Det smitande rättsväsendet

.

Media rapporterar ikväll om 46.000 smitningar per år från tankningsräkningen och ett rättsväsende som har kapitulerat. Smitningar är mycket kostsamma för den näringsidkare som drabbas. Det krävs 80 sålda fulltankningar för att kompensera för en smitning.

Det är ännu ett exempel på konsekvenserna av ett havererat rättsväsende. Det kostar oss pengar men ger allt mindre tillbaka. Det är snart bara den politiserade delen av verksamheten och de legaliserade stölderna på den grova organiserade brottslighetens uppdrag som fungerar. Egentligen kan man nästan se det som att de lika gärna kunde stjäla bensinen själv som lura till sig sin lön och sina förmåner utan att tillhandahålla den prestation som belöningen förutsätter. Det kanske till och med är så, att termen rättsväsendet numera är direkt missvisande. Det kanske borde heta brottsväsendet?

Smitningar leder nämligen ytterst sällan till åtal och fällande dom. Men i rättvisans namn tror jag inte att det bara är rättsväsendets fel. Jag tror nämligen inte att det material polis och åklagare får att arbeta med från övervakningsanläggningar är särskilt förstklassigt. Min egen mycket begränsade erfarenhet från sådana, samt vad man kunnat se bland annat i TV från bevakningsanläggningar talar nämligen ett så gott som entydigt språk:

- Landet är fullt av övervakningsanläggningar som levererar undermåligt bevismaterial. Visst, man kan se att något sker på bilderna. Men man kan inte se vad som sker. Man kan ofta inte se registreringen, inte kännetecken på bilen, inte identifiera tjuven, inte se vad han tankar eller hur mycket. Kort sagt - materialet är odugligt till sitt ändamål.

Tydligen åker det runt för sitt yrke fullständigt inkompetenta personer, som för dyra eller billiga pengar, säljer och monterar undermåligt skräp, till personer som, i de flesta fall, aldrig har upphandlat sådant tidigare och som därför tror att de upphandlar något som ska lösa deras problem.

Det löser deras problem om de är flygtrafikledare, om macken är ett flygfält och de bara behöver kunna se om det finns ett plan i området - dock utan att kunna identifiera det. Men nu är det ju inte så. Mackägaren är ju inte mycket betjänt av en lågupplöst översikt ifrån fågelperspektiv. Han är intresserad av bevismaterial som det går att identifiera tjuven med och se vad han gör, även om han har falskskyltad bil och skärmmössa.

Fast jag tror inte heller att det nödvändigtvis skulle vara tillåtet att publicera en bild av en tankningssmitare. Stora delar av vår förvaltning är mer eller mindre kriminell, eller leds åtminstone ofta av kriminella. Medvetet eller omedvetet känner de sig befryndade med tankningssmitare. De är kollegor. Så att publicera bilder av tankningssmitare är inte att tänka på. Tjuvens integritet måste värnas. Vem vet - det kan ju vara en lokalpolitiker, en riksdagsman, en generaldirektör eller en nära släkting.

Undrar för övrigt vilket som är värre? Att tjuvtanka eller att lura på butiksägarna en helt oduglig övervakningsutrustning som underlättar riskfri tjuvtankning?

Övertorneå söndagen den 20 januari 2013

Mikael Styrman