tisdag 22 januari 2013

Tyst om Saltsjöbadenolyckan


.
Det är svårt att få tågen i det här landet att fungera som de ska. De står stilla när människorna vill resa med dem. Och på nätterna när de ska vara i stallarna och vila, tror de sig vara franska höghastighetståg och ger sig ut på banorna alldeles själva - utan vare sig förare eller passagerare. Och då stannar de inte ens när rälsen tar slut.

Det är påfallande tyst om vad som orsakade Saltsjöbaden-olyckan. Hur kunde en städare - såvitt man kunnat lista ut av den censurerade rapporteringen - sig själv ovetande sätta ett stillastående och avstängt tåg i sken och sedan inte kunna stanna det?


Den inte helt nyfödde, men ändå minnesgode, drar gärna paralleller till spårvagnsolyckan på Aschebergsgatan i Göteborg, med 13 dödade och 29 skadade (enligt Wikipedia) och massiv ödeläggelse vid Vasaplatsen 1992. Då skulle spårvägspersonal flytta en spårvagn som blockerade en vägkorsning på grund av ett strömavbrott. Tyvärr fick de inte stopp på tåget som skenade nedför Aschebergsgatan.

Det visade sig att alla(?) spårvagnar i Göteborg hade en fullständigt vansinnig konstruktion. På utsidan av tåget satt ett olåst vred, med vars hjälp vem som helst kunde koppla bort tågets bromsar. Då fungerade inga bromsar i tåget - inte ens nödbromsarna. Och personalen kunde manövrera vredet, men utan att förstå konsekvenserna av det.

Det var ju förbluffande hur en sådan konstruktion kunnat leta sig fram genom hela konstruktions- och tillverkningsprocessen och kunnat användas i många herrans år - utan att någon hade förstått vad man höll på med.

Det verkar onekligen som om det finns fler tåg i Sverige som lider av oacceptabelt hög hjärnsläppskoefficient.


För den som är intresserad och vill fräscha upp sina kunskaper finns det en P3 Dokumentär på Sveriges Radio som man kan lyssna på som podcastersändning. Den heter "Spårvagnsolyckan i Göteborg".

Nu är det bara en sak, eller två egentligen, som kittlar min nyfikenhet. Varför hade berörda tågbolags chefer så bråttom att skylla ifrån sig? Beror det på att rutinerna lämnade en del i övrigt att önska? Och varför var det så lätt att påstå att städaren hade tagit tåget? Var städaren månntro invandrare?

Lägg märke till att jag har berättat om dessa båda monumentala misslyckanden och systemkollapser utan att använda ordet idiot en endaste gång, trots att det nog inte hade varit några överord.

Övertorneå tisdagen den 22 januari 2013
Mikael Styrman
.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Lite intressant i iallafall att en städerska lyckades
att köra tåget trots snö och is det brukar ju vara
väldigt svårt i Sverige ./Jonas .

Mikael Styrman sa...

Rolig synpunkt - dessutom ytterst berättigad.