Världsmästare i Potemkinkulisser

.
I Övertorneå pågår just nu ombyggnad av ”The Main Street” - den ursprungliga landsvägen, numera gatan, som mer eller mindre är Övertorneå.

Efter att i drygt fyrtiotalet år ha bejakat bilismen och låtit den breda ut sig, genom att konfiskera mark, fälla gårdsträd, buskar och häckar samt riva staket mm har man numera, sent omsider, insett att tätortens vägar ska vara människovänliga. De är inga motorvägar.

Nu blir det smalare vägar som ringlar sig genom byn. Det blir vackert. Det blir som det hela tiden borde ha varit. Som det är och har varit i Tyskland hela tiden. Men då har ju Tyskland varit styrt av folket genom demokratin. Sverige har ju istället varit styrt av en politisk maffia nära förbunden med den finansiella eliten. Därför har den svenska politiken, under skendemokratisk täckmantel, hela tiden utformats - inte utifrån vad som är bra för folket - utan utifrån vad som är bra för den finansiella eliten.

Så har exempelvis småbruken i Norrland och mångsyssleriet dödats och människorna deporterats till södra Sveriges industrier. Lokala, och fristående, butiker och rörelser har metodiskt slagits ihjäl genom att politiken och byråkratin på uppdrag av ovan nämnda intressen utformat ett regelverk som systematiskt har missgynnat lokal verksamhet. Istället har man gynnat lösningar baserad på hög och onödig förbrukning av ändliga oljefyndigheter. Lokala bryggerier, bagerier, charkuterier, livsmedelsbutiker, ja listan kan göras lång över människovänliga verksamheter som inte går att driva i Sverige, men som går att driva i Syd- och Centraleuropa. Däremot går det att driva Stalin-fabriker inom jordbruket, skapade genom konfiskation av grannarnas mark, med stora tätt packade djurbesättningar som måste medicineras för att överleva, tills antibiotikan av detta skäl slutligen förlorar sin verkan - för både djur och människor.

Kulissbygge - kanske i ett norrländskt kommuncentra nära Dig

Utvecklingen i Övertorneå har förmodligen inte nämnvärt skiljt sig från utvecklingen i resten av Norrland. Väl uppmärksammade på problemet, sedan bygden dränerats på 2/3 av sin befolkning, har statsmakterna tillfört stora medel i sysselsättnings- och lokaliseringsstöd, ständigt med nya etiketter. På det enda sätt som en toppstyrd skendemokratisk politik klarar av - genom att besluta om att tillföra mera pengar. För att vara på den säkra sidan, har man byggt systemet så, att medlen huvudsakligen förbrukats av byråkratin själv och i den mån så inte skett, har pengarna metodiskt slussats till i huvudsak politiken närstående idioter och dödfödda projekt.

Många drar sig för att använda rätt epitet. Men det är inte användandet av rätt epitet som gör åtgärderna lytesdrivna. Det är det spår, den samhällsnytta, som åtgärderna lämnar efter sig i samhället. Att omnämna åtgärderna med sitt rätta namn är, ehuru smärtsamt för en del, ett sätt att komma till insikt om vad som pågår och vad som bör ske istället. Att berömma dumheter fungerar ju bevisligen inte.

Men nu pågår i alla fall försköningen av de numera folktomma norrländska centralorterna. De blir som de borde ha varit hela tiden och som de var tidigare innan politiker och byråkrati fick dem i sina klor. Med smala ringlande vägar med långsam trafik. Nu tjänar det ju även det syftet, att det inte syns att bygden har dött - eller dödats - eftersom vägarna inte kommer att se så tomma ut längre. Istället skapas breda trottoarer av det som förut var enskilda fastigheters tomter. Även dessa kommer att vara folktomma, även om de kvarvarande pensionärerna med sina rollatorer behöver mer utrymme, än unga människor, för att hålla sig i form och slippa hamna i den ”Luleå-ambulans” som finns kvar, istället för den lokala vårdcentralen. Men det finns säkert sätt att dölja att även trottoarerna är tomma. Förmodligen innehåller makthavarnas Potemkin-konto även medel till träd och buskar, som må fungera i södra Sverige, men som här ger myggen skydd och gömslen, samtidigt som de skymmer att såväl gator som trottoarer är folktomma.

Övertorneå må bli folktomt, men blir i alla fall vackrare. Svårare blir då att rätta nästa fel i Stalin-arkitekturen. Att man byggt industrierna vid älvstranden, fredat bergssidorna - i en glesbygd - med de många potentiella tomterna med vacker utsikt över älvdalen - med undantag för dåvarande kommunalrådets villa som fick byggas med vacker utsikt - för att istället bygga villatomterna ”bakom berget” med utsikt endast över den nedlagda soptippen. Till och med politikerna som ödelagt bygden flyttar till Luleå och andra orter när de blir pensionärer, eftersom de inte vill bo i den bygd de själva utformat -  Potemkin-kulisser eller ej.

Verkligheten bakom Potemkin-kulisserna

Man kan fråga sig hur det finns pengar till dessa förskönande men uppenbara Potemkinkulisser, men inte till att underhålla landsvägarna, som förbinder orterna med resten av världen och som behövs för att man ska kunna leva på orten, för att eventuella besökare ska kunna ta sig dit och för att ”Luleå-Ambulansen” ska komma fram, utan att fastna längs vägen?

Det här känns som en nära nog parallell till utvecklingen på våra järn- och landsvägar. Med motiveringen att några få tåg per dag, kan spara ett fåtal minuter per gång, kan man begrava ett till synes obegränsat antal tusental miljoner skattekronor i Hallandsåsen, för att hålla byggmaffian och deras vapendragare på gott humör. Av samma skäl kan man bygga mitt- och sidostängsel på våra landsvägar och tvinga nästan all trafik i hela landet, som inte sker för förströelse, att åka timmar i förväg för att inte missa möten, tåg, flyg eller vad det vara må som föranleder resan. I det ena fallet finns tunga samhällsekonomiska argument, i det andra fallet saknar samhällsekonomin helt betydelse, trots att följden blir att vägarna slits ned, vägmedlen förbrukas till nonsens och nationens internationella konkurrenskraft ödeläggs.

Allt är förstås en frukt av samma lytesdrivna logik, som går ut på att dränera skattebetalarna på pengar, utan att nödvändigtvis skapa någon nytta i utbyte, men att få det att se bra ut medan man stjäl.

Övertorneå torsdagen den 18 juli 2013
Mikael Styrman
.