Att rita om kartan

Många händelser passerar obemärkt och saknar också betydelse, särskilt om hundra år. Men ibland händer saker, både stora och små, som för alltid eller åtminstone för lång tid, ändrar den värld vi lever i. Ibland räcker det med att rita om några streck på kartan. Men andra gånger kan vi lika gärna slänga kartan och börja rita en helt ny.

En sådan större förändring kan den igår genomförda attacken mot gaskällan i In Amenas i Östra Algeriet vara.

Vi har alla kunnat se hur västvärlden, sina stora resurser och sin moderna och kostsamma teknologi samt Natos enorma kapacitet till trots, inte klarar sig mot några barfotakrigare med kalasjnikov. Lika hjälplösa är vi mot fartygskapare öster om Afrika. Vår känsliga handel är i stort sett omöjlig att skydda mot ett till synes obetydligt hot.

Frankrike har i spåren på det ekonomiska sönderfallet fått en ny president med hjälp av världens enklaste och äldsta knep: att ljuga i befolkningen de förskönande sagor om den ljusnande framtid som de vill höra, som de älskar att låta sig förföras utav - oftast mot bättre vetande. Och sedan när befolkningen tvingas inse att de blivit blåsta - att det inte längre går att gömma sig för det faktum att man blivit blåsta - då tillgriper psykopaterna världens näst äldsta knep. Att starta krig mot någon, som man tror, ofarlig barfotanation. Alltid med ett ädelt och osjälviskt motiv.  Och att få "mupparna" att med stolthet skicka sina barn i döden för att låta en kriminell president, och hans kumpaner, komma undan med att ha ljugit alla fulla för att ta sig till köttgrytorna. Andra kommer att komma hem levande, men lemlästade eller på annat sätt skadade för livet, lyckliga över den värdelösa järnbit i vackert band som de får som kompensation för ett förstört liv.

Så är det på väg att gå i Mali nu. Enligt gammal känd kolonialisttradition är fransmännen nu i Mali och leker krig. Fast för dem som drabbas är det ingen lek. Och svaret från islamistiskt håll andas, att även om västvärldens psykopater inte verkar begripa sig på, eller bry sig särskilt mycket om, spelplanens förändring, så har islamistiska krigsherrar förstått så mycket mer. Och revanschlustan efter hundratals år av utsugning av Afrika ska inte underskattas. Till västvärldens problem med den egna ineffektiviteten, med ett militärindustriellt komplex som lurar skjortan av den politiska nomenklaturan och med de afrikanska fartygskaparna ska nu förmodligen läggas frekventa tillslag mot olika anläggningar av stor sammanlagd betydelse för inte bara världshandeln, utan även för den absurt oljeförbrukande industrialiserade världens hela existens, eller åtminstone förmåga att fungera.

Frankrike har visserligen ett förflutet som innebär att man har burit sig åt som svin i bland annat Algeriet. Men det finns ändå inte mycket som talar för att man kommer att lyckas bättre i Mali än Nato lyckades i Afghanistan. Möjligen kan man lyckas göra en snabb insats. Mörda några tiotusental människor godtyckligt för att sedan snabbt dra sig därifrån. Men om man kommer hem kan fransmännen komma att fokusera på ekonomin och så småningom även komma att giljotinera Hollande & Co. Om valet, som det verkar, står mellan att fransmännen giljotinerar Hollande eller att afrikanerna dödar franska soldater i ett meningslöst krig, som inte kan vinnas, talar det naturligtvis för ett långt krig i Mali.

Om den där krutuppfinnaren som leker president i Frankrike har tänkt ut det här i Mali själv eller om han låtit lura sig av samvetslösa chefsbyråkrater eller krigsindustrins psykopater är inte lätt att veta utan att känna honom. Däremot är det lättare att förstå att fransmännen och den övriga västvärlden kommer att betala ett högt pris för deras psykopatiskt lagda ledares oförmåga att bete sig som folk. Och det kommer inte att drabba några oskyldiga, eller inte så många oskyldiga. Väljer man ledare som alldeles uppenbart ljuger och sedan låter dem sitta kvar är man inte oskyldiga.

Historien lär oss att folket också är psykopater som gärna skyller ifrån sig och giljotinerar sina ledare när det blir tillräckligt tokigt. Kanske gör de jobbet ordentligt den här gången?

 Övertorneå torsdagen den 17 januari 2013

Mikael Styrman

.