(Svar till Martins andra kommentar till inlägget ”Psykopater i alla länder - förenen eder”)
Martin, Du säger att makten kommer från informationsövertaget. Men egentligen är det nog så att makten kommer från pengaövertaget. I avsaknad av pengar är information också användbart. Bäst är både pengar och information.
Det här får vi leva med, åtminstone så länge som vi väljer politiker efter partiernas listor. Skulle vi ha enmansvalkretsar som i England skulle varje politiker ha ett personligt mandat och vi skulle kunna avsätta mutkolvar.
Levnadssättet lämnar blottor åt utpressare
Jag ska försvara min ståndpunkt. Den som lever skrupelfritt: myglar till sig bidrag, tar mutor, byter bort ideologiska ståndpunkter i utbyte mot personliga förmåner, påverkar politiska beslut genom att sprida lögner, intrigerar mot andra genom att sprida lögner om dem eller på annat sätt intrigerar osv lämnar ett spår efter sig andra kan plocka upp och använda emot dem.
Juholts lägenhetspiruetter var av det enklare slaget. Mer eller mindre tillgängligt för alla hos riksdagens administration. Sådan information samlar vänner, kollegor, konkurrenter och fiender i politiken hela tiden om varandra i syfte att använda vid lämpligt tillfälle. Det är naturligtvis ibland fråga om ren utpressning. Men eftersom det utövas av politiker kallas det politik istället för brottslighet, trots att det i praktiken ofta är samma sak.
Korruption ofta svårutredd - särskilt om viljan saknas
Om någon däremot blir belönad för politiska tjänster genom att bli ompysslad av lyxhoror gratis är inte lika lätt att veta. Då blir spåret inte så tydligt. Där har den som har tillgång till avlyssningen ett klart övertag. Samma gäller om belöningen består i en pengabelöning utomlands, förmånliga lån i en viss bank, exempelvis beviljade till barnen eller förmånligt övertagna bostäder eller andra tillgångar - till en själv eller till nära anförvanter. Ett bra och kraftigt överbetalt jobb eller ett stipendium till barnen är exempelvis en ganska vanlig muta till politiker.
Alla dessa mutor är förhållandevis riskfria eftersom det svenska rättsväsendet inte alls jagar korruption utan snarare håller mutkolvarna om ryggen.
JAS-frågan bra exempel
Sådant utspelar sig hela tiden och ett aktuellt exempel är socialdemokratins kovändning i JAS-frågan där man har bytt fot och numera vill att ett nästan obefintligt försvar, ska använda oproportionerligt mycket pengar, till ett fåtal flygplan som man inte behöver och som inte kommer att göra någon nytta. Då förstår vi alla att i det fördolda finns en betydande otillbörlig belöning till några nyckelfunktionärer, vilket har avgjort frågan.
Politiska ”medståndare” mer avundsjuka än indignerade
Men vårt under politiken förslavade rättsväsende gör inget i saken. Inte ens politiska konkurrenter gör något åt det. De är istället strängt upptagna av att manövrera sig fram till en ståndpunkt i vilken det blir nödvändigt för något ekonomiskt intresse att muta dem också.
Ljög för dåligt
Vad sedan gäller Juholt så blev inte han avsatt av vare sig politiska motståndare eller avlyssnare. Till alliansen var han en gudagåva. De skulle aldrig avsatt honom. Han blev istället avsatt av sina egna. Det finns ganska många - oerhört många - som lever gott på politik. Ganska många, men naturligtvis långt ifrån alla, dessutom odugliga. Om s-partiet backar återstår en betydligt mer spartansk tillvaro för många av dem. Juholt var spontan och sköt från höften. Ibland kom det ganska verklighetsfrämmande utsagor eller sådana som var direkt motstridiga mot sådant han sagt strax innan. Det gjorde många av de som hade sin framtid investerad i en relativ valframgång för s-partiet livrädda. Därför avsatte de honom. Inte för att han ljög, utan för att han ljög för dåligt.
”Prinsar” som månar om sina förmåner
TV-licens-ministrarna fick avgå. Den ena för att alliansen hade lagt bollen på straffpunkten och kallat ut målvakten, genom dålig research. En överdådig livsstil är svår att tolerera om den ställs i kontrast mot småsnålt fiffel med obetydliga avgifter som sämre beställda inte kan undandra sig. Åtminstone den ena av ministrarna fick gå för att delar av administration var livrädd för henne. Statsförvaltningen är full av små ”prinsar” som var och en har rutat in ett eget litet hertigdöme, ett ämnesområde, inom vilket de dränerar statskassan på pengar. Ofta tillsammans med en eller flera vapendragare utanför det offentliga, tvättar pengar åt dem genom överprissatta låtsasuppdrag. Om det kommer in en handlingskraftig minister, full av ambition, i ett sådant område, är det ungefär som att slänga in en osäkrad handgranat i en fyrverkerifabrik. Därför fick hon sluta. De som stal, och de som konkurrerade med henne, gaddade sig samman mot henne.
Nödvändigt att söndra nätverken
Dessa ”prinsar”, som politikerna inte duger till att flytta på, gaddar sig återkommande samman för att underminera ministrar och regeringar i syfte att skapa svagast tänkbara regering. Bästa regeringen för dem är en svag ministär som inte vågar låta ledande tjänstemän leka ”hela havet stormar” i syfte att bryta sönder deras nätverk. De vill gärna ha en regering, med entusiastiska, optimistiska och oerfarna rådgivare och politiskt sakkunniga, vilka uppfyllda av skolans förenklade teoretiska modeller är helt exponerade för en komplicerad verklighets många svårigheter och därför helt beroende av tjänstemännen.
Ökad tolerans kontraproduktivt
Jag tror att jag anar vart Du vill komma med resonemanget om toleransen. Låt mig uttrycka det så här:
Ökad tolerans tror jag inte på. Man brukar säga att ett företag inte är effektivare än det behöver vara. Därav den offentliga sektorns eviga effektivitetsproblem. Det finns helt enkelt få, eller inga, som begriper vad pengarna ska räcka till, med en god förvaltning. Därför så lätt att stjäla. Kanske kan det, analogt med nyss nämnda, vara så att ökad tolerans ger ökad kriminalitet i politiken och administrationen - inte minskad som är det önskvärda.
Upp- och nedvända världen
Problemet är istället att vi lever i ett upp- och nedvänt system. Ett land där någon kan tvingas avgå för struntsaker men där riktigt grova brott vare sig utreds eller lagförs. Kanske är det detta Du syftar på?
Korrumperad press hot mot demokratin
Ibland blir politiker och andra avsatta bara av att en anklagelse utslungas, vilken omedelbart följs upp med ett massivt och i förväg planerat media-drev. Det är i princip omöjligt för en enskild att tränga igenom mediabruset hos en korrumperad press med enhetlig anfallsorder. Anklagelserna sker som regel nära inpå avgörande ögonblick och det tar mycket lång tid för kvarnarna att mala för att visa att anklagelserna var falska.
 |
| Typisk svensk journalist i arbete. På bilden Bo Holmström, TV4, utklädd till Mister Bean. |
Falska anklagelser inte ovanliga
Det sker inte bara i politiken utan även i exempelvis näringslivet. För en utomstående, och till och med för många ganska nära den utsatte, är det svårt eller omöjligt att inse i vilken fråga eller i vilka frågor som personen agerat till skada för något skrupelfritt intresse. Av en enig press, som dessutom skenheligt inte låtsas om att de är korrumperade mutkolvar vars tjänster är till salu, får man ingen hjälp. Det fåtal personer som inser orsakssammanhangen skräms till tystnad. Även om de anar vem, eller vilka, som ligger bakom, så kan de inte veta hur starkt förankrad motståndaren är. I det sammanhanget har ju angriparen ett ointagligt kunskapsövertag.
Anfallet ofta från tredje part
Angreppet kommer som regel mycket överraskande och ofta från ett håll som inte kan kopplas samman med angriparen. Exempelvis skattemyndigheten används ofta för sådana angrepp i Sverige.
Men skattemyndigheten, och förvaltningsdomstolarna, används även som utpressningsorgan. Människor hotas då som regel med uppenbart felaktiga men mycket kostsamma skatter som stöts och blöts för att den angripne ska förstå att tiga eller inte motsätta sig mäktiga intressen. Ofta är inte syftet att fastställa de felaktigt bestämda skatterna utan syftet är istället maktutövning. Att tvinga igenom sin vilja.
Annorlunda i framtiden
Avslutningsvis vill jag säga, att det bara är mot den som det inte finns några angreppspunkter som man måste fabricera sådana. Det är inte alls omöjligt att avsätta någon utan någon kunskap alls, bara man har pengar, eller makt - helst både och. I framtiden blir det allt vanligare att man har skaffat sig kunskap - angreppspunkter - genom avlyssning etc. Då blir det helt tyst. Frågan görs istället upp ”mellan skål och vägg”. På sin höjd kommer vi medborgare ibland att se att någon gruppering gör en till synes besynnerlig kursändring. Då kan vi ana att utbud och efterfrågan kunnat mötas.
Övertorneå måndagen den 15 juli 2013
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar