtminstone är de flesta kleptokratier med en hårdhänt buse eller grupp av busar i ledningen, vilka plundrar respektive land. Till sin hjälp har de en korrumperad satir till kopia av ett rättsväsende.

Sedan den synliga, omaskerade, kolonialismen upphörde har europeiska regeringar officiellt främjat bildandet av starka nationalstater. Men inofficiellt har man intrigerat och undergrävt dessa stater och istället låtit AB Släkt och Vänner fortsätta den koloniala utsugningen av Afrika. För att möjliggöra det har man stöttat den ena efter den andra busen som har förvandlat sina respektive hemländer till kleptokratier. Den underliggande analysen har varit att det blir billigare att komma över nationens naturtillgångar om det bara är den aktuella busen och hans kompisar som ska dela på pengarna, än vad som blir fallet om alla ska vara med och dela. I lag med "busen" har inte sällan bidragsgivarna ofta tvättat främst statliga men även privata bidragspengar. Inte minst den svenska nationalsocialdemokratin har visat framfötterna på detta område.

Av denna anledning finns det nästan bara diktaturer i Afrika och svagt utvecklade rättsväsenden. Det saknas därför en struktur som kan bekämpa och tygla busar som vill roffa åt sig fördelar med vapenmakt.

En annan sida av myntet är att om naturtillgångarna är i händerna på personer som låter olika kolonialmaktsintressen exploatera dem, utan att värdet av dem kommer befolkningen till del, är den som invänder mot, och vill ändra på, denna ordning per definition terrorist. Är naturtillgångarna däremot kontrollerade av en mer välorganiserad stat som bygger upp någotsånär fungerande institutioner kallas de gärna för diktatorer och förtryckare och snart sagt vilken buse som helst som vill ta sig till makten blir då i den västerländska pressen en frihetshjälte. Den ena blir terrorist och den andra blir frihetshjälte - så olika utdelning livets lotter kan ge beroende på vad man får för bundsförvanter.

Att olika busar säger sig representera islam beror naturligtvis på att det kan ge betydande fördelar och stöd från olika håll. Ofta oförtjänt, men det sker ändå. Det är inte konstigare än att snart vilken hänsynslös och ambitiös knäppskalle som helst i Europa på medeltiden kunde ge sig ut och mörda, bränna och stjäla i det heliga korsets namn. Något som efter medeltiden fortsatte i de sekulära staternas namn.

Det finns dessutom åtminstone en anledning till varför människor i Afrika har goda skäl att vända sig till islam, trots de uppenbara nackdelar som det för med sig, bland annat för kvinnorna. Islam har tidigare varit den enande faktor som gjorde det möjligt för araberna att kasta ut de Europeiska rövarna från de arabiska områdena.

Européer, särskilt makthavare och journalister, samt människor som alltför okritiskt lyssnar till dessa, har ofta en väldigt enögd syn på sin omvärld. De ser islam som ett åtminstone potentiellt religiöst förtryck och sig själva som Sankte Pers ställföreträdare på jorden, med enbart osjälviska avsikter. Därför inser de inte, att för den gemene afrikanen innebär frågan ett val mellan två till synes likvärdiga utsugare och förtryckare, vilka kan vara svåra att rangordna inbördes. En noggrannare jämförelse utfaller inte nödvändigtvis till islams nackdel, dess ofta påtagliga kvinnoförtryck till trots. Det kan uttryckas så, att de islamska kvinnorna betalar priset för att skenheliga europeiska kamouflerade kolonialmakter fortfarande bär sig åt som rövare och banditer i Afrika och därför gör islamskt styre till ett jämbördigt eller bättre alternativ.

Även i Europa har kampen stått mellan religiöst och sekulärt förtryck. Starkt och välorganiserat sekulärt förtryck segrade över religiöst förtryck i form av inkvisition, avlatsbrev och präster och biskopar i illusoriskt celibat.

Men i Afrika går det åtminstone i det korta tidsperspektivet inte att se några sådana sekulära krafter som skulle kunna hålla emot religiösa övertoner därför att de kamouflerade kolonialmakterna har fullt sjå med att undergräva de sekulära nationalstaterna för att möjliggöra för AB Släkt och Vänner att plundra den Afrikanska kontinenten.

Fortfarande präglas Mellanöstern och Afrika av rasistiska européers självupptagna och inkompetenta uppdelning av kontinenterna i London, Paris och Berlin - med linjalens hjälp. En nästan gränslös inkompetens som i hundratals år har orsakat och kommer att orsaka blodiga konflikter.

Om man ser sig om i världen, kan man inte undgå att se hur chefsmobbaren USA beter sig. Man skjuter godtyckligt ihjäl folk på måfå från sina drönare - hittills i Afghanistan, Pakistan och Jemen. Livligt påhejade av sin europeiska hejaklack.

Det tycks onekligen som om det militärindustriella komplexet utövar ett otillbörligt inflytande över USA:s utrikespolitik. Målsättningen tycks vara att skaffa sig så mycket fiender som möjligt.  Och USA har blivit sina motståndares bästa värvare.

Man behöver nog inte vara någon större krutuppfinnare för att räkna ut var befolkningens sympatier i Afrika och Asien kommer att hamna. Och därmed vet man även vem som kommer att vinna.

Saladin besegrade korsfararna i slaget vid Hattin, väster om Gennesarets sjö år 1187. Man ska väl inte tolka in för mycket i det, men slaget stod faktiskt den 4 juli.

Övertorneå söndagen den 20 januari 2013

Mikael Styrman